Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 16 april 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 7, 2009, s. 1, och rättelse EUT L 131, 2011, s. 26.

3 Nedan kallad stadgan.

4 New York-konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet och Haagkonventionen av den 15 april 1958 om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn.

5 EGT L 299, 1972, s. 32. I dess lydelse enligt de efterföljande konventionerna om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention (nedan kallad Brysselkonventionen).

6 Se s. 24 och s. 25 i Jennard-rapporten rörande konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1).

7 EGT L 12, 2001, s. 1. Se artikel 5.2 i förordning nr 44/2001.

8 Se skäl 9 i förordningen.

9 Se, i detta hänseende, kommissionens beslut 2009/451/EG av den 8 juni 2009 om Förenade kungarikets avsikt att godta rådets förordning nr 4/2009 (EUT L 149, s. 73).

10 Rådets förordning av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EGT L 338, s. 1).

11 C‑195/08 PPU, EU:C:2008:406.

12 Punkt 51.

13 Se dom C (C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268, punkt 56). Se även, med hänsyn till barnets bästa när domstolen har tolkat förordning nr 2201/2003, dom A (C‑523/07, EU:C:2009:225); dom Detiček (C‑403/09 PPU, EU:C:2009:810); dom Purrucker (C‑256/09, EU:C:2010:437), och dom Mercredi (C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829).

14 C‑491/10 PPU, EU:C:2010:828.

15 Punkt 60 och där angiven rättspraxis. Min kursivering.

16 C‑400/10 PPU, EU:C:2010:582.

17 Se, i detta hänseende, Devers, A., Les praticiens et le droit international privé européen de la famille, Revue Europe, nr 11, november 2013, studie 9, punkt 22 och följande punkter.

18 Punkt 60.

19 Punkt 61.

20 Se Article 3: Intérêt supérieur de l’enfant, Revue Droit de la famille, nr 11, november 2006, pärm 16, angående artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter antagen i New York den 20 november 1989 och som har ratificerats av samtliga medlemsstater. Artikel 3.1 föreskriver att, [v]id alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.