Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 31 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 78, 2009, s. 1.

3 Desa varor och tjänster motsvarar följande beskrivning. Klass 25: Damunderkläder för dag och natt, speciellt gördlar, bodies, bysthållare, snörliv, bysthållare, trosor, underbyxor, tangas, överdrag, kortbyxor, boxershorts, strumpebandshållare, strumpebandhållare, knästrumpeband, linnen, nattlinnen, strumpbyxor, strumpor, simkläder; Kläder, stickade klädartiklar, underkläder, ärmlösa tröjor, t-tröjor, korsetter, linnen, nattdräkter, boor, arbetsblusar, linnen, sweaters, teddies, pyjamasar, nattskjortor, långbyxor, inomhusbyxor, sjalar, morgonrockar, badrockar, badrockar, simkläder, badbyxor, underkjolar, scarves. Klass 35: Detaljhandel med damunderkläder, dofter, eau-de-toilette och kosmetika, hushålls- och badlinne; Affärsrådgivning för skapande och exploatering av detaljhandelsställen och inköpscentraler för detaljhandelsförsäljning och reklam; Försäljningsfrämjande tjänster (för tredje part), reklam, företagsledning, företagsadministration, direktansluten reklam via ett datornät, distribution av reklammaterial (foldrar, flygblad, gratistidningar, prover), anordnande av prenumerationer på tidningar för andras räkning; Affärsinformation eller ‑upplysningar; Anordnande av utställningar och evenemang för kommersiella ändamål och reklamändamål, reklamproduktion, uthyrning av reklamutrymmen i radio, teve, reklamsponsring. Klass 38: Telekommunikation, datorstödd överföring av meddelanden och bilder, tjänster avseende interaktiv tv-sändning som handlar om varupresentation, kommunikation via datorterminaler, kommunikation (överföring) via globala datornät, öppna och slutna.

4 EUT L 276, 2011, s. 5.

5 EUT L 93, 2006, s. 12.

6 EUT L 343, 2012, s. 1.

7 Se, bland annat, dom av den 21 oktober 2004, harmoniseringskontoret/Erpo Möbelwerk ( C‑64/02 P, EU:C:2004:645, punkt 39).

8 Se, bland annat, dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret ( C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkterna 45 och 46).

9 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1).

10 Se dom av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee ( C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230, punkt 25), dom av den 8 april 2003, Linde m.fl. ( C‑53/01–C‑55/01, EU:C:2003:206, punkt 73), dom av den 15 mars 2012, Strigl och Securvita ( C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147, punkt 31). Beträffande artikel 7.1 c i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1), vilken föregick förordning nr 207/2009, se dom av den 10 mars 2011, Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringskontoret ( C‑51/10 P, EU:C:2011:139, punkt 37).

11 Detta syfte skiljer sig från det syfte som eftersträvas med det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009, vilket syftar till att från registrering utesluta de kännetecken som saknar särskiljningsförmåga och som därför inte kan fylla varumärkets grundläggande funktion att visa varans eller produktens kommersiella ursprung, då det allmänintresse som ligger till grund för detta registreringshinder – för att använda det uttryck som domstolen använder – sammanfaller med varumärkets grundläggande funktion. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2004, SAT.1/harmoniseringskontoret ( C‑329/02 P, EU:C:2004:532, punkt 27), och dom av den 15 september 2005, BioID/harmoniseringskontoret ( C‑37/03 P, EU:C:2005:547, punkt 60). Se dock, för ett motsatt resonemang, dom av den 20 september 2001, Procter & Gamble/harmoniseringskontoret ( C‑383/99 P, EU:C:2001:461, punkt 37), som har förblivit ett isolerat fall vad gäller denna aspekt.

12 Domstolen gjorde för övrigt ett liknande uttalande i dom av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee ( C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230, punkt 27), när den framhöll att det allmänintresse som ligger till grund för artikel 3.1 c i första direktivet 89/104 framgick av att medlemsstaterna enligt artikel 15.2 i direktivet har möjlighet att oberoende av artikel 3.1 c föreskriva att de tecken eller upplysningar som kan beskriva varornas geografiska ursprung får utgöra kollektivmärken. Se även dom av den 20 juli 2016, Internet Consulting/EUIPO – Provincia Autonoma di Bolzano-Alto Adige (SUEDTIROL) ( T-11/15, EU:T:2016:422, punkt 55).

13 I artikel 67.1 i förordning nr 207/2009 föreskrivs att den som ansöker om ett kollektivmärke ska inge bestämmelser för varumärkets användning, i vilka ska anges vilka personer som har rätt att använda varumärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och, i förekommande fall, villkoren för märkets användning, däribland påföljderna.

14 Se punkterna 147–150 i dom av den 29 mars 2011, Anheuser-Busch/Budějovický Budvar ( C‑96/09 P, EU:C:2011:189).

15 Genom förordning 2015/2424 har artikel 66.3 i förordning nr 207/2009 omformulerats från och med den 1 oktober 2017, utan att dess innehåll har ändrats.

16 Se dom av den 29 september 1998, Canon ( C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 28).

17 Se, bland annat, dom av den 29 september 1998, Canon ( C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 27).

18 Genom förordning 2015/2424 infördes artiklarna 74a–74k i förordning nr 207/2009, vilka ska träda i kraft den 1 oktober 2017 och som reglerar EU-kontrollmärken. Dessa märken gör det möjligt för ett attesterande institut eller organ att tillåta dem som ansluter sig till certifieringssystemet att använda märket som kännetecken för varor eller tjänster som uppfyller kriterierna för certifiering. I nämnda artikel 74a anges att certifieringen inte får avse de aktuella varornas eller tjänsternas geografiska ursprung.

19 I det avseendet föreskrivs det i artikel 67 i förordning nr 207/2009 att om det uppställs villkor för användningen av varumärket, vilka exempelvis kan avse iakttagandet av vissa kvalitetsstandarder eller användningen av en särskild framställningsmetod, ska dessa anges i bestämmelserna för användning av varumärket. Det åligger vidare innehavaren av kollektivmärket att, enligt artikel 73 i förordning nr 207/2009, vidta rimliga åtgärder för att förhindra att varumärket används på sätt som inte är förenligt med de villkor för användning som anges i bestämmelserna för användning av varumärket, för att innehavarens rättigheter inte ska förklaras upphävda.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee ( C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230, punkt 26).

21 I artikel 74a i förordning nr 207/2009, som infördes genom förordning 2015/2424, beskrivs dock kontrollmärkenas funktion på ett annat sätt. Enligt denna bestämmelse ska sådana märken ha förmåga att särskilja varor eller tjänster som certifierats av innehavaren av märket vad gäller material, tillverkningssätt för varor eller utförande av tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper, med undantag av geografiskt ursprung, från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt. Den särskiljande funktionen hos dessa märken avser således inte varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, utan certifieringen av dessa märken.

22 Avtalet återfinns i bilaga 1 C till Marrakech-avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1) (nedan kallat Trips-avtalet).

23 The Tea Board har bland annat hänvisat till artikel 13 a–d i förordning nr 1151/2012 och till artikel 22 i Trips-avtalet. Dessa bestämmelser utvidgar skyddet för skyddade geografiska beteckningar till att omfatta missbruk, imitation och anspelning i fråga om varor och tjänster.

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av förordning nr 207/2009 (EUT L 341, 2015, s. 21).

25 Denna ändring trädde i kraft den 23 mars 2016. Vid det datum då invändningarna framställdes hade dessutom namnet Darjeeling ännu inte registrerats som geografisk beteckning.

26 I denna bestämmelse, vars innehåll i huvudsak motsvarar innehållet i nuvarande artikel 14.1 i förordning nr 1151/2012, föreskrivs att när en geografisk beteckning registreras i enlighet med denna förordning, ska en ansökan om registrering av ett varumärke, vars användning skulle strida mot artikel 13.1 i förordningen och som avser en produkt av samma slag, avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om registrering avseende den geografiska beteckningen överlämnats till kommissionen.

27 Enligt artikel 5.2 i förordning nr 1151/2012 kan endast namn (och inte alla tecken som kan återges grafiskt) registreras som geografiska beteckningar.

28 Skydd för geografiska beteckningar föreskrivs endast för jordbruksprodukter och livsmedel genom förordning nr 1151/2012, för vin genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671), och för spritdrycker genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16).

29 Enligt artikel 5 i förordning nr 1151/2012 ska geografiska beteckningar avseende jordbruksprodukter och livsmedel identifiera en produkt som härstammar från en viss ort eller region eller ett visst land, vars särskilda kvalitet, rykte eller andra egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget, och för vilken minst ett av produktionsleden äger rum i det avgränsade geografiska området. Samma krav är inte tillämpliga på de kollektivmärken som avses i artikel 66.2 i förordning nr 207/2009.

30 Se, beträffande artikel 4.1 b i första direktivet 89/104, dom av den 29 september 1998, Canon ( C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 26).

31 Vad beträffar den omständigheten att överväganden som är ovidkommande för den aktuella varans kommersiella ursprung saknar betydelse vid bedömningen av huruvida det föreligger en risk för förväxling, se dom av den 5 april 2006, Madaus/harmoniseringskontoret – Optima Healthcare (ECHINAID) ( T-202/04, EU:T:2006:106, punkt 31).

32 Om harmoniseringskontoret hade ansett att ordet Darjeeling i de sökta varumärkena användes för att identifiera de aktuella varornas och tjänsternas geografiska ursprung, borde dessa varumärken dessutom inte få ha registrerats på grund av att de var vilseledande enligt artikel 7.1 g i förordning nr 207/2009.

33 Se, beträffande artikel 4.1 b i första direktivet 89/104, dom av den 29 september 1998, Canon ( C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 23).

34 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2007, El Corte Inglés/harmoniseringskontoret – Bolaños Sabri (PiraÑAM diseño original Juan Bolaños) ( T-443/05, EU:T:2007:219, punkt 37).