Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 29 november 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 12, 2001, s. 1.

3 Enligt artikel 1.3 i förordning nr 44/2001 avses med termen medlemsstat samtliga medlemsstater i Europeiska unionen med undantag av Konungariket Danmark.

4 En valmöjlighet som den hänskjutande domstolen har kallat alternativ anknytning.

5 I dom av den 30 november 1976 i mål 21/76, Bier (REG 1976, s. 1735; svensk specialutgåva, volym 3, s. 209), punkt 19, infördes distinktionen mellan den ort där skadan uppkom och den ort där den skadevållande händelsen inträffade som låg till grund för skadan, vilket nyligen erinrades om i dom av den 25 oktober 2012 i mål C-133/11, Folien Fischer och Fofitec, punkt 39 och där angiven rättspraxis.

6 Den hänskjutande domstolen har åberopat begreppet wechselseitige Handlungsortzurechnung, vilket i fri översättning betyder ömsesidigt erkännande av behörighet utifrån den ort där den skadevållande händelsen inträffade.

7 Bundesgerichtshof har således föreslagit att domstolen ska fastställa att en talan om negative Feststellungsklage, det vill säga negativ fastställelsetalan som existerar i tysk nationell rätt, bör omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5.3 i förordning nr 44/2001. Den franska Cour de cassation har frågat domstolen huruvida en prorogationsklausul, som ingåtts mellan en tillverkare av en vara och en köpare med tillämpning av artikel 23 i förordning [nr 44/2001] och ingår i en kedja av gemenskapsrättsliga avtal, [kan] göras gällande mot en köpare i senare led, enligt vad som är möjligt i fransk nationell rätt. För behandling av dessa frågor, se de förslag till avgöranden som jag lade fram i det ovannämnda målet Folien Fischer och Fofitec, och i mål C-543/10, Refcomp, som ännu inte avgjorts av domstolen.

8 Vid förhandlingen hävdade MF Global UK Ltd:s (nedan kallat MF Global UK) ombud att domstolens svar var särskilt välkommet, eftersom ett stort antal börsmäklare hade stämts i samma typ av mål – närmare bestämt omkring 150 förfaranden, liknande det i målet vid den nationella domstolen, pågick och sysselsatte hans egen advokatbyrå.

9 Vid förhandlingen hävdade Melzers ombud att han hade valt att inte stämma W.W.H., eftersom bolaget var insolvent vid tidpunkten för talans väckande (det preciseras inte i beslutet om hänskjutande vilken dag talan väcktes vid Landgericht Düsseldorf, men då detta beslut är daterat den 29 april 2011, framgår det att målet anhängiggjorts vid den tiden). I sitt yttrande uppgav dock Melzer att MF Global UK befann sig i likvidation sedan den 31 december 2011.

10 I beslutet om hänskjutande nämns härvidlag Avtal om förmedling av börsaffärer, skrivelsen En sammanfattning av riskerna med terminsaffärer och informationsbladet Viktiga upplysningar angående förlustrisken vid terminsaffärer.

11 Eftersom den hänskjutande domstolen visste att det fanns en prorogationsklausul i ett av de ingångna avtalen tog den således indirekt avstånd från det åberopade skadeståndsansvaret på avtalsrättsliga grund.

12 Jag noterar redan på detta stadium att efter läsning av beslutet om hänskjutande kvarstår en viss osäkerhet angående den roll som MF Global UK, respektive W.W.H. spelade i egenskap av huvudansvarig eller medhjälpare i den skadebringande handlingen.

13 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), senare ändrad genom konventioner om nya medlemsstaters anslutning till denna konvention (nedan kallad Brysselkonventionen).

14 Det nya med detta tillägg är endast relativt, eftersom principen redan hade slagits fast i domstolens praxis angående tolkningen av Brysselkonventionen, även om en viss tvetydighet kvarstår i detta avseende enligt kommissionen (se Förslag till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, KOM(1999) 348 slutlig, s. 15).

15 Se domen i det ovannämnda målet Folien Fischer och Fofitec, punkterna 31 och 32 och där angiven rättspraxis.

16 Melzers påstående om uppsåt eller oaktsamhet vid avtalets ingående (culpa in contrahendo) syftar på förhandlingarna som fördes mellan parterna och som ledde till att ett avtal ingicks. Vad gäller det motsatta typfallet, anges det i dom av den 17 september 2002 i mål C-334/00, Tacconi (REG 2002, s. I-7357), att en talan om att svaranden ådragit sig ansvar före avtals ingående, när det inte föreligger några förpliktelser eller något avtal under avtalsförhandlingarna, inte avser skadeståndsansvar som har anknytning till ett avtal, utan skadestånd utanför avtalsförhållanden.

17 Se, bland annat, dom av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 14, och av den 16 september 1999 i mål C-435/97, WWF m.fl. (REG 1999, s. I-5613), punkt 29.

18 Dom av den 10 juni 2004 i mål C-168/02, Kronhofer (REG 2004, s. I-6009), punkt 18 och följande punkter.

19 Kommissionen har preciserat att även om de skadliga följderna av handlingarna, det vill säga de mycket riskfyllda börstransaktioner som MF Global UK genomförde i Förenade kungariket blev kännbara för Melzers del i Tyskland, kan denna omständighet, i enlighet med domstolens praxis, inte utgöra en anknytning som gör de tyska domstolarna behöriga enligt artikel 5.3, då det var i Förande kungariket som både den skadevållande handlingen företogs och hela skadan uppkom.

20 Den terminologi som används i bestämmelsen, det vill säga domstol i den medlemsstaten anger att det rör sig om en generell regel, såtillvida att den avser en medlemsstats domstolsväsende i dess helhet. Det preciseras i artikel 59 i förordning nr 44/2001 att behörigheten på lokal nivå regleras i nationella rättegångsregler som definierar begreppet hemvist.

21 Genom att dessa bestämmelser föreskriver att sökanden kan väcka talan vid domstol i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser, respektive den ort där skadan inträffade, utgör dessa behörighetsregler avsteg från huvudregeln.

22 Rättspraxis har utvecklats främst på grund av de särskilda problemen med att lokalisera gränsöverskridande otillåtna handlingar via press och telekommunikation (radio, TV och internet) och tog sin början med dom av den 7 mars 1995 i mål C-68/93, Shevill m.fl. (REG 1995, s. I-415). I fall av kränkning av personlighetsskyddet genom publicering på internet har domstolen funnit att även domstolen i den ort där den skadelidande hade centrum för sina intressen är behörig att pröva talan (se dom av den 25 oktober 2011, i de förenade målen C-509/09 och C-161/10, eDate Advertising och Martinez, REU 2011, s. I-10269, punkt 47 och följande punkter).

23 De båda val som sökanden erbjuds till följd av domen i det ovannämnda målet Bier, punkt 19, angående tolkningen av artikel 5.3 i Brysselkonventionen, har upprepats många gånger, bland annat i domen i det ovannämnda målet Folien Fischer och Fofitec, punkterna 39 och 40.

24 Av skäl som jag redogjort för i punkterna 31 och 32 i detta förslag till avgörande kan det faktum att den förmodat drabbade personens bankkonto finns i en medlemsstat inte utgöra en tillräcklig anknytning för att en domstol i denna stat ska vara behörig, med beaktande av att detta kriterium är helt slumpmässigt till sin karaktär.

25 Enligt beslutet om hänskjutande har Melzer anfört att W.W.H. inte har fullgjort sin informationsskyldighet och uppsåtligen orsakat honom otillbörlig skada genom att utföra fullständigt utsiktslösa terminsaffärer, i strid med 826 § tyska civillagen. MF Global UK påstås uppsåtligen åtminstone ha hjälpt till med att begå dessa otillåtna handlingar i Tyskland.

26 Landgericht Düsseldorf har anfört att om tysk lag tillämpades skulle den ha lokal behörighet att pröva talan eftersom W.W.H. utförde den skadebringande handlingen i Düsseldorf, nämligen värvningen av Melzer som kund.

27 Det anges närmare bestämt i beslutet om hänskjutande att i den situation som det är fråga om i det nationella målet, var det i Tyskland som de avgörande hindren övervanns: att värva den påstådda skadelidande och förmå honom att öppna ett konto hos den utländska mäklarfirman MF Global UK, låta överföra optionskontrakt, ställa belopp till förfogande för placeringar i optioner utan att få tillbaka värdet av placeringar som gjorts.

28 Se dom av den 6 september 2012 i mål C-190/11, Mühlleitner, punkt 28, och domen i det ovannämnda målet Folien Fischer och Fofitec, punkt 30, samt i dessa domar angiven rättspraxis.

29 Se skäl 2 i förordningen.

30 Se, bland annat, dom av den 6 september 2012 i mål C-619/10, Trade Agency, punkt 27.

31 Vad gäller tillblivelsen av artikel 5.3 i förordning nr 44/2001, finns det såvitt jag vet inga uppgifter som skulle kunna vara till nytta vid besvarandet av tolkningsfrågan, då texten är knapphändig i sin nuvarande utformning. I detta ämne, se den sammanställning som professor F. Pocar gjorde i sin förklarande rapport till konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Lugano den 30 oktober 2007 (EUT C 319, 2009, s. 1), punkt 58 och följande punkter.

32 Enligt denna bestämmelse är, när talan väcks av en och samma sökande mot en av flera svarande, den domstol behörig där någon av svarandena har hemvist, förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning och dom ska vara påkallad, för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. Detta gäller även om det inte föreligger överensstämmande rättsliga grunder i dem (dom av den 11 oktober 2007 i mål C-98/06, Freeport (REG 2007, s. I-8319), punkt 38 och följande punkter.

33 Angående de motiveringar som Melzers ombud har gett uttryck för, se ovan fotnot 9.

34 Se, bland annat, dom av den 16 juli 2009 i mål C-189/08, Zuid-Chemie (REG 2009, s. I-6917), punkt 22.

35 Se, analogt, dom av den 17 september 2009 i mål C-347/08, Vorarlberger Gebietskrankenkasse (REG 2009, s. I-8661), punkt 39, och av den 12 maj 2011 i mål C-144/10, BVG (REU 2011, s. I-3961), punkt 30.

36 I domen i det ovannämnda målet Kronhofer, punkt 19, erinrade domstolen om att begreppet den ort där skadan inträffade inte kan tolkas extensivt i sådan utsträckning att det omfattar varje ort där man kan märka de skadliga följderna av en omständighet som redan har förorsakat en skada som faktiskt har uppkommit på en annan ort.

37 Se, bland annat, dom av den 19 april 2012 i mål C-523/10, Wintersteiger, punkt 18, och domen i det ovannämnda målet Folien Fischer och Fofitec, punkterna 37 och 38.

38 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet Kronhofer, punkt 18, enligt vilken det inte finns någon anledning att tillerkänna behörighet för domstolar i en annan konventionsstat än den där den skadevållande handlingen företagits och där skadan uppkommit, det vill säga samtliga anknytningsfakta som är av betydelse för prövningen av skadeståndsskyldigheten. En sådan behörighet skulle inte vara motiverad av några sakliga skäl ur bevis- och processföringssynpunkt.

39 Se domen i det ovannämnda målet Folien Fischer och Fofitec, punkterna 45 och 46 och där angiven rättspraxis.

40 Detta problem förutsågs av Europaparlamentet som, när förordning nr 44/2001 omarbetades, föreslog att det skulle införas ett krav på en tillräcklig, innehållslig eller betydande koppling för att begränsa möjligheterna till s.k. forum shopping i mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden. Se Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om tillämpning och översyn av förordning nr 44/2001 (2009/2140(INI), P7_TA(2010)0304, skäl Q och punkt 25).

41 I kommissionens ovannämnda förslag som ledde till antagandet av förordning nr 44/2001, hänvisades till behovet av förutsebarhet när det gäller vilken domstol som är behörig och till att det krävs klara bestämmelser om domstols behörighet (KOM (1999) 348 slutlig, punkt 1.1).

42 Se, bland annat, dom av den 1 mars 2005 i mål C-281/02, Owusu (REG 2005, s. I-1383), punkt 40. Rättssäkerhetssyftet kan nämligen inte förstås så att det enbart syftar till att en sökande utan svårighet ska kunna avgöra vid vilken domstol denne ska väcka talan, vilket erinrats om bland annat i domarna i de ovannämnda målen Kronhofer, punkt 20, samt Folien Fischer och Fofitec, punkt 33.

43 Se, analogt, skäl 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, s. 40).

44 Kommissionens ovannämnda förslag som ledde till antagandet av förordning nr 44/2001 återspeglar i allt väsentligt … vad rådet enats om när det gäller att skapa jämvikt mellan de parter som kan vara inblandade i en tvist (KOM(1999) 348 slutlig, punkt 2.1).

45 Se de invändningar som framförts mot den uppfattning som kallas mosaikteorin, vilken är en följd av domen i det ovannämnda målet Shevill m.fl. i Hess, B., Pfeiffer, T. och Schlosser, P., Report on the Application of Regulation Brussels I in the Member States, Study JLS/C4/2005/03, slutlig, september 2007, punkt 214.

46 Se, analogt, dom av den 22 maj 2008 i mål C-462/06, Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline (REG 2008, s. I-3965), punkt 32, i vilken domstolen konstaterar att [o]m gemenskapsdomstolen omvandlade särskilda behörighetsregler – som syftar till att underlätta en god rättskipning – till unilaterala behörighetsregler till skydd för den part som anses svagast, skulle det ändra den intressebalans som gemenskapslagstiftaren i nuläget har slagit fast som gällande rätt.