Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 29 maj 2013

1 Originalspråk: franska.

2 För ett mål där domstolen har handlat på samma sätt, se dom av den 13 oktober 2011 i de förenade målen C‑463/10 P och C‑475/10 P, Deutsche Post och Tyskland mot kommissionen (REU 2011, s. I-9639), punkterna 77–82.

3 Se, bland annat, dom av den 23 april 2009 i mål C-362/06 P, Sahlstedt m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-2903), punkt 22.

4 Min kursivering.

5 Det framgår av artikel 289.3 FEUF att [d]e rättsakter som antas i enlighet med ett lagstiftningsförfarande utgör lagstiftningsakter.

6 Se det pågående målet C‑583/11 P, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet.

7 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande, föredraget den 17 januari 2013, i målet om överklagande av tribunalens beslut i det ovannämnda målet Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet.

8 Enligt artikel 291.1 FEUF ska [m]edlemsstaterna … vidta alla nationella lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. I artikel 291.2 föreskrivs att [o]m enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs, ska kommissionen eller, i särskilda … fall …, rådet tilldelas genomförandebefogenheter genom dessa akter. Under alla omständigheter ska enligt artikel 291.4 FEUF [o]rdet genomförande … införas i rubriken till genomförandeakterna.

9 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P (REG 2002, s. I-6677).

10 I punkt 41 i den domen gjorde domstolen följande förtydligande: Det ankommer således på medlemsstaterna att inrätta ett system för rättslig prövning som gör det möjligt att säkerställa rätten till ett verksamt rättsligt skydd.

11 Dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 64.

12 Detta är den tolkning som tribunalen har gjort. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 25 oktober 2011 i mål T‑262/10, Microban International och Microban (Europe) mot kommissionen (REU 2011, s. I‑7697), punkt 32. Detta är också den ståndpunkt som generaladvokaten Kokott har förfäktat i sitt förslag till avgörande i de ovannämnda målen Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet, punkt 69, och C‑274/12 P, Telefónica mot kommissionen, punkt 59. Såvitt avser doktrinen, se bland annat Albors-Llorens, A., Sealing the fate of private parties in annulment proceedings? The General Court and the new standing test in article 263(4) TFEU, Cambridge Law Journal, 2012, vol. 71, s. 52–55, och Werkmeister, C., Pötters, St., och Traut, J., Regulatory Acts within Article 263(4) TFEU – A dissonant Extension of Locus Standi for Private Applicants, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, vol. 13, 2010–2011, s. 311–332 (särskilt s. 329).

13 Dom av den 13 mars 2008 i mål C-125/06 P, kommissionen mot Infront WM (REG 2008, s. I-1451), punkt 47.

14 För en tillämpning av denna princip, se exempelvis dom av den 17 september 2009 i mål C-519/07 P, kommissionen mot Koninklijke FrieslandCampina (REG 2009, s. I-8495), punkterna 48 och 49.

15 Tribunalens dom av den 8 mars 2012 i mål T‑221/10, Iberdrola mot kommissionen, punkt 46. Se även tribunalens beslut av den 21 mars 2012 i mål T‑228/10, Telefónica mot kommissionen, punkt 42. Detta beslut är för närvarande föremål för överklagande (i det ovannämnda målet C‑274/12 P).

16 Ovannämnda förslag till avgörande, punkt 40.

17 Idem, punkt 41.

18 Se den definition av vad det innebär att en enskild är direkt berörd, som generaladvokaten Kokott gav i punkt 59 i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Telefónica mot kommissionen.

19 Se den definition av direkt berördsom ges i punkt 40 i detta förslag till avgörande. Se också, för ett liknande resonemang, Creus, A., Commentaire des décisions du Tribunal dans les affaires T‑18/10-Inuit et T‑262/10-Microban, Cahiers de droit européen, 2011, s. 659 (särskilt s. 677), och Peers, S., och Costa, M., Judicial review of EU Acts after the Treaty of Lisbon; Order of 6 September 2011, Case T‑18/10 Inuit Tapiriit Kanatami and Others v. Commission & Judgment of 25 October 2011, Case T‑262/10 Microban v. Commission, European Constitutional Law Review, 2012, vol. 8, s. 82–104 (särskilt s. 96).

20 Se, bland annat, dom av den 14 april 2011 i mål C‑331/09, kommissionen mot Polen (REU 2011, s. I‑2933), punkt 54.

21 Se, bland annat, dom av den 22 december 2010 i mål C‑304/09, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. I‑13903), punkt 35.

22 Dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92 (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15, s. 59). I punkt 17 i den domen slog domstolen fast att det [p]å grund av … rättssäkerhetskrav[en] … inte heller [är] möjligt för en stödmottagare – som hade kunnat väcka talan mot ett på grundval av artikel 93 i fördraget fattat beslut av kommissionen vars föremål var detta stöd, men som låtit den i detta hänseende i artikel 173 tredje stycket i fördraget föreskrivna tvingande tidsfristen löpa ut – att ifrågasätta lagenligheten av detta beslut vid de nationella domstolarna i samband med en talan som väckts mot de åtgärder som de nationella myndigheterna har vidtagit för att genomföra beslutet.

23 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Infront WM, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

24 Förslag till avgörande, punkterna 21–29.

25 Idem, punkt 25.

26 Se dom av den 7 juni 2007 i mål C-80/06, Carp (REG 2007, s. I-4473), punkt 21, och beslut av den 8 april 2008 i mål C-503/07 P, Saint-Gobain Glass Deutschland mot kommissionen (REG 2008, s. I-2217), punkt 71.

27 Se, bland annat, dom av den 29 april 2004 i mål C-298/00 P, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-4087), punkt 37.

28 Domen i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 28.

29 Idem, punkt 29. Tribunalen har nyligen tillämpat denna rättspraxis: … [F]örstainstansrätten [kan] inte godta det synsätt som kommissionen i huvudsak har förordat och som innebär att det, på grundval av en isolerad bokstavstolkning av ovannämnda artikel 19.1, görs gällande att kommissionen inte fattar något beslut när ett granskningsförfarande avseende ett befintligt stöd leder till att medlemsstaten godtar de lämpliga åtgärder som föreslagits … När det gäller det [av kommissionen med stöd av artikel 19.1 in fine i förordning nr 659/1999 antagna] angripna beslutets bindande rättsverkningar räcker det att påpeka att den berörda medlemsstaten, som vid det offentliggörande som föreskrivs i artikel 26.1 i förordning nr 659/1999 med nödvändighet har godtagit de lämpliga åtgärderna, i enlighet med [den artikeln] är bunden att genomföra dessa åtgärder (dom av den 11 mars 2009 i mål T-354/05, TF1 mot kommissionen, REG 2009, s. II-471, punkterna 68 och 73 samt där angiven rättspraxis).

30 För en likartad bedömning från domstolens sida i ett mål som rörde en begäran från Republiken Frankrike om skyddsåtgärder (importkvoter), se dom av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207), punkt 9.

31 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197, särskilt s. 223; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181). För nyare fall, se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Infront WM, punkt 70, och domen i det ovannämnda målet Sahlstedt m.fl. mot kommissionen, punkt 26.

32 Domen i det ovannämnda målet Sahlstedt m.fl. mot kommissionen, punkt 30; min kursivering. Se även dom av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C-217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen (REG 2006, s. I-5479), punkt 60. I dom av den 18 november 1975 i mål 100/74, CAM mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1975, s. 1393), punkt 18, fann domstolen att den angripna rättsakten avsåg ett begränsat antal aktörer som identifierades genom ett individuellt handlande som de hade ägnat sig åt eller ansågs ha ägnat sig åt.

33 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Infront WM, punkt 72 och där angiven rättspraxis.

34 Domen i det ovannämnda målet Sahlstedt m.fl. mot kommissionen, punkt 31 och där angiven rättspraxis; min kursivering.

35 Se punkt 80 i detta förslag till avgörande.

36 Domen i det ovannämnda målet Sahlstedt m.fl. mot kommissionen, punkt 30.

37 Se domarna i de ovannämnda målen Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen, punkt 31, och Belgien och Forum 187 mot kommissionen, punkt 60.

38 Se domen i målet Belgien och Forum 187 mot kommissionen, punkterna 61–63.

39 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Infront WM, punkt 72 och där angiven rättspraxis.

40 Se det ovannämnda resonemanget, inom ramen för bedömningen av den nya artikel 263 fjärde stycket FEUF in fine, om när en enskild ska anses vara direkt berörd av en rättsakt.

41 Dom av den 24 juni 1986 i mål 53/85, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK mot kommissionen (REG 1986, s. 1965; svensk specialutgåva, volym 8, s. 649), punkt 21.

42 Se, bland annat, dom av den 28 februari 2008 i mål C‑17/07 P, Neirinck mot kommissionen, punkt 45, och domen i det ovannämnda målet Deutsche Post och Tyskland mot kommissionen, punkt 37.

43 Beslut av den 31 juli 1989 i mål 206/89 R, S. mot kommissionen (REG 1989, s. 2841), punkt 8.

44 Beslut av den 7 oktober 1987 i mål 108/86, D.M. mot rådet och Ekonomiska och sociala kommittén (REG 1987, s. 3933), punkt 10.

45 Punkt 72 i motiveringen till det omtvistade beslutet.

46 Se punkterna 65–70 i detta förslag till avgörande.

47 Se punkt 86 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Telefónica mot kommissionen.