Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 26 mars 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 77, 2003, s. 21.

3 EGT L 83, s. 1.

4 EGT L 140, s. 1.

5 Ordinarie tillägg till GURI nr 280 av den 29 november 2008.

6 Ordinarie tillägg till GURI nr 22 av den 28 januari 2009.

7 Det noteras att begäran om förhandsavgörande även hänvisar till artikel 1 i lagdekret nr 10 av den 15 februari 2007 om tillämpning av skyldigheter enligt gemenskapsrätten och den internationella rätten, som ändrades och omvandlades genom lag nr 46 av den 6 april 2007 (nedan kallat lagdekret nr 10/2007), med rubriken Verkställande av Europeiska gemenskapernas domstols dom den 1 juni 2006 i mål C‑207/05. Genomförande av Europeiska kommissionens beslut 2003/193/EG den 5 juni 2002 …. Enligt den nationella domstolen har artikel 1 i lagdekret nr 10/2007 samma lydelse som artikel 24.4 i lagdekret nr 185/2008 och som artikel 19 i lagdekret nr 135 av den 25 september 2009 om brådskande åtgärder avseende genomförande av skyldigheter enligt gemenskapsrätten och den internationella rätten och avseende verkställighet av domar från Europeiska gemenskapernas domstol, som ändrades och omvandlades genom lag nr 166 av den 20 november 2009 (ordinarie supplement till GURI nr 274 av den 24 november 2009). Den nationella domstolen har emellertid inte förklarat sambandet mellan dessa tre bestämmelser. Det framgår dock av begäran om förhandsavgörande att det hänvisas till artikel 24.4 i lagdekret nr 185/2008 i den relevanta delen av dom nr 99/19/10 som meddelades av Commissione tributaria regionale della Lombardia (och som har överklagats till den nationella domstolen). Jag kommer således att begränsa min bedömning framför allt till denna bestämmelse.

8 Även om artikel 24.4 i lagdekret nr 185/2008 utan tvekan ska tillämpas på det stöd som ska återkrävas enligt beslut 2003/193, kan det framhållas att det inte tydligt framgår av den nationella domstolens redogörelse av de nationella bestämmelserna att sammansatt ränta endast tillämpats eller ska tillämpas på stöd som återkrävs enligt detta beslut och inte på annat olagligt stöd.

9 Det framgår av handlingarna i det nationella målet, vilka ingetts till domstolens kansli, att målet vid den nationella domstolen rör följande beskattningsbeslut: avviso di accertamento no R1P3101304/2009 IRPEG + ILOR 1996, avviso di accertamento no TMB030200374/2009 IRPEG 1998, avviso di accertamento no TMB030200379/2009 IRPEG 1999, avviso di accertamento no TMB030200381/2009 IRPEG 1998, avviso di accertamento no TMB030200382/2009 IRPEG 1999 och avviso di accertamento no R1P3100012/2009 IRPEG + ILOR 1997.

10 Enligt handlingarna i det nationella målet, vilka ingetts till domstolens kansli, och begäran om förhandsavgörande har räntan i dessa beskattningsbeslut beräknats enligt bestämmelserna i kapitel V i förordning nr 794/2004, vilka artikel 24.4 i lagdekret nr 185/2008 hänvisar till.

11 Det kan noteras att denna fråga enbart rör vilken beräkningsmetod för ränta som ska tillämpas på återkravet av det olagliga stödet som är i fråga och inte själva återkravet jämte ränta, enligt artikel 14.2 i förordning nr 659/1999. Genom dom av den 11 juni 2009 ogillade nämligen tribunalen en talan som väckts av AEM SpA och ASM Brescia SpA om ogiltigförklaring av artiklarna 2 och 3 i beslut 2003/193. Se dom ASM Brescia/kommissionen (T‑189/03, EU:T:2009:193) och dom AEM/kommissionen (T‑301/02, EU:T:2009:191), vilka fastställdes efter överklagande genom dom A2A/kommissionen (C‑318/09 P, EU:C:2011:856), respektive dom A2A/kommissionen (C‑320/09 P, EU:C:2011:858).

12 Se punkterna 5 och 10 i detta förslag till avgörande.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Département du Loiret (C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkterna 46 och 82). Domstolen konstaterade i punkt 46 i domen att kommissionen i sitt meddelande 2003/C 110/08 av den 8 maj 2003 om de räntesatser som är tillämpliga vid återbetalning av stöd som beviljats olagligt (EUT C 110, s. 21), uttryckligen medgett att frågan uppstått, om räntan skulle vara enkel eller sammansatt, och att det var brådskade att klargöra dess ståndpunkt. Vid detta tillfälle informerade kommissionen medlemsstaterna och alla berörda parter om att den i alla framtida beslut om återkrav av otillåtet stöd som den kan komma att fatta kommer att tillämpa en sammansatt ränta.

14 Se, analogt, artikel 9 i förordning nr 794/2004.

15 Se, analogt, artikel 11 i förordning nr 794/2004.

16 Kommissionen angav i sin skrivelse SG(91) D/4577 av den 4 mars 1991 till medlemsstaterna, att det slutliga beslut i vilket kommissionen fastställer att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden kommer att medföra återkrav av det stödbelopp som redan olagligen utbetalats, och detta ska ske enligt bestämmelserna i nationell rätt, inklusive dem som avser dröjsmålsränta på statliga fordringar, varvid räntan normalt ska löpa från och med den dag då de otillåtna stöden beviljades. I sitt meddelande om att vissa policydokument om statligt stöd är föråldrade (EUT 2004, C 115, s. 1) informerade kommissionen medlemsstaterna och berörda tredje män om att den inte längre hade för avsikt att tillämpa skrivelsen. Av meddelandet framgår att [t]ill följd av att kommissionen antagit kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 … har flera av dessa dokument blivit föråldrade. Det gäller dokumenten om anmälningsskyldighet, anmälningsförfaranden, inbegripet påskyndade förfaranden, årsrapporter, tidsfrister och återkrav av olagligt stöd. Dom kommissionen/Département du Loiret (C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkterna 83 och 84).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Département du Loiret (C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkterna 80–86).

18 I artikel 3 i beslut 2003/193, vars lydelse är nästan identisk med den bestämmelse som är i fråga i målet kommissionen/Département du Loiret (C‑295/07 P, EU:C:2008:707), anses, enligt min mening, uttryckligen frågan om ränta vara en processuell aspekt av själva återkravet och det hänvisas härvid till nationell rätt.

19 Se dom Scott och Kimberly Clark (C‑210/09, EU:C:2010:294, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

20 Dom Scott och Kimberly Clark (C‑210/09, EU:C:2010:294, punkt 21).

21 Dom kommissionen/Tyskland (C‑527/12, EU:C:2014:2193, punkt 39).

22 Dom Gerekens och Procola (C‑459/02, EU:C:2004:454, punkt 21).

23 Dom Unicredito Italiano (C‑148/04, EU:C:2005:774, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

24 Se även skäl 13 i förordning nr 794/2004 vari anges att [e]tt statligt stöd i form av bidrag kan anses minska det stödmottagande företagets finansieringsbehov på medellång sikt. ….

25 Se, analogt, dom Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen (C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punkt 159) där domstolen fastslog att [å]terställande av det tidigare läget kan nödvändigtvis endast åstadkommas ifall det till det stöd som skall återbetalas läggs löpande ränta från och med den tidpunkt då stödet utbetalades, och om de tillämpade räntesatserna är representativa för de räntesatser som används på marknaden. I annat fall får stödmottagaren åtminstone en fördel som motsvarar ett likviditetsförskott eller ett subventionerat lån.

26 Se dom Scott och Kimberly Clark (C‑210/09, EU:C:2010:294, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

27 Se punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom Gerekens och Procola (C‑459/02, EU:C:2004:454, punkterna 21–24).

29 Se dom Nederländerna/rådet (C‑110/97, EU:C:2001:620, punkt 151 och där angiven rättspraxis). Det framgår vidare av fast rättspraxis att materiella bestämmelser, för att det ska säkerställas att principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar iakttas, ska tolkas så, att de endast avser förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna har trätt i kraft, såvida det av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan (se även, för ett liknande resonemang, dom Pokrzeptowicz-Meyer (C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 49)).

30 Dessa verkar, med förbehåll för den nationella domstolens prövning, ha översänts år 2009. Se fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

31 Mot bakgrund av att lagdekret nr 10/2007 trädde i kraft den 16 februari 2007 är denna bedömning, i tillämpliga delar, även tillämplig på artikel 1 däri. Se fotnot 7 i detta förslag till avgörande.

32 Dom Pokrzeptowicz-Meyer (C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

33 Se, analogt, dom Belgien/kommissionen (C‑75/97, EU:C:1999:311, punkt 65).

34 Se dom Diputación Foral de Vizcaya m.fl./kommissionen (C‑471/09 P–C‑473/09 P, EU:C:2011:521, punkt 100).

35 Enligt A2A tillämpade inte Republiken Italien sammansatt ränta på återkrav för att genomföra kommissionens beslut av den 12 juli 2000 om det statliga stöd som Italien har genomfört i form av skattelättnader enligt den italienska lagen nr 549/95 till förmån för företag i varvsbranschen (EUT L 279, s. 46).

36 Dom Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen (C‑580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 51).

37 Dom IBV & Cie (C‑195/12, EU:C:2013:598, punkterna 50, 52 och 53).

38 Artikel 1 i lagdekret nr 10/2007 har rubriken Verkställighet av Europeiska gemenskapernas domstols dom den 1 juni 2006 i mål C‑207/05. Genomförande av Europeiska kommissionens beslut 2003/193/EG den 5 juni 2002 …. Se även fotnot 7 i detta förslag till avgörande.

39 Se punkt 22 och 23 i detta förslag till avgörande.

40 Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

41 Se punkterna 41–43 i detta förslag till avgörande.

42 Den omständigheten att Republiken Italien, i enlighet med principen om medlemsstaternas självbestämmanderätt i processuella frågor, tillämpar metoden för sammansatt ränta medan andra medlemsstater tillämpar metoden för enkel ränta innebär inte heller, till skillnad mot vad A2A har anfört, ett åsidosättande av principen om likabehandling. Principen om medlemsstaternas självbestämmanderätt i processuella frågor förutsätter nämligen att det kan finnas skillnader i hur mottagare av olagligt stöd behandlas i olika medlemsstater, vilka alltså inte befinner sig i jämförbara situationer, naturligtvis under förutsättning att skillnaderna i behandling inte inverkar menligt på unionsrättens verkan.