Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 10 januari 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 64, 2011, s. 1.

3 Jag tänker på de utredningar som genomförts av journalister i olika länder som är samlade i Consortium international des journalistes d’investigation (ICIJ) och som har lett till avslöjanden vid namn LuxLeaks, SwissLeaks och även Panama Papers.

4 Europeiska kommissionen har inlett flera undersökningar mot flera medlemsstater som har beviljat fördelaktiga skattesatser mot vissa företag, såsom Konungariket Nederländerna till Starbucks, Irland till Apple, Storhertigdömet Luxemburg till McDonald's och Amazon och Konungariket Belgien för sitt system som kallas excess profits rulings.

5 Nedan kallad Europakonventionen.

6 EUT C 303, 2007, s. 17–35, särskilt s. 29 och 30. Se, bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 40). Avseende domstolens praxis om denna fråga, se Lebrun, G., De l’utilité de l’article 47 de la Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne, Rev. trim. dr. h., 2016/106, s. 433–459, särskilt s. 440.

7 Min kursivering. Se, för ett liknande resonemang, Braibant, G., La Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne, Éditions du Seuil, Paris 2001, s. 235 och 236.

8 Se, för ett liknande resonemang, Shelton, D., Article 47 – Right to an Effective Remedy and to a Fair Trial, i Peers, St., Hervey, T., Kenner, J., och Ward, A. (red.), The EU Charter of Fundamental Rights – A commentary, Hart Publishing, Oxford 2014, s. 1197–1275, särskilt nr 47.44.

9 Se, för ett liknande resonemang, Hofmann, H. Ch., Article 47 – Right to an Effective Remedy and to a Fair Trial , i Peers, St., Hervey, T., Kenner, J., och Ward, A. (red.), The EU Charter of Fundamental Rights – A commentary, Hart Publishing, Oxford 2014, s. 1197–1275, särskilt nr 47.50.

10 EUT L 347, 2006, s. 1.

11 I artikel 273 första stycket 2006/112 föreskrivs att medlemsstaterna får införa andra skyldigheter som de finner nödvändiga för en riktig uppbörd av mervärdesskatten och för förebyggande av bedrägeri … I artikel 2 i direktiv 2006/112 fastställs de transaktioner som ska vara föremål för mervärdesskatt och artikel 250.1 i samma direktiv avser de deklarationer som en beskattningsbar person ska göra.

12 Den omständigheten att det genom rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 148, 2016, s. 8), läggs till en ny artikel 25a i direktiv 2011/16, i vilken det uttryckligen föreskrivs att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv vad avser en särskild bestämmelse (nya artikel 8aa), ändrar inte tillämpningsområdet för bestämmelsen i artikel 22 i direktiv 2011/16.

13 Se, för ett liknande resonemang, Safjan, M., Düsterhaus, D., och Guérin, A., La Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne et les ordres juridiques nationaux, de la mise en œuvre à la mise en balance, RTD Eur., 2016, s. 219–247, särskilt s. 229.

14 EGT L 336, 1977, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64.

15 Punkt 27 i domen. Min kursivering.

16 Dom av den 15 oktober 1987, Heylens m.fl. ( 222/86, EU:C:1987:442, punkt 14). Min kursivering.

17 Dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23). Min kursivering.

18 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 91) och dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 56).

19 Skyldigheten föreskrivs i rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT L 395, 1989, s. 36; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 99).

20 Se punkt 75 i domen.

21 Se punkt 76 i domen.

22 Se punkt 77 och följande punkter i domen.

23 Se, för ett liknande resonemang, Shelton, D., Article 47 – Right to an Effective Remedy and to a Fair Trial, i Peers, St., Hervey, T., Kenner, J., och Ward, A. (red.), The EU Charter of Fundamental Rights – A commentary, Hart Publishing, 2014, s. 1197–1275, särskilt nr 47.01 och 47.46.

24 Se, för ett liknande resonemang, Pliakos, A., Le principe général de la protection juridictionnelle efficace en droit communautaire, Sakkoulas/Bruylant, Athènes/Bruxelles, 1997, s. 102, och Prechal, S., The Court of justice and effective judicial protection: what has the Charte changed? i Paulussen, C., Takács, T., Lazic, V. och Van Rompuy, B. (red.), Fundamental Rights in International and European Law. Public and Private Law Perspective, Springer, Berlin 2016, s. 143–157, särskilt s. 148.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811, punkt 35).

26 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 7 juni 2012, Segame SA mot Frankrike, CE:ECHR:2012:0607JUD000483706, punkterna 54 och 55.

27 Europadomstolen, 7 juni 2012, Segame SA mot Frankrike, CE:ECHR:2012:0607JUD000483706, punkt 55. Se, även, avseende prövningen av civila rättigheter och skyldigheter, Europadomstolen, 15 september 2015, Tsanova-Gecheva mot Bulgarien, CE:ECHR:2015:0915JUD0004380012, punkt 92 och Europadomstolen, 13 februari 2003, Chevrol mot Frankrike, CE:ECHR:2003:0213JUD004963699, punkt 77.

28 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 16 april 2013, Fazliyski mot Bulgarien, CE:ECHR:2013:0416JUD004090805, punkterna 59 och 60, Europadomstolen, 24 november 2005, Capital Bank AD mot Bulgarien, CE:ECHR:2005:1124JUD004942999, punkterna 99–108 och Europadomstolen, 28 april 2005, I.D. mot Bulgarien, CE:ECHR:2005:0428JUD004357898, punkterna 50–55.

29 Se, bland annat, skälen 3 och 12 i direktiv 2011/16. Enligt domstolen var syftet med direktiv 77/799 att bekämpa internationell skatteflykt och internationellt undandragande av skatt och att direktivet således antogs i syfte att reglera samarbetet mellan skattemyndigheterna i medlemsstaterna (dom av den 22 oktober 2013, Sabou C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 32). Dessa syften har inte ändrats och med antagandet av direktiv 2011/16.

30 Se, för ett liknande resonemang, avseende direktiv 77/799, dom av den 27 september 2007, Twoh International ( C‑184/05, EU:C:2007:550 punkt 31). Se, även, fortfarande avseende 77/799 och närmare bestämt avseende den skattskyldig som är föremål för en begäran om upplysningar, dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 36).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkterna 44 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C‑317/08–C‑320/08, EU:C:2010:146, punkt 63).

33 Se, för ett liknande resonemang, Shelton, D., Article 47 – Right to an Effective Remedy and to a Fair Trial, i Peers, St., Hervey, T., Kenner, J., och Ward, A. (red.), The EU Charter of Fundamental Rights – A commentary, Hart Publishing, 2014, s. 1197–1275, särskilt nr 47.84.

34 Dom av den 15 september 2016, Star Storage m.fl. ( C‑439/14 och C‑488/14, EU:C:2016:688, punkt 49).

35 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 15 september 2015, Tsanova-Gecheva mot Bulgarien, CE:ECHR:2015:0915JUD0004380012, punkt 97.

36 Europadomstolen, 15 september 2015, Tsanova-Gecheva mot Bulgarien, CE:ECHR:2015:0915JUD0004380012, punkt 98.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811, punkt 60).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2007, Twoh International ( C‑184/05, EU:C:2007:550 punkt 30), och dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 32).

39 Min kursivering.

40 Se, bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007, Oy AA ( C‑231/05, EU:C:2007:439, punkt 60), och dom av den 21 februari 2013, A ( C‑123/11, EU:C:2013:84, punkterna 40, 45 och 46).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 34).

42 Min kursivering.

43 Med undantag för mervärdesskatt, tullar, punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och sociala avgifter (artikel 2.2 i direktiv 2011/16).

44 Se skäl 12 i direktiv 2011/16. Om exempelvis den anmodade myndigheten vill underrätta den begärande myndigheten om eventuella brister i begäran, ska den enligt artikel 7.4 i direktiv 2011/16 göra det inom en månad efter mottagandet av begäran.

45 Jag noterar att i förslaget till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning av den 2 februari 2009 (KOM(2009) 29 slutlig), avser artikel 5.1 uppgifter som kan vara relevanta för en korrekt beräkning av … skatter. Min kursivering.

46 Se punkt 570 i motiveringen till förslaget till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning av den 2 februari 2009 (KOM(2009)29 slutlig). Domstolen har redan godkänt att medlemsstaterna inspireras av OECD:s modellavtal. Se, till exempel, avseende modellavtalet i fråga om dubbelbeskattning, dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 32).

47 Kommentarerna till artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet från år 2014, punkt 5. Min kursivering.

48 Kommentarerna till artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet från år 2014. Min kursivering.

49 Se, för ett liknande resonemang, avseende direktiv 77/799, dom av den 13 april 2000, W.N. ( C‑420/98, EU:C:2000:209, punkt 18).

50 Se punkt 50 i kommissionens skriftliga yttranden.

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 34).

52 Det är endast i artikel 17.1 i direktiv 2011/16 som svaret från den anmodade myndigheten villkoras. Det är dock inte möjligt för nämnda myndighet att kontrollera att villkoret iakttas. Enligt bestämmelsen ger den anmodade myndigheten de upplysningar som avses i artikel 5 under förutsättning att den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den under omständigheterna kunde ha använt för att skaffa de begärda upplysningarna, utan att riskera det önskade resultatet. Detta villkor gäller således den begärande myndigheten. Enligt principen om lojalt samarbete, som direktivet bygger på, ska den anmodade myndigheten nödvändigtvis anta att detta villkor iakttas. Vanligtvis använder sig den begärande medlemsstaten av direktivet om den inte själv förfogar över de nödvändiga upplysningarna.

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 33), och dom av den 27 september 2007, Twoh International ( C‑184/05, EU:C:2007:550 punkt 32).

54 I artikel 17.2 i direktiv 2011/16 anges följande: Detta direktiv ska inte medföra någon skyldighet för en anmodad medlemsstat att utföra utredningar eller överlämna upplysningar, om det skulle strida mot dess lagstiftning att för egna ändamål utföra sådana utredningar eller inhämta de begärda upplysningarna (min kursivering).

55 Punkt 44 i domen.

56 Se punkt 70 i kommissionens skriftliga yttranden.

57 Se, i detta avseende, punkterna 56–59 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:370). Se, även, i doktrinen, Aubert, M., Broussy, E. och Cassagnabère, H., Chronique de jurisprudence de la CJUE, L’actualité juridique; droit administratif, 2013, s. 2309, Van Eijsden, A., Sabou. Exchange of information on request. No obligation to inform taxpayer of the request , Highlights & Insights on European Taxation, 2014, nr 3, s. 131–134, särskilt s. 132 och 133.

58 Med undantag för mervärdesskatt, tullar, punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och sociala avgifter (artikel 2.2 i direktiv 2011/16).

59 Se ovan punkterna 94 och 95.

60 Se, för ett liknande resonemang, Miniato, L., Le principe du contradictoire en droit processuel, L.G.D.J., Paris 2008, nr 121.

61 I förevarande fall tycks inte de rättsliga bestämmelserna ha iakttagits. Det beslut om föreläggande som Berlioz delgavs i det nationella målet innehöll nämligen andra uppgifter än enbart de begärda upplysningarna (se fotnot 67).

62 Se ovan punkt 111.

63 Min kursivering.

64 Se, för ett liknande resonemang, dom av en 22 mars 1961, Snupat/Haute Autorité ( 42/59 och 49/59, EU:C:1961:5), och, för en aktuell bekräftelse av principen, se dom av den 4 juni 2013, ZZ ( C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 56).

65 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 16 februari 2000, Jasper mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2000:0216JUD002705295, punkt 52 och Europadomstolen, 19 februari 2009, A. med flera mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2009:0219JUD000345505, punkt 205.

66 Europadomstolen, 16 februari 2000, Jasper mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2000:0216JUD002705295, punkt 52.

67 Detta är för övrigt fallet i förevarande mål, eftersom den berörda juridiska personens identitet och ändamålet med den utredning som påskyndandes av den begärande staten preciserades i beslutet om föreläggande. Efter det att det i beslutet om föreläggande hade angetts att [d]en juridiska person som berörs av utredningen är bolaget Cofima SAS och huvudkontorets adress i Frankrike hade preciserats, angavs det uttryckligen att de franska skattemyndigheterna utreder skattesituationen för SAS Cofima, som ägs av Berlioz Investment SA, och är i behov av upplysningar för att kunna pröva tillämpningen av källskatt på SAS Cofimas utdelning till Berlioz Investment SA (se bilaga A 1 i de handlingar som ingavs av den luxemburgiska regeringen).

68 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2013, ZZ ( C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 61).

69 Se, för ett liknande resonemang, punkt 83 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Bot i målet ZZ ( C‑300/11, EU:C:2012:563), och, bland annat, Europadomstolen, 16 februari 2000, Jasper mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2000:0216JUD002705295, punkt 52.

70 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 16 februari 2000, mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2000:0216JUD002705295, punkt 56.