Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 18 april 2012
1 Originalspråk: italienska.
2 EUT L 180, s. 7.
3 EGT L 120, s. 7; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 39.
4 EGT L 140, s. 1; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 95.
5 EGT L 102, s. 1.
6 KOM(2009) 665 slutlig av den 2 december 2009.
7 EUT L 248, s. 36.
8 Punkt 23 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-426/93, Tyskland mot rådet, där domstolen meddelade dom den 9 november 1995 (REG 1995, s. I-3723).
9 Domen av den 9 november 1995 i målet Tyskland mot rådet (ovan fotnot 8), punkterna 18 och 19.
10 Detta var dock före Lissabonfördragets ikraftträdande och införandet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet som allmänt referensförfarande.
11 Domen i målet Tyskland mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 19, och punkt 24 i förslaget till avgörande i samma mål.
12 Till exempel artikel 192.2 c FEUF på miljöområdet, till vilken det uttryckligen hänvisas i artikel 194.2 FEUF och som gör det möjligt att besluta om åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning. I denna bestämmelse, just på grund av att den utgör ett undantag från artikel 194.2 FEUF, föreskrivs för övrigt på ett signifikativt sätt att ett särskilt lagstiftningsförfarande (rådet beslutar enhälligt, efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén) ska tillämpas som är mycket mer komplext än förfarandet i artikel 337 FEUF.
13 Rådet har även angett att artiklarna 122 FEUF och 170 FEUF utgör specialbestämmelser som avviker från systemet i artikel 194 FEUF. I förevarande fall framgår det dock att artikel 194 FEUF inte tillämpades på grund av olikheterna mellan de områden som regleras, med hänsyn till att artikel 122 FEUF avser ekonomisk politik och reglerar rådets behörighet att besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet, medan artikel 170 FEUF avser sektorn för transeuropeiska nät och unionens bidrag till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna.
14 Se, exempelvis, dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-199), punkt 10, av den 29 april 2004 i mål C-338/01, kommissionen mot rådet (REG 2004, s. I-4829), punkt 54, av den 6 november 2008 i mål C-155/07, parlamentet mot rådet (REG 2008, s. I-8103), punkt 34, och av den 3 september 2009 i mål C-166/07, parlamentet mot rådet (REG 2009, s. I-7135), punkt 42.
15 Se, särskilt, dom av den 30 januari 2001 i mål C-36/98, Spanien mot rådet (REG 2001, s. I-779), punkt 59, av den 11 september 2003 i mål C-211/01, kommissionen mot rådet (REG 2003, s. I-8913), punkt 39, av den 29 april 2004 i mål C-338/01, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 55, av den 10 januari 2006 i mål C-178/03, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2006, s. I-107), punkt 42, och av den 8 september 2009 i mål C-411/06, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2009, s. I-7585), punkt 46.
16 Se, bland annat, dom av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber (REG 2002, s. I-7699), punkt 31, av den 12 december 2002 i mål C-281/01, kommissionen mot rådet (REG 2002, s. I-12049), punkt 35, och av den 11 september 2003 i mål C-211/01, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 15), punkt 40.
17 Enligt artikel 194.1 FEUF är målen att garantera att energimarknaden fungerar, att garantera energiförsörjningen i unionen, att främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor och att främja sammankopplade energinät.
18 Republiken Frankrike har även hänvisat till skälen 1, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 13 och 14.
19 Se punkt 17 i den första inlaga som rådet har ingett.
20 Se punkt 29, första delen, i den första inlaga som rådet har ingett.
21 Se alltjämt punkt 29, sista delen, i den första inlaga som rådet har ingett.
22 I artikel 194.2 FEUF föreskrivs nämligen följande: Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i fördragen, ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva nödvändiga åtgärder för att uppnå målen i punkt 1. Dessa åtgärder ska beslutas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har hörts.
23 Domstolen har angett att parlamentets faktiska deltagande i förfarandet för godkännande av rättsakter, när detta föreskrivs, är en återspegling på gemenskapsnivå av en grundläggande demokratisk princip, enligt vilken folken deltar i maktutövandet genom en representativ församling, och detta deltagande är väsentligt för den institutionella jämvikt som åsyftas i fördraget; se dom av den 29 oktober 1980 i mål C-138/79, SA Roquette Frères mot rådet (REG 1980, s. 3333; svensk specialutgåva, volym 5, s. 405), punkt 33.
24 Rimligen med beaktande av att utarbetandet av statistik är en mycket mer komplex verksamhet än verksamhet som avser inhämtande av information, vilken vanligen snarare utgör en förutsättning för den förstnämnda verksamheten.
25 Till stöd för sin ståndpunkt har Republiken Frankrike framhållit att kommissionen angav artikel 338 FEUF som rättslig grund för sitt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska miljöräkenskaper (KOM(2010) 132 slutlig av den 9 april 2010), i stället för artikel 192.1 FEUF, utan att parlamentet gjorde några invändningar. Denna anmärkning kan inte godtas, eftersom parlamentet inte hade något konkret intresse av att väcka talan, om det korrekta förfarandet hur som helst tillämpades.
26 I de två bestämmelserna föreskrivs två helt olika förfaranden, eftersom det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas enligt artikel 194 FEUF, vilket ger parlamentet behörighet att till fullo delta i utövandet av den lagstiftande funktionen och föreskriver tillämpningen av en kvalificerad majoritet inom rådet, medan det följer av artikel 337 FEUF att rådet ska besluta med enkel majoritet och att parlamentet inte är inblandat.
27 Dom av den 11 juni 1991 i målet C-300/89, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkterna 17–21, och av den 10 januari 2006 i mål C-178/03, kommissionen mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 15), punkt 57.
28 Bestämmelserna rör samma område, nämligen energiområdet, men en särskild sektor inom detta, nämligen kärnenergisektorn, med följden att regeln om att en speciallag har företräde framför en allmän lag är tillämplig i det fallet.
29 Vad gäller artikel 187 FEA ska rådet besluta med kvalificerad majoritet, enligt bestämmelsen i artikel 16.3 FEUF, vilken i sin tur är tillämplig på grund av hänvisningen till denna i artikel 106a.1 FEA.
30 I det avseendet hänvisas det till punkterna 27–29 i förevarande förslag till avgörande.
31 Detta framgår av artikel 3.1 i den angripna förordningen som har följande lydelse: ... [M]edlemsstaterna, eller de enheter som de delegerat uppgiften till, [ska] sammanställa alla uppgifter och all information som specificeras i denna förordning från och med den 1 januari 2011 och därefter vartannat år. De ska anmäla de uppgifter och den relevanta projektinformation som specificeras i denna förordning till kommissionen under 2011, som är det första rapporteringsåret, och därefter vartannat år. Anmälan ska ske i sammanställd form, utom när det gäller uppgifter och relevant information om projekt som avser överföring över gränserna ...
32 I punkt 3.1 i bilagan till den angripna förordningen anges uttryckligen värmekraftverk och kärnkraftverk bland de typer av investeringsprojekt som berörs.
33 Se punkt 15 i förevarande förslag till avgörande.
34 Det enda fall då det i teorin skulle kunna föreligga två rättsliga grunder och således uppstå en fråga om förfarandenas förenlighet.
35 Rådet beslutar med kvalificerad majoritet både inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel 194 FEUF och enligt artikel 187 FEA. Den huvudsakliga skillnaden mellan de båda förfarandena är att det endast i artikel 194 FEUF föreskrivs ett deltagande från parlamentets sida. Teoretiskt sett skulle det således inte helt kunna uteslutas att förfarandena är förenliga, ur en rent formell och processuell synvinkel och utan att beakta de antagna rättsakternas art.