Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 26 maj 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Avtal mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av regler för ömsesidigt administrativt och rättsligt bistånd beträffande inkomst-, förmögenhets-, närings- och fastighetsskatt, i dess ändrade lydelse enligt tilläggsavtalet av den 9 juni 1969, enligt tilläggsavtalet av den 28 september 1989 och enligt tilläggsavtalet av den 20 december 2001.

3 Inkomstskattesatsen i Tyskland fastställs enligt en progressiv skala, varvid skattesatsen är högre ju högre inkomsten är. Skalan återspeglar den tyska lagstiftarens bedömning av skattebetalarnas förmåga att bidra till det allmänna.

4 Genom ett progressivitetsförbehåll beaktar den tyska lagstiftaren vissa skattebefriade inkomster vid fastställandet av den skattesats som ska tillämpas på övriga inkomster. En skattskyldig med skattebefriade inkomster vilka omfattas av progressivitetsförbehållet har enligt den tyska lagstiftaren en större förmåga att bidra till det allmänna än vad en skattskyldig utan sådana inkomster har. Detta betyder att progressivitetsförbehållet bland annat tillämpas på vissa i princip skattebefriade ersättningsinkomster, exempelvis arbetslöshetsunderstöd, som inte är avsedda att kompensera vissa utgifter utan att allmänt garantera tillgången till tillräckliga resurser för att täcka levnadsomkostnader – se punkt II.2.a i domskälen i Bundesfinanzhofs dom av den 9 augusti 2001 i mål III R 50/00, Bundessteuerblatt 2001, del II, s. 778.

5 Eftersom omständigheterna bakom målet vid den hänskjutande domstolen inträffade före den 1 december 2009, det vill säga innan Lissabonfördraget trädde i kraft, är det egentligen tolkningen av artiklarna 12 EG, 18 EG och 39 EG som den hänskjutande domstolens frågor avser. Som kommissionen också har påpekat i sitt skriftliga yttrande saknar detta emellertid betydelse för de aspekter som är relevanta här, eftersom de berörda artiklarnas ordalydelse inte ändrades genom EUF-fördragets ikraftträdande. På grund av att den hänskjutande domstolen ingav sin begäran om förhandsavgörande efter Lissabonfördragets ikraftträdande kommer hänvisning till de relevanta fördragsbestämmelserna här att ske utifrån den version av dessa som har varit i kraft sedan den 1 december 2009.

6 Dom av den 26 januari 1993 i mål C-112/91, Werner (REG 1993, s. I-429; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-7).

7 Ibidem, punkt 16.

8 Punkt 44 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet.

9 Ibidem, punkt 45.

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EGT L 158, s. 77).

11 Artikel 7.1 i direktiv 2004/38.

12 Artikel 14 i direktivet.

13 Se till exempel dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 94, av den 29 april 2004 i mål C-387/01, Weigel (REG 2004, s. I-4981), punkt 52, och av den 15 september 2005 i mål C-464/02, kommissionen mot Danmark (REG 2005, s. I-7929), punkt 34.

14 Se till exempel dom av den 26 november 2002 i mål C-100/01, Oteiza Olazabal (REG 2002, s. I-10981), punkterna 24 och 25, och av den 10 september 2009 i mål C-269/07, kommissionen mot Tyskland (REG 2009, s. I-7811), punkterna 98100.

15 Se, när det gäller etableringsfriheten och den fria rörligheten för arbetstagare, dom av den 26 oktober 2006 i mål C-345/05, kommissionen mot Portugal (REG 2006, s. I-10633), punkt 13, och av den 18 januari 2007 i mål C-104/06, kommissionen mot Sverige (REG 2007, s. I-671), punkt 15. Se analogt, avseende friheten att tillhandahålla tjänster, dom av den 6 februari 2003 i mål C-92/01, Stylianakis (REG 2003, s. I-1291), punkt 18, och av den 20 maj 2010 i mål C-56/09, Zanotti (REG 2010, s. I-4517), punkt 24.

16 Se dom av den 17 december 1980 i mål 149/79, kommissionen mot Belgien (REG 1980, s. 3881), punkt 11, och av den 2 juli 1996 i mål C-290/94, kommissionen mot Grekland (REG 1996, s. I-3285), punkt 2. När det gäller den strikta tolkningen av detta undantag, se bland annat dom av den 26 april 2007 i mål C-392/05, Alevizos (REG 2007, s. I-3505), punkt 69, och när det gäller vägran att låta privat undervisningsverksamhet vid universitet ingå, se dom av den 18 december 2007 i mål C-281/06, Jundt (REG 2007, s. I-12231), punkterna 37 och 38.

17 Dom av den 16 oktober 2008 i mål C-527/06, Renneberg (REG 2008, s. I-7735), punkt 48 och där angiven rättspraxis.

18 Se, för en tillämpning på senare tid, dom av den 18 mars 2010 i mål C-440/08, Gielen (REU 2010, s. I-2323), punkt 36.

19 Dom av den 12 februari 1974 i mål 152/73, Sotgiu (REG 1974, s. 153; svensk specialutgåva, volym 2, s. 219), punkt 11. För en tillämpning på senare tid, se domen i det ovannämnda målet Gielen, punkt 37, där domstolen hänvisar till dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 26.

20 Som den tyska regeringen korrekt har påpekat gäller 3 § punkt 64 EStG även arbetstagare som sänds utomlands på begränsad tid av en privat tysk arbetsgivare och därvid disponerar en bostad. När det gäller andra arbetstagare som sänds utomlands på begränsad tid och där har en bostad eller en plats där de vistas stadigvarande, ska det köpkraftskompensationsbelopp som en inhemsk arbetsgivare tilldelar dem undantas från skatt i den mån som detta belopp inte överstiger det tillåtna beloppet för jämförbara utlandsbidrag enligt 54 § Bundesbesoldungsgesetz [federala lagen om offentliga tjänstemäns löner]. Detta är emellertid inte relevant för det som jag här försöker visa genom en jämförelse mellan situationerna för olika arbetstagare som utövar sin verksamhet för en offentlig arbetsgivares räkning.

21 Domen i det ovannämnda målet Gielen, punkt 38 och där angiven rättspraxis.

22 Punkt 24 i domen.

23 Se punkt 66 i generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet.

24 Domen i det ovannämnda målet Schumacker, punkt 38.

25 Dom av den 23 februari 1994 i mål C-419/92, Scholz (REG 1994, s. I-505; saknas i svensk specialutgåva), punkt 11, av den 15 februari 1998 i mål C-15/96, Schöning-Kougebetopoulou (REG 1998, s. I-47), punkt 23 jämförd med punkt 14, av den 12 mars 1998 i mål C-187/96, kommissionen mot Grekland (REG 1998, s. I-1095), punkterna 20 och 21, av den 30 november 2000 i mål C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund (REG 2000, s. I-10497), punkterna 4144, och av den 12 maj 2005 i mål C-278/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-3747), punkt 14.

26 Se fotnot 16.

27 Ibidem, punkt 87.

28 Se till exempel dom av den 27 januari 2000 i mål C-190/98, Graf (REG 2000, s. I-493), punkt 18, och domen i det ovannämnda målet Weigel, punkt 51.

29 Domen i det ovannämnda målet Alevizos, punkt 74 och där angiven rättspraxis.

30 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Bosman, punkt 96, och dom av den 12 december 2002 i mål C-385/00, de Groot (REG 2002, s. I-11819), punkt 78.

31 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Alevizos, punkt 75, och dom av den 23 april 2009 i mål C-544/07, Rüffler (REG 2009, s. I-3389), punkt 64 och där angiven rättspraxis.

32 Se, för åren 2005 och 2006, dekret nr 2002-22 av den 4 januari 2002 om den administrativa och ekonomiska situationen för personal vid franska utbildningsanstalter i utlandet [décret no 2002-22, du 4 janvier 2002, relatif à la situation administrative et financière des personnels des établissements d’enseignement français à l’étranger], Journal Officiel de la République Française av den 6 januari 2001, s. 387, i dess ändrade lydelse enligt dekret nr 2003-481 av den 3 juni 2003 [décret no 2003-481, du 3 juin 2003], Journal Officiel de la République Française av den 6 juni 2003, s. 9636, i vars artikel 4 B d det slås fast att det ska utbetalas [e]tt särskilt bidrag kopplat till levnadsförhållandena på orten vars årsbelopp fastställs per land och per grupp genom förordning utfärdad gemensamt av utrikesministern och den budgetansvariga ministern … I artikel 4 B e i dekretet hänvisas det till bestämmelser om familjetillägg till personer i utlandet, där det på liknande sätt slås fast att [g]enom förordning utfärdad gemensamt av utrikesministern och den budgetansvariga ministern fastställs, för varje enskilt främmande land och med hänsyn tagen till de olika situationer i vilka personalen kan befinna sig i Frankrike eller utomlands, tillämplig koefficient för varje barn som omfattas av försörjningsansvar.

33 Förordning av den 4 januari 2002 om fastställande av landsspecifika koefficienter för beräkning av familjetillägg och familjeförmåner som betalas i utlandet för barn för vilka utsänd eller bosatt personal vid franska utbildningsanstalter i utlandet har försörjningsansvar [arrêté du 4 janvier 2002 fixant par pays les coefficients servant au calcul des majorations familiales et de l’avantage familial servis à l’étranger pour enfant à charge aux personnels expatriés ou résidents des établissements d’enseignement français à l’étranger], Journal Officiel de la République Française av den 6 januari 2002, s. 402, text nr 13.

34 Förordning av den 31 januari 2011 om ändring av förordningen av den 5 februari 2008, utfärdad genom tillämpning av dekret nr 2002-22 av den 4 januari 2002 om den administrativa och ekonomiska situationen för personal vid franska utbildningsanstalter i utlandet [arrêté du 31 janvier 2011 modifiant l’arrêté du 5 février 2008 pris en application du décret no 2002-22 du 4 janvier 2002 relatif à la situation administrative et financière des personnels des établissements d’enseignement français à l’étranger], Journal Officiel de la République Française av den 15 februari 2011 s. 2833, text nr 3.

35 Den tyska regeringen redovisade två fall. Fall A avser ett gift tyskt par där makan arbetar i utlandet. Maken har en skattepliktig inkomst på 40000 euro medan makan har en skattepliktig inkomst på 20000 euro och 7000 euro i skattebefriade bostadsbidrag. Deras sammanlagda skattepliktiga inkomst är 60000 euro, varvid en skattesats på 19,36 procent tillämpas. Den skatt som de ska betala blir 11614 euro. Fall B avser ett gift par i en situation liknande klagandenas. Maken har en skattepliktig inkomst på 40000 euro och makan en skattepliktig inkomst på 27000 euro som är skattebefriad men omfattas av progressivitetsförbehållet. Parets sammanlagda skattepliktiga inkomst är 40000 euro, varvid en skattesats på 20,75 procent tillämpas (beräknad utifrån ett underlag för skatt på 67000 euro). Den skatt som de ska betala blir 8300 euro.

36 Dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793).

37 Ibidem, punkt 46.

38 Ibidem, punkt 50.

39 Dom av den 12 juli 2005 i mål C-403/03, Schempp (REG 2005, s. I-6421), punkt 34.

40 En mer utförlig beskrivning ges i domen i det ovannämnda målet Gilly, punkt 42.

41 Modellavtal för skatteavtal avseende inkomster och förmögenhet utarbetat av OECD, artiklarnas lydelse den 29 april 2000.