Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Eleanor Sharpston föredraget den 26 juli 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 Se nedan fotnot 6 för ytterligare klargörande av denna aspekt av terminologin som jag har använt i detta förslag.

4 Se vidare nedan fotnot 8.

5 Rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, 1993, s. 18). Detta direktiv upphävdes och ersattes av direktiv 2003/88.

6 Rudy Matzak har i begäran om hänskjutande angetts vara en pompier volontaire (frivillig brandman). Det framgår dock att han erhåller betalning från arbetsgivaren när han är i aktiv tjänst. Förenade kungarikets regering har anmärkt att brandmän i den medlemsstaten indelas i tre kategorier: i) yrkesbrandmän, som i normala fall är anställda på heltid och betalas i enlighet därmed, ii) jouranställda brandmän, som betalas ett arvode för att hålla sig beredda rycka in under vissa perioder, och iii) frivilliga brandmän som inte erhåller någon ersättning. Även om jouranställda brandmän i Förenade kungariket inte bara ersätts för den tid de är i aktiv tjänst utan även (till skillnad från Rudy Matzak) för den tid de är i jour (åtminstone delvis) har jag använt begreppet jouranställd brandman i detta förslag, eftersom det är det begrepp som närmast beskriver Rudy Matzaks situation. Se dock även punkt 22 nedan.

7 I sina skriftliga yttranden har Rudy Matzak angett att hans arbetsgivare, sedan april 2015, har varit Zone de secours du Brabant Wallon (räddningstjänsten i Brabant Wallon). Detta förefaller dock sakna relevans för utgången i förevarande mål.

8 I beslutet om hänskjutande används också uttrycket jourtjänstgöring i hemmet (heures de garde à domicile). Eftersom det emellertid framgår att det inte finns något krav att vara bosatt inom en åtta8-minuters radie från brandstationen eller, om detta skulle vara fallet, att befinna sig i hemmet under den relevanta tiden, har jag använt uttrycken jourtid och jourtjänstgöring för att beteckna den tid då arbetsgivaren måste kunna komma i kontakt med arbetstagaren och denne ska vara redo att träda tjänst, utan att arbetstagaren befinner sig på arbetsplatsen (se dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 18).

9 Se ovan punkt 9.

10 Se nedan punkt 51 och följande punkter.

11 Se även nedan punkterna 29–31 angående den belgiska regeringens argument i fråga om upptagandet till prövning av tolkningsfråga 2.

12 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 11 maj 2017, Archus och Gama ( C‑131/16, EU:C:2017:358, punkt 42).

13 Se ovan punkt 13.

14 För en närmare analys av domstolens behörighet att avgöra en begäran om förhandsavgörande, se förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Hälvä m.fl. ( C‑175/16, EU:C:2017:285, punkterna 26–49). Det målet rörde även direktiv 2003/88. Även generaladvokaten Wathelet fann att domstolen skulle uppta målet till prövning.

15 Se ovan punkt 8.

16 Se dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère ( C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 28).

17 Se dom av den 26 mars 2015, Fenoll ( C‑316/13, EU:C:2015:200, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

18 Se även dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. ( C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 46), där domstolen fann att detta var det enda avgörande kriteriet med avseende på vad som nu är artikel 157 FEUF. Domstolen har använt samma definition i fråga om begreppet lön inom ramen för Ramavtalet om deltidsarbete som ingicks den 6 juni 1997, vilket ingår som bilaga till rådets 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9) (se dom av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund, C‑476/12, EU:C:2014:2332, punkt 16).

19 Se beslut av den 14 juli 2005, Personalrat der Feuerwehr Hamburg ( C‑52/04, EU:C:2005:467, punkt 52), och dom av den 14 oktober 2010, Fuß ( C‑243/09, EU:C:2010:609, punkt 44).

20 Jag kommer inte att behandla situationen i Frankrike. Den saknar relevans i förevarande mål.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2010, Fuß ( C‑243/09, EU:C:2010:609, punkterna 34 och 48 och där angiven rättspraxis).

22 Se, med avseende på artikel 17 i direktiv 2003/88, dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère ( C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 40).

23 Se dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl. ( C‑14/04, EU:C:2005:728, punkt 61), och beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkt 45), där denna tolkning har fastställts av domstolen.

24 Dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360) (nedan kallad domen i målet Dzodzi).

25 Se ovan punkt 17

26 Se ovan punkt 13.

27 Se dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem ( C‑28/95, EU:C:1997:369, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 21 december 2011 (Cicala, C‑482/10, EU:C:2011:868, punkt 17).

28 Se artikel 1 i direktivet.

29 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkterna 58 och 59 och där angiven rättspraxis).

30 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 19 februari 2009, Schwarz ( C‑321/07, EU:C:2009:104, punkt 48).

31 Se ovan punkt 13.

32 Se dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso ( C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 40).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl ( C‑14/04, EU:C:2005:728, punkterna 38 och 39).

34 Beslut av den 11 januari 2007, Vorel ( C‑437/05, EU:C:2007:23, punkterna 32 och 35). Se även beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkterna 81–84), och dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 48). Det enda undantaget från denna princip finns i artikel 7.1 i direktiv 2003/88, som avser betald semester.

35 Se, exempelvis, beslut av den 11 januari 2007, Vorel ( C‑437/05, EU:C:2007:23, punkt 11 och följande punkter).

36 Se ovan punkt 9.

37 Se dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis).

38 Se dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

39 Se dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

40 Dom av den 3 oktober 2000, Simap ( C‑303/98, EU:C:2000:528) (nedan kallad domen i målet Simap).

41 Se punkterna 48–50 i domen.

42 Dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437) (nedan kallad domen i målet Jaeger).

43 Se punkterna 48–51 i domen.

44 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 60–65 i domen.

45 Se punkt 71 i domen och punkt 1 i domslutet.

46 Se punkt 66 i domen.

47 Dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl ( C‑14/04, EU:C:2005:728), (nedan kallad domen i målet Dellas).

48 Beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122) (nedan kallat beslutet i målet Grigore).

49 Av beslutet framgår att den närmare omfattningen av skyldigheten var oklar. Se, särskilt, punkt 35.

50 Se, särskilt, punkterna 64–70 i beslutet.

51 För fullständighetens skull ska nämnas att domstolen, i dom av den 23 december 2015, kommissionen/Grekland ( C‑180/14, ej publicerad, EU:C:2015:840), upprepade sin slutsats i domarna i målen Simap och Jaeger (se punkterna 36 och 37 i domen).

52 Dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578).

53 Se punkterna 35, 37 och 39 i domen.

54 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Saggio i målet Simap ( C‑303/98, EU:C:1999:621, punkt 37). Se även dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 37), där domstolen fann att möjligheten för arbetstagarna att förfoga över sin tid utan större inskränkningar och ägna sig åt sina egna intressen är en omständighet som kan visa att den aktuella tiden inte utgör arbetstid i den mening som avses i direktiv 2003/88.