Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 31 maj 2018

1 Originalspråk: tyska.

2 AETR-doktrinen härrör från domen kommissionen/rådet (AETR, 22/70, EU:C:1971:32, punkterna 15–19). En nyare sammanfattning återfinns till exempel i domstolens yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 (nya Luganokonventionen, EU:C:2006:81, punkterna 114–133).

3 Innehållet i detta beslut återfinns i det kortfattade referatet av den 23 september 2015 från det 2554:e Corepersammanträdet (rådsdokument 11837/15, punkt 65, s. 19 och 20, och rådsdokument 11644/1/15/REV).

4 Detta beslut meddelades på grundval av en I/A-punktsnot (rådsdokument 12523/16). Det egentliga innehållet i ståndpunkten som ska intas av unionen framgår av rådsdokument 12445/16.

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 2013, s. 22).

6 Antaget i den dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapens namn genom rådets beslut 81/691/EEG av den 4 september 1981 om antagande av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (EGT L 252, 1981, s. 26; svensk specialutgåva, område 1, volym 10, s. 27, se även SÖ 1984:21).

7 Dessa är Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade kungariket.

8 Dessa är Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Polen, Konungariket Sverige och Förenade kungariket.

9 Dessa är Konungariket Belgien, Republiken Frankrike och Förenade kungariket.

10 Dessa är Republiken Bulgarien, Tjeckiska republiken, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

11 Dessa är Konungariket Danmark, Republiken Estland, Republiken Grekland, Ungern, Republiken Österrike, Republiken Portugal och Slovakiska Republiken.

12 Rådets beslut av den 11 juni 2014 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i kommissionen för bevarandet av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) (rådsdokument 10840/14). Det förenklade förfarandet föreskrivs i bilaga II till detta beslut.

13 Weddellhavet uppkallades efter britten James Weddell som upptäckte det och omfattar ett område på långt över 2,5 miljoner km2 på djup upp till 5000 m.

14 Den vetenskapliga kommittén är enligt artikel XIV i Canberra-konventionen ett rådgivande organ till CCAMLR.

15 Se i detta avseende punkt 24 ovan i detta förslag till avgörande.

16 Rosshavet uppkallades efter britten James Clark Ross som upptäckte det och omfattar ett område på omkring 1,55 miljoner km2 på djup upp till 1200 m.

17 För enkelhets skull kallar jag fortsättningsvis alla dessa områden för marina skyddsområden.

18 Kommissionen gjorde denna justering av handlingarna som lämnades in till CCAMLR:s sekretariat den 12 oktober 2016.

19 Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade kungariket har yrkat att kommissionens talan ska avvisas eller i andra hand ogillas. Konungariket Nederländerna och Republiken Portugal har yrkat att kommissionens talan ska ogillas.

20 Republiken Grekland, Republiken Finland, Republiken Portugal, Konungariket Sverige och Förenade kungariket har inte yttrat sig om rättegångskostnaderna.

21 Republiken Finland, Republiken Portugal, Konungariket Sverige och Förenade kungariket har inte yttrat sig om rättegångskostnaderna.

22 Dom av den 19 mars 1996, kommissionen/rådet (FAO, C‑25/94, EU:C:1996:114, punkt 26).

23 Dom av den 19 mars 1996, kommissionen/rådet (FAO, C‑25/94, EU:C:1996:114, punkt 27).

24 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 11), med avseende på kommissionens administrativa förfarande.

25 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 10), och domen av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen ( C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 42), båda med avseende på kommissionens administrativa förfarande.

26 Dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet (AETR, 22/70, EU:C:1971:32, punkt 42), dom av den 2 mars 1994, parlamentet/rådet (Finanzregelung AKP, C‑316/91, EU:C:1994:76, punkt 8), dom av den 19 mars 1996, kommission/rådet (FAO, C‑25/94, EU:C:1996:114, punkt 29), dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 36) och dom av den 25 oktober 2017, Slovakien/kommissionen (egna medel, C‑593/15 P och C‑594/15 P, EU:C:2017:800, punkt 46).

27 Dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen ( C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 42), och dom av den 25 oktober 2017, Slovakien/kommissionen (egna medel, C‑593/15 P och C‑594/15 P, EU:C:2017:800, punkt 47).

28 Dom av den 25 oktober 2017, Slovakien/kommissionen (egna medel, C‑593/15 P och C‑594/15 P, EU:C:2017:800, punkt 47).

29 Dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen ( C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 42).

30 Se i detta avseende punkt 23 ovan.

31 Se, angående avgränsningen mellan dessa två av rådets och kommissionens befogenheter, domen av den 28 juli 2016, rådet/kommissionen (ekonomiskt bidrag från Schweiz, C‑660/13, EU:C:2016:616).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet (Internationella vinorganisationen, C‑399/12, EU:C:2014:2258, punkt 63), enligt vilken även rekommendationer från ett internationellt organ omfattas av tillämpningsområdet för artikel 218.9 FEUF, om de är ägnade att påverka innehållet i rättsakter som antas av unionslagstiftaren.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet (Internationella vinorganisationen, C‑399/12, EU:C:2014:2258, punkt 65), enligt vilken artikel 218.9 FEUF är tillämplig oberoende av om de akter som berörs … slutligen faktiskt blir föremål för omröstning i organet.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 1996, kommissionen/rådet (FAO, C‑25/94, EU:C:1996:114, punkterna 35 och 37).

35 Domstolens yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (gemenskapens anslutning till Europakonventionen, EU:C:1996:140, punkt 24) och dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 44 i slutet).

36 Domstolens yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, EU:C:2001:664, punkt 5), liksom dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet (Tanzania, C‑263/14, EU:C:2016:435, punkt 42), och dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 80).

37 Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 14 juli 1976, Kramer m.fl. ( 3/76, 4/76 och 6/76, EU:C:1976:114, punkt 31), och dom av den 24 november 1993, Mondiet ( C‑405/92, EU:C:1993:906, punkt 12).

38 Se, i detta avseende, ovan i fotnot 37 angiven rättspraxis, liksom dom av den 5 maj 1981, kommissionen/Förenade kungariket (Bevarandeåtgärder på området havsfiske, 804/79, EU:C:1981:93).

39 Enligt lydelsen av artikel 3.1 d FEUF gäller unionens exklusiva befogenhet för bevarandet av marina biologiska resurser endast inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. I symmetri med detta klargörs i artikel 4.1 jämförd med artikel 2 d FEUF att unionen ska ha delad befogenhet med medlemsstaterna när det gäller jordbruk och fiskeri, med undantag av bevarandet av havets biologiska resurser.

40 Dom av den 11 juni 1991, kommissionen/rådet (Titandioxid, C‑300/89, EU:C:1991:244, punkt 10), och dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet (Tanzania, C‑263/14, EU:C:2016:435, punkt 43), liksom domstolens yttrande 1/15 av den 26 juli 2017 (förslag till avtal med Kanada om uppgifter om flygpassagerare, EU:C:2017:592, punkt 76).

41 Dom av den 26 september 2013, Förenade kungariket/rådet (utvidgning av sociala trygghetssystem till EES, C‑431/11, EU:C:2013:589, punkt 48), dom av den 27 februari 2014, Förenade kungariket/rådet (utvidgning av sociala trygghetssystem till Schweiz, C‑656/11, EU:C:2014:97, punkt 50), och dom av den 18 december 2014, Förenade kungariket/rådet (utvidgning av sociala trygghetssystem till Turkiet, C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 38).

42 Se, för ett liknande resonemang, till exempel domstolens yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, EU:C:2001:664, punkt 22).

43 Dom av den 10 januari 2006, kommissionen/rådet (Rotterdamkonventionen, C‑94/03, EU:C:2006:2, punkt 50), dom av den 24 juni 2014, parlamentet/rådet (Mauritius, C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 48), och dom av den 18 december 2014, Förenade kungariket/rådet (utvidgning av sociala trygghetssystem till Turkiet, C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 36).

44 Dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket/rådet (ämnen med hormonell verkan, 68/86, EU:C:1988:85, punkt 24), domstolens yttrande 1/94 (WTO-avtalet, EU:C:1994:384, punkt 52), och dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/rådet (Världsradiokonferensen 2015, C‑687/15, EU:C:2017:803, punk 42).

45 Praxis avseende var unionens externa befogenhet på miljöpolitikens område ligger är inte helt enhetlig. I domstolens yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, EU:C:2001:664, punkt 44) har domstolen ansett att artikel 175 EG, nuvarande artikel 192 FEUF är en lämplig rättslig grund. Däremot har domstolen i den nyligen avkunnade domen av den 5 december 2017, Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 65) angett att unionen på miljöpolitikens område uttryckligen har tilldelats extern befogenhet, enligt artikel 191.1 fjärde strecksatsen FEUF. I domen av den 30 maj 2006, kommissionen/Irland MOX-anläggningen i Sellafield, C‑459/03, EU:C:2006:345, punkterna 90–92) erkänns uttryckligen unionens externa befogenhet för skyddet av den marina miljön, vilket ska framgå av artikel 175 jämförd med artikel 174.1 fjärde strecksatsen EG, nuvarande artiklarna 192 och 191.1 fjärde strecksatsen FEUF. Huruvida artikel 191 eller artikel 192 FEUF eller båda bestämmelserna i förening är relevanta i förevarande fall kan i slutändan lämnas öppet, eftersom artikel 4.1 jämförd med artikel 4.2 e FEUF föreskriver delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna i båda dessa varianter.

46 Domstolens yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, EU:C:2001:664, punkt 23) liksom dom av den 11 juni 2014, kommissionen/rådet (ramavtal med Filippinerna, C‑377/12, EU:C:2014:1903, punkt 34), och dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet (Tanzania, C‑263/14, EU:C:2016:435, punk 44).

47 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/rådet (Vietnam, C‑13/07, EU:C:2009:190, punkt 113).

48 Se, exempelvis, skäl 14 i ingressen till utkastet till CCAMLR-bevarandeåtgärder för inrättade av ett marint skyddsområde i Weddellhavet (WSMPA), som lagts fram som bilaga A.2-B till ansökan i mål C‑659/16: research and monitoring related to the objectives of the WSMPA form an integral part of the management of the WSMPA. Dessutom formuleras specifika forskningsmål i avsnitt 3 i detta utkast, i bestämmelserna S 11 och S 12, och i bestämmelserna i avsnitt 7 ges en närmare beskrivning av hur forskningsaktiviteterna ska godkännas och genomföras.

49 Se särskilt dom av den 24 november 1993, Mondiet ( C‑405/92, EU:C:1993:906), liksom förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i det anhängiga målet Deutscher Naturschutzring, Dachverband der deutschen Natur- und Umweltschutzverbände e.V. ( C‑683/16, EU:C:2018:38).

50 Dom av den 29 mars 1990, Grekland/rådet (Tjernobyl, C‑62/88, EU:C:1990:153, punkt 20), och dom av den 24 november 1993, Mondiet ( C‑405/92, EU:C:1993:906, punkt 27).

51 Dom av den 29 mars 1990, Grekland/rådet (Tjernobyl, C‑62/88, EU:C:1990:153, punkt 19), och dom av den 24 november 1993, Mondiet ( C‑405/92, EU:C:1993:906, punkt 26).

52 Se särskilt om avgränsningen mellan den gemensamma handelspolitiken och miljöpolitiken exempelvis dom av den 29 mars 1990, Grekland/rådet (Tjernobyl, C‑62/88, EU:C:1990:153), domstolens yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, EU:C:2001:664), liksom dom av den 12 december 2002, kommissionen/rådet (Energy Star, C‑281/01, EU:C:2002:761), och dom av den 10 januari 2006, kommissionen/rådet (Rotterdamkonventionen, C‑94/03, EU:C:2006:2).

53 Dom av den 18 juli 2013, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland ( C‑414/11, EU:C:2013:520, punkt 51), och dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet (tjänster med villkorad tillgång, C‑137/12, EU:C:2013:675, punkt 57), domstolens yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 (frihandelsavtal med Singapore, EU:C:2017:376, punkt 36) liksom dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/rådet (reviderad Lissabonöverenskommelse, C‑389/15, EU:C:2017:798, punkt 49).

54 Se ovan punkt 76 i detta förslag till avgörande avseende relevansen av syftet med och innehållet i den aktuella rättsakten samt det sammanhang i vilket den ingår.

55 Se till exempel skäl 8 i ingressen till utkastet till CCAMLR-bevarandeåtgärder för upprättade av ett marint skyddsområde i Weddellhavet (se ovan fotnot 48) i vilket följande önskan uttrycks: to ensure that areas vulnerable to the effects of climate change and impacts by human activities are protected in recognition of their global and regional environmental and scientific importance. I skäl 9 i samma utkast betonas dessutom that the Weddell Sea has largely pristine ecosystems and diverse marine living resources and that it is crucial for global ocean circulation and the world’s climate, and is also an ideal area for studying ecosystem effects, resilience and adaptive capacity to climate change and ocean acidification separate from the impacts of human activities, such as fishing. Inom ramen för bestämmelserna G 1 till G 6 i de allmänna målen för det marina skyddsområdet i avsnitt 3 i detta utkast är det återigen fråga om skyddet av ekosystem, biologisk mångfald, habitat och påverkan på klimatet.

56 Se exempelvis avsnitt 5 i utkastet för CCAMLR-bevarandeåtgärder för upprättade av ett marint skyddsområde i Weddellhavet (se ovan fotnot 48) som innehåller en förteckning över Restricted, prohibited and managed activities, bland vilka bestämmelse nr 4 fastställer följande huvudregel: fishing activities are prohibited.

57 Se exempelvis bestämmelse nr 5 i avsnitt 5 i utkastet för CCAMLR-bevarandeåtgärder för upprättade av ett marint skyddsområde i Weddellhavet (se ovan fotnot 48): Dumping or discharging of any waste or other matter and the introduction of any sewage … is prohibited.

58 Se exempelvis avsnitt 2.3 i utkastet till en Weddell Sea Marine Protected Area Management Plan som finns återgiven i bilagan till utkastet för CCAMLR-bevarandeåtgärder för upprättade av ett marint skyddsområde i Weddellhavet (se ovan fotnot 48): The Fisheries Research Zone includes both fished areas and unfished reference areas to advance our understanding about the ecosystem effects of longline fishing ….

59 Miljöskyddsprotokollet till Antarktisprotokollet som undertecknades i Madrid den 4 oktober 1991.

60 Se dessutom skäl 2 till Canberra-konventionen, som betonar koncentrationen av marina levande tillgångar som man funnit i de antarktiska vattnen samt det ökade intresset för de möjligheter som erbjuds genom användning av dessa resurser som proteinkälla.

61 Se, i detta avseende, åter ingressen till Canberra-konventionen där, för det första, betydelsen av att bevara miljön och skydda ekosystemets orubbade tillstånd i de hav som omger Antarktis står på ett ytterst prominent ställe (skäl 1), och det huvudansvar för skydd och bevarande av miljön i Antarktis, som vilar på Antarktisfördragets konsultativa parter och särskilt deras ansvar enligt artikel IX punkt 1 f i Antarktisfördraget med hänsyn till skydd och bevarande av de levande tillgångarna i Antarktis betonas för det andra (skäl 6).

62 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i det anhängiga målet Deutscher Naturschutzring, Dachverband der deutschen Natur- und Umweltschutzverbände e.V. ( C‑683/16, EU:C:2018:38).

63 Detta redan enligt förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet parlamentet/Gutiérrez de Quijano y Lloréns ( C‑252/96 P, EU:C:1998:157, punkt 36).

64 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 september 2004, UER/M6 m.fl. ( C‑470/02 P, EU:C:2004:565, punkt 69), och dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen ( C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkt 65).

65 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:296, punkt 83 och föregående rubrik).

66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 maj 2006, kommissionen/Irland MOX-anläggningen i Sellafield, C‑459/03, EU:C:2006:345 punkt 93).

67 Dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 61).

68 Se, i detta avseende, dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 68). I denna dom förtydligar domstolen sin tidigare uppfattning enligt domstolens yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 (frihandelsavtal med Singapore, EU:C:2017:376, punkt 244 jämförd med punkt 243) där domstolen utgick från att åtaganden som följer av internationella avtal som omfattas av en delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna inte [kan] godkännas av unionen ensam.

69 Så förhöll det sig exempelvis med godkännandet av enskilda regleringsområden i överenskommelsen i bilagan till WTO-avtalet, för vilka den gemensamma handelspolitiken enligt dåvarande rättsläge inte var en tillräcklig rättslig grund (se i detta avseende domstolens yttrande 1/94 av den 15 november 1994, WTO-avtalet, EU:C:1994:384). Detsamma gäller i dag för det planerade frihandelsavtalet med Singapore (se i detta avseende domstolens yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 (frihandelsavtal med Singapore, EU:C:2017:376).

70 Se för närmare detaljer punkt 18 ovan i detta förslag till avgörande.

71 Av domen av den 30 maj 2006, kommissionen/Irland (MOX-anläggningen i Sellafield, C‑459/03, EU:C:2006:345, i synnerhet punkt 96) och av domen av den 5 december 2017, Tyskland/rådet (COTIF, C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 68 andra meningen) kan man dra slutsatsen att unionen i enskilda fall kan välja att inte använda sin befogenhet fullt ut på ett område som omfattas av delade befogenheter, utan i stället endast utnyttja en del av sin befogenhet och på så sätt lämna utrymme för oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida.

72 Man kan exempelvis tänka sig skyddet av enskilda konkret angivna djurarter eller genomförande av enskilda åtgärder för forskning på problemet med smältande glaciärer.

73 Se, i detta avseende, punkterna 104–110 ovan i detta förslag till avgörande.

74 Min kursivering.

75 Se, i detta avseende, förklaring nr 10 som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antagit Maastrichtfördraget, undertecknat den 7 februari 1992 (förklaring till artiklarna 109, 130r och 130y i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, EGT C 191, 1992, s. 100): Konferensen finner att bestämmelserna i artiklarna 109.5 130r.4 andra stycket och 130y inte berör de principer som följer av domstolens dom i AETR-målet.

76 Med avseende på marina skyddsområden som de som är aktuella här, skulle det till exempel kunna tänkas att enskilda medlemsstater vill ingå internationella avtal om att helt avstå från all mänsklig aktivitet i Antarktis vatten, i stället för endast åta sig att följa de begränsningar som unionen avser.

77 Se punkterna 84–87 ovan i detta förslag till avgörande.

78 Detta berör närmare bestämt Republiken Frankrike och Förenade kungariket.

79 Dom av den 4 september 2014, kommissionen/rådet (skydd för radio- och televisionsföretags rättigheter, C‑114/12, EU:C:2014:2151, punkterna 64–67), och dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkterna 27 och 28).

80 Se, i detta avseende, punkt 23 ovan i detta förslag till avgörande.

81 Se, i detta avseende, i synnerhet punkterna 88–98 ovan i detta förslag till avgörande.

82 Rådets förordning (EG) nr 600/2004 av den 22 mars 2004 om fastställande av vissa tekniska åtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (EUT L 97, 2004, s. 1)

83 Rådets förordning (EG) nr 601/2004 av den 22 mars 2004 om fastställande av vissa kontrollåtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 3943/90, (EG) nr 66/98 och (EG) nr 1721/1999 (EUT L 97, 2004, s. 16)

84 Se, i detta avseende, domstolens yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 (tredjelands anslutning till Haagkonventionen, EU:C:2014:2303, punkt 71), dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399, punkt 29), liksom domstolens yttrande 3/15 av den 14 februari 2017 (Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk, EU:C:2017:114, punkt 105) och domstolens yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 (frihandelsavtal med Singapore, EU:C:2017:376, punkt 181).

85 Se, i detta avseende, domstolens yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 (Internationella arbetsorganisationens konvention nr 170, EU:C:1993:106, punkterna 25 och 26), och domstolens yttrande 1/13 av den 14 oktober 2014 (tredjelands anslutning till Haagkonventionen, EU:C:2014:2303, punkt 86), domstolens yttrande 3/15 av den 14 februari 2017 (Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk, EU:C:2017:114, punkt 113) och domstolens yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 (frihandelsavtal med Singapore, EU:C:2017:376, punkt 201).