Förslag till avgörande av generaladvokat PAOLO MENGOZZI föredraget den 4 september 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 212, s. 3; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 83. Konventionen trädde i kraft den 1 oktober 2002.

3 2011-06-D-24-fr-1.

4 Se artiklarna 1 och 3 i 1994 års konvention. Europaskolorna, som stadgan är tillämplig på, är för närvarande fjorton till antalet, har närmare 23000 elever och utfärdar den europeiska studentexamen. Fem av skolorna finns i Belgien, tre i Tyskland (varav Europäische Schule München), en i Spanien, en i Italien, två i Luxemburg, en i Nederländerna och en i Förenade kungariket. Eftersom unionen även har byråer och andra liknande organ i andra medlemsstater, har Europaskolornas styrelse från och med 2005 beslutat om inrättande av ett antal ackrediterade Europaskolor, så kallade typ II‑skolor, som ger motsvarande utbildning som de fjorton Europaskolorna och även är behöriga att utfärda den europeiska studentexamen. Dessa ackrediterade Europaskolor, som för närvarande är nio till antalet (en i Tyskland, en i Irland, två i Frankrike, en i Grekland, en i Italien, en i Nederländerna, en i Finland och en i Förenade kungariket), finns emellertid inte med i förteckningen i bilaga I till 1994 års konvention.

5 Förenta nationernas fördragssamling, vol. 443, s. 129 (nedan kallad 1957 års stadga).

6 Förenta nationernas fördragssamling, vol. 752, s 267.

7 Se dom Hurd (44/84, EU:C:1986:2, punkterna 20–22) respektive dom kommissionen/Belgien (C‑132/09, EU:C:2010:562, punkt 45).

8 Se, bland annat, dom kommissionen/Belgien (EU:C:2010:562, punkt 44). Det bör även påpekas att Europeiska gemenskaperna inte påtog sig någon av de skyldigheter som medlemsstaterna hade inom ramen för de organ som inrättades genom 1957 års stadga och att stadgan inte innehöll någon klausul som tilldelade domstolen behörighet.

9 EGT L 212, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 81.

10 Se, analogt, bland annat dom Bogiatzi (C‑301/08, EU:C:2009:649, punkt 23) och dom Air Transport Association of America m.fl. (C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 73). Se, när det gäller 1994 års konvention, mitt förslag till avgörande kommissionen/Belgien (C‑132/09, EU:C:2010:342, fotnot 46).

11 C‑196/09, EU:C:2011:388.

12 Se artiklarna 8 och 10 i 1994 års konvention.

13 Se den fjärde som-satsen i 1994 års konvention.

14 2007-D-153-fr-6, s. 18.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Förenade kungariket (C‑545/09, EU:C:2012:52, punkterna 41 och 48). Europaskolornas besvärsnämnd hade tidigare betecknat ettåriga på varandra följande avtal som ingåtts mellan en timlärare och Europaskolan Bryssel II som ett anställningsförhållande inom det privaträttsliga området som fullständigt skiljer sig från ett anställningsförhållande för utstationerad personal vid Europaskolorna, och hade således förutsatt att sistnämnda personal till skillnad från timlärare utses för sin uppgift av de nationella myndigheterna, (se besvärsnämndens beslut av den 22 juni 2001, besvär 01/001, s. 7). Detta beslut, liksom alla beslut som antas av besvärsnämnden, är tillgängliga på besvärsnämndens webbplats: http://schola-europaea.eu/cree/

16 Se stadgan för den utstationerade personalen vid Europaskolorna, senast ändrad av styrelsen den 5 december 2013 (2011-04-D-14-fr-3).

17 Se artiklarna 1.2 och 2 a respektive 1.3 i stadgan för timlärare. Trots detta har Europäische Schule München i sina skriftliga yttranden angett att timlärarna utgör närmare 40 procent av nämnda skolas totala personal. Enligt ett dokument från Europaskolornas generalsekreterare om reformen av systemet för dessa skolor, vilket styrelsen godkände den 23 april 2009 (2009-D-353-fr-4, s. 5), motsvarar antalet timlärare som behövs omkring 25 procent av den totala lärarkåren och kan inte minskas till under denna nivå.

18 Punkt 9 b i beslutet i ärende 12/12. Europaskolornas besvärsnämnd avsåg i andra hand att besväret i varje fall måste underkännas med motiveringen att övervakning ska betraktas som andra uppgifter som, förutom undervisning, ingår i en timlärares arbetsuppgifter och således inte ger rätt till övertidsersättning.

19 Punkt 9 a i beslutet i ärende 12/12.

20 Se, beträffande denna fråga, särskilt Orzan, M.F., Le immunità ed i privilegi delle organizzazioni internazionali, Del Vecchio A., Diritto delle Organizzazioni Internazionali, Edizioni Scientifiche Italiane, 2012, s. 243.

21 I artikel 1.3 i stadgan för timlärare anges att anställningsavtalen ska vara ettåriga.

22 Se, bland annat, dom Gardella (C‑233/12, EU:C:2013:449, punkterna 25 och 26) beträffande en anställd vid Europeiska patentverket.

23 EGT L 175, s. 3.

24 Se, bland annat, dom Márquez Samohano (C‑190/13, EU:C:2014:146, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom Márquez Samohano (EU:C:2014:146, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

26 Se, bland annat, dom Adjemian m.fl./kommissionen (T‑325/09 P, EU:T:2011:506, punkterna 57 och 62) och beslut Christoph m.fl./kommissionen (F‑63/08, EU:F:2013:36, punkt 75). Det bör även erinras om att domstolen i domen av den 5 juli 2007, Kofoed (C‑321/05, EU:C:2007:408, punkt 38) uttryckligen slog fast att förbud mot rättsmissbruk utgör en allmän unionsrättslig princip.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom Miles m.fl. (EU:C:2011:388, punkterna 39 och 42).

28 Se, bland annat, besvärsnämndens beslut av den 30 juli 2007, besvär 07/14, punkt 18, och besvärsnämndens beslut av den 15 oktober 2009, besvär 09/35, punkt 12.

29 Se besvärsnämndens beslut av den 28 augusti 2012, besvär 12/35, punkt 11.

30 EU:C:2011:388, punkt 46. I sin verksamhetsrapport för 2013 (2014-02-D-16-fr-2, dokument av den 11 och 12 mars 2014, s. 11) erinrade ordföranden för Europaskolornas besvärsnämnd om och understödde domstolens förslag i domen i det ovannämnda målet Miles m.fl. (EU:C:2011:388, punkt 45), enligt vilket det ankommer på de avtalsslutande parterna att låta utveckla det system med domstolsskydd som fastställs i 1994 års konvention, och ansåg att en sådan utveckling skulle göra det möjligt att garantera ett faktiskt iakttagande av rättigheterna för de personer som omfattas av konventionen i syfte att säkerställa ett jämförbart rättsskydd för dessa personer som för Europeiska unionens medborgare.

31 Detta skulle, med beaktande av de medborgerliga och processuella rättigheter som garanteras genom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950, eventuellt kunna vara tillräckligt när det allmänt rör sig om interna rättsmedel som inrättats av internationella organisationer som inte har ett lika nära förhållande till medlemsstaterna och unionsinstitutionerna som Europaskolorna (se, bland annat, Europadomstolen, Waite och Kennedy mot Tyskland, nr 26083/94, 1999-I, § 67 och 73; beslut av den 5 mars 2013, Chapman mot Belgien, nr 39619/06, § 48 och 54).

32 Det kan påpekas att på grundval av rätten till en rättvis rättegång i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kontrollerar till och med vissa nationella domstolar att den mekanism för lösning av arbetstvister som inrättats av internationella organisationer verkligen fungerar väl, och om den inte fungerar anser sig nämnda nationella domstolar vara behöriga att avgöra de tvister som anhängiggörs vid dem, förutsatt att det finns en anknytning. Se exempel som nämns av M. F. Orzan (ovan fotnot 20), s. 260 och 265.

33 I den ovan i fotnot 30 nämnda verksamhetsrapporten för 2013 anger ordföranden för Europaskolornas besvärsnämnd att han för närvarande leder en arbetsgrupp som ska lägga fram ett förslag för Europaskolornas generalsekreterare och styrelse om hur rättsskyddet inom Europaskolornas system kan förstärkas. Domstolen har i allmänhet ansett att ett internationellt avtal som ingåtts med tredjeland kan innebära att domstolen får ny domsrätt, under förutsättning att detta inte innebär att dess funktion enligt EU-fördraget och EUF-fördraget ändrar karaktär (se, bland annat, yttrande 1/09, EU:C:2011:123, punkt 75). Det finns desto större skäl att erkänna en sådan möjlighet när det gäller ett internationellt avtal som ingåtts uteslutande av medlemsstaterna och unionen.

34 Yttrande 1/09 (EU:C:2011:123, punkterna 80–82).