Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 27 september 2012

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallade referenspersonen eller referenspersonerna.

3 Nedan kallade den eller de som ansökt.

4 Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, s. 12).

5 Dom av den 8 mars 2011 i mål C-34/09, (REU 2011, s. I-1177).

6 Nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna.

7 Konventionen undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen)

8 Detta är fallet även i mål C-356/11.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77 samt rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35 och EUT L 197, 2005, s. 34).

10 Dom av den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Metock m.fl. (REG 2008, s. I-6241), punkt 73.

11 Dom av den 15 november 2011 i mål C-256/11 (REU 2011, s. I-11315).

12 Punkterna 53–56 och där angiven rättspraxis.

13 Punkt 42.

14 Punkterna 43 och 44.

15 Det följer av fast rättspraxis att domstolen, för att ge den domstol som har ställt en fråga ett användbart svar, kan beakta rättsregler inom unionen som den nationella domstolen inte har hänvisat till i formuleringen av frågan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 april 2012 i mål C-461/10, Bonnier Audio AB, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 4 mars 2010 i mål C-578/08, Chakroun (REU 2010, s. I-1839), punkt 43.

17 Dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 59.

18 Domen i det ovannämnda målet Chakroun, punkt 43.

19 Domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet (punkt 52 och följande punkter).

20 Se Europadomstolens dom av den 28 november 1996 i målet Ahmut mot Nederländerna, Europadomstolens rättsfallssamling, 1996-VI, s. 2030, punkt 71.

21 Se Europadomstolens dom av den 19 februari 1996 i målet Gül mot Schweiz, Europadomstolens rättsfallssamling 1996-I, s. 174, punkt 38; domen i det ovannämnda målet Ahmut mot Nederländerna (punkt 67), och dom av den 21 december 2001 i målet Şen mot Nederländerna, Europadomstolens rättsfallssamling 2001-I, punkt 36. Se, för ny rättspraxis, även Europadomstolens dom av den 12 juni 2012 i målet Bajsultanov mot Österrike, punkt 78 och där angiven rättspraxis.

22 Se Europadomstolens dom av den 2 augusti 2001 i målet Boultif mot Schweiz (punkt 39 och där angiven rättspraxis) samt domen i det ovannämnda målet Bajsultanov mot Österrike (punkt 78 och där angiven rättspraxis).

23 Se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Boultif mot Schweiz (punkt 48) och dom av den 28 september 2011 i målet Nunez mot Norge, punkt 70.

24 Europadomstolens praxis med avseende på att barnets bästa ska komma i främsta rummet, se bland annat Europadomstolens dom av den 6 juli 2010 i målet Neulinger och Shuruk mot Schweiz, punkterna 49–64.

25 Ibidem (punkt 136 och där angiven rättspraxis).

26 Se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Şen mot Nederländerna (punkt 37) och dom av den 31 januari 2006 i målet Rodrigues da Silva och Hoogkamer mot Nederländerna Europadomstolens rättsfallssamling 2006-I, punkt 39 samt principes directeurs du Haut-Commissariat des Nations unies pour les réfugiés (HCR) relatifs à la détermination de l’intérêt supérieur de l’enfant (vägledande principer från Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) om fastställelse av barnets bästa) handlingen utgavs av UNHCR i maj 2008 och är tillgänglig på internetadressen http://www.unhcr.fr/4b17de746.html.

27 Punkterna 62–66 och där angiven rättspraxis.

28 Dom av den 22 december 2010 i mål C-279/09, DEB (REU 2010, s. I-13849), punkt 35.

29 Domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet (punkt 58).

30 Rättigheterna enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna har inspirerats direkt av rättigheterna enligt konventionen om barnets rättigheter, som antogs den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990, Förenta nationernas fördragssamling, volym 1577, s. 3, se särskilt artiklarna 3.1, 9.1, 9.3 och 10 i denna konvention.

31 Se allmänna kommentarer nr 17 från kommittén för mänskliga rättigheter rörande artikel 24 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 16 december 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976.

32 Europadomstolen har slagit fast att när detta är fallet, utgör det förhållandet att en familjemedlem som inte är medborgare i värdlandet återsänds till ursprungslandet endast under särskilt exceptionella omständigheter ett åsidosättande av artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Rodrigues da Silva och Hoogkamer mot Nederländerna, punkt 39 och där angiven rättspraxis).