Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 18 december 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3) (nedan kallat mödraskyddsdirektivet) i dess lydelse (vid den relevanta tidpunkten i målet vid den nationella domstolen) enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007 (EUT L 165, s. 21).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, s. 23) (nedan kallat likabehandlingsdirektivet).

4 I detta förslag till avgörande kallar jag dessa tre grupper av arbetstagare gemensamt för skyddade arbetstagare.

5 I artonde skälet i mödraskyddsdirektivet anges att uttrycket skälig ersättning i samband med barnledighet ska betraktas som en teknisk utgångspunkt för att fastställa en lägsta skyddsnivå och får under inga omständigheter ges innebörden att graviditet skulle kunna jämställas med sjukdom.

6 Se även skäl 24.

7 Det vill säga, i princip, när barnledigheten börjar.

8 Om de var anställda i sådan ställning under en kortare tid än sex månader beaktas denna tid vid beräkningen av den minsta försäkringsperioden.

9 Med en sådan ställning kan en offentlig tjänsteman, på begäran, av personliga skäl tillfälligt upphöra att arbeta som tjänsteman. En tjänsteman med icke aktiv ställning har rätt att återuppta sin ställning som tjänsteman.

10 Dessa intensivspråkkurser gör det möjligt för elever i den franskspråkiga gemenskapen – vars modersmål i princip är franska – att delta i undervisning på andra språk (normalt sett nederländska).

11 Det är klarlagt att Charlotte Rosselle inte fortsatte att uppbära lön från den franskspråkiga gemenskapen under barnledigheten.

12 Se, senast, dom Napoli, C‑595/12 C‑595/12, EU:C:2014:128, punkt 46 och där angiven rättspraxis.

13 Se, analogt (angående de första tre punkterna i artikel 11 i mödraskyddsdirektivet), dom Gassmayr, C‑194/08, EU:C:2010:386, punkterna 44–46.

14 Se, analogt, dom Napoli, EU:C:2014:128, punkt 48.

15 Se dom Foster m.fl., C‑188/89 C‑188/89, EU:C:1990:313; svensk specialutgåva, volym 10, s. 479, punkt 22. Det engelska begreppet special powers kanske inte i tillräcklig grad förmedlar innebörden av den franska offentligrättsliga termen pouvoirs exorbitants, som ligger till grund för den franska språkversion som domen (naturligtvis) utarbetades på. I åtminstone ett efterföljande mål har domstolen istället på engelska använt termen exceptional powers (dom Kuso, C‑614/11, EU:C:2013:544, punkt 32). Se också tribunalens dom GDF Suez/kommissionen, T‑370/09, EU:T:2012:333, punkt 314.

16 På motsvarande sätt ankommer det på den hänskjutande domstolen att fastställa huruvida Institut national d’assurance maladie-invalidité (nedan kallat INAMI), som är en av motparterna i målet vid den nationella domstolen, är en sådan enhet som sådana bestämmelser i ett direktiv som kan ha direkt effekt kan åberopas mot.

17 Se den engelska, franska, italienska, grekiska, portugisiska och spanska versionen. Denna slutsats undergrävs inte av övriga språkversioner (danska, nederländska och tyska), eftersom passiv form har använts i dessa språkversioner, vilket innebär att varken plural eller singular har använts.

18 Egenföretagare (till skillnad från anställda arbetstagare) skyddas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, s. 1).

19 Dom Kiiski, C‑116/06, EU:C:2007:536, punkterna 24 och 25.

20 Dom Kiiski, EU:C:2007:536, punkt 25 och där angiven rättspraxis.

21 I fråga om arbetstagarnas fria rörlighet, se dom Lawrie-Blum, 66/85, EU:C:1986:284, punkt 20, och dom Bettray, 344/87, EU:C:1989:226, punkt 16. Denna slutsats stöds, åtminstone underförstått, av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146), som utgjorde den rättsliga grunden för mödraskyddsdirektivet (se ovan fotnot 2). I artikel 2.1 i direktiv 89/391 anges att direktivet ska tillämpas på all verksamhet, såväl privat som offentlig (industri, jordbruk, handel, förvaltning, tjänster, undervisning, kultur- och fritidsverksamhet med mera) (min kursivering).

22 Se, särskilt, dom Hofmann, 184/83, EU:C:1984:273, punkt 25, dom Boyle m.fl., C–411/96 EU:C:1998:506, punkt 41, och dom CD, C–167/12 EU:C:2014:169, punkt 34.

23 Sjuttonde skälet i mödraskyddsdirektivet. Se även dom Boyle m.fl., EU:C:1998:506, punkt 30. Redan före den tidpunkt då mödraskyddsdirektivet skulle vara genomfört i medlemsstaterna hade domstolen, mot bakgrund av principen om lika behandling mellan män och kvinnor, funnit att storleken på [moderskapsersättningen] inte [kunde] vara så liten att syftet med föräldraledigheten, vilket är att skydda kvinnliga arbetstagare före och efter nedkomsten, äventyrades (dom Gillespie m.fl., C‑342/93, EU:C:1996:46, punkt 20).

24 Dom Boyle m.fl., EU:C:1998:506, punkt 36, och dom Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö TSN, C–512/11 och C‑513/11, EU:C:2014:73, punkt 36.

25 Dom Gassmayr, EU:C:2010:386, punkt 51.

26 I enlighet med den information domstolen har tillgång till bidrog Charlotte Rosselle till socialförsäkringssystemet för den offentliga sektorn fram till den 1 september 2009.

27 Denna uppfattning stöds av de inledande orden i artikel 11 ([f]ör att garantera att de arbetstagare…) samt punkt 4 första stycket i samma bestämmelse (… får ställa som villkor för den rätt till lön eller ersättning … att arbetstagaren i fråga skall uppfylla de villkor för rätt till sådana som fastställs…) (min kursivering). Det kan dock finnas situationer då en kvinna bör anses vara en gravid arbetstagare i den mening som avses i mödraskyddsdirektivet, även om hon inte faktiskt utför arbete åt sin arbetsgivare och under dennes ledning. I domen i målet Kiiski, till exempel, fann domstolen att uttag av föräldraledighet för vård av barn inte medförde att kvinnan förlorade sin ställning som arbetstagare (EU:C:2007:536, punkterna 27–33).

28 Se, analogt, dom Jiménez Melgar, C‑438/99, EU:C:2001:509, punkt 37, och dom Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö TSN, EU:C:2014:73, punkt 37.

29 Nionde skälet i mödraskyddsdirektivet och skäl 23 i likabehandlingsdirektivet belyser det nära förhållandet mellan dessa två rättsakter. I det förstnämnda skälet anges, bland annat, att skyddet för säkerhet och hälsa för gravida arbetstagare inte får leda till någon ogynnsam behandling av kvinnor på arbetsmarknaden och i det sistnämnda skälet anges att sådan ogynnsam behandling utgör direkt könsdiskriminering.

30 Se, särskilt, ovan punkt 36.

31 Se dom Gillespie m.fl., EU:C:1996:46, punkt 17, dom Abdoulaye m.fl., C‑218/98, EU:C:1999:424, punkt 20, dom Alabaster, C‑147/02, EU:C:2004:192, punkt 46, och dom Parviainen, C‑471/08, EU:C:2010:391, punkt 40.

32 Dom Boyle m.fl., EU:C:1998:506, punkt 40, och dom Saint Prix, C‑507/12, EU:C:2014:2007, punkt 29. I dom McKenna (C‑191/03, EU:C:2005:513, punkt 56), fann domstolen att graviditet inte kunde jämställas med sjukdomstillstånd och att de svårigheter och komplikationer som har uppkommit under graviditeten och som medför att personen i fråga blir oförmögen att utföra sina arbetsuppgifter utgör risker som är en naturlig del av graviditeten och följaktligen utgör en del av detta tillstånds specifika karaktär.

33 Dom Gillespie m.fl., EU:C:1996:46, punkt 20.

34 Se, exempelvis, angående uppsägning på grund av graviditet eller på grund av ett skäl som i princip grundar sig på graviditet, dom Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund, C‑179/88, EU:C:1990:384; svensk specialutgåva, volym 10, s. 567, punkt 13, dom Brown, C‑394/96, EU:C:1998:331, punkterna 16, 24 och 25, samt dom Mayr, C‑506/06, EU:C:2008:119, punkterna 46 och 50. Se, med avseende på nekad anställning på grund av graviditet, dom Dekker, C‑177/88, EU:C:1990:383; svensk specialutgåva, volym 10, s. 555, punkt 12. Se, med avseende på villkoren för att ändra längden på föräldraledigheten för vård av barn inom ramen för en ny graviditet, dom Kiiski, EU:C:2007:536, punkt 55.

35 EU:C:1996:46, punkt 22. Se även dom Alabaster, EU:C:2004:192, punkterna 47 och 48. Domstolen fann även i domen i målet Lewen att uteslutande av moderns skyddsperioder från arbetsperioderna vid beviljandet av ett tillägg som syftar till retroaktiv ersättning för utfört arbete, skulle innebära att den kvinnliga arbetstagaren diskriminerades endast i sin egenskap av arbetstagare, eftersom nämnda perioder skulle ha beaktats som arbetsperioder om hon inte hade varit gravid (C‑333/97, EU:C:1999:512, punkt 42).

36 Dom C‑136/95, EU:C:1998:178, punkt 32.

37 Direktiv av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191). Nämnda direktiv upphävdes och ersattes av likabehandlingsdirektivet.

38 Dom Thibault, EU:C:1998:178, punkt 32.

39 Se, exempelvis, dom Sass, C‑284/02, EU:C:2004:722, punkterna 30, 31 och 58, och dom Napoli, EU:C:2014:128, punkterna 31–33.

40 Min kursivering.

41 Även i detta avseende är det de mest sårbara kvinnliga arbetstagarna som löper störst risk att drabbas. Se ovan punkt 40.