Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 3 februari 2011

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 149, s. 22.

3 Dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-261/07 och C-299/07, VTB-VAB (REG 2009, s. I-2949), punkt 52, av den 14 januari 2010 i mål C-304/08, Plus Warenhandelsgesellschaft (REU 2010, s. I-217), punkt 41, och av den 9 november 2010 i mål C-540/08, Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag (REU 2010, s. I-10909), punkt 27.

4 Se skälen 5, 20 och 24 samt artikel 1 i direktiv 2005/29.

5 Ur omfattande rättspraxis, se dom av den 16 juli 2009 i mål C-168/08, Hadadi (REG 2009, s. I-6871), punkt 38, av den 29 oktober 2009 i mål C-174/08, NCC Construction Danmark (REG 2009, s. I-10567), punkt 24, och av den 3 december 2009 i mål C-433/08, Yaesu Europe (REU 2009, s. I-11487), punkt 18.

6 Domen i det ovannämnda målet Yaesu Europe, punkt 23.

7 Domen i det ovannämnda målet Yaesu Europe, punkt 24 och där angiven rättspraxis.

8 I enlighet med nämnda artikel kan en produkts utmärkande egenskaper utgöras av dess tillgänglighet, fördelar, risker, utförande, sammansättning, tillbehör, kundservice efter försäljning och reklamationshantering, metod och datum för tillverkning eller tillhandahållande, leverans, ändamålsenlighet, användningsområde, kvantitet, specifikation, geografiskt eller kommersiellt ursprung eller det resultat som kan förväntas av användningen, eller resultat och egenskaper som framkommit vid provningar eller undersökningar som utförts på produkten i fråga.

9 Jag noterar i det avseendet att det i den ursprungliga texten i förslaget till direktiv, i den bestämmelse där köperbjudande definieras, angavs att det var fråga om huvudsakliga egenskaper, en precisering som togs bort under förfarandet för antagande av direktiv 2005/29 (se artikel 2 k i förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG, KOM(2003) 356 slutlig).

10 I skäl 7 i direktiv 2005/29 anges för övrigt att [v]id tillämpningen av detta direktiv, särskilt generalklausulerna i det, bör det göras en noggrann bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

11 Se, bland annat, dom av den 16 januari 1992 i mål C-373/90, X (REG 1992, s. I-131), punkt 15, av den 13 januari 2000 i mål C-220/98, Estée Lauder (REG 2000, s. I-117), punkterna 27 och 30, av den 8 april 2003 i mål C-44/01, Pippig Augenoptik (REG 2003, s. I-3095), punkt 55, och av den 19 september 2006 i mål C-356/04, Lidl Belgium (REG 2006, s. I-8501), punkterna 77 och 78. Även om genomsnittskonsumenten utgör referens i direktiv 2005/29, föreskrivs det även i detta direktiv, dock i mer exakt hänseende, ett särskilt skydd för konsumenter som på grund av ålder, fysiska eller psykiska handikapp eller lättrogenhet är särskilt känsliga för en otillbörlig affärsmetod eller för den produkt som metoden avser (se skäl 19 och artikel 5.3 i direktiv 2005/29).

12 Denna frånprisangivelse behandlas, mot bakgrund av artikel 2 i i direktiv 2005/29, i punkt 32 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

13 Se dokumentet Guidance on the implementation/application of directive 2005/29/EC on unfair commercial practices (SEC(2009) 1666 av den 3 december 2009, s. 47), i enlighet med vilket kriteriet avseende en produkts egenskaper i den mening som avses i artikel 2 i i direktiv 2005/29 ska anses vara uppfyllt så snart det finns en framställning av produkten i ord eller bild. Kommissionen anser nämligen att en annan tolkning skulle kunna uppmuntra näringsidkare att tillhandahålla vaga beskrivningar eller att utelämna information i sina kommersiella meddelanden för att kringgå kraven på information enligt artikel 7.4 i direktivet.

14 Se artikel 7.4 c i direktiv 2005/29.

15 Det är exempelvis vanligt att biltillverkare begränsar sig till att ange ett frånpris i sina kommersiella meddelanden i den mån samma modell finns tillgänglig med olika slags motorer och med flera tillvalsmöjligheter för konsumenten. När det gäller resor har Ving påpekat att fastställandet av ett slutpris i huvudsak styrs av tre faktorer: bokningsdatum, aktuell resperiod och, självklart, resmålet.

16 Se ovan, fotnot 13.

17 I denna fråga kan yttrandena från nämnda regeringar förefalla strida mot kommissionens ståndpunkt enligt definitionen i riktlinjerna som kommissionen hänvisat till i sitt skriftliga yttrande, att köperbjudandet utgör den avgörande tidpunkten för när en kund fattar ett affärsbeslut. Det utgör väsentligen en direkt och omedelbar form för att göra reklam för en produkt som lockar till impulsköp och ett ökat risktagande för konsumenten (se punkt 18 i kommissionens skriftliga yttrande och punkt 2.6.3 in fine i nämnda riktlinjer).

18 Se punkt 6 i förevarande förslag till avgörande.

19 Direktivet fastställer i själva verket ett flerstegsbegrepp. Affärsbeslutet utgör ett särskilt uttryck för konsumentens ekonomiska beteende (se, bland annat, skälen 11 och 13 i direktivet), medan möjliggörandet för en konsument att köpa en produkt endast är ett exempel på ett affärsbeslut.

20 Artikel 3.1 i direktiv 2005/29.

21 Kommissionens exempel är i detta avseende ganska talande, se punkt 2.1.1–2.1.3 i de ovan i fotnot 13 nämnda riktlinjerna.

22 Dessa frågor kommer att prövas inom ramen för bedömningen av frågorna 6 och 7.

23 Utan någon uppgift om slutpris tvivlar jag på att genomsnittskonsumenten, som direktivet utgår från, är villig att fatta ett köpbeslut.

24 För att en konsument ska kunna köpa en produkt måste denne ha tillräcklig information för att kunna identifiera produkten och dess pris. Därutöver måste säljaren kunna identifieras och till och med lokaliseras. Beroende på säljarens renommé kan dennes logotyp räcka för att en konsument ska kunna identifiera säljaren och direkt förknippa denne med den plats där produkten finns att köpa till angivet pris. Andra gånger kan säljaren vara mindre känd och det kommersiella meddelandet i fråga måste då innehålla upplysningar om var säljarens försäljningsställen är förlagda för att konsumenten ska anses ha kunnat identifiera säljaren. Det är i vart fall fråga om ytterligare en aspekt, och det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma dess betydelse för huruvida det har varit faktiskt möjligt för konsumenten att köpa produkten.

25 Artikel 5.1 i direktiv 2005/29.

26 Artikel 5.4 i direktiv 2005/29, samt artiklarna 6 och 7 (för vilseledande affärsmetoder) och artiklarna 8 och 9 (för aggressiva affärsmetoder).

27 Domen i det ovannämnda målet Plus Warenhandelsgesellschaft, punkt 45.

28 I artikel 7.5 i direktiv 2005/29 anges att [i]nformationskrav som avser kommersiella meddelanden inklusive reklam eller marknadsföring och som har fastställts i gemenskapslagstiftningen – en icke uttömmande förteckning över denna lagstiftning återfinns i bilaga II – skall betraktas som väsentliga. I nämnda bilaga hänvisas till artikel 3 i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53). Vings erbjudande utgör utan tvekan ett resepaket. I artikel 3 anges emellertid endast vilken väsentlig information som en broschyr som tillhandahålls av en arrangör eller återförsäljare ska innehålla. Eftersom det kommersiella meddelandet som är i fråga i det nationella målet inte har utformats som en broschyr är artikel 3 i direktiv 90/314 irrelevant vid förevarande bedömning.

29 Inledningen i artikel 7.4 i direktiv 2005/29.

30 Inledningen i artikel 7.4 i direktiv 2005/29.

31 Att kräva att en näringsidkare tillhandahåller information när det inte är nödvändigt (med hänsyn till sammanhanget eller att genomsnittskonsumenten så som definierad i domstolens rättspraxis har möjlighet att förstå eller kan sluta sig till sådan information) kan leda till att ett kommersiellt meddelande blir oklart, obegripligt [eller] tvetydigt och därmed, paradoxalt nog, kan anses utgöra vilseledande underlåtenhet i den mening som avses i artikel 7.2 i direktiv 2005/29.

32 Artikel 7.3 i direktiv 2005/29.

33 I skäl 18 föreskrivs, vad gäller begreppet genomsnittskonsument som det hänvisas till i direktivet, att [d]e nationella domstolarna och myndigheterna måste använda sitt eget omdöme, med beaktande av domstolens rättspraxis, när de fastställer genomsnittskonsumentens typiska reaktion i ett givet fall.

34 Det vill säga intresset för resmålet, när konsumenten bokar resan och den period som väljs för vistelsen.

35 Ving har bland annat hänvisat till hur flygbolagen sätter priset på flygbiljetter.

36 Ving har anfört att det frånpris som annonserades i det kommersiella meddelandet var tillgängligt för 80 procent av antalet bokningar. Under dessa omständigheter har frånprisangivelsen tillsammans med avsaknaden av uppgift om det sätt som priset beräknas på inte medfört att konsumenterna vilseletts i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 2005/29. Det ska vidare påpekas att om det i ett köperbjudande anges ett frånpris utan att näringsidkaren någonsin har möjlighet att leverera produkten i fråga till en konsument för angivet frånpris, uppkommer frågan om detta inte utgör en sådan vilseledande affärsmetod som under alla omständigheter ska anses vara otillbörlig i den mening som avses i punkt 5 i bilaga I till direktiv 2005/29.