Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 12 februari 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Hänskjutande domstol har framhållit att de ungerska hushållen har tecknat lån hos kreditinstitut till ett värde motsvarande 32,56 procent av bruttonationalprodukten, enligt uppgifter för andra halvåret 2012 från Magyar Nemzeti Bank (Ungerns nationalbank). Lånen i utländsk valuta, av den typ som är föremål för målet vid den nationella domstolen, motsvarar 18,54 procent av bruttonationalprodukten, motsvarande 5289 miljarder ungerska forinter (HUF). Lån i schweiziska franc ska ha erbjudits i stor skala inte endast i Ungern utan även i andra medlemsstater, exempelvis Polen och Kroatien.

3 Talan har väckts ett antal gånger vid nationella domstolar i syfte att få fastställt att marknadsföring av kreditavtal som omfattar en växelrisk skulle kunna bedömas som en illojal och vilseledande affärsmetod, eftersom vissa konsumenter kan felbedöma riskerna till följd av att bankerna åsidosätter sin skyldighet att ge information och rådgivning och att uppmärksamma konsumenterna på riskerna. Några medlemsstater har ansett att marknadsföring av valutalån som omfattar en valutarisk till privatpersoner bör regleras.

4 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29).

5 Dom av den 14 juni 2012 i mål C‑618/10, Banco Español de Credito.

6 Rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 september 1992 om antagandet av direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (8406/1/92, EGT 1992, C 283, s. 1, nr 2).

7 Kommissionens förslag av den 3 september 1990 till rådets direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal, KOM(90) 322 slutlig. Bakgrunden till direktiv 93/13 och kommentarerna i den juridiska doktrinen till införandet av artikel 4.2 beskrivs i generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande som ledde fram till domen av den 3 juni 2010 i mål C‑484/08, Caja de Ahorros och Monte de Piedad de Madrid (REU s. I‑4785, särskilt punkterna 61–66).

8 Generaladvokaten Tizzano framhöll i sitt förslag till avgörande som ledde fram till domen av den 10 maj 2001 i mål C-144/99, kommissionen mot Nederländerna (REG, s. I-3541), att uteslutningen av villkor som avser centrala prestationer från ordningen för allmänna villkor utgör en väsentlig begränsning av direktivets tillämpningsområde. Man behöver bara tänka på de konsekvenser det medför för alla de avtal, till exempel försäkringsavtal, som är särskilt lämpade för en tvetydig utformning, just när det gäller deras centrala föremål, nämligen, i detta exempel, definitionen av den försäkrade risken.

9 Se kommissionens rapport av den 27 april 2000 om tillämpningen av direktiv 93/13 (KOM(2000) 248 slutlig). I rapporten understryks att detta, trots att en stor del av medlemsstaterna inte har genomfört denna inskränkning av tillämpningsområdet, inte har inneburit några problem i den praktiska tillämpningen. Domstolarna i dessa medlemsstater har enligt rapporten inte börjat se över priser eller ändra avtalens huvudföremål i någon större omfattning eller utan urskiljning såsom hade fruktats i viss juridisk doktrin och i vissa yrkeskretsar. I de allra flesta fall har vare sig priset som sådant, vilket är en följd av konkurrensvillkoren, eller villkor som på ett tydligt och begripligt sätt avser beskrivningen av avtalets huvudföremål varit av den arten att de orsakat några problem som för att lösas skulle ha krävt tillämpning av bestämmelserna om oskäliga villkor. Att de har undantagits från direktivets tillämpningsområde ger emellertid upphov till tolkningssvårigheter som kan försvåra textens tillämpning.

10 Domen i det ovannämnda målet Caja de Ahorros och Monte de Piedad de Madrid (punkt 42‑44).

11 Se generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i det ovannämnda målet Caja de Ahorros och Monte de Piedad de Madrid (punkt 68).

12 Se punkt 34 i ovannämnda dom.

13 Se vad som anges om den nationella domstolens roll i domstolens dom av den 9 november 2010 i mål C-137/08, VB Pénzügyi Lízing (REG s. I-10847, punkt 49).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 april 2004 i mål C-237/02, Freiburger Kommunalbauten (REG s. I-3403, punkt 22).

15 Se exempelvis Office of Fair Trading v. Abbey National [2009] UKSC 6.

16 En mer detaljerad redogörelse för de olika tolkningarna i medlemsstaterna finns i synnerhet i Issues paper av den 25 juli 2012 från Law Commission/Scottish Law Commission (Unfair Terms in Consumer contracts, a new approach?), i synnerhet punkt 7.55‑7.66 (tillgänglig på http://lawcommission.justice.gov.uk/docs/unfair_terms_in_consumer_contracts_issues.pdf. Se även bidraget av Schillig, Directive 93/13 and the price term exemption: a comparative analysis in the light of the market for lemons rationale, ICLQ (2011), vol. 60 (4), s. 933–963.

17 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66, och – rättelser – EUT 2009, L 207, s. 14, EUT 2010, L199, s. 40 och EUT 2011, L 234, s. 46). I artikel 3 c i direktivet definieras kreditavtal som ett avtal genom vilket en kreditgivare lämnar eller förbinder sig att lämna en konsument en kredit i form av betalningsanstånd, lån eller annan liknande finansieringsform, med undantag för avtal om fortlöpande tillhandahållande av tjänster eller om fortlöpande leveranser av varor av samma slag, där konsumenten betalar genom avbetalningar så länge som varorna eller tjänsterna tillhandahålls.

18 I förslaget till avgörande som föregick domstolens dom av den 15 mars 2012, i mål C-453/10, Pereničová och Perenič, påpekade generaladvokat Trstenjak följande: Vad gäller klassificering av de föremål som anförts enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13 kan det påpekas att uppgifter om den effektiva räntan anses vara viktig av unionslagstiftaren av det skälet att de slutligen avser kreditavtalets huvudföremål. De ger nämligen information om de kostnader som kredittagaren måste ersätta kreditgivaren för beviljandet av lånet. Den effektiva räntan utgör således en för kreditgivaren huvudsaklig prestation i samband med parternas rättigheter och skyldigheter enligt kreditavtalet. Ett villkor som innehåller felaktiga uppgifter om kostnaderna till exempel av det skälet att den effektiva räntan beräknats på ett felaktigt sätt ska följaktligen också vara föremål för en materiell prövning av avtalsvillkor enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13 i den mån detta villkor är formulerat på ett oklart och obegripligt sätt (punkt 117).

19 Den hänskjutande domstolen har i samband med den tredje frågan angett att det omtvistade låneavtalets giltighet och utförande skulle gå förlorade om det omtvistade villkoret upphävdes.

20 Dom av den 26 april 2012, i mål C‑472/10, Invitel.

21 I 231 § punkt 2 i den ungerska civillagen anges just att ett lån i en annan valuta [än den som har laglig kurs vid tidpunkten för utförandet] ska omräknas på grundval av den kurs som gäller på den plats och vid den tidpunkt då betalningen sker.

22 Den ovannämnda rapporten av den 27 april 2000, s. 15 och 16.

23 Att denna grund för undantag är mycket begränsad framhölls i Schilligs ovannämnda artikel (s. 947). Författaren framhöll att förhållandet mellan kvalitet och pris aldrig kan kontrolleras, eftersom det inte finns någon rättslig standard som skulle kunna ge några riktlinjer för en sådan kontroll.

24 Se bland annat domen av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing, REG, s. I-4135, punkt 8, och domen av den 7 december 1995 i mål C-472/93, Spano m.fl. REG, s. I-4321, punkt 17.

25 Se bland annat domen av den 27 juni 2000 i mål C‑240/98 till C-244/98, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores REG s. I-4941, punkt 30 och där angiven rättspraxis.

26 Se domarna i de ovannämnda målen kommissionen och Nederländerna respektive Caja de Ahorros och Monte de Piedad de Madrid (punkt 39).

27 Sannolikt är det i denna mening användningen av de två orden klart och begripligt ska förstås. Klart förefaller huvudsakligen syfta på den redaktionella aspekten av villkoret. Begripligt syftar i stället på förståelsen av den exakta följden av de använda orden.

28 Dom av den 21 mars 2013 i mål C‑92/11.

29 Den enda växelkurs som regelbundet kommuniceras i ekonomipress och i allmän press är ett medelvärde för de båda växelkurserna.

30 Utan att föregripa den lösning som slutligen väljs av den nationella domstolen, finns det enligt min mening ingenting i avtalet som gör det möjligt att förstå den exakta skillnaden mellan köp- och säljkursen för den utländska valutan.

31 Bestämmelsen har följande lydelse: Om det inte är möjligt att återskapa den situation som förelåg före ingåendet av avtalet, kan domstolen förklara avtalet tillämpligt för tiden fram till dess att den meddelat dom. Ett oskäligt avtal kan förklaras vara giltigt om det är möjligt att eliminera orsaken till ogiltigheten, särskilt i ockeravtal, genom att upphäva den oproportionerliga fördelen. I dessa fall kan den ena parten förpliktas att återlämna en prestation, i förekommande fall utan motprestation.

32 Se domen i det ovannämnda målet Banco Español de Credito (punkterna 69 och 70).

33 Se trettonde skälet i direktiv 93/13, med följande lydelse: Sådana författningsföreskrifter hos medlemsstaterna som direkt eller indirekt reglerar villkoren för konsumentavtal antas inte innehålla oskäliga villkor.

34 Domen i det ovannämnda målet Pereničová och Perenič (punkt 31).

35 Svaranden i första instans har emellertid anfört i sin inlaga att frågan om en eventuell tillämpning av dispositiva bestämmelser är hypotetisk, eftersom det inte fanns några sådana bestämmelser när det låneavtal som är föremål för målet vid den nationella domstolen ingicks. Svaranden har dessutom anfört att den nationella domstolen, om den förklarade att en dispositiv bestämmelse skulle tillämpas på ett tvingande sätt, avsevärt skulle begränsa avtalsfriheten.

36 Se domen i det ovannämnda målet Banco Español de Crédito (punkt 40 och där angiven rättspraxis).

37 Trots att beslutet om hänskjutande inte uttryckligen tar upp de aktuella tilläggsbestämmelserna, framgår det av uppgifter från den ungerska regeringen att de tilläggsbestämmelser som den hänskjutande domstolen förefaller hänvisa till, vid den tidpunkt då avtalet i fråga ingicks, var 200/A § i 1996 års lag nr CXII. om kreditinstitut och finansbolag, jämförd med 234/A § i samma lag. Enligt dessa bestämmelser, som gäller för samtliga avtal som ingåtts före den 27 november 2010, ska den kurs som dessförinnan gällt för avtal i utländsk valuta ersättas med den av Magyar Nemzeti Bank fastställda officiella kursen eller av bankens medelkurs för valutan.