Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 22 september 2016

1 Originalspråk: franska.

2 T‑412/13, EU:T:2015:163.

3 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 av den 29 maj 2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 om import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte (EUT L 153, 2011, s. 1).

4 Det här förslaget till avgörande läggs fram samtidigt med mitt förslag till avgörande i målen C‑248/15 P, Maxcom/City Cycle Industries, C‑254/15, kommissionen/City Cycle Industries och C‑260/15 P, rådet/City Cycle Industries, rörande tre överklaganden från samma klagande som avser en dom som tribunalen meddelade samma dag som den överklagade domen och samma omtvistade förordning. Frågorna i de tre överklagandena liknar dem som uppkom i förevarande mål.

5 Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, rättelse EUT L 7, 2010, s. 22, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 av den 13 juni 2012 (EUT L 237, 2012, s. 1).

6 Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105), vilket hör till bilaga 1A till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, vilket godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3).

7 Se skäl 22 i grundförordningen och punkt 10 i generaladvokat Bots förslag till avgörande i mål Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:261).

8 För hänvisningar till den unionslagstiftning rörande kringgående som var i kraft innan grundförordningen antogs se punkt 9 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande i mål Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:261).

9 Närmare bestämt anses en hopsättningsverksamhet enligt denna bestämmelse som ett kringgående av gällande åtgärder när: a) verksamheten påbörjades eller väsentligt utvidgades efter det att antidumpningsundersökningen inleddes eller omedelbart dessförinnan och de berörda delarna kommer från det land som omfattas av åtgärderna, b) delarna utgör 60 procent eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten; dock ska kringgående inte i något fall anses ske när ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 procent av tillverkningskostnaden, och c) tullens positiva verkningar undergrävs i fråga om priser eller kvantiteter av den hopsatta likadana produkten och det finns bevis för dumpning i förhållande till tidigare fastställda normalvärden för den likadana produkten eller liknande produkter.

10 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 av den 3 oktober 2011 på import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina, efter en översyn vid utgången av giltighetstiden för de åtgärder som vidtagits med stöd av artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 261, 2009, s. 2). Avseende hänvisningar till tidigare gällande lagstiftning se punkterna 2–6 i den överklagade domen.

11 Kommissionens förordning (EU) nr 875/2012 av den 25 september 2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 på import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte, och om registrering av sådan import (EUT L 258, 2012, s. 21). Denna undersökning inleddes till följd av en begäran från Europeiska federationen av cykeltillverkare (EBMA), på bland annat Maxcoms vägnar. Se punkterna 10–13 i det omtvistade beslutet och punkterna 8 och 9 i den överklagade domen.

12 Se i detta hänseende för ytterligare detaljer punkterna 8–18 i den överklagade domen.

13 Se skälen 28–32 i den omtvistade förordningen.

14 Se skälen 45–58 och 59–67 i den omtvistade förordningen, och skäl 92 (avseende avsaknad av tillräcklig grund eller annan ekonomisk motivering än att man ville undvika gällande antidumpningsåtgärder), 93–96 (avseende ett undergrävande av de positiva verkningarna av dessa åtgärder) och 99–102 (avseende förekomsten av dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts) i den omtvistade förordningen.

15 Se skälen 65–67 i den omtvistade förordningen.

16 Se skälen 115–117 och artikel 1.1 och 1.3 i den omtvistade förordningen.

17 Se skäl 120 och artikel 1.1 i den omtvistade förordningen.

18 Se artikel 76a i tribunalens rättegångsregler som var i kraft vid tidpunkten för förfarandet vid tribunalen.

19 Detta beslut antogs med beaktande av artikel 76a.2 andra stycket i tribunalens rättegångsregler som var i kraft vid tidpunkten för förfarandet vid tribunalen.

20 Enligt artikel 76a.2 andra stycket i tribunalens rättegångsregler som var i kraft vid tidpunkten för förfarandet vid tribunalen får intervenienten, för det fall att ett mål handläggs skyndsamt, inkomma med interventionsinlaga endast om tribunalen tillåter detta inom ramen för åtgärder för processledning i enlighet med artikel 64 i nämnda förordning. Kommissionens begäran grundade sig på sistnämnda bestämmelse.

21 Första och andra grunden för Maxcoms överklagande i mål C‑247/15 P, och första grunden för kommissionens och rådets överklaganden i målen C‑253/15 P och C‑259/15 P.

22 Andra grunden för kommissionens och rådets överklaganden i målen C‑253/15 P och C‑259/15 P.

23 Tredje grunden för kommissionens överklagande i mål C‑253/15 P.

24 Dom av den 4 september 2014 ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

25 Se bland annat dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP ( C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkterna 64–65 och där angiven rättspraxis).

26 Se bland annat dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala ( C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 44 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 30 maj 2013, Quinn Barlo m.fl./kommissionen ( C‑70/12 P, EU:C:2013:351, punkt 36 och där angiven rättspraxis). Domstolen har vid ett flertal tillfällen i mål om överklagande analyserat frågor avseende åsidosättande av reglerna om beviskrav (se bland annat dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 54 och följande punkter, och dom av den 6 oktober 2009, GlaxoSmithKline Services m.fl./kommissionen m.fl. ( C‑501/06 P, C‑513/06 P, C‑515/06 P och C‑519/06 P, EU:C:2009:610, punkt 77 och följande punkter).

27 Avseende syftet med unionsbestämmelsen rörande kringgående se skäl 19 i grundförordningen och dom av den 6 juni 2013, Paltrade ( C‑667/11, EU:C:2013:368, punkt 28) och tribunalens dom av den 26 september 2000, Starway/rådet ( T‑80/97, EU:T:2000:216, punkterna 85 och 113).

28 Dom av den 4 september 2014 ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

29 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 48). Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:261, punkt 87).

30 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

31 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 4 september 2014 ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

33 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 35).

34 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:261, punkt 4). Kravet att institutionerna ska visa att samtliga omständigheter som anges i artikel 13.1 tredje meningen i grundförordningen föreligger bekräftas inte enbart av ordalydelsen i bestämmelsen, utan även av den ståndpunkt som domstolen intog i dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154). I den domen analyserade domstolen giltigheten av de aktuella bestämmelserna i förhållande till vart och ett av de villkor som den hänskjutande domstolen ifrågasatt (bland annat det första och andra villkoret som anges i punkt 43 i förevarande förslag till avgörande, se punkt 39 och följande punkter respektive punkt 50 och följande punkter i nämnda dom) för sig.

35 Parterna är inte eniga om vem som har bevisbördan för att tillverkaren/exportören inte är inblandad i ett kringgående för att beviljas den ansökan som föreskrivs i artikel 13.4 i grundförordningen. Kommissionen och rådet har gjort gällande att bevisbördan åvilar tillverkaren/exportören som enligt denna bestämmelse ska inge en väl underbyggd ansökan om befrielse från tull. Chin Haur har däremot gjort gällande att en sådan tolkning av bevisbördan strider mot bestämmelsens ordalydelse där det genom användningen av uttrycket fastställs förutsätts att bevisbördan åvilar institutionerna. I detta avseende anser jag att det ankommer på den part som verkligen samarbetar och som önskar att befrias från tull att lämna alla de uppgifter som möjliggör för institutionerna att göra en fullständig bedömning av huruvida vederbörande var inblandad i kringgående. Ett sådant tillvägagångssätt är berättigat särskilt med hänsyn till den omständigheten att institutionerna, såsom anges i punkt 49 i förevarande förslag till avgörande, i undersökningar avseende förekomsten av ett kringgående är beroende av att de berörda parterna samarbetar frivilligt. Det ska i detta sammanhang emellertid påpekas att även om den frågan i förevarande fall sammanhänger med frågan om fastställande av kringgående enligt artikel 13.1 i grundförordningen (se sista meningen i punkt 48 i detta förlag till avgörande och hänvisningarna i följande fotnot) så är den inte avgörande för utgången av förevarande mål. Det har slutgiltigt fastställts att Chin Haur inte kunde beviljas befrielse från tull enligt artikel 13.4 i grundförordningen (se punkt 63 och fotnot 46 i detta förslag till avgörande).

36 I fråga om bevisbördan i ett sådant fall se punkterna 57 och 75 i detta förslag till avgörande.

37 Dom av den 4 september 2014 ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

38 Dom av den 17 december 2015 ( C‑371/14, EU:C:2015:828).

39 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkterna 32–34) och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkterna 64–66).

40 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 35, och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 67.

41 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 36, och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 68.

42 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 36, och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 68.

43 Dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 37, och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 69.

44 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkterna 39 och 56) och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 71).

45 Se punkterna 95 och 104 i den överklagade domen.

46 I den överklagade domen bekräftade tribunalen dels att de upplysningar som tillhandahölls var självmotsägande, ofullständiga och inte kunde prövas i efterhand (se punkterna 81–94 och punkterna 110–120 i den överklagade domen), dels slog den fast att talan inte kan bifallas såvitt avser den del av de andra grunder som avser felaktigheter beträffande konstaterandet att Chin Haur inte hade samarbetat (se punkterna 110–120 i den överklagade domen). Chin Haur har inte bestritt nämnda punkter i den överklagade domen.

47 Se ovan punkt 45 i förevarande förslag till avgörande.

48 Se ovan punkt 53 i förevarande förslag till avgörande.

49 Av handlingarna i ärendet framgår att Chin Haurs import uppgick till 42 procent av importen av cyklar till unionen med ursprung i Indonesien och att andelen av den återstående importen som kunde hänföras till importörer som inte hade samarbetat, som anges i skäl 63 i den omtvistade förordningen, uppgick till 9 procent.

50 Bland annat förekomsten av en betydande sammansättningsverksamhet (se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co., C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 53).

51 Detta gäller i än högre grad för den omständigheten att, såsom jag kommer att anföra i punkt 87 i förevarande förslag till avgörande, de två övriga rekvisiten som låg till grund för denna slutsats i sig inte räckte för att styrka en sådan slutsats.

52 För det fall att den berörda tillverkaren/exportören har ingett en ansökan om befrielse från tull enligt artikel 13.4 i grundförordningen kan institutionerna grunda sig på de uppgifter som lämnats av denna. Detta hindrar inte att det alltid ankommer på institutionerna att visa att rekvisiten för kringgående enligt artikel 13.1 i grundförordningen är uppfyllda (avseende bevisbördan inom ramen för analysen i artikel 13.4 i grundförordningen, se däremot fotnot 35 i förevarande förslag till avgörande).

53 Se nedan punkterna 49–53.

54 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkterna 50–56).

55 Se punkterna 97 och 100 i den överklagade domen.

56 Se ovan punkt 51 i förevarande förslag till avgörande.

57 Se punkterna 60–62 ovan i förevarande förslag till avgörande.

58 Se i detta avseende även punkterna 48 och 75 i förevarande förslag till avgörande.

59 Särskilt de anmärkningar som anförts i punkt 35 i detta förslag till avgörande avseende den ändamålsenliga verkan av artikel 13.4 i grundförordningen och förväxlingen mellan begreppet kringgående och ett av dess yttranden har upptagits i det föregående resonemanget.

60 Se ovan punkt 45 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se, för ett liknande resonemang bland annat, dom av den 10 april 2014, Areva m.fl./kommissionen ( C‑247/11 P och C‑253/11 P, EU:C:2014:257, punkterna 54 och 55).

62 Det ska påpekas att kommissionen inom ramen för sin första grund avseende felaktig tillämpning av artikel 13.1 i grundförordningen anförde att den överklagade domen inte är tillräckligt motiverad vad avser skälen till varför den omtvistade förordningen utgör ett åsidosättande av denna bestämmelse, och därefter anförde att den omständigheten att i den överklagade domen inte ens normen för domstolsprövning anges, och framför allt att det inte preciseras om rådet har gjort en felbedömning eller en uppenbart felaktig bedömning utgör felaktig rättstillämpning. Kommissionen har i detta sammanhang emellertid inte utvecklat någon argumentation avseende denna invändning utan nöjt sig med att för en noggrannare analys uttryckligen hänvisa till sin andra grund avseende bristfällig motivering. Enbart den omständigheten att det anförts att det förhållandet att tribunalen inte angett tillämpligt kriterium för sin domstolsprövning utgör en felaktig rättstillämpning, utan att påståendet stöds av några argument eller har utvecklats vidare annat än en generell hänvisning till grunden avseende bristande motivering, kan enligt min mening inte tolkas som en självständig anmärkning om att tribunalen har överskridit erforderlig domstolskontroll och därigenom åsidosatt det utrymme för skönsmässig bedömning som tillerkänns institutionerna enligt den rättspraxis som anges ovan i punkt 44 i förevarande förslag till avgörande. Under dessa förhållanden sammanfaller kommissionens anmärkning med anmärkningen avseende bristfällig motivering som jag analyserade i föregående punkt. Jag vill i detta sammanhang påpeka att det av artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler framgår att det ankommer på klagandena att tillräckligt utveckla de argument de åberopat till stöd för sina överklaganden.

63 Se dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP ( C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 161).

64 Se punkt 129 i den överklagade domen.

65 Se dom av den 2 juni 2016, Photo USA Electronic Graphic/rådet ( C‑31/15 P, EU:C:2016:390, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

66 Dom av den 29 oktober 1980, Roquette Frères/rådet ( 138/79, EU:C:1980:249, punkt 21).

67 Se bland annat dom av den 9 juni 2016, PROAS/kommissionen ( C‑616/13 P, EU:C:2016:415, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

68 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2016, Heli-Flight/AESA ( C‑61/15 P, EU:C:2016:59, punkt 94 och där angiven rättspraxis).

69 Se punkt 118 i den överklagade domen.

70 Domstolen har använt begreppet logiskt och rimligt samband i punkt 52 i dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

71 Tribunalen har själv framhållit dessa uppgifter. Se punkt 100 i den överklagade domen och övervägandena i den första meningen i punkt 105 i samma dom.

72 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 56, i slutet).

73 Se punkterna 51, 82 och 87 i förevarande förslag till avgörande.

74 Se punkt 46 i den omtvistade förordningen och punkt 52 i domen Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

75 Se, för ett liknande resonemang, punkt 54 i dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154) som är analogt tillämplig till följd av övervägandena i punkt 69 i förevarande förslag till avgörande.

76 Se punkt 92 i den omtvistade förordningen.