FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT WAHL – MÅL C‑493/14 DILLY’S WELLNESSHOTEL

I – Tillämpliga bestämmelser

A – Unionsrätten

B – Österrikisk rätt

II – Tvisten i det nationella målet, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen

III – Bedömning

A – Inledande överväganden om omständigheterna i det nationella målet och anmälningsskyldigheten för planer på nytt stöd

1. Omständigheterna i det nationella målet

2. Omfattningen av anmälningsskyldigheten för planer på nytt stöd och nödvändigheten att göra en strikt tolkning av medlemsstaternas skyldigheter enligt en gruppundantagsförordning

B – Den första frågan: Formkrav enligt förordning nr 800/2008

1. Kravet på en tydlig hänvisning till förordning nr 800/2008

2. Kravet i artikel 9.1 i förordning nr 800/2008 på att en sammanfattning av uppgifterna om stödåtgärden ska överlämnas

3. Kravet på en internetadress som ger direkt åtkomst till den fullständiga texten till stödåtgärden

C – Den andra frågan: Materiellt krav i artikel 25.1 i förordning nr 800/2008 avseende miljöstödordningar

D – Den tredje frågan: Kravet på att den omtvistade åtgärden inte får medges för mer än tio år (artikel 25.3 i förordning nr 800/2008) och följderna av att denna period inte anges i åtgärden

IV – Förslag till avgörande

1 Originalspråk: franska.

2 Se, bland annat, dom France Télécom/kommissionen ( C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 38).

3 Denna domstol har ersatt Unabhängiger Finanzsenat (nedan kallad UFS), och domstolen har flera gånger ansett sig behörig att besvara frågor från den sistnämnda.

4 Kommissionens förordning av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, s. 3).

5 EGT L 142, s. 1. Förordning nr 994/98 ändrades genom rådets förordning (EU) nr 733/2013 av den 22 juli 2013 (EUT L 204, s. 11) och upphävdes sedan genom rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 [FEUF] på vissa slag av övergripande statligt stöd (EUT L 248 s. 1).

6 Förordning nr 800/2008 ändrades genom kommissionens förordning (EU) nr 1224/2013 av den 29 november 2013 (EUT L 320 s. 22). Tillämpningsperioden för förordning nr 800/2008 förlängdes således till och med den 30 juni 2014. Denna förordning upphävdes sedan genom kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 [FEUF] (EUT L 187 s. 1).

7 BGBl. I, 111/2010 (nedan kallad BBG 2011).

8 Se, bland annat, dom Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon ( C‑354/90, EU:C:1991:440, punkt 16 och 17) och dom SFEI m.fl. ( C‑39/94, EU:C:1996:285).

9 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG‑fördraget (EGT L 83, s. 1), i dess senaste lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EUT L 363, s. 1).

10 Nämnda förordning har visserligen berörts i några mål vid domstolen (dom Wam Industriale/kommissionen, C‑560/12 P, EU:C:2013:726, och generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande i mål kommissionen/Spanien, C‑184/11, EU:C:2014:33), men det sistnämnda är av mycket begränsad nytta i förevarande mål.

11 Se förslaget till avgörande i det mål i vilket domstolen meddelade dom Frankrike/kommissionen ( C‑301/87, EU:C:1990:67, punkt 19).

12 Se dom Heineken Brouwerijen ( 91/83 och 127/83, EU:C:1984:307, punkt 18.)

13 EUT L 140, s. 1.

14 Se, bland annat, dom Namur-Les assurances du crédit ( C‑44/93, EU:C:1994:311, punkt 28).

15 Se, bland annat, dom Italien/kommissionen ( C‑372/97, EU:C:2004:234, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

16 C‑494/04, EU:C:2006:407, punkt 51.

17 EGT L 145, s. 1.

18 Dom Heintz van Landewijck ( C‑494/04, EU:C:2006:407, punkt 49).

19 Se, för ett liknande resonemang, beslut Banco Privado Português och Massa Insolvente do Banco Privado Português/kommissionen ( C‑93/15 P, EU:C:2015:703, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

20 Om, såsom den hänskjutande domstolen har angett, sammanfattningen överlämnades den 7 februari 2011, är det berättigat att anse att hela februari 2011 omfattas av undantaget, eftersom den berörda medlemsstaten enligt artikel 9.1 i förordning nr 800/2008 har 20 arbetsdagar från stödordningens ikraftträdande på sig för att till kommissionen överlämna en sammanfattning av uppgifterna om stödåtgärden. Jag noterar att återbetalningen av energiskatten för en enda månad tycks vara möjligt enligt den österrikiska lagstiftningen, såsom följer av Verwaltungsgerichtshofs beslut av den 19 mars 2013 (se punkt 19 i detta förslag till avgörande).

21 Se dom Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598), i vilken det visade sig att avsikten med att ge sektorn för företag som tillverkar materiella varor fördelaktiga villkor var att bevara sektorns konkurrensförmåga och att motivet inte var miljöhänsyn.

22 Se dom Österrike/kommissionen ( T‑251/11, EU:T:2014:1060, punkt 202).

23 EUT C 82, 2008, s. 1.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom Nuova Agricast och Cofra/kommissionen ( C‑67/09 P, EU:C:2010:607, punkt 80).

25 C‑67/09 P, EU:C:2010:607, punkterna 71–77 och där angiven rättspraxis.