Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 2 februari 2016
1 Originalspråk: franska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).
3 Se dom El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268), dom Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807) och dom Celaj ( C‑290/14, EU:C:2015:640). Se även dom Sagor ( C‑430/11, EU:C:2012:777), som bland annat avsåg husarrest.
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 2006, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 (EUT L 85, 2010, s. 1) (nedan kallad kodexen om Schengengränserna).
5 C‑329/11, EU:C:2011:807.
6 Även om uttrycket Schengenområdet inte används i kodexen om Schengengränserna, har det blivit ett vanligt uttryck för att definiera de medlemsstater som är parter till denna kodex. I det sammanhanget noterar jag att domstolen själv använder detta uttryck. Se, exempelvis, dom ANAFE ( C‑606/10, EU:C:2012:348, olika punkter och domslutet), dom Air Baltic Corporation ( C‑575/12, EU:C:2014:2155, punkt 67) och dom T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 52).
7 Denna artikel är nu artikel 79.2 c FEUF, efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget.
8 Detta förfarande blev tillämpligt efter antagandet av rådets beslut 2004/927/EG av den 22 december 2004 om att låta delar av de områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen regleras av förfarandet i artikel 251 i det fördraget (EUT L 396, 2004, s. 45).
9 Se Baldaccini, A., The return and removal of irregular migrants under EU law: an analysis of the Return Directive, European Journal of Migration and Law, 2001, s. 1–17, särskilt s. 1.
10 Se artikel 3 led 2 i direktiv 2008/115.
11 Inklusive flod- och insjögränser.
12 Inklusive flod- och insjögränser.
13 Samt flygplatser och flod-, kust- och insjöhamnar.
14 Se skälen 21–28 i kodexen om Schengengränserna.
15 Artiklarna 4–19a i kodexen om Schengengränserna. Denna avdelning är uppdelad i fem kapitel, nämligen passage av yttre gränser och inresevillkor (kapitel I), kontroll av yttre gränser och nekad inresa (kapitel II), personal och resurser för gränskontroll och samarbete mellan medlemsstater (kapitel III), särskilda bestämmelser angående in- och utresekontroller (kapitel IV) och särskilda åtgärder i fall av allvarliga brister vad avser kontrollen av yttre gräns (kapitel IVa).
16 Det ska påpekas att några månader efter det att de faktiska omständigheterna i det nationella målet hade ägt rum, ändrades artikel 12.1 i kodexen om Schengengränserna just för att klargöra sambandet med direktiv 2008/115. Se artikel 1 led 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 om ändring av förordning nr 562/2006, Schengenavtalets tillämpningskonvention, rådets förordningar (EG) nr 1683/95 och (EG) nr 539/2001 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008 och (EG) nr 810/2009 (EUT L 182, 2013, s. 1).
17 Artiklarna 15–18 i direktiv 2008/115.
18 Se, för fler detaljer, punkterna 46–55 i mitt ställningstagande i målet Mahdi ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1936).
19 Se punkt 47 i mitt ställningstagande i målet Mahdi ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1936). Se även punkt 35 i generaladvokaten Mazáks ställningstagande i målet El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:205), punkt 54 i generaladvokaten Wathelets ställningstagande i målet G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:553), och punkt 91 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målen Bero och Bouzalmate ( C‑473/13 och C‑514/13, EU:C:2014:295).
20 Se punkt 47 i mitt ställningstagande i målet Mahdi ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1936). Vad beträffar artikel 5.1 f i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gjort samma konstateranden (se, bland annat, Europadomstolens dom av den 22 mars 1995 i målet Quinn mot Frankrike, serie A, nr 311, § 42, och Europadomstolens dom av den 12 oktober 2006 i målet Kaya mot Rumänien, nr 33970/05, § 16).
21 C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268.
22 Dom El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 62 och domslutet).
23 C‑329/11, EU:C:2011:807.
24 Tidigare artikel 621-1 i lagen om inresa, vistelse och asylrätt.
25 Dom Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 50 och första strecksatsen i domslutet).
26 Se dom El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 59) och dom Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 45). För en analys av följderna av dessa båda mål för den nationella lagstiftaren på straffrättens område, se Mitsilegas, V., The Criminalisation of Migration in Europe, Springer, 2015, s. 57–76.
27 C‑329/11, EU:C:2011:807.
28 Punkterna 48 och 50 samt andra strecksatsen i domslutet. Även om detta stycke även återfinns i domslutet utgör det enligt min mening ett tydligt obiter dictum, eftersom det inte har någon koppling till de faktiska omständigheterna i målet i fråga och avser en hypotetisk situation.
29 C‑430/11, EU:C:2012:777, punkt 45.
30 Punkt 36.
31 Punkt 36.
32 C‑290/14, EU:C:2015:640.
33 Dom Celaj ( C‑290/14, EU:C:2015:640, punkt 28).
34 Punkt 33 och domslutet.
35 C‑329/11, EU:C:2011:807.
36 Se Europadomstolens dom av den 10 november 2011 i målet Mallah mot Frankrike, nr 29681/08. I det målet hade en marockansk medborgare, som dömdes för att ha inhyst sin svärson, som var en landsman som vistades olagligt i landet, gjort gällande att den fällande domen mot honom, med hänsyn till omständigheterna i det fallet, utgjorde en oproportionerlig inskränkning av utövandet av rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Det var enbart på grund av att den berörda personen hade medgetts påföljdseftergift som domstolen i Strasbourg fann att bestämmelserna i artikel 8 i Europakonventionen inte hade åsidosatts. Den franska lagstiftaren utvidgade följaktligen tillämpningsområdet för den straffrättsliga immunitet som föreskrivs i artikel L. 622-4 för medhjälp till olaglig inresa eller olaglig vistelse. Se punkt 2.2 i konsekvensbedömningen av den 21 september 2012 av lagförslaget om anpassning av bestämmelserna om avlägsnande av utlänningar som vistas olagligt i landet, vilken finns tillgänglig på följande webbadress: http://www.senat.fr/leg/etudes-impact/pjl11-789-ei/pjl11-789-ei.html.
37 Lagen finns tillgänglig på följande webbadress: http://www.legifrance.gouv.fr/eli/loi/2012/12/31/INTX1230293L/jo/texte.
38 Förslag till lag om kvarhållande för att kontrollera uppehållsrätt och om ändring av reglerna för medhjälp till olaglig vistelse för att därifrån undanta humanitära och oegennyttiga åtgärder, registrerat vid senatens presidium den 28 september 2012, som finns tillgängligt på följande webbadress: http://www.senat.fr/leg/pjl11-789.pdf (s. 6).
39 Ibidem (s. 6).
40 Ibidem (s. 6).
41 Om Republiken Frankrikes resonemang drevs till sin spets, skulle dessutom den situation i vilken en person olagligen har rest in i en medlemsstat via en inre gräns och hejdas av myndigheterna i denna medlemsstat, inte vid en yttre gräns, utan någon annanstans i landet, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2008/115, eftersom personen inte har passerat någon yttre gräns. Enligt min mening är det inte konsekvent att behandla en person som befinner sig i Sélina Affums situation annorlunda.
42 Arrangemang mellan regeringarna i Konungariket Nederländerna, Konungariket Belgien och Storhertigdömet Luxemburg, å ena sidan, och Republiken Frankrikes regering, å andra sidan, beträffande ansvaret för personer som påträffas vid de gemensamma gränserna mellan Beneluxländerna och Frankrike. Texten till detta arrangemang finns tillgänglig på följande webbadress: http://wetten.overheid.nl/BWBV0004480/geldigheidsdatum_06-08-2014.
43 Se även punkt 46 i detta förslag till avgörande.