Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 17 mars 2015

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 135, s. 5; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 227.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, s. 149).

4 Se, särskilt, artiklarna 20 och 21 i direktiv 2014/49.

5 Det heltäckande och detaljerade enhetliga regelverket för finansiella tjänster (Single Rulebook), i vilket de bestämmelser om insättningsgaranti som numera är införda i direktiv 2014/49 ingår, utgör i själva verket, tillsammans med den gemensamma tillsynsmekanismen (Single Supervisory Mechanism) och den gemensamma resolutionsmekanismen (Single Resolution Mechanism), en av Europeiska bankunionens hörnstenar. Se, i detta hänseende, skälen 11 och 12 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, s. 63).

6 Se domstolens dom Tyskland/parlamentet och rådet (C–233/94, EU:C:1997:231, punkt 13) och även sidan 2 i förklaringarna till förslaget till rådets direktiv om insättningsgarantisystemen (KOM(92) 188) (EGT C 163, s. 11).

7 Den nya ordalydelsen i artikel 7 är resultatet av ändringarna av artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (EUT L 68, s. 3).

8 Det handlar, mer specifikt, om insättningar som andra kreditinstitut har gjort i eget namn och för egen räkning, insättningar som omfattas av definitionen av kapitalbas och insättningar som härrör ur transaktioner i samband med något för vilket en brottmålsdom för tvättning av pengar har meddelats.

9 EUT L 176, s. 338.

10 EBA/GL/2012/06 av den 22 november 2012 (https://www.eba.europa.eu/documents/10180/106695/EBA_2012_00220000_SV_COR.pdf)

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, s. 12).

12 Mer specifikt angav denna befattningsbeskrivning att de viktigaste ansvarsområdena för befattningen som vice ordförande var att planera, samordna och övervaka det rättsliga biståndet i samband med bankens finansrättsliga och internationella transaktioner, organisera, handha och skapa rättsliga garantier för bankens internationella finansiella transaktioner, för andra transaktioner som är viktiga för banken och för bankens nya finansiella produkter, ge råd till bankens tillsynsorgan och styrelse i finansrättsliga frågor och avge lämpliga yttranden samt utarbeta rättsliga yttranden rörande särskilt komplicerade rättsliga frågor.

13 Se sidan 18 i de ovan i fotnot 6 nämnda förklaringarna till direktivförslaget.

14 Om de övriga språkversionerna kan föranleda andra tolkningar framgår den av mig föreslagna tolkningen av artonde skälet enligt min uppfattning särskilt tydligt av ordalydelsen i den tyska versionen av direktiv 94/19, där det uttryckligen stadgas att kategorierna av insättningar eller insättare ska vara uttryckligen angivna (ausdrücklich genannt werden müssen), uppenbarligen i de nationella genomförandebestämmelserna. Denna tolkning bekräftas av den nederländska versionen, som använder ordalydelsen in een limitatieve lijst vermelde.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom Honyvem Informazioni Commerciali (C‑465/04, EU:C:2006:199, punkt 24) och dom Pfeiffer m.fl. (C–397/01‐C–403/01, EU:C:2004:584, punkt 52 samt där angiven rättspraxis).

16 Se skäl 6 i direktiv 2014/49.

17 Se nionde skälet i direktiv 94/19.

18 Se dom Deckmyn och Vrijheidsfonds (C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom Circul Globus Bucureşti (C‑283/10, EU:C:2011:772, punkt 32). Se, för ett liknande resonemang, även dom Partena (C‑137/11, EU:C:2012:593, punkt 56) och dom Koushkaki (C‑84/12, EU:C:2013:862, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

20 Se dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet (C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 50).

21 Se sidan 18 i de ovan i fotnot 6 nämnda förklaringarna till direktivförslaget.

22 Se även övervägandena i punkt 167 i Eftadomstolens dom Eftas övervakningsmyndighet/Island (E‑16/11, Efta Ct. Rep., 2013, s. 4).

23 Se Eftadomstolens dom Eftas övervakningsmyndighet/Island (E‑16/11, Efta Ct. Rep., 2013, s. 4, punkt 128) och dom Aresbank S.A./Landsbankinn hf., Fjármálaeftirlitið och Island (E‑17/11, Efta Ct. Rep., 2013, s. 916, punkterna 86–95).

24 Se punkt 3 och fotnot 5 ovan.

25 Se, exempelvis, femte och sjätte skälen i direktiv 94/19.

26 Det ska i detta hänseende påpekas att punkt 4 i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 84, s. 22) fastställer ett undantag som är identiskt med det i punkt 7 i bilaga I till direktiv 94/19.

27 Se artikel 3.1.9 i direktiv 2013/36, som återgetts ovan i punkt 10.

28 Se, exempelvis, den nomineringskommitté som föreskrivs i artikel 88.2 i direktiv 2013/36.

29 Se artikel 23.1 b i direktiv 2013/36.

30 Det ska i detta hänseende även påpekas att i kommissionens rekommendation 2004/913/EG av den 14 december 2004 om att främja en lämplig ordning för ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag (EUT L 385, s. 55) är begreppet ledande befattningshavare definierat som varje medlem av ett börsnoterat bolags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. Se specifikt rekommendationens punkt 2.1.