Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 16 mars 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Begreppet Wi-Fi, som har blivit ett allmänt begrepp för ett trådlöst nätverk, är ett varumärke som avser den vanligast förekommande trådlösa nätverksnormen. Det generiska begreppet som betecknar alla sorterna trådlösa nätverk är WLAN (Wireless local area network).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, s. 37).

5 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 217, s. 18).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

7 Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45).

8 Lag av den 26 februari 2007 (BGBl. I, s. 179), i ändrad lydelse enligt lag av den 31 mars 2010 (BGBl. I, s. 692).

9 Lag av den 9 september 1965 (BGBl. I, s. 1273), senast ändrad genom lag av den 1 oktober 2013 (BGBl. I, s. 3728).

10 I ändrad lydelse enligt direktiv 98/48. Denna definition återges i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535, av den 9 september 2015, om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, s. 1), som upphävde direktiv 98/34.

11 Dom Smits och Peerbooms ( C‑157/99, EU:C:2001:404, punkt 58) samt dom Humbel och Edel ( 263/86, EU:C:1988:451, punkt 17).

12 Se dom Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

13 Se, för ett liknande resonemang, beträffande tjänster för tillhandahållande av information online, för vilka tjänsteleverantören inte får betalt av mottagaren av tjänsten, utan genom intäkter av reklam som visas på en webbplats, dom Papasavvas ( C‑291/13, EU:C:2014:2209, punkterna 29 och 30, och där angiven rättspraxis). Det följer av förarbetena till direktiv 2000/31, att även tjänster som inte betalas av användarna omfattas, när de utgör ett led i en näringsverksamhet (se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa rättsliga aspekter på den elektroniska handeln på den inre marknaden, KOM(1998) 586 slutlig (EGT C 30, s. 4, särskilt s. 15).

14 Begreppet ekonomisk verksamhet i den mening som avses i EUF-fördragets bestämmelser om den inre marknaden kräver en bedömning från fall till fall med beaktande av i vilket sammanhang den berörda verksamheten utövas. Se, för ett liknande resonemang, dom Factortame m.fl. ( C‑221/89, EU:C:1991:320, punkterna 20–22) samt dom International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union ( C‑438/05, EU:C:2007:772, punkt 70).

15 Som kommissionen har påpekat utgör Wi-Fi-nätverket med en internetanslutning ett elektroniskt kommunikationsnät i den mening som avses i artikel 2 första stycket a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 209/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 37).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkterna 34 och 35).

17 Se, bland annat, den spanska (suministre [un servicio]), den engelska (providing [service]), den litauiska (teikiantis [paslaugą]) och den polska (świadczy [usługę]) språkversionen.

18 Se ovan punkt 38.

19 Se förslaget till direktiv KOM(1998) 586 slutlig, s. 27.

20 Se förslaget till direktiv KOM(1998) 586 slutlig, s. 28.

21 Dom Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:771, punkt 31), dom Sabam ( C‑360/10, EU:C:2012:85, punkt 29), och UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkt 26).

22 Se även förslaget till direktiv KOM(1998) 586 slutlig, s. 28.

23 Se skäl 46 i direktiv 2000/31 och skäl 59 i direktiv 2001/29, samt dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkterna 43 och 44).

24 Se förslaget till direktiv KOM(1998) 586 slutlig, s. 28.

25 Se ovan punkt 55.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkt 139) och dom Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:771, punkt 36).

27 Se, beträffande denna princip, Jakubecki, A., Dochodzenie roszczeń z zakresu prawa własności przemysłowej, i System prawa prywatnego (Det privaträttsliga systemet), volym 14b, Prawo własności przemysłowej (Immaterialrätten), Warszawa, CH Beck, Instytut Nauk Prawnych PAN, 2012, s. 1651.

28 Dom Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:771, punkt 34).

29 Se, i detta hänseende, skälen 1 och 9 i direktiv 2000/31.

30 Dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkt 47).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom Promusicae ( C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 66).

32 Dom Promusicae ( C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 68) och dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkt 46).

33 Se, i detta hänseende, generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2013:781, punkterna 87–90).

34 Dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkt 64).

35 Dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkt 52).

36 C‑70/10, EU:C:2011:771.

37 C‑360/10, EU:C:2012:85.

38 C‑314/12, EU:C:2014:192.

39 Se, e contrario, dom UPC Telekabel Wien ( C‑314/12, EU:C:2014:192, punkterna 50 och 51).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkt 140).

41 Se skäl 47 i direktiv 2000/31.

42 Kommissionen angav i förarbetena, som exempel på en specifik skyldighet, en åtgärd som består i att övervaka en specifik webbplats, under en specifik period, i syfte att förhindra en specifik olaglig verksamhet eller få denna att upphöra (förslag till direktiv KOM(1998) 586 slutlig, s. 30). Se även, i detta hänseende, generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2010:757, punkt 182).

43 Utöver den nedan nämnda lagstiftningsprocessen i Tyskland, hänvisar jag till debatten kring antagande av Digital Economy Act i Förenade kungariket, samt till det offentliga samråd som inleddes av Ofcom (tillsynsmyndigheten för telekomsektorn) år 2012 avseende de skyldigheter som föreskrivs för leverantörerna av internettjänster och, potentiellt, för dem som tillhandahåller offentliga Wi-Fi-nätverk (se Consultation related to the draft Online Infringement of Copyright Order, punkt 5.52, http://stakeholders.ofcom.org.uk/consultations/infringement-notice/). I Frankrike har, sedan antagandet av, de mycket omdiskuterade, lagarna nr 2009-669, av den 12 juni 2009, om främjande av spridning och skydd av skapande på Internet (JORF av den 13 juni 2009, p. 9666) och nr 2009-1311, av den 28 oktober 2009, om straffrättsligt skydd av upphovsrätt på internet (JORF av den 29 oktober 2009, s. 18290), internetabonnenter, inbegripet dem som tillhandahåller Wi-Fi-nätverk, en skyldighet att skydda åtkomsten till deras Wi-Fi-anslutningar, för att de inte ska ådra sig ansvar för intrång i skyddade verk och alster som begåtts av tredjeman.

44 Ett av syftena med den tyska regeringens Digital Agenda är att förbättra tillgången till internet via Wi-Fi-nätverk (se http://www.bmwi.de/EN/Topics/Technology/digital-agenda.html).

45 Entwurf eines Zweiten Gesetzes zur Änderung des Telemediengesetzes (Utkast till en andra lag om ändring av lagen om telekommunikationsmedier) (BT-Drs 18/6745). Bundesrat föreslog i sitt yttrande avseende detta utkast (BR-Drs 440/15) att bestämmelsen om en skyldighet för dem som tillhandahåller Wi-Fi-nätverk att vidta åtgärder för att skydda åtkomsten till nätverket skulle dras tillbaka.

46 Se, i fransk rätt, artikel L. 336-3 i immaterialrättslagen, i vilken det föreskrivs en skyldighet för en person som är innehavare av en internetanslutning att se till att denna anslutning inte är föremål för ett intrång i upphovsrättsligt skyddade verk och alster.

47 Se Van Eecke, P., Online service providers and liability: A plea for a balanced approach, Common Market Law Review, 2011, vol. 48, s. 1455–1502, särskilt s. 1501.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:771, punkt 49) och dom SABAM ( C‑360/10, EU:C:2012:85, punkt 47).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom Scarlet Extended ( C‑70/10, EU:C:2011:771, punkt 52) och dom SABAM ( C‑360/10, EU:C:2012:85, punkt 50).

50 Se, i detta hänseende, Bundesrats yttrande (BR-Drs 440/15, p. 18), samt Ofcoms samråd, punkterna 3.94–3.97 (se fotnoterna 43 och 45 ovan).