Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 21 juli 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 15 december 2014 om fastställande av fiskemöjligheterna för unionsfiskefartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd för 2015 och 2016 (EUT L 366, 2014, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 2013, s. 22).

4 Rådets förordning av den 17 december 2013 om ändring av rådets förordningar (EG) nr 850/98 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1069/2009, (EU) nr 1379/2013 och (EU) nr 1380/2013 med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (EUT L 354, 2013, s. 86).

5 Se rådets förordning (EG) nr 2340/2002 av den 16 december 2002 om fastställande för 2003 och 2004 av fiskemöjligheterna för djuphavsfisk (EGT L 356, 2002, s. 1).

6 Se ovan punkterna 15–19.

7 För fullständighetens skull ska det framhållas att den angripna förordningen omfattas av tillämpningsområdet för GFP-förordningen, enligt definitionen i artikel 1 i GFP-förordningen.

8 Dom av den 19 februari 1998, NIFPO och Northern Ireland Fishermen’s Federation ( C‑4/96, EU:C:1998:67, punkterna 41 och 42), dom av den 5 oktober 1999, Spanien/rådet ( C‑179/95, EU:C:1999:476, punkt 29), dom av den 25 oktober 2001, Italien/rådet ( C‑120/99, EU:C:2001:567, punkt 44), och dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet ( C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkt 38).

9 Se artikel 43.3 FEUF: Rådet ska på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar samt om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1993, Mondiet ( C‑405/92, EU:C:1993:906, punkterna 30 och 31).

11 Se ovan punkterna 22–28.

12 Se ovan punkt 20.

13 Se punkterna 50 och 51 i detta förslag till avgörande.

14 Se ovan punkterna 25 och 31.

15 Dom av den 14 december 1989, Agegate ( C‑3/87, EU:C:1989:650, punkt 24), dom av den 14 december 1989, Jaderow m.fl. ( C‑216/87, EU:C:1989:651, punkt 23), och dom av den 19 februari 1998, NIFPO och Northern Ireland Fishermen’s Federation ( C‑4/96, EU:C:1998:67, punkt 47).

16 De fiskemöjligheter som tilldelas medlemsstaterna ska tillförsäkra relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena (min kursivering).

17 Dom av den 18 april 2002, Spanien/rådet ( C‑61/96, C‑132/97, C‑45/98 och C‑27/99, C‑81/00, C‑22/01, EU:C:2002:230, punkt 39): Vid tillämpningen av principen om relativ stabilitet skall fiskemöjligheterna för vart och ett av fiskbestånden, vilka har definierats som fisk av en viss art som befinner sig i en bestämd geografisk zon …, bedömas var för sig. Det följer nämligen av artikel 8.4 ii i förordning nr 3760/92 att ett relativt stabilt fiske skall tillförsäkras varje medlemsstat 'i fråga om vart och ett av de berörda bestånden’.

18 Fördelningen av de historiska fångsterna mellan medlemsstaterna är olika för varje art, och därför räcker det inte att enbart ta hänsyn till de historiska fångsterna av en av de båda arter som avses med en gemensam TAC för att garantera en relativ stabilitet i fiskeriverksamheten avseende den andra arten.

19 Detta bevarandemål ska enligt artikel 6.1 i GFP-förordningen även vara vägledande vid antagandet av bevarandeåtgärder i enlighet med artikel 7 i förordningen.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1993, Mondiet ( C‑405/92, EU:C:1993:906, punkt 50). I den domen slog domstolen fast att en åtgärd som begränsade användningen av drivgarn inte kunde anses oförenlig med principen om relativ stabilitet, eftersom den principen endast rör fördelningen mellan de olika medlemsstaterna, för var och en av de berörda arterna, av de fångstmängder som är tillgängliga för unionen.

21 Se ovan punkterna 29 och 30.

22 Se ovan punkterna 17 och 19.

23 Se, beträffande skyldigheten att ta hänsyn till varje medlemsstats intressen vid fördelningen av nya fiskemöjligheter, dom av den 8 november 2007, Spanien/rådet ( C‑141/05, EU:C:2007:653, punkterna 87 och följande punkter).

24 Med andra ord ska skyldigheten att ta hänsyn till varje medlemsstats intressen vid fördelningen av nya fiskemöjligheter ses som ett komplement, men inte en ersättning, för skyldigheten att garantera en relativ stabilitet i fiskeriverksamheten vid all fördelning av fiskemöjligheter. En tolkning som innebär att principen om relativ stabilitet inte gäller fördelningen av nya fiskemöjligheter, utan endast fördelningen av befintliga fiskemöjligheter, skulle leda till det ologiska resultatet att en fördelningsnyckel som strider mot principen om relativ stabilitet endast skulle kunna ogiltigförklaras om de berörda fiskemöjligheterna upphör att vara nya och övergår till att vara befintliga.

25 För säkerhets skull vill jag tillägga att rådets argument, att de omtvistade TAC endast innebär ett bibehållande av befintliga fiskemöjligheter tycks motsägas av den omständigheten att dessa TAC:er för första gången omfattar arten långstjärt, vilket enligt min mening innebär att de utgör nya fiskemöjligheter. Denna angivelse påverkar emellertid inte rådets skyldighet att iaktta principen om relativ stabilitet enligt artikel 16.1 första meningen i GFP-förordningen, av de skäl som anges ovan.

26 Se, bland annat, dom av den 16 juni 1987, Romkes ( 46/86, EU:C:1987:287, punkt 17), dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet ( C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkt 26), dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet ( C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkt 27), och dom av den 8 november 2007, Spanien/rådet ( C‑141/05, EU:C:2007:653, punkt 86).

27 I de målen uteslöt domstolen bland annat förekomsten av en skyldighet för rådet att se över fördelningsnyckeln när andra medlemsstater inte utnyttjat sina kvoter (se dom av den 16 juni 1987, Romkes, 46/86, EU:C:1987:287, punkt 14, dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet, C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkt 38), när nya medlemsstater anslutit sig till unionen (se dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet, C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkterna 31–35, och dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet, C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkterna 28–32) eller när fiskemöjligheterna har ökat (se dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet, C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkterna 27–30, och dom av den 13 oktober 1992, Spanien/rådet, C‑73/90, EU:C:1992:384, punkterna 27–29).

28 Se ovan punkterna 22–28 och 56–58.

29 Se ovan punkterna 29 och 30.

30 Domstolen utnyttjade bland annat denna rätt att ex officio ange att verkningarna av ogiltigförklarade bestämmelser måste bestå i dom av den 7 september 2006, Spanien/rådet ( C‑310/04, EU:C:2006:521, punkterna 138–141) och dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675, punkterna 78–81).