Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 22 mars 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet) (EUT L 108, s. 21).

3 Operatörer som använder ett nät i syfte att tillhandahålla mobila teletjänster kommer nedan att kallas mobiltelefonioperatörer.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13/EG av den 10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet (EGT L 117, s. 15).

5 Skäl 2 i ingressen till direktiv 97/13.

6 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 37) ändrades vissa bestämmelser i dessa direktiv, dock inte artikel 13 i auktorisationsdirektivet. Direktivet skulle införlivas senast den 25 maj 2011. Tvisten vid den nationella domstolen rör kommunala föreskrifter som antogs före ändringen. Jag kommer därför genomgående i detta förslag att hänvisa till bestämmelserna i 2002 års paket enligt deras lydelse före ändringen.

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) (EGT L 108, s. 33).

8 Se fotnot 2 ovan.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (EGT L 108, s. 7).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37).

12 Begreppet ledningsrätter (rights of way) förefaller ha en mer vidsträckt innebörd i direktivet än vad som är allmänt vedertaget i rättssystem som använder engelska språket (möjligen även i dem som använder andra språk) och innefattar här rätten att installera faciliteter på, över och under mark, inte enbart rätten att passera ett område. För att undvika missförstånd kommer jag att ange begreppet inom citattecken i detta förslag, för att markera att det är dess betydelse enligt direktivet som avses.

13 Artikel 26 i ramdirektivet.

14 Skäl 3 i ingressen till auktorisationsdirektivet. Se även artikel 3.1.

15 Artikel 1.1 i auktorisationsdirektivet.

16 Artikel 3.2 i auktorisationsdirektivet. Se även skäl 8 i ingressen.

17 Skäl 7 i ingressen till auktorisationsdirektivet. En allmän auktorisation är en rättslig ram genom vilken en medlemsstat säkerställ[er] rättigheter för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och genom vilken [en medlemsstat] fastställ[er] sektorsspecifika skyldigheter som kan gälla för alla eller vissa typer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med det här direktivet (artikel 2.2 a i auktorisationsdirektivet). I bilagan till auktorisationsdirektivet uppställs villkor som får knytas till allmänna auktorisationer.

18 Artikel 4 i auktorisationsdirektivet. Se även skäl 10 i ingressen.

19 Se ovan punkt 6.

20 Skäl 14 i ingressen till auktorisationsdirektivet.

21 Artikel 4.2 a i auktorisationsdirektivet.

22 I den engelska språkversionen (liksom i de flesta övriga språkversioner) av denna bestämmelse talas om rätt att installera faciliteter och om behovet av att säkerställa ett optimalt utnyttjande av resurser. I vissa andra språkversioner (särskilt i den spanska, den franska och den portugisiska) används dock ordet resurser för båda begreppen. Läsarna bör ha distinktionen mellan dessa begrepp i åtanke när de läser förslaget till avgörande på ett av språken i den senare kategorin, särskilt med avseende på betydelsen av den första meningen i artikel 13 vid prövningen av den andra frågan som ställts.

23 Artikel 1.1 i tillträdesdirektivet.

24 Skäl 3 i ingressen till tillträdesdirektivet.

25 Artikel 2 a i tillträdesdirektivet.

26 Artikel 2 b i tillträdesdirektivet.

27 Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 249, s. 21).

28 Ley General de Telecomunicaciones (nedan kallad den allmänna lagen).

29 Real Decreto legislativo 2/2004, de 5 de marzo, por el que se aprobó el texto refundido de la Ley Reguladora de las Haciendas Locales (nedan kallad det kungliga lagdekretet).

30 Texto refundido de la ley reguladora de las haciendas locales.

31 Artikel 20.1 och 20.2 i det kungliga lagdekretet.

32 Artikel 24.1 a i det kungliga lagdekretet.

33 Artikel 24.1 c i det kungliga lagdekretet.

34 Cirka 1390 kommuner synes ha genomfört den relevanta lagstiftningen, i enlighet med någon av de två regelmodeller som lagts fram av Federación Española de Municipios y Provincias. Det finns över 8000 kommuner i Spanien.

35 Artikel 2.1 i Ordenanza Fiscal reguladora de la tasa por aprovechamiento del dominio público a favor de empresas explotadoras de servicios de suministros de interés general, antagen av Ayuntamiento de Torremayor (nedan kallad avgiftsförordningen i Torremayor).

36 Artikel 2.3 i avgiftsförordningen i Torremayor.

37 Ordenanza Fiscal reguladora de la tasa por aprovechamiento especial del dominio público local a favor de empresas explotadoras de servicios de suministros de interés general, antagen av Pleno del Ayuntamiento de Santa Amalia (nedan kallad avgiftsförordningen i Santa Amalia).

38 Ordenanza Fiscal reguladora de las tasas por la utilización privativa o aprovechamiento especial del dominio público local por empresas explotadoras de servicios de telefónica móvil en el término municipal de Tudela (nedan kallad avgiftsförordningen i Tudela).

39 När jag sammanställde denna bakgrundsinformation hade jag stor hjälp av Internationella teleunionens och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings informativa webbplatser.

40 Artikel 2 a i ramdirektivet. Denna definition har sedermera ersatts av en ny men liknande definition i artikel 1.2 a i direktiv 2009/140.

41 Artikel 2 c i ramdirektivet.

42 För definition av samtrafik, se punkt 18 ovan.

43 I sitt skriftliga yttrande gav Tudela kommun intrycket av att ha intagit samma ståndpunkt och förordade en teleologisk tolkning av artikel 13. Samtidigt, vilket framkom mer tydligt vid förhandlingen, har Tudela kommun gjort gällande att första meningen i artikel 13 inte tar sikte på en sådan avgift som är föremål för talan vid den nationella domstolen, varför något hinder mot avgiftsbeläggandet inte föreligger (oaktat att de godtagit att användarna av faciliteterna har tillgång till offentlig egendom i lika stor utsträckning som dem som installerat dessa). Se även punkterna 65 och 70 nedan.

44 Frågan skiljer sig alltså från den som avsågs i de förenade målen C-544/03 och C-545/03, Mobistar och Belgacom (REG 2005, s. I-7723), angående en årlig avgift för innehav av sådan infrastruktur som pyloner, antenner och master, bedömd enligt artikel 49 EG (numera artikel 56 FEUF) och den då gällande gemenskapslagstiftningen om konkurrens på marknaden för telekommunikation.

45 I den ändrade versionen av ramdirektivet omfattar tillhörande faciliteter även byggnader eller tillträde till byggnader, kablar, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, ledningar, rör, master, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp, se artikel 1.2 e i direktiv 2009/140.

46 Artikel 2 a i tillträdesdirektivet.

47 Skäl 23 i ingressen till ramdirektivet. Min tolkning av begreppet faciliteter i artikel 13 i auktorisationsdirektivet utesluter inte en bredare definition av samma begrepp i övriga direktiv i 2002 års paket. Se till exempel del B i bilaga I till direktivet om samhällsomfattande tjänster.

48 Detta är förenligt med gemenskapens och medlemsstaternas åtaganden i Världshandelsorganisationen (WTO) vad beträffar telekommunikationsnät och kommunikationstjänster. Av Världshandelsorganisationens referensdokument (WTO Reference Paper) av den 24 april 1996 framgår att fördelning eller utnyttjande av knappa resurser, däribland frekvenser och nummer, ska utföras på ett objektivt, lämpligt, öppet och icke-diskriminerande sätt (punkt 6 första meningen). Skäl 29 i ingressen till ramdirektivet hänvisar till de åtaganden som gemenskapen och medlemsstaterna gjort inom ramen för Världshandelsorganisationen i fråga om standarder och regelverk för telenät och teletjänster.

49 Skäl 23 i ingressen till ramdirektivet.

50 Skäl 24 i ingressen till tillträdesdirektivet.

51 Det ter sig ju uppenbart att företag kan nyttja dessa faciliteter i sitt avsedda syfte endast efter att faciliteterna installerats.

52 Hänvisningen till artikel 8 i artikel 13 i auktorisationsdirektivet infördes mot bakgrund av att parlamentet befarade att skillnader mellan medlemsstaternas avgiftssystem skulle skapa hinder för den inre marknaden. Se Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM(2001) 372 slutlig), s. 4.

53 Se även dom av den 10 mars 2011 i mål C-85/10, Telefónica Móviles (REU 2011, s. I-1575), punkt 30 och där angiven rättspraxis.

54 Artikel 12.1 i ramdirektivet. Medlemsstaterna kan till och med föreskriva om gemensamt utnyttjande, under de förutsättningar som anges i artikel 12.2 och skäl 23 i ingressen till nämnda direktiv.

55 Artikel 5.1 i tillträdesdirektivet.

56 Skäl 3 i ingressen i auktorisationsdirektivet.

57 Artikel 1.1 i auktorisationsdirektivet.

58 Bilagan till auktorisationsdirektivet innehåller en uttömmande förteckning över villkor som får knytas till allmänna auktorisationer (del A), nyttjanderätter till radiofrekvenser (del B) och nyttjanderätter till nummer (del C).

59 Jag håller inte med kommissionen om att artikel 13 utgör ett undantag från artikel 12. Bestämmelserna behandlar skilda situationer där avgifter kan bli aktuella. Av ordalydelsen följer även att den ena avgiften inte utesluter den andra, eftersom artikel 12 till exempel tar sikte på administrativa avgifter som tas ut av företag som har beviljats nyttjanderätt, medan artikel 13 ger medlemsstaterna rätt att ta ut en avgift på grund av själva nyttjanderätten. Tolkningen av artikel 12 är under alla omständigheter föremål för talan i andra mål vid domstolen, se till exempel mål C-485/11, kommissionen mot Frankrike.

60 Dom av den 21 juli 2011 i mål C-284/10, Telefónica de España (REU 2011, s. I-6991), punkt 19 och där angiven rättspraxis.

61 Se punkt 8 ovan.

62 Artikel 1.2 i tillträdesdirektivet.

63 Skäl 6 i ingressen till tillträdesdirektivet.

64 Skäl 5 i ingressen till tillträdesdirektivet.

65 Skäl 6 i ingressen till tillträdesdirektivet.

66 Artikel 5.1 i tillträdesdirektivet.

67 Artiklarna 5 och 8.1 i tillträdesdirektivet.

68 I bestämmelserna rörande medlemsstaternas rätt att under vissa omständigheter kontrollera priserna på marknader där konkurrensen fungerar dåligt liksom kostnaderna för tillträde och samtrafik, görs framför allt ingen hänvisning till möjligheten att ålägga användarna av faciliteterna en avgift, inte heller till något behov att beakta avgiften för inrättandet av till exempel ett system för kostnadstäckning eller för prissättning.

69 Se punkterna 47–71 ovan.

70 I den andra tolkningsfrågan hänvisas inte till kravet om att vara öppet redovisande.

71 Domstolen har slagit fast att komplicerade ekonomiska bedömningar krävs för att fastställa avgiftsbeloppen och därför kan det inte krävas att de nationella myndigheterna … skall beakta strikta kriterier så länge de håller sig inom de gränser som följer av gemenskapsrätten, se dom av den 22 maj 2003 i mål C-462/99, Connect Austria (REG 2003, s. I-5197), punkt 92. Se även Telefónica Móviles (ovan fotnot 52), punkt 25.

72 Se ovan punkterna 62–64.

73 Skäl 31.

74 I målet Telefónica Móviles instämde domstolen med den spanska regeringen och kommissionen att denna avgift ska fastställas till en rimlig nivå som bland annat återspeglar värdet på användningen av dessa [knappa] resurser. Detta kräver att den ekonomiska och tekniska situationen på den berörda marknaden beaktas (ovan fotnot 52), punkt 28.

75 Tudela kommun medgav i sin historiska beskrivning att det ursprungliga syftet med avgiften var att generera intäkter på grundval av de förmåner det innebar att använda kommunal offentlig mark, med andra ord av värdet av tjänsterna som tillhandahålls genom användandet av faciliteter som installerats på marken.

76 Dom av den 18 september 2003 i de förenade målen C-292/01 och C-293/01, Albacom och Infostrada (REG 2003, s. I-9449), punkterna 39 och 40.

77 Se även Telefónica Móviles (ovan fotnot 52), punkt 29.

78 Målet Connect Austria (ovan fotnot 70), punkt 115 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 2 april 2009 i mål C-431/07 P, Bouygues (REG 2009, s. I-2665), punkt 114 och där angiven rättspraxis.

79 Se även Telefónica Móviles (ovan fotnot 52), punkt 31 och där angiven rättspraxis.

80 Skäl 18 i ingressen till ramdirektivet.

81 Jag anser att under sådana omständigheter kan inte operatörer som nyttjar andra företags faciliteter undvika att betala en avgift genom att investera i utvecklingen av sin egen infrastruktur.

82 Dom av den 3 mars 2011 i mål C-203/10, Auto Nikolovi (REU 2011, s. I-1083), punkt 61 och där angiven rättspraxis.

83 Ovan fotnot 70.

84 Se ovan punkt 8.

85 Till skillnad från Tudela kommun, anser jag att det saknar betydelse för domstolens prövning av den tredje tolkningsfrågan att Tribunal Supremo redan gjort en laglighetsprövning av avgifterna utan att ta hänsyn till EU:s lagstiftning. Resonemanget att parternas blotta oenighet kring innebörden av begreppet installera faciliteter visar att artikel 13 inte är klar och precis och att bestämmelsen av denna anledning skulle sakna direkt effekt finner jag inte övertygande.