Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 19 januari 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Se även föremålet för omprövning såsom det definierades i beslut omprövning Arango Jaramillo m.fl./EIB (C‑334/12 RX, EU:C:2012:468).

3 EUT L 298, s. 1.

4 EUT L 362, s. 1.

5 EUT 2009 C 159, s. 1.

6 Punkt 81 i den överklagade domen. Min kursivering.

7 Se, för en aktuell tillämpning av principen, bland annat dom Frankrike/People's Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 79), dom Nederländerna/kommissionen ( C‑610/13 P, EU:C:2014:2349, punkt 51) och dom Wünsche Handelsgesellschaft International/kommissionen ( C‑7/14 P, EU:C:2015:205, punkt 72).

8 Dom Nencini/parlamentet ( T‑431/10 et T‑560/10, EU:T:2013:290, punkt 43).

9 Punkt 92 i överklagandet.

10 Se, apropå dessa beteckningar, bland annat Mihaescu-Evans, B.-C., The right to good administration at the crossroads of various sources of fundamental rights in the European Union integrated administrative system, Nomos, 2015. Se även Schwarze, J., Judicial Review of European Administrative Procedure, Law and Contemporary Problems, vol. 68, nr 1, s. 85–105. Författaren kopplar antagandet av ett beslut inom skälig tid till rätten till försvar (s. 92) men anser samtidigt att begreppet utgör en allmän unionsrättslig princip (s. 93). I slutsatsen betecknar emellertid författaren de processrättsliga garantierna i ett administrativt förfarande som grundläggande rättigheter (s. 105). Generaladvokaten Sharpston betecknade skälig tid som en grundläggande rätt i förslaget till avgörande i mål Gascogne Sack Deutschland/kommissionen ( C‑40/12 P, EU:C:2013:361, punkt 135). Där rörde det sig emellertid om rätten att erhålla ett domstolsavgörande inom skälig tid.

11 Se, för ett liknande resonemang, Tridimas, T., The General Principles of EU Law, 2:a upplagan, Oxford University Press, 2006, s. 412, och Hofmann, H.C.H., Rowe, G. C. och Türk, A. H., Administrative Law and Policy of the European Union, Oxford University Press, 2011, s. 196. Som generaladvokaten Szpunar klargjorde i förslaget till avgörande i mål Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022) ska en skälig tidsfrist tillämpas i syfte att i varje enskilt fall tillvarata de enskildas rättssäkerhet i deras förbindelser med unionen i avsaknad av en i lag föreskriven tidsfrist (punkt 98).

12 Se artikel 41 i stadgan och nedan, avdelning 2, God förvaltning.

13 Se dom Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen ( C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, EU:C:2002:582). I punkt 207 i den domen bekräftade domstolen [s]om redan har angetts i punkt 179 i denna dom [att] den allmänna gemenskapsrättsliga principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist [är] tillämplig inom ramen för en talan. I punkt 179 i samma dom angav emellertid domstolen att det på konkurrensområdet föreligger en skyldighet att iaktta principen om en rimlig tidsfrist i ... administrativa förfaranden ... Om talan väcks föreligger det även en skyldighet att iaktta denna princip i det rättsliga förfarandet vid gemenskapsdomstolarna (min kursivering). I punkt 38 i dom Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372) framhöll domstolen att tribunalen, i den dom som hade överklagats påpekade att skyldigheten att handlägga administrativa förfaranden inom skälig tid utgör en allmän unionsrättslig princip … och ingår som ett led i rätten till god förvaltning i artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa överväganden av tribunalen ändrades inte av domstolen.

14 Se, för ett liknande resonemang, Lenaerts K. et Van Nuffel P., European Union Law, 3e éd., Sweet & Maxwell, 2011, nr 22-036.

15 Min kursivering.

16 Se, avseende dessa beteckningar och räckvidden av god förvaltning i unionsrätten, bland annat Azoulay, L. och Clément-Wilz, L., La bonne administration i Auby, J.-B. och Dutheil de la Rochère, J., (i samarbete med Chevalier, E.), Traité de droit administratif européen, 2:a upplagan, Bruylant, 2014, s. 671–697, i synnerhet s. 672, 674 och 679.

17 Enligt rubriken till artikel 41 i stadgan. Min kursivering.

18 Artikel 41.2 i stadgan. Min kursivering.

19 EUT C 303, 2007, s. 17.

20 Beslut omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI (C‑334/12 RX, EU:C:2012:468, punkt 15). Omprövningen motiverades även av den preklusionsverkan som tribunalen genom sin tolkning kopplade till utgången av en frist inom vilken de berörda anställda måste väcka talan som inte fastställts i unionens primär- eller sekundärrätt (punkt 16).

21 Punkt 27 i den domen.

22 Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen, vilka fastställdes genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 (EUT L 124, s. 1).

23 Dom Arango Jaramillo m.fl./BEI ( T‑234/11 P, EU:T:2012:311, punkt 30).

24 Ibidem.

25 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./EIB ( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 33).

26 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 28).

27 Ibidem (punkt 29).

28 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./EIB ( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkterna 46 och 54 samt domslutet).

29 Generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkt 48). De aktuella bestämmelserna i målet Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372) var artikel 73a i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, s. 1) och artikel 85b i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning nr 1605/2002 (EGT L 357, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, s. 13). Samma bestämmelser var tillämpliga då de belopp som är i fråga i förevarande mål betalades ut. Jag noterar att de relevanta bestämmelserna, då det omtvistade beslutet antogs, hade ersatts genom artikel 81 i förordning nr 966/2012 och artikel 93.1 i delegerad förordning nr 1268/2012. Dessa nya bestämmelser liknar emellertid de bestämmelser som anges ovan. I samtliga bestämmelser föreskrivs nämligen en preskriptionstid på fem år för unionens fordringar på tredje man. Preskriptionstiden börjar löpa det datum som anges i en debetnota.

30 Dom Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372, punkt 47).

31 Generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkt 68).

32 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkt 75).

33 Dom Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372, punkt 48).

34 Generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkt 98).

35 Dom Nencini/Parlement ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372, punkt 49). Min kursivering.

36 Ibidem.

37 Dom Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372, punkt 49). Min kursivering.

38 Enligt fast rättspraxis följer det av artiklarna 256 FEUF och 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att ett överklagande ska vara begränsat till rättsfrågor och att tribunalen är ensam behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma dessa omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör, med undantag för då tribunalen har missuppfattat den bevisning som åberopats vid den, inte en sådan rättsfråga som är underställd domstolens kontroll. Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 66) och dom YKK m.fl./kommissionen ( C‑408/12 P, EU:C:2014:2153, punkt 44).

39 Se punkt 47 i detta förslag till avgörande.

40 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 45).

41 Punkt 52 i den domen.

42 Punkt 54 i den domen.

43 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 33).

44 Artiklarna 62 och 62b i stadgan för Europeiska unionens domstol.

45 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./EIB ( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 29). Samma tolkning av begreppet skälig tid tycks göras i doktrinen. Se bland annat Kansa, L., Towards Administrative Human Rights in the European Union. Impact of the Charter of Fundamental Rights, European Law Journal, 2004, vol. 10, nr 3, s. 296–326, särskilt s. 314; Mihaescu-Evans, B.-C., The right to good administration at the crossroads of various sources of fundamental rights in the European Union integrated administrative system, Nomos, 2015; Tridimas, T., The General Principles of EU Law, 2:a upplagan, Oxford University Press, 2006, s. 412; Hofmann, H.C.H., Rowe, G. C. och Türk, A. H., Administrative Law and Policiy of the European Union, Oxford University Press, 2011, s. 196.

46 Dom omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI( C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 28).

47 Uttrycket härrör från generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkt 96).

48 Se, för ett liknande resonemang, de synnerligen relevanta reflektionerna i generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Nencini/parlamentet om en lucka i lagstiftningen ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkterna 75–93). Se även dom Imperial Chemical Industries/kommissionen ( 48/69, EU:C:1972:70), i vilken domstolen uttryckligen angav att även om en preskriptionstid måste fastställas i förväg, måste [f]astställandet av denna tidsfrist och tillämpningsbestämmelserna i samband därmed omfattas av gemenskapslagstiftarens behörighet (punkt 48). Såvitt jag känner till, har det enda nämnvärda avsteget från denna princip gjorts på området för statligt stöd, när domstolen fann att kommissionen, när det inte fastställs någon tidsfrist i lagstiftningen, var tvungen att uttala sig om planerat statligt stöd som den underrättats om inom två månader (dom Lorenz, 120/73, EU:C:1973:152, punkt 4). Denna tidsfrist fördes sedan formellt in i de gällande bestämmelserna.

49 Punkt 82 i den överklagade domen.

50 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 66) och dom YKK m.fl./kommissionen ( C‑408/12 P, EU:C:2014:2153, punkt 44).

51 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 67) och dom YKK m.fl./kommissionen ( C‑408/12 P, EU:C:2014:2153, punkt 44).

52 Punkterna 90 och 91 i överklagandet.

53 Ibidem.

54 Dom Nencini/Parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2372, punkt 51).

55 Ibidem (punkt 54).