Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 30 januari 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

3 Dom av den 13 december 2007 i mål C-337/06, Bayerischer Rundfunk m.fl. (REG 2007, s. I-11173).

4 Dom av den 11 juni 2009 i mål C-300/07, Hans & Christophorus Oymanns (REG 2009, s. I-4779).

5 För övrigt kan det härvid konstateras att Förbundsrepubliken Tyskland utgör ett särfall jämfört med övriga medlemsstater i det att yrkesorganisationer, inklusive läkarsamfund, finns upptagna i kategorin organ.

6 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Hans & Christophorus Oymanns, punkterna 41–47. Vidare, såsom generaladvokaten Mazák påpekade i punkt 29 i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Hans & Christophorus Oymanns, kan medlemsstaterna inte unilateralt ändra bilaga III till direktiv 2004/18. Av artikel 79 i samma direktiv följer nämligen att endast kommissionen får ändra förteckningarna över offentligrättsliga organ och kategorier av organ enligt bilaga III, när dessa, grundade på anmälningar från medlemsstaterna, visar sig nödvändiga.

7 Domstolens prövning ska även förstås mot bakgrund av behörighetsfördelningen mellan de nationella domstolarna och domstolen avseende prövningen av en unionsrättsakts giltighet. Även om de nationella domstolarna i princip kan behöva pröva frågan avseende giltigheten av en unionsrättsakt, är nämligen domstolen ensam behörig att fastställa huruvida en sådan rättsakt är ogiltig (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest, REG 1991, s. I-415, svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑19, punkt 17, av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini, REG 2007, s. I-6199, punkt 53, och av den 21 december 2011 i mål C‑366/10, Air Transport Association of America m.fl., REU 2011, s. I‑13755, punkterna 47 och 48).

8 Domen i det ovannämnda målet Hans & Christophorus Oymanns, punkt 45.

9 Dom av den 15 januari 1998 i mål C-44/96, Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. (REG 1998, s. I-73), punkt 21, av den 10 november 1998 i mål C-360/96, BFI Holding (REG 1998, s. I-6821), punkt 29, av den 10 maj 2001 i de förenade målen C-223/99 och C-260/99, Agorà och Excelsior (REG 2001, s. I-3605), punkt 26, domen i det ovannämnda målet Bayerischer Rundfunk m.fl., punkt 48, samt dom av den 10 april 2008 i mål C-393/06, Ing. Aigner (REG 2008, s. I-2339), punkt 36.

10 Republiken Tjeckien har i punkterna 7–9 i sitt yttrande uttryckt tvivel om att villkoret i artikel 1.9 andra stycket a i direktiv 2004/18 är uppfyllt. Den har härvid bland annat påstått att Läkarsamfundets verksamhet är sektorsinriktad och därför inte har någon allmän inverkan. Att göra denna bedömning, som i huvudsak rör faktiska omständigheter, ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen vilken, såsom redan (med rätta) angetts, med hänsyn till läkarsamfundets uppdrag med anknytning till folkhälsan, anser att villkoret i punkt a är uppfyllt.

11 Se dom av den 27 februari 2003 i mål C-373/00, Adolf Truley (REG 2003, s. I-1931), punkt 70.

12 Kommissionen har i detta avseende påpekat att 28 § första stycket HeilBerG NRW ska jämföras med 20 § första stycket i delstaten Nordrhein-Westfalens lag om förvaltningsorganisation i vilken det föreskrivs att kontrollen över myndigheter avser huruvida myndigheterna utfört sina uppdrag i överensstämmelse med gällande lagstiftning samt med 121 § i denna delstats kommunala författning, enligt vilken tillsynsmyndigheterna när som helst kan inhämta upplysningar om myndigheternas verksamhet.

13 Att Läkarsamfundet till största delen finansieras genom medlemsavgifterna har bekräftats av företrädaren för samfundet vid domstolsförhandlingen. I enlighet med rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Bayerischer Rundfunk m.fl., punkt 33 och där angiven rättspraxis), är detta villkor uppfyllt om mer än hälften av intäkterna kommer från avgiften i fråga.

14 Domen i det ovannämnda målet Bayerischer Rundfunk m.fl., punkt 36 och där angiven rättspraxis.

15 Ibidem, punkterna 37–39.

16 Se, för ett liknande resonemang, bland annat domen i det ovannämnda målet Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl., punkt 20, dom av den 3 oktober 2000 i mål C-380/98, University of Cambridge (REG 2000, s. I-8035), punkt 20, och domen i det ovannämnda målet Bayerischer Rundfunk m.fl., punkt 53.

17 Domen i de ovannämnda målen Bayerischer Rundfunk m.fl., punkterna 34 och 49, och Hans & Christophorus Oymanns, punkt 51.

18 Domen i det ovannämnda målet Bayerischer Rundfunk m.fl., punkt 41.

19 Ibidem, punkt 42.

20 Ibidem, punkt 43.

21 Ibidem, punkt 44.

22 Ibidem, punkt 44.

23 Ibidem, punkterna 47 och 48.

24 Domen i det ovannämnda målet Hans & Christophorus Oymanns, punkterna 52 och 53.

25 Ibidem, punkt 54.

26 Ibidem, punkt 55.

27 Ibidem, punkt 56.

28 I motsats till situationerna i domarna i de ovannämnda målen Bayerischer Rundfunk m.fl. och Hans & Christophorus Oymanns, är Läkarsamfundets avgiftsbeslut i förevarande mål, som enligt kommissionen är att likställa med betalningskrav, riktade till organisationens egna medlemmar vilka har fastställt storleken på avgiften i fråga och inte till tredjemän som saknar möjlighet att påverka fastställandet av avgiftens storlek.

29 Läkarsamfundet har i sitt yttrande med hjälp av exempel förklarat vilket utrymme för skönsmässig bedömning det har vid uppfyllandet av sina uppdrag. Vad gäller uppgiften att informera Läkarsamfundets medlemmar och allmänheten om samfundets verksamhet och yrkesrelaterade frågor, har Läkarsamfundet tillsammans med yrkesorganisationen för läkare i Westfalen-Lippe grundat ett rådgivningscenter för patienter som disponerar över tre läkare och tre handläggare. Det föreskrivs inte uttryckligen i förteckningen i 6 § första stycket HeilBerG NRW att ett rådgivningscenter för patienter ska inrättas och tillhandahållas. Läkarsamfundet har således ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller på vilket sätt det uppfyller sina uppdrag.

30 Kommissionens argument att Läkarsamfundets territoriella ensamrätt borde medföra att den omfattas av begreppet upphandlande myndighet i syfte att främja att marknaden öppnas, förefaller inte relevant. Detta utgör för det första inte ett kriterium för tillämpningen av direktiv 2004/18. Dessutom innebär den omständigheten att Läkarsamfundets medlemmar deltar i utformningen av samfundets uppdrag och vid fastställandet av den avgift som tas ut, att medlemmarna och därmed Läkarsamfundet som sådant antar beslut på grundval av i huvudsak ekonomiska överväganden när det beslutar att vända sig till marknaden.

31 58 § HeilBerG NRW.