Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 28 juli 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EU:T:2015:296.

3 Beslut av den 20 juli 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 [FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38866 – Fosfater för djurfoder).

4 Kommissionens förordning av den 30 juni 2008 om ändring av förordning (EG) nr 773/2004 om genomförande av förlikningsförfaranden i kartellärenden (EUT L 171, 2008, s. 3). Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 avser kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (nu artikel 101 och 102 FEUF) (EUT L 123, 2004, s. 18), varvid det ska preciseras att förevarande fall regleras av den lagstiftning som antogs efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009, eftersom det omtvistade beslutet antogs efter detta datum.

5 Detta uttryck används i punkt 72 i den överklagande domen.

6 Se punkterna 58–74 i den överklagade domen.

7 Se punkterna 1–28 i den överklagade domen. En mer fullständig redogörelse för bakgrunden till målet och särskilt de delar av överträdelsen som gjorts gällande mot Timab m.fl. återfinns i det omtvistade beslutet (s. 5 och följande sidor).

8 Enligt det omtvistade beslutet (särskilt s. 6, punkt 3 och s. 107, artikel 1) bestod den påstådda överträdelsen i en uppdelning av en stor del av den europeiska marknaden för fosfater för djurfoder genom att tilldela deltagarna i kartellen försäljningskvoter och kunder och samordna priserna samt försäljningsvillkoren.

9 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

10 I enlighet med artikel 10a.2 i kommissionens förordning nr 773/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 622/2008. Se även punkt 16 i kommissionens tillkännagivande om förlikningsförfaranden i samband med beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i kartellärenden (EUT C 167, 2008, s. 1) (nedan kallat tillkännagivandet om förlikningsförfaranden). Sistnämnda artiklar avser [k]onstaterande och upphörande av överträdelser och [b]öter.

11 Se punkt 79 i den överklagade domen.

12 I punkterna i 20–22 och 31–33 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden anges att kommissionen kan belöna en deltagare för att ha samarbetat för att snabbt reglera ärendet genom att fullfölja förlikningsförfarandet genom att sätta ned det bötesbelopp som ålagts dem med 10 procent.

13 Riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer). Se punkterna 10, 11 och 29 i riktlinjerna.

14 Se artikel 4a i förordning nr 773/2004 och punkterna 20–27 i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) (nedan kallat meddelandet om samarbete).

15 Kommissionens beslut K(2010) 5004 slutlig om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38886 – Fosfater för djurfoder) om Kemira-koncernen (Yara Phosphates Oy, Yara Suomi Oy och Kemira Oy), Tessenderlo Chemie, Ercros-koncernen (Ercros SA och Ercros Industriel SA), FMC‑koncernen (FMC Foret SA, FMC Netherlands BV och FMC Corporation), och Quimitécnica.com‑Comércia e Indústria Química och dess moderbolag José de Mello SGPS.

16 Se s. 83, punkt 303, s. 96, punkt 340, och s. 102, punkt 359, i det omtvistade beslutet, samt punkt 80 i den överklagade domen.

17 Se punkterna 29, 41, 44 och följande punkter samt punkt 214 och följande punkter i den överklagande domen.

18 Se, bland annat, punkterna 45–57 i den överklagade domen.

19 I punkt 43 i den överklagade domen anges att [d]en första gruppen av grunder avser förlikningsförfarandet och särskilt den omständigheten att sökandena drog sig ur detta förfarande [punkt 44 och följande punkter i denna dom], den andra gruppen avser vissa bruk som utgör del av den berörda kartellen, nämligen ersättningsmekanismen och försäljningsvillkoren [punkt 128 och följande punkter] och slutligen avser den tredje gruppen flera aspekter avseende beräkningen av böterna [punkt 142 och följande punkter]. Den första gruppen av grunder är den mest relevanta med hänsyn till föremålet för förevarande förslag till avgörande.

20 Utöver den fullständiga redogörelse som tribunalen gjort i den överklagade domen (punkterna 58–74), har flera källor i doktrinen redogjort för nämnda förfarande, bland annat de som anges av Hauviller, M., och Perret, G., La procédure de transaction en droit de la concurrence: Bilan de la pratique décisionnelle de la Commission européenne (mai 2010‑mai 2015) , Concurrences, 2015, nr 3 s. 241. Se även förteckningen i Ledoux, V., och Roda, J.‑C., Adoption par la Commission européenne d’une procédure de transaction en matière d’ententes, Contrats Concurrence Consommation, 2008, nr 8–9, studie 10, och översynen i Petit, N., Aperçu de la procédure communautaire de transaction, Concurrences, 2009, nr 1, s. 233. Jag kommer i förevarande förslag till avgörande således inte att göra några detaljerade anmärkningar avseende detta förfarande i sig.

21 I detta sammanhang har sökandena uttryckligen hänvisat till punkterna 78 och 90 i den överklagade domen.

22 Sökandena har i detta avseende hänvisat till punkt 318 i det omtvistade beslutet.

23 Kommissionen anser att den nya omständigheten som anges i punkt 90 i den överklagade domen inte avser en ny analys av situationen som kommissionen gjort på eget initiativ, utan att det handlar om att Timab. m.fl. kastar ett nytt ljus över situationen för första gången i svaret på meddelandet om invändningar, som avser att ge företagen möjlighet att lämna sina synpunkter för att säkerställa att principen om kontradiktoriskt förfarande iakttas i det ordinarie förfarandet (avseende sistnämnda se generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet Galp Energía España m.fl./kommissionen, C‑603/13 P, EU:C:2015:482, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

24 Se den överklagande domen, punkt 215 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen ( C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

25 Bland annat, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P– C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkterna 244 och 245).

26 Bland annat, dom av den 16 juni 2016, SKW Stahl‑Metallurgie och SKW Stahl‑Metallurgie Holding/kommissionen ( C‑154/14 P, EU:C:2016:445, punkt 33).

27 Generaladvokaten Kokott framhöll i sitt förslag till avgörande i målet Pilkington Group m.fl./kommissionen ( C‑101/15 P, EU:C:2016:258, punkt 112 och där angiven rättspraxis), att sådana fel antas för det första föreligga när tribunalen missuppfattat omfattningen av sin befogenhet enligt artikel 261 FEUF, för det andra när den underlåtit att utförligt ta ställning till alla relevanta omständigheter, och för det tredje när den tillämpat rättsligt felaktiga kriterier, inte minst med hänsyn till principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen.

28 Bland annat, dom av den 10 april 2014, Areva m.fl./kommissionen ( C‑247/11 P och C‑253/11 P, EU:C:2014:257, punkt 177), och dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 205 och där angiven rättspraxis).

29 Tribunalen har emellertid varit noga med att besvara samtliga argument som Timab m.fl. framförde vid tribunalen i detta sammanhang (se punkt 75 och följande punkter i den överklagade domen avseende invändningar rörande [h]öjning av böterna i förhållande till det intervall som meddelats med iakttagande av kraven på god rättskipning (se, för ett liknande resonemang, Barennes, M., L’arrêt du Tribunal Timab c/Commission ou comment une transaction en matière de cartels aurait mieux valu qu’un bon procès…, Revue Lamy de la Concurrence, 2015, nr 45, s. 58).

30 Se punkterna 43–220 i den överklagade domen.

31 Se, bland annat, punkterna 90–107 i den överklagade domen.

32 Se punkterna 76 och 104 i den överklagade domen. Det ska erinras om att det i punkt 19 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden anges att [o]m de berörda parterna inte ger in en förlikningsinlaga kommer det förfarande som leder fram till det slutliga beslutet för deras vidkommande att följa de allmänna bestämmelserna, särskilt i artikel 10.2, artikel 12.1 och artikel 15.1 i förordning [nr 773/2004], i stället för bestämmelserna om förlikningsförfarandet. Unionsdomstolarna är visserligen inte bundna av de vägledande regler som kommissionen definierat i sitt tillkännagivande och i 2006 års riktlinjer, men dessa regler kan vara vägledande för dem när de utövar sin fulla prövningsrätt (dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen, C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkt 90).

33 Avseende den omständigheten att tillgången till handlingarna är begränsad under förlikningsförfarandet se, bland annat, Bernardeau, L., och Christienne, J.‑P., Les amendes en droit de la concurrence, Pratique décisionnelle et contrôle juridictionnel du droit de l’Union, Larcier, Bruxelles, 2013, punkt I.716.

34 För en jämförande tabell avseende förlikningsförfarandet och det ordinarie administrativa förfarandet, se Barbier de la Serre, E., Le dispositif communautaire en matière de transactions, Revue Lamy de la Concurrence, 2008, nr 17, s. 95.

35 Se ovan punkt 22 i förevarande förslag till avgörande.

36 Sökandena har anfört att det föreligger en motsägelse som tribunalen borde ha uppmärksammat mellan den duplik som kommissionen ingav till tribunalen, där det angavs att nedsättningen med 35 procent som var på tal på grund av samarbete utan förmånlig behandling kompenserade Timab m.fl. för deras samarbete under perioden 1978–2004, och punkterna 94 och 95 i den överklagade domen, där det anfördes att den period som beaktats enbart avsåg åren 1978–1992.

37 Det vore särskilt inkonsekvent om det belopp som böterna med anledning av förmånlig behandling nedsattes med slutligen skulle uppgå till 5 procent för perioden 1993–2004, medan det ursprungligen hade fastställts till 17 procent för perioden från år 1978 till år 2004.

38 Se punkterna 142–220 i den överklagade domen.

39 Se, bland annat, punkterna 170–195 i den överklagade domen.

40 Vad avser förmildrande omständigheter som kan medföra nedsättningar som föreskrivs i punkt 29 i 2006 års riktlinjer, se, bland annat, punkterna 95, 188 och 189 i den överklagade domen.

41 Se ovan punkt 22 i förevarande förslag till avgörande.

42 Se punkterna 90–95 i den överklagade domen.

43 Nämligen motsägelser som påverkar motiveringen i den överklagade domen, till skillnad från de motsägelser som åberopats som enligt sökandena hänför sig till att tribunalen bekräftat inkonsekvenser som ledde till att det resonemang som kommissionen fört i sitt omtvistade beslut underkändes (se punkt 28 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

44 I detta sammanhang avser Timab m.fl. särskilt punkterna 104 och 105 i den överklagade domen som ställts mot punkterna 90, 96, 122 och 179 i den domen. De anser att om en så kallad tabula rasa-situation föreligger så borde denna ha lett till att deras eventuella uttalanden under förlikningsförfarandet försvinner retroaktivt, och således inte kan utgöra ett förhandsutlåtande.

45 Sökandena har gjort gällande att de motsägelser som de åberopat har kränkt deras rätt att fritt diskutera med kommissionen under förlikningsförfarandet och att lika fritt kunna lämna detta och deras rätt till försvar i ett ordinarie förfarande, utan att vara bunden av ett utlåtande som gjorts tidigare.

46 Timab m.fl. har enligt min mening felaktigt i deras överklagande ställt punkterna 104 och 105 mot punkt 122 i den domen, eftersom de två första punkterna avser uppgifter som lämnats under förlikningsförfarandet – bland annat avseende intervallet för det sannolika bötesbeloppet – medan det i den tredje av dessa punkter anges vilken betydelse den omständigheten att en del av överträdelseperioden inte längre beaktades med anledning av sökandenas uttalanden kan ha på den förmånliga behandlingen.

47 I punkt 65 i den överklagade domen framhöll tribunalen helt riktigt att medan systemet med förmånlig behandling syftar till att avslöja karteller och att förenkla kommissionens uppgifter härvidlag, syftar förlikning snarare till att effektivisera förfarandet i kartellärenden [genom ett förenklat förfarande]” som beskrivs i punkt 60 och följande punkter i den domen. Se även punkt 1 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden.

48 Enligt domstolens fasta rättspraxis framgår att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den överklagade domen ifrågasätts samt vilka de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för yrkandet om upphävande är. I annat fall ska överklagandet eller grunden i fråga avvisas (se, bland annat, dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen, C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

49 Timab. m.fl. har i ovannämnda replik lakoniskt anfört att tribunalen inte kunde, å ena sidan, bekräfta att 'kommissionen [i tillkännagivandet om förlikning] inte förhandlar om huruvida det ska anses föreligga en överträdelse’ och, å andra sidan, tillerkänna informella diskussioner ett värde av förhandlingar som kännetecknas av sökandenas påstådda medgivande avseende deras deltagande i överträdelsen före år 1993.

50 I denna bestämmelse anges uttryckligen att [g]enom åberopade grunder och argument ska det i detalj anges på vilka punkter som anslutningsklaganden anser att det överklagade beslutet är felaktigt. Se dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkterna 29, 30 och 78, och där angiven rättspraxis).

51 I dom av den 22 juni 2016, DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( C‑540/14 P, EU:C:2016:469, punkt 62 och följande punkter), erinras om att [n]ya grunder [inte] får … åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången. Villkoren för tillämpning av detta undantag är emellertid inte uppfyllda i förevarande fall.

52 Jag anser att de parter som dragit sig undan en särskild ordning som förlikningsförfarandet dels inte kan göra gällande att de hade berättigade förväntningar om de eventuella effekterna av den rättsordning som de valt att kringgå, dels inte kan åtnjuta samma behandling som de deltagare som underkastat sig denna ordning.

53 Sökandena har hämtat detta uttryck ur skäl 2 i förordning nr 622/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 773/2004, där det anges att [p]arterna i ett förfarande kan vara beredda att medge att de har deltagit i en kartell … om de med rimlig säkerhet kan förutse kommissionens bedömning av deras deltagande i överträdelsen och nivån på eventuella böter och godta denna bedömning (min kursivering).

54 Timab. m.fl. har avseende punkt 318 i det omtvistade beslutet gjort gällande att kommissionen av den anledningen att den inte tillämpat samma standardbevisning innan och efter det att Timab m.fl. dragit sig ur förlikningsförfarandet slutligen medgett att den inte kunde anse att de hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse sedan år 1978.

55 Detta uttryck har sökandena hämtat ur punkt 37 i 2006 års riktlinjer för att på nytt kritisera punkt 91 i den överklagade domen där tribunalen påtalade den [justering] av sättet att beräkna bötesbeloppet som kommissionen gjorde. Jag vill emellertid till att börja med påpeka att tribunalen inte har förnekat att 2006 års riktlinjer är tillämpliga på dessa två typer av förfaranden, såsom särskilt bekräftas i punkterna 74 och 82 i nämnda dom.

56 Sökandena avser i detta avseende punkt 16 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden där det föreskrivs att [g]enom att upplysningar kan lämnas ut i ett så tidigt skede i samband med förlikningsdiskussioner … kommer parterna att vara underrättade om de viktigaste omständigheter som hittills har beaktats, såsom … den påstådda kartellens allvar och varaktighet, … en uppskattning av storleken på sannolika böter …. De kommer därmed att kunna bestämma sin inställning till de invändningar som kan komma att framföras mot dem och kunna fatta ett välgrundat beslut om huruvida de vill ingå en förlikning eller inte (min kursivering).

57 I detta avseende har kommissionen hänvisat till punkt 122 i den överklagade domen där tribunalen slog fast att [d]et får … betraktas som förutsebart att inställningen när det gäller att ge förmånlig behandling revideras när det uttalande som gjorts i samband med en ansökan om sådan behandling delvis avser en period som i slutändan inte beaktas. Med tanke på att sökandenas uttalande innehöll omständigheter som visade att de själva hade deltagit under längre tid än vad som tidigare var utrett, har även den tidigare planerade nedsättningen av böterna utan förmånlig behandling förlorat sin relevans (min kursivering).

58 Se punkterna 52 och 57 samt punkterna 123 och 124 i den överklagade domen.

59 Bland annat dom av den 30 maj 2013, Quinn Barlo m.fl./kommissionen ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351, punkt 26), och dom av den 19 december 2013, Koninklijke Wegenbouw Stevin/kommissionen ( C‑586/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:863, punkt 26).

60 Bland annat dom av den 24 oktober 2013, Kone m.fl./kommissionen ( C‑510/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:696, punkt 76), och dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet ( C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 77), därutöver den rättspraxis från tribunalen som angetts i punkt 123 i den överklagade domen.

61 Bland annat dom av den 24 oktober 2013, Kone m.fl./kommissionen ( C‑510/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:696, punkt 78 och där angiven rättspraxis). Se analogt avseende kommissionens möjlighet att göra en anpassning av tidigare praxis vad avser böter för att beakta ändrade förhållanden bland annat avseende överträdelsernas förekomst, komplexitet och allvar, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkterna 169, 191 och 227), och generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Schindler Holding m.fl./kommissionen ( C‑501/11 P, EU:C:2013:248, punkterna 169–174 och där angiven rättspraxis).

62 Bland annat dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 188).

63 I punkt 37 i 2006 års riktlinjer som sökandena avser anges dessutom uttryckligen att kommissionen har rätt att avvika från [den allmänna] metoden … om omständigheterna i ett enskilt ärende kräver det eller om det krävs för att uppnå en tillräcklig avskräckande effekt som beskrivs i riktlinjerna.

64 Formuleringarna återfinns i punkt 16 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden till vilket det hänvisas i fotnot 56 i detta förslag till avgörande (min kursivering av begreppen).

65 Under förlikningsförfarandet bestred inte Timab m.fl. deras deltagande under perioden 1978–1993, vilket de emellertid gjorde efter det att de hade dragit sig ur förfarandet.

66 I skäl 4 i förordning nr 622/2008, artikel 10a i förordning nr 773/2004, i dess lydelse enligt sistnämnda förordning, och i punkterna 5, 20–22 och 27–32 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden anges att på samma sätt som det står företag fritt att dra sig ur förlikningsförfarandet har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning bland annat för att ändra bötesbeloppet eller avsluta förfarandet mot bakgrund av nya omständigheter så länge ett slutligt beslut ännu inte har antagits (se, bland annat, Bernardeau, L., och Christienne, J.‑P., ovan, punkterna I.738 och I.749).

67 Såsom tribunalen med rätta slog fast i punkterna 96, 123 och 124 i den överklagade domen.

68 Kommissionen har framhållit att Timab. m.fl. erhållit uppgifter om hur den hade beräknat bötesintervallet, inbegripet upplysningar rörande potentiella nedsättningar under förlikningsförfarandet.

69 Av punkt 82 och följande punkter i den överklagade domen framgår att höjningen av det slutliga bötesbeloppet också sammanhänger med fastställandet av underlaget för detta, eftersom värdet av den försäljning som Timab m.fl. bedrev ökade betydligt under den period som beaktades i det angripna beslutet (se Idot, L., Cartels et procédure de transaction, Europe, 2015, nr 7, kommentar 267, punkt 1).

70 De eftergifter som de deltagare som godkänt att ingå en förlikning gjort består i att de godkänt anmärkningarna, godtagit en övre gräns för böterna, medgett att de fått tillfälle att yttra sig och avstått från att få tillgång till handlingarna i ärendet i större omfattning och att få höras (se artikel 10a i förordning nr 773/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 622/2008, och punkt 20 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden).

71 Se punkt 19 och, analogt, punkt 29 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden.

72 Se skäl 4 i förordning nr 622/2008.

73 Se, för ett liknande resonemang, Idot, L., ovan, punkt 1, och Idot, L., Le Tribunal de l’Union se prononce pour la première fois sur la procédure de transaction, Revue des contrats, 2015, nr 4, s. 928.

74 Kommissionen har i detta avseende hänvisat till punkt 320 och följande punkter i det omtvistade beslutet som sammanfattats i punkterna 17–26 i den överklagade domen, där metoden för beräkning av böter anges för samtliga deltagare i kartellen samt uppgifter om de belopp som fastställts i varje etapp.

75 Bland annat, dom av den 10 april 2014, kommissionen m.fl./Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 105), och dom av den 12 juni 2014, Deltafina/kommissionen ( C‑578/11 P, EU:C:2014:1742, punkt 75).

76 Bland annat, dom av den 10 april 2014, kommissionen m.fl./Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 106), dom av den 12 november 2014, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen ( C‑580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 51), och den rättspraxis som anges i punkterna 72 och 201 i den överklagade domen.

77 Jag kan, bland annat, inte förstå varför Timab m.fl. har gjort gällande att de deltagare som godkänt att ingå en förlikning har behandlats förmånligare av det skälet att sistnämnda lättare kunnat förutse det bötesbelopp som skulle påföras dem.

78 Se ovan fotnot 48 i detta förslag till avgörande.

79 Såsom generaladvokaten Kokott anförde i sitt förslag till avgörande i målet Pilkington Group m.fl./kommissionen ( C‑101/15 P, EU:C:2016:258, punkt 96 och angiven rättspraxis), ska principen om likabehandling iakttas vid bekämpning av konkurrensbegränsande samverkan när samma kriterier tillämpas på samtliga deltagare i kartellen vid beräkningen av de bötesbelopp som ska åläggas dem, så att en och samma konkurrensbegränsande samverkan i kvalitativt hänseende inte kan mätas med olika måttstockar. Den omständigheten att samma parametrar beaktas innebär emellertid inte att kommissionen vid beräkningen av bötesbeloppet inte kan beakta om det föreligger förmildrande eller försvårande omständigheter för den ena eller den andra deltagaren.

80 Se punkterna 71–74 i den överklagade domen och, för ett liknande resonemang, punkt 216 i den domen.

81 Se punkterna 160–164 och 201–206 i den överklagade domen. I det sistnämnda avsnittet av sin dom fann tribunalen med rätta att den nedsättning av bötesbeloppet som en annan deltagare i kartellen beviljades och den omständigheten att de böter som ålades klaganden inte sattes ned var resultatet av en objektiv bedömning som genomfördes av kommissionen enligt punkt 35 i 2006 års riktlinjer, eftersom sökandenas betalningskapacitet inte kunde jämföras med de andra deltagarnas betalningskapacitet.

82 De avser uttryckligen följande utdrag i nämnda punkt: vid hörandet den 24 februari 2010, begärde [kommissionen] att sökandena skulle klargöra förhållandet mellan deras ansökan om förmånlig behandling och de faktiska omständigheterna före år 1993 och angav att den nya kvalificeringen av överträdelsen skulle kunna påverka beräkningen av böterna och, inte minst, av mervärdet av Timabs [m.fl.] samarbete (kursiverat ord i överklagandet).

83 Timab m.fl. har gjort gällande att begreppet samarbete omfattar såväl de nedsättningar som beviljats enligt reglerna om förmånlig behandling och de som beviljats utanför detta tillämpningsområde. I punkterna 92 och 93 i den överklagade domen erinrade tribunalen om att kommissionen enligt där angiven rättspraxis inte är skyldig att belöna samarbete genom en nedsättning av böter när samarbetet inte är av sådant slag att det underlättar undersökningen – genom att underlätta fastställandet om det föreligger en överträdelse, och i förekommande fall, få den att upphöra – och detta gäller såväl enligt meddelandet om förmånlig behandling (som tribunalen kallar för meddelandet om samarbete) som på grund av samarbete utan förmånlig behandling.

84 Avseende de nedsättningar som kommissionen avsåg i förlikningsförfarandet se punkt 7 i detta förslag till avgörande.

85 Kommissionen har vidare anfört att den betydelse som detta bestridande har för beräkningen av bötesbeloppet som den underrättat Timab m.fl. om i förevarande fall hade varit exakt densamma om det inte hade gjorts några försök till förlikning, eller om de berörda parterna under förlikningsförfarandet redan i detta skede med framgång hade bestridit att de deltagit i överträdelsen före år 1993.

86 Se, analogt, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet ( C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 113).

87 Se punkt 19 och följande punkter i detta förslag till avgörande.