Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 29 november 2011

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 105, s. 1.

3 I dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 (EUT L 85, s. 1).

4 EUT L 243, s. 1.

5 Avseende bakgrunden till införandet av kodexen om Schengengränserna, se Peers, S., Key Legislative Developments on Migration in the European Union, European Journal of Migration and Law 2006, s. 321 och följande sidor.

6 Se artikel 1 i kodexen om Schengengränserna. Avseende det geografiska tillämpningsområdet för kodexen om Schengengränserna, se emellertid skälen 22–28 i kodexen. Till följd av de undantag som är tillämpliga på Storbritannien, Irland och Danmark omfattar Schengenområdet Storbritannien och Irland enbart i vissa delar. Bulgarien, Cypern och Rumänien är inte heller fullvärdiga medlemmar i Schengen. Vissa medlemsstater som inte är EU-medlemmar – Norge, Island och Schweiz – har däremot påtagit sig att genomföra, tillämpa och utveckla Schengenregelverket. Se, i detta avseende, Röben, Das Recht der Europäischen Union (utgiven av Grabitz/Hilf/Nettesheim), artikel 67 FEUF, punkt 149 och följande punkter (supplement 44, maj 2011). Se, i detta avseende, även Genson, R./Van de Rijt, W., ”Décembre 2007 – Un élargissement de l’espace Schengen sans précédent, Revue du Marché commun et de l’Union européenne 2007, s. 652 och följande sidor. Det ska dessutom erinras om att kodexen om Schengengränserna enbart omfattar Frankrikes europeiska territorier.

7 Se artikel 20 i kodexen om Schengengränserna.

8 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse (EUT L 85, s. 1) ändrades artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet på så sätt att en tredjelandsmedborgare med en visering för längre vistelse som utfärdats av en medlemsstat bör ha rätt att resa till de andra medlemsstaterna under tre månader under en sexmånadersperiod på samma villkor som en innehavare av ett uppehållstillstånd (se, i detta avseende, Dienelt, K., Ausländerrecht (utgiven av Bergmann, J./Dienelt, K./Röseler, S.), upplaga 9, 2011, AufenthG § 6, punkt 37).

9 Avseende principen om non-refoulement och rätten till asyl enligt artikel 18 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, se mitt förslag till avgörande av den 22 september 2011 i mål C-411/10, N.S. (målet anhängigt vid domstolen), punkt 114.

10 I sitt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) och konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (KOM(2011)118 slutlig, föreslog kommissionen att begreppet visering för förnyad inresa i artikel 5.4 a i kodexen om Schengengränserna skulle strykas, eftersom detta begrepp var förlegat och vilseledande.

11 EUT L 243, s. 1.

12 Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 2000, s. 19).

13 Artikel 16 i tillämpningskonventionen upphävdes genom viseringskodexen.

14 Gemensamma konsulära anvisningar angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat (EUT C 326, 2005, s. 1).

15 Av den närmare redogörelsen för förslaget framgår nämligen att bestämmelserna om visering med territoriellt begränsad giltighet som är utspridda i tillämpningskonventionen och i de gemensamma konsulära anvisningarna ska samlas i en enda artikel för att skapa överskådlighet och säkerställa en enhetlig rättstillämpning. Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar, KOM/2006/403 slutlig, s. 12.

16 Avseende frågan huruvida en sådan begränsning är förenlig med unionsrätten, se punkt 38 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

17 Se, i detta avseende, punkt 45 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

18 Kodexen om Schengengränserna omfattar enbart Frankrikes europeiska territorier, se i detta avseende skäl 21 i kodexen om Schengengränserna.

19 Dom av den 6 mars 2003 i mål C-14/01, Niemann (REG 2003, s. I-2279), punkt 56, av den 13 april 2000 i mål C-292/97 Karlsson m.fl. (REG 2000, s. I-2737), punkt 63, och av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers Association m.fl. (REG 1997, s. I-1809), punkt 19. Se, i detta avseende, dessutom Bungenberg, M., i Handbuch der Europäischen Grundrechte (utgiven av Heselhaus/Nowak), München 2006, § 33, punkt 11 och följande punkter; Jarass, D., Charta der Grundrechte der Europäischen Union, München 2010, Inledning, punkt 37.

20 Se, i detta sammanhang, även dom av den 7 april 2011 i mål C-153/10, Sony Supply Chain Solutions (Europe) (REU 2011, s. I-2775), punkt 47, av den 16 mars 2006 i mål C-94/05, Emsland-Stärke (REG 2006, s. I-2619), punkt 31, av den 1 april 1993 i de förenade målen C-31/91-C-44/91, Lageder m.fl. (REG 1993, s. I-1761), punkt 35, och av den 26 april 1988 i mål 316/86, Krücken (REG 1988, s. 2213), punkt 24.

21 Se enbart dom av den 21 juli 2011 i mål C-194/09 P, Alcoa Trasformazioni mot kommissionen (REU 2011, s. I-6311), punkt 71, och av den 14 oktober 2010 i mål C-67/09 P, Nuova Agricast och Cofra mot kommissionen (REU 2010, s. I-9811), punkt 77.

22 Se, i detta avseende, punkt 54 i förevarande förslag till avgörande.