Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 6 december 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 405, s. 1, rättelse EUT L 29, 2007, s. 3. Se angående denna förordning Peers S., EU Justice and Home Affairs Law, tredje upplagan, Oxford EU Law Library, 2011, s. 210 och följande sidor; Beaudu, G., La politique européenne des visas de court séjour, Cultures & Conflits, publicerad den 29 september 2003, konsulterad den 4 november 2012, http://conflits.revues.org/909.

3 Nedan kallad stadgan.

4 Nedan kallad Europakonventionen.

5 EGT L 239, 2000, s. 19, nedan kallat KOTS.

6 Nedan kallad den av Ungern ingångna bilaterala överenskommelsen. Överenskommelse genomförd genom 2007 års lag nr CLIII om genomförande av överenskommelsen mellan den ungerska regeringen och Ukrainas ministerråd om regleringen av lokal gränstrafik (2007. évi CLIII. Törvény a Magyar Köztársaság Kormánya és Ukrajna Miniszteri Kabinetje között a kishatárforgalom szabályozásáról szóló Egyezmény kihirdetéséről).

7 Avtalet mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknat i Schengen den 14 juni 1985, såsom KOTS utgör, sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft (se bilaga om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, vilket fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen genom Amsterdamfördraget), en del av Schengenregelverket, vilket ska tillämpas på Ungern med stöd av artikel 2 i protokoll nr 19 om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar. Schengenregelverket har tillämpats på Ungern sedan den 21 december 2007. Se artikel 1 i rådets beslut 2007/801/EG av den 6 december 2007 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (EUT L 323, s. 34).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodexen) (EUT L 243, 2009, s. 1).

10 Nedan kallad 2007 års lag nr II.

11 Nedan kallad motparten i målet vid den hänskjutande domstolen.

12 Nedan kallad klaganden i målet vid den hänskjutande domstolen.

13 Eller behålla, för överenskommelser som slutits före ikraftträdandet av förordning nr 1931/2006 och som kan fortsätta att medföra verkningar under förutsättning att de är förenliga med unionsrätten. Se även, för ett liknande resonemang, kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av den ordning för lokal gränstrafik som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och hur den fungerar, (KOM(2009) 383 slutlig), nedan kallad kommissionens första rapport om ordningen för lokal gränstrafik. Detta är bland annat fallet med den överenskommelse som slöts mellan Republiken Slovenien och Republiken Kroatien, i kraft sedan 2001, som nämns i denna rapport.

14 Se angående detta regelverk bestående av befintliga bilaterala överenskommelser, kommissionens arbetsdokument av den 9 september 2002, som har rubriken Utveckling av regelverket om lokal gränstrafik, SEC(2002) 947.

15 Som vi kommer att få se nedan.

16 Trots bestämmelserna i artikel 19 i förordning nr 1931/2006, enligt vilka kommissionen ska göra informationen om de bilaterala överenskommelser som medlemsstater har slutit och anmält tillgänglig för medlemsstaterna, har det inte varit möjligt att på ett säkert sätt inventera alla slutna överenskommelser eller således att inhämta alla relevanta upplysningar i detta hänseende. Se emellertid upplysningarna i kommissionens första rapport om ordningen för lokal gränstrafik och upplysningarna i kommissionens andra rapport till Europaparlamentet och rådet, om genomförandet och tillämpningen av den ordning för lokal gränstrafik som inrättades genom förordning (EG) nr 1931/2006, (KOM(2011) 47 slutlig), nedan kallad kommissionens andra rapport om ordningen för lokal gränstrafik, rapporter som offentliggjorts i enlighet med artikel 18 i förordning nr 1931/2006, av vilka det framgår att 14 överenskommelser har slutits eller håller på att slutas. Se även Eckstein, A., Cross-border travel to become easier in Kaliningrad area, Europolitics, 29 juli 2011.

17 Se artikel 3.2 och 3.3 i överenskommelsen mellan Republiken Slovenien och Republiken Kroatien om lokal gränstrafik och samarbete, vilka begränsar oavbruten vistelse till sju dagar, med förbehåll för force majeure. Se även artikel 2.2 i överenskommelsen mellan Republiken Österrike och Schweiziska Edsförbundet om personers gränspassage inom ramen för lokal gränstrafik, undertecknad i Wien den 13 juni 1973.

18 Se artikel 4 i överenskommelsen mellan Republiken Polens regering och Ukrainas ministerråd om särskilda bestämmelser för lokal gränstrafik, undertecknad i Kiev den 28 mars 2008, i vilken det föreskrivs en längsta varaktighet för oavbruten vistelse på 60 dagar, begränsad till en total varaktighet på 90 dagar under en period på sex månader räknat från den första gränspassagen. Se även artikel 4.5 i överenskommelsen mellan Republiken Lettland och Republiken Vitryssland, vilken undertecknades i Riga den 23 augusti 2010.

19 Se artikel 4 i överenskommelsen mellan Republiken Polen och Republiken Vitrysslands regering om särskilda bestämmelser för lokal gränstrafik, undertecknad i Warszawa den 12 februari 2010, i vilken föreskrivs en längsta varaktighet för oavbruten vistelse på 30 dagar under en period på sex månader, från och med gränspassagen.

20 Det framgår av det yttrande som inkommit från Republiken Slovakien att nämnda överenskommelse, i dess ursprungliga lydelse, begränsar varaktigheten för oavbruten vistelse till 30 dagar och den totala varaktigheten för vistelsen till 90 dagar under en period på 180 dagar. I den nya överenskommelsen, vilken undertecknades i Bratislava den 17 juni 2011, föreskrivs en längsta varaktighet för oavbruten vistelse på 90 dagar under en period på 180 dagar.

21 Se artikel 1 c i överenskommelsen mellan Republiken Moldaviens regering och Rumänien om lokal gränstrafik, som undertecknades i Bukarest den 13 november 2009.

22 Det ska för övrigt påpekas att kommissionen, inom ramen för den uppgift att kontrollera huruvida de bilaterala överenskommelserna är förenliga med förordning nr 1931/2006 som den har enligt artikel 13.2 i denna förordning, såsom framgår såväl av den första som av den andra rapporten om ordningen för lokal gränstrafik, inte har angett att denna bristande överensstämmelse skulle innebära att överenskommelserna inte är förenliga med förordningen, sannolikt av de skäl som nämns nedan i fotnot nr 23.

23 Det ska i detta hänseende understrykas att kommissionen själv upprätthåller en viss tvetydighet. Den konstaterade såtillvida i sin första rapport om ordningen för lokal gränstrafik att alla de bilaterala överenskommelser som den kände till fastställer ytterligare restriktioner för varaktigheten av vistelser i gränsområdet som är 90 dagar per halvår [min understrykning] (s. 7, punkt 4), trots att den i övrigt i samma rapport preciserat att möjligheten till en oavbruten vistelse på 90 dagar utgjorde ett undantag från den allmänna bestämmelse som införts genom kodexen för Schengengränserna som begränsar korta vistelser till högst 90 dagar per halvår (180 dagar) (s. 3, punkt 2). Kommissionen har vidare i sin andra rapport om ordningen för lokal gränstrafik understrukit att förordning nr 1931/2006 tillåter en person att vistas i en medlemsstat upp till tre månader under en bestämd period [min understrykning] (s. 4, punkt 3.1).

24 Frågan om lokal gränstrafik framställdes närmare av kommissionen i dess ovannämnda arbetsdokument av den 9 september 2002, vilket låg till grund för den lagstiftningsprocess som ledde fram till antagandet av förordning nr 1931/2006.

25 Se skäl 2 i förordning nr 1931/2006. Se även skäl 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1342/2011 av den 13 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1931/2006 vad gäller inlemmande av det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde (EUT L 347, s. 41).

26 Enligt samma synsätt anges i skäl 11 i kodexen om Schengengränserna att [m]edlemsstaterna bör se till att kontrollförfarandena vid de yttre gränserna inte utgör ett betydande hinder för handeln eller för socialt och kulturellt utbyte.

27 Se skäl 4 i förordning nr 1931/2006.

28 Se kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 11 mars 2003 med titeln Ett utvidgat Europeiskt grannskap: en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder (KOM(2003) 104 slutlig).

29 Se, utöver det ovannämnda meddelandet av den 11 mars 2003, kommissionens meddelande av den 12 maj 2004 med titeln Europeiska grannskapspolitiken – Strategidokument (KOM (2004) 373 slutlig).

30 Som kommissionen själv har angett, bildar förordning nr 1931/2006 tillsammans med kodexen om Schengengränserna och rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (FRONTEX), EUT L 349, s. 1, en rättslig och operativ ram genom vilken gränskontrollerna ytterligare kan utvecklas till en hög standard. Se i detta hänseende kommissionens meddelande av den 19 juli 2006 om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare, (KOM(2006) 402 slutlig), punkt 18. Se även kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 7 maj 2002 med titeln En framtida integrerad förvaltning av eu-medlemsstaternas yttre gränser (KOM(2002) 233 slutlig), som hänvisar till ett gemensamt regelverk avseende de yttre gränserna.

31 Den i det nationella målet berörda befolkningen har således tillhört fem olika stater under ett sekel. Regionen, som var integrerad i konungariket Ungern, tillhörde det österrikisk-ungerska imperiet. Efter Tjeckoslovakiens tillkomst den 28 oktober 1918, fogades den till den sistnämnda staten med stöd av Trianonfördraget av den 4 juni 1920. Därefter fogades den åter till Ungern med stöd av den första Wien-förlikningen av den 2 november 1938, vilken förlikning senare kom att ogiltigförklaras genom Parisfördraget av den 10 februari 1947. Regionen integrerades då med Sovjetunionen fram till Ukrainas självständighetsförklaring den 24 augusti 1991. Enligt de siffror som publicerades i kommissionens andra rapport om ordningen för lokal gränstrafik var mellan 400000 och 450000 personer berättigade till tillstånd för lokal gränstrafik över den ungerska gränsen (punkt 3.2.1).

32 Se artikel 1.1 och 7.1 i förordning nr 1931/2006. Det ska påpekas att den terminologi som använts, det vill säga begreppet tillstånd, föredrogs framför begreppet visering, vilket ursprungligen föreslagits av kommissionen. Rådet antog vidare och för att iaktta bestämmelserna i förordning nr 1931/2006 samma dag rådets förordning (EG) nr 1932/2006 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 405, s. 23). I artikel 1.2 andra stycket första streckpunkten i förordning (EG) nr 539/2001 i ändrad lydelse föreskrivs således en befrielse från viseringsskyldighet för personer som är innehavare av ett tillstånd för lokal gränstrafik och som är medborgare i någon av de tredjeländer som anges i bilaga I till den sistnämnda förordningen, en bilaga som innehåller en uttömmande förteckning över de tredjeländer vars medborgare ska uppvisa visum vid passage av medlemsstaternas yttre gränser, däribland Ukraina vilket land är aktuellt i målet vid den nationella domstolen.

33 Artiklarna 7–12 i förordning nr 1931/2006.

34 Artikel 10 i förordning nr 1931/2006 vad gäller giltighetstid och artikel 7.2 i nämnda förordning beträffande den territoriella giltigheten, det vill säga det gränsområde som anges i artikel 3.2 i denna förordning.

35 Kommissionen har i sin andra rapport om ordningen för lokal gränstrafik (punkt 3.2.3, s. 5) påpekat att denna punkt hade varit föremål för diskussioner under 2006 års förhandlingar. Det ska i detta hänseende understrykas att kommissionen i sitt ursprungliga förslag endast avsåg ett tillstånd att vistas i gränsområdet i upp till sju dagar i följd och att den totala varaktigheten av flera på varandra följande vistelser inte får överstiga tre månader under en halvårsperiod. Se artikel 6 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning, av den 23 februari 2005, om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av Schengenkonventionen och de gemensamma konsulära anvisningarna, (KOM (2005) 56 slutlig). Lydelsen i artikel 5 i förordning nr 1931/2006 är den som följer av den ändring som föreslagits av Europaparlamentet. Se Brejcs rapport av den 13 december 2005 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av Schengenkonventionen och de gemensamma konsulära anvisningarna.

36 Se artikel 3.6 i förordning 1931/2006 som definierar gränsboende som har tillstånd att utnyttja ordningen för lokal gränstrafik samt artikel 4 i nämnda förordning som fastställer villkoren för dessa gränsboendes inresa till medlemsstaterna.

37 Se artikel 3.2 i förordning nr 3.2 i förordning nr 1931/2006, i vilken gränsområdet definieras som ett område som, utom i vissa undantagsfall, sträcker sig högst 30 kilometer från gränsen. Se även skäl 5 och artikel 7 i nämnda förordning, vilken begränsar den territoriella giltigheten för tillståndet för lokal gränstrafik.

38 Se artikel 7.3 andra stycket i förordning nr 1931/2006.

39 Se skäl 4 och artikel 9 b i förordning nr 1931/2006.

40 Se artiklarna 3.3 och 15.3 i förordning nr 1931/2006 i vilka lokal gränstrafik definieras.

41 Rapportören av det ovannämnda förslaget till förordning nr 1931/2006 inför Europaparlamentet hänvisade i detta hänseende till akademiska eller professionella skäl [såsom] förekomsten av familjeband. Kommissionen förefaller däremot vara mer restriktiv, då den anser att ordningen för lokal gränstrafik endast tillåter att förbättra de direkta kontakterna mellan människor i gränsområden. Se, utöver det ovannämnda meddelandet av den 12 maj 2004, i vilket det hänvisas till traditionella kontakter, kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 5 december 2007 med titeln En stark europeisk grannskapspolitik, (KOM(2007) 774 slutlig, s. 6).

42 I artikel 1.5 i den av Ungern ingångna bilaterala överenskommelsen om lokal gränstrafik preciseras för övrigt att passage över gränsen är tillåten på dokumenterade ekonomiska grunder vilka enligt den nationella lagstiftningen inte ska betraktas som yrkesverksamhet.

43 Det rör sig, som kommissionen har påpekat, om att göra det möjligt för personer bosatta i gränsområden att bevara traditionella kontakter utan allt för stora administrativa hinder, se det ovannämnda meddelandet av den 12 maj 2004, s. 18. Se även yttrande från Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor av den 25 november 2005 angående förslaget till förordning nr 1931/2006.

44 Ofta kan i vissa fall innebära dagligen, såsom påpekas i Mihael Brejcs ovannämnda rapport av den 13 december 2005.

45 Det är enligt min uppfattning främst denna omständighet som är omtvistad i förevarande mål.

46 Se fjärde skälet samt artiklarna 7.3 andra stycket och 17 i förordning nr 1931/2006.

47 I enlighet med artikel 9 b i förordning nr 1931/2006.

48 Beträffande begreppet första inresedag och dess betydelser, se domstolens dom av den 3 oktober 2006 i mål C-241/05, Bot (REG 2006, s. I-9627). Det ska konstateras att kommissionen med beaktande av domen i det målet föreslog att anta en tydlig definition av den metod som ska användas för beräkning av vistelser som inte överstiger tre månader under en sexmånadersperiod, se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 och konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (KOM(2011) 118 slutlig).

49 Det erinras systematiskt om denna begränsning i rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtal som Europeiska gemenskapen slutit med tredjeländer om undantag från viseringskravet för kortare vistelser. Se exempelvis rådets beslut av den 6 april 2009 om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Antigua och Barbuda om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (EUT L 169, s. 1) och beslut 2009/479/EG, 2009/480/EG, 2009/481/EG och 2009/483/EG av samma datum och med samma föremål avseende Barbados (EUT L 169, s. 9), Republiken Mauritius (EUT L 169, s. 16), Samväldet Bahamas (EUT L 169, s. 23), Republiken Seychellerna (EUT L 169, s. 30) och Saint Kitts och Nevis (EUT L 169, s. 37).

50 Det föreskrevs redan i artikel 3 i tillämpningskonventionen att den verkställande Schengenkommittén skulle fastställa undantag och bestämmelser om lokal gränstrafik, vilket emellertid inte hade gjorts före antagandet av förordning nr 1931/2006.

51 Särskilt, som Republiken Polen har påpekat, bestämmelserna i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

52 Se artikel 2 i förordning nr 1931/2006.

53 Bland annat artiklarna 67 FEUF och artikel 8 i FEU. Det ska i detta hänseende erinras om att unionen enligt artikel 8 i FEU ska utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värderingar och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete. Se beträffande denna grannklausul bland annat Hanf, D., The European Neighbourhood Policy in the Light of the new Neighbourhood Clause (Article 8 TEU), i Lannon, E., The European Neighbourhood Policy Challenges - Les défis de la politique européenne de voisinage, Peter Lang, 2012, s. 109-123.

54 Dom av den 6 november 2003 i mål C-101/01, Lindqvist (REG 2003, s. I-12971, punkt 87), av den 26 juni 2007 i mål C-305/05, Ordre des barreaux francophones et germanophones m.fl. (REG 2007, s. I-5305, punkt 28), av den 23 december 2009 i mål C-403/09 PPU, Detiček (REG 2009, s. I-12193, punkt 34), av den 21 december 2011 i de förenade målen C-411/10 och C-493/10, N. S. m.fl. (REU 2011, s. I-13905, punkt 77), och av den 22 november 2012 i mål C-277/11, M. M., punkt 93).

55 Det ska understrykas att även om medlemsstaterna, enligt protokoll nr 23 om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre gränser, som utgör bilaga till FEU och FEUF, i avsaknad av bestämmelser som antagits på grundval av artikel 77.1 b FEUF, behåller en behörighet att förhandla om eller ingå avtal med tredje land, är nämnda avtal inte nödvändigtvis förenliga med unionsrätten och med andra relevanta internationella avtal. Detta gäller i än högre grad beträffande bilaterala överenskommelser vars slutande föreskrivs i och regleras genom en sekundärrättsakt som antagits med stöd av artikel 77.2 a FEUF, såsom förordning nr 1931/2006

56 Se, i detta hänseende, utöver dom av den 15 januari 2002 i mål C-55/00, Gottardo (REG 2002, s. I-413), punkt 33, och av den 14 juli 2005 i mål C-433/03, kommissionen mot Tyskland (REG 2005, s. I-6985), domarna i målet avseende de bilaterala så kallade open skies-avtalen, till exempel dom av den 5 november 2002 i mål C-467/98, kommissionen mot Danmark (REG 2002, s. I-9519) punkterna 110–112. Se även dom av den 24 april 2007 i mål C-523/04, kommissionen mot Nederländerna (REG 2007, s. I-3267) punkterna 74–76)

57 Så lyder i övrigt rubriken till kapitel IV i förordning nr 1931/2006, vilket omfattar artikel 13 som avser bilaterala överenskommelser.

58 Dessa omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EGT L 158, s. 77).

59 Ordningen för lokal gränstrafik är, per definition, inte tillämplig på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta inom en medlemsstats territorium, utan på gränsboende, såsom de definieras i artikel 3.6 i förordning nr 1931/2006.

60 Protokoll som erkänner vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan anges i Europakonventionen och i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

61 Flera bestämmelser i stadgan och Europakonventionen kan säkert påverkas mer eller mindre direkt. Med hänsyn till den huvudsakligen sociala och kulturella funktion som förordning nr 1931/2006 har, kan citeras exempelvis artikel 9 i stadgan (artikel 12 i Europakonventionen), vilken garanterar en rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj, artikel 14 (artikel 2 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen) som stadgar en rätt till utbildning (artikel 2 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen), men även artikel 17 i stadgan om rätt till egendom (artikel 1 i det första protokollet till Europakonventionen) och artikel 35 i stadgan angående hälsoskydd, eftersom utövandet eller åtnjutandet av dessa rättigheter kan vara beroende av en rätt att fritt röra sig över gränserna och där varje begränsning av denna fria rörlighet kan påverka utövandet av dessa rättigheter.

62 Se även förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).

63 Det är vidare exakt vad som anges i skäl 6 i ovannämnda direktiv 2004/38, i vilket föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att, på grundval av deras egen lagstiftning, besluta huruvida en rätt till inresa eller vistelse ändå kan beviljas sådana personer för att bevara familjens enhet i vidare mening, varvid hänsyn ska tas till deras anknytning till unionsmedborgaren och andra omständigheter, t.ex. deras ekonomiska eller fysiska beroendeförhållande till unionsmedborgaren.

64 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 16 december 1992 i målet Niemietz mot Tyskland, mål nr 13710/88 (Recueil des arrêts et décisions 1992, serie A nr 251-B, § 29). Europadomstolen angav i domen i det målet att det även om det varken [är] möjligt eller nödvändigt att försöka definiera begreppet privatliv på ett uteslutande sätt dock skulle vara alltför restriktivt att begränsa det till en intim krets där var och en kan leva sitt personliga liv som han eller hon önskar och att helt utesluta den yttre världen från denna krets. Den har tillagt att [r]espekten för privatlivet också till viss del måste omfatta en individs rätt att knyta och utveckla relationer med likatänkande. Se även Europadomstolens dom av den 7 augusti 1996 i målet C.c. Belgien, mål nr 21794/93 (Recueil des arrêts et décisions 1996-III, § 25). Beträffande elasticiteten av begreppet privatliv, se bland annat Europadomstolens dom av den 22 februari 1994 i målet Burghartz mot Schweiz, mål nr 16213/90, (serie A nr 280-B, § 24) (bevarande av efternamn efter ingående av äktenskap), av den 29 april 2002 i målet Pretty mot Storbritannien, mål nr 2346/02 (Recueil des arrêts et décisions 2002-III, § 61) (rätt till dödshjälp), av den 28 maj 2009 i målet Bigaeva mot Grekland, mål nr 26713/05 §§ 22–25 (nekad inskrivning i advokatsamfundet), av den 26 april 2011 i målet M. mot Schweiz, mål nr 41199/06, §§ 36 och 37 (nekad förnyelse av pass), av den 15 maj 2012 i målet Fernández Martínez mot Spanien, mål nr 56030/07, §§ 56–60 (nekad förnyelse av anställningsavtal för en religionslärare), av den 25 september 2002 i målet Godelli mot Italien, mål nr 33783/09, § 46 (sökning av föräldrars identitet).

65 Det rörde sig i de fallen om mål angående utvisning av utlänningar. Se Europadomstolens dom av den 18 oktober 2006 i målet Üner mot Nederländerna mål nr 46410/99 (Recueil des arrêts et décisions 2006-XII, § 59), och av den 23 juni 2008 i målet Maslov mot Österrike, mål nr 1638/03 (Recueil des arrêts et décisions 2008, § 63).

66 Europadomstolens dom av den 7 februari 2002 i målet Mikulić c. Croatie, mål nr 53176/99 (Recueil des arrêts et décisions 2002-I, § 53).

67 Se, bland annat, på området utvisning, Europadomstolens dom av den 26 september 1997 i målet Mehemi mot Frankrike, mål nr 25017/94, (Recueil des arrêts et décisions 1997-VI, § 34), och domen av den 19 februari 1998 i målet Dalia mot Frankrike, mål nr 26102/95, (Recueil des arrêts et décisions 1998-I, § 52), angående en avvisning, Europadomstolens dom av den 12 oktober 2006 i målet Mubilanzila Mayeka och Kniki Mitunga, mål nr 13178/03, (Recueil des arrêts et décisions 2006-XI, § 80), se även dom av den 13 juli 2010 i målet Kurić m.fl., mål nr 26828/06, § 351 och följande paragrafer.