Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 18 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Artikel 19 FEU har följande lydelse: 1. Europeiska unionens domstol ska bestå av domstolen, tribunalen och specialdomstolar. Den ska säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördragen. Medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. 2. Domstolen ska bestå av en domare per medlemsstat. Den ska biträdas av generaladvokater. … 3. Europeiska unionens domstol ska [meddela avgöranden] i enlighet med fördragen …

3 I artikel 47 i stadgan, vars rubrik lyder Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, föreskrivs följande i det första och det andra stycket: Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning [och] låta sig försvaras och företrädas.

4 EUT L 125, 2010, s. 44, och rättelse i EUT L 106, 2014, s. 46.

5 EUT L 118, 2010, s. 1.

6 Originaldokumentet på engelska finns på följande internetadress: https://www.imf.org/external/np/loi/2011/prt/051711.pdf.

7 EUT L 159, 2011, s. 88.

8 EUT L 192, 2012, s. 12.

9 EUT L 125, 2014, s. 75.

10 Engelskspråkigt originaldokument: Council recommendation with a view to bringing an end to the situation of an excessive government deficit in Portugal, 18 June 2013, 10562/13.

11 Diário da República, serie 1, nr 176, av den 12 september 2014, s. 4896. Proposition 239/XII, som ligger till grund för lag 75/2014 och som godkändes av den portugisiska regeringen (ministerrådet) den 3 juli 2014, finns på följande internetadress: https://www.parlamento.pt/ActividadeParlamentar/Paginas/DetalheDiplomaAprovado.aspx?BID=18267.

12 Diário da República, serie 1, nr 254, av den 30 december 2015, s. 10006‑(4). Lag 159‑A/2015 finns även på följande internetadress: http://www.parlamento.pt/ActividadeParlamentar/Paginas/DetalheDiplomaAprovado.aspx?BID=19068.

13 Se, såvitt avser domare, led f i förteckningen i artikel 2.9 i lag 75/2014.

14 Enligt nämnda artikel 203 är [d]omstolarna … oavhängiga och endast underställda lagen.

15 Kommissionen har dessutom anfört att den hänskjutande domstolen inte heller anger varför domare skulle påverkas i särskilt hög grad av en nationell åtgärd som avser innehavarna av ett stort antal olika offentliga ämbeten. Det argumentet rör emellertid enligt min bedömning inte processuella regler utan snarare den unionsrättsliga sakfrågan, varför jag i stället kommer att ta upp det i samband med bedömningen av den frågan (se punkt 54 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

16 När ett beslut om hänskjutande inte innehåller tillräckligt utförliga uppgifter om den faktiska och rättsliga bakgrunden till det nationella målet eller om skälen till att tolkningsfrågorna behöver besvaras för att det målet ska kunna avgöras, föranleder detta i allmänhet domstolen att slå fast att begäran om förhandsavgörande helt eller delvis inte kan tas upp till prövning i sak (se, bland annat, dom av den 18 juli 2013, ÖFAB, C‑147/12, EU:C:2013:490, punkterna 44–47, dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl., C‑547/14, EU:C:2016:325, punkterna 47–53, och beslut av den 8 september 2016, Google Ireland och Google Italy, C‑322/15, EU:C:2016:672, punkt 15 och följande punkter).

17 Beslutet om hänskjutande ska ge tillräckliga upplysningar dels till domstolen, så att den kan lämna ett användbart svar på tolkningsfrågan, dels till samtliga berörda som avses i artikel 23 i domstolens rättegångsregler (bland annat de 28 medlemsstaterna, som delges detta beslut sedan det har översatts), så att de kan inkomma med eventuella yttranden.

18 Domstolen har vid upprepade tillfällen erinrat om dessa regler i sin praxis (se, bland annat, de angivna passagerna i de avgöranden som nämns i fotnot 16 i detta förslag till avgörande jämte den rättspraxis som anges i dessa passager) och i sina Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande, vilka uppdaterades 2016 (EUT C 439, 2016, s. 1–8, särskilt punkterna 14–18 och den sammanfattande bilagan med rubriken Väsentliga uppgifter som en begäran om förhandsavgörande ska innehålla). Se även Gaudissart, M.-A., Les recommandations de la Cour de justice aux juridictions nationales, relatives à l’introduction de procédures préjudicielles, Journal de droit européen, 2017, nr 2, s. 42 och följande sidor.

19 Såvitt avser motiveringen av beslutet om hänskjutande, se punkt 11 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

20 Se, analogt, dom av den 12 februari 2015, Surgicare ( C‑662/13, EU:C:2015:89, punkterna 16–23), och dom av den 11 juni 2015, Lisboagás GDL ( C‑256/14, EU:C:2015:387, punkterna 24–27).

21 Den portugisiska regeringen har anfört dessa argument i andra hand, för den händelse att domstolen förklarar sig behörig att pröva begäran om förhandsavgörande.

22 Se punkterna 7 och 8 i detta förslag till avgörande.

23 Se, bland annat, dom av den 8 december 2016, Eurosaneamientos m.fl. ( C‑532/15 och C‑538/15, EU:C:2016:932, punkt 28), och dom av den 21 december 2016, Associazione Italia Nostra Onlus ( C‑444/15, EU:C:2016:978, punkt 36).

24 Se, bland annat, dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 38), och beslut av den 3 mars 2016, Euro Bank ( C‑537/15, ej publicerat, EU:C:2016:143, punkt 32).

25 Se, bland annat, beslut av domstolens ordförande av den 10 februari 2015, Liivimaa Lihaveis ( C‑175/13, ej publicerat, EU:C:2015:80, punkterna 17–21).

26 Se, bland annat, dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkterna 44–48), och dom av den 3 juli 2014, Da Silva ( C‑189/13, ej publicerad, EU:C:2014:2043, punkterna 34–37).

27 Se, bland annat, dom av den 9 december 2010, Fluxys ( C‑241/09, EU:C:2010:753, punkterna 32–34), dom av den 27 juni 2013, Di Donna ( C‑492/11, EU:C:2013:428, punkterna 27–32), och beslut av den 3 mars 2016, Euro Bank ( C‑537/15, ej publicerat, EU:C:2016:143, punkterna 34–36).

28 Se dom av den 12 januari 2010, Petersen ( C‑341/08, EU:C:2010:4, punkterna 28 och 29).

29 Härvidlag ska det erinras om att begäran om förhandsavgörande registrerades den 5 februari 2016 och att lag 159‑A/2015 förvisso trädde i kraft den 1 januari 2016 men att den inte har retroaktiv verkan och att den inledningsvis endast hade partiell verkan (lönesänkningen återgick med 40 procent för löner som utbetalades från och med den 1 januari 2016, med 60 procent för löner som utbetalades från och med den 1 april 2016 och med 80 procent för löner som utbetalades från och med den 1 juli 2016) och inte fick fullständig verkan förrän den 1 oktober 2016 (se punkterna 7 och 8 samt 26 och 27 i detta förslag till avgörande). Den påstådda inkomstförlust som hade åsamkats de huvudmän som klaganden i det nationella målet företräder hade således inte kompenserats fullt ut vid den tidpunkt då talan väcktes vid EU-domstolen.

30 Den portugisiska regeringen har utifrån domstolens praxis rörande artikel 51 i stadgan dragit slutsatsen att domstolen uppenbart saknar behörighet att meddela avgöranden om tolkningen av såväl artikel 19 FEU som artikel 47 i stadgan. Kommissionens argument för att domstolen skulle sakna behörighet att besvara tolkningsfrågan såvitt avser artikel 19 FEU grundar sig främst på att den hänskjutande domstolen inte i tillräcklig grad motiverade sitt beslut om hänskjutande med avseende på det möjliga sambandet mellan unionsrätten och den nationella lagstiftning som är tillämplig på det nationella målet (en invändning som enligt min bedömning snarast avser möjligheten att ta upp begäran om förhandsavgörande till prövning i sak, vilken diskuteras i punkt 18 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

31 Se punkt 43 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

32 Jag vill ändå inledningsvis klargöra att jag kommer att förorda en tolkning av artikel 19 FEU som motsäger ASJP:s ståndpunkt (se punkt 57 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

33 Min kursivering.

34 I dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 17–23), fann domstolen bland annat att [d]e grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan måste … iakttas när en nationell lagstiftning omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, och något fall som sålunda omfattas av unionsrätten, utan att de grundläggande rättigheterna äger tillämplighet, är följaktligen inte möjligt. Är unionsrätten tillämplig innebär detta att de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan är tillämpliga. (punkt 21). Se även, dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 49).

35 Domstolen har slagit fast att begreppet tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 51 i stadgan innebär att det måste finnas en anknytning mellan en unionsrättsakt och den aktuella nationella åtgärden, varvid det krävs mer än att de berörda ämnesområdena ligger nära varandra eller att ett ämnesområde indirekt påverkar ett annat. I detta sammanhang ska det bland annat prövas huruvida den aktuella nationella lagstiftningen syftar till att genomföra en unionsrättslig bestämmelse, vilket slags lagstiftning det rör sig om och huruvida lagstiftningen eftersträvar andra mål än dem som omfattas av unionsrätten, även om den kan påverka unionsrätten indirekt, samt huruvida det finns några specifika unionsrättsliga bestämmelser på området eller några sådana bestämmelser som kan påverka detta område (se, bland annat, dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl., C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 34 och följande punkter, och dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl., C‑218/15, EU:C:2016:748, punkt 14 och följande punkter).

36 Se, bland annat, dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838, punkt 51 och följande punkter), beslut av den 14 april 2016, Târșia ( C‑328/15, ej publicerat, EU:C:2016:273, punkterna 23 och 24), och beslut av den 13 december 2016, Semeraro ( C‑484/16, ej publicerat, EU:C:2016:952, punkt 43).

37 Nämligen bestämmelser i lagar genom vilka lönerna i den offentliga sektorn sänktes i syfte att minska Portugals offentliga utgifter.

38 Se beslut av den 7 mars 2013, Sindicato dos Bancários do Norte m.fl. ( C‑128/12, ej publicerat, EU:C:2013:149, punkt 12), beslut av den 26 juni 2014, Sindicato Nacional dos Profissionais de Seguros e Afins ( C‑264/12, EU:C:2014:2036, punkt 19 och följande punkter), och beslut av den 21 oktober 2014, Sindicato Nacional dos Profissionais de Seguros e Afins ( C‑665/13, EU:C:2014:2327, punkt 14).

39 Denna förteckning innehåller de flesta av de rättsakter som nämns i punkt 4 i detta förslag till avgörande.

40 Den hänskjutande domstolen har nämnt en förklaring till statsbudgeten för 2011, utarbetad av ministeriet för finansiella frågor och offentlig förvaltning, som ska innehålla en hänvisning till Europeiska unionens råds beslut 2010/288, men utan att ange huruvida den förklaringen har beaktats i förarbetena till lag 75/2014, som är i fråga i det nationella målet.

41 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Florescu m.fl. ( C‑258/14, EU:C:2016:995, punkt 61 och följande punkter).

42 I det berörda målet var det bland annat fråga om det samförståndsavtal som den 23 juni 2009 ingicks mellan Rumänien och Europeiska gemenskapen och om rådets beslut 2009/459/EG av den 6 maj 2009 om medelfristigt ekonomiskt gemenskapsstöd till Rumänien (EUT L 150, 2009, s. 8).

43 I den motivering som föregår proposition 239/XII framhålls att Republiken Portugal på grund av sitt medlemskap i Europeiska unionen och i euroområdet måste uppfylla högt ställda budgetkrav som anges i EUF-fördraget, i samförståndsavtalet, i de förordningar varigenom stabilitets- och tillväxtpakten genomförs och i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. I samma motivering påpekas också att ekonomiska sanktioner kan vidtas mot medlemsstater som överskrider gränserna för referensbudgetunderskottet. Där nämns också det med kommissionen, ECB och IMF överenskomna programmet för ekonomiska anpassningar. Därutöver framhålls det att den budgetdisciplin som är en nödvändig följd av de permanenta och konstanta skyldigheter som åvilar Portugal genom dess medlemskap i Europeiska unionen och i valutasamarbetet innebär att de offentliga förvaltningarnas sammanlagda lönekostnad, som utgör en central del av statsutgifterna, måste hållas nere och att syftet med propositionen därför är att på nytt fastställa de procentsatser och gränser för löneminskningar som har varit i kraft sedan 2011 och samtidigt slå fast hur lönerna stegvis kan komma att återgå till normalnivån när de tillgängliga budgetmedlen medger detta (se s. 1–4).

44 I den första versionen av detta avtal – som sedermera har ändrats flera gånger – föreskrevs det, precis som kommissionen har angett i sitt yttrande, ett treårigt program som skulle löpa till mitten av 2014 (se skäl 2 i rådets genomförandebeslut 2011/344).

45 Enligt artikel 288 fjärde och femte stycket FEUF.

46 Den portugisiska regeringen har därvidlag bland annat hänvisat till dom nr 574 av den 14 augusti 2014, i vilken Tribunal Constitucional (Konstitutionsdomstolen, Portugal) drog samma slutsats men också påpekade att vissa konkreta åtgärder kunde vara en följd av rådets genomförandebeslut inom ramen för programmet för ekonomiskt och finansiellt bistånd från unionen till Portugal.

47 Enligt artikel 1.1 i genomförandebeslut 2014/234 gjordes ekonomiskt stöd tillgängligt för Portugal under tre år och sex veckor från och med den första dagen efter ikraftträdandet av genomförandebeslut 2011/344. Efter det att programmet för ekonomiska anpassningar löpte ut, har Portugal – som kommissionen påpekade vid den muntliga förhandlingen – varit föremål för en uppföljande övervakning (se, såvitt avser detta, https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/economiC‑and-fiscal-policy-coordination/eu-financial-assistance/which-eu-countries-have-received-assistance/financial-assistance-portugal_en).

48 Det är lämpligt att göra åtskillnad mellan dessa åtgärder, som en medlemsstat specifikt åläggs att vidta, och de budgetkrav som gäller allmänt för samtliga medlemsstater och i synnerhet för dem som ingår i euroområdet, bland annat i kraft av de förordningar som rör stabilitets- och tillväxtpakten (se, bland annat, skälen 1–5 samt artikel 1 i rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott, EUT L 306, 2011, s. 33).

49 Se artikel 3.8 h leden i och ii i genomförandebeslut 2011/344 i dess lydelse enligt artikel 1 i genomförandebeslut 2014/234 samt skäl 11 fjärde strecksatsen i genomförandebeslut 2014/234, där det anges att [e]tt antal viktiga reformer inom den offentliga förvaltningen stödjer den offentliga utgiftsöversynen och underbygger 2014 års konsolideringsstrategi, bland annat en översyn av löneskalan och utveckling av en enda löneskala för lönetilläggen.

50 Kommissionen har hävdat att Portugal genom att anta lag 75/2014 tog ett självständigt initiativ som inte inskränkte sig till utövandet av det utrymme för skönsmässig bedömning som är tillåtet enligt unionsrätten och regleras av denna. Jag anser emellertid att så inte är fallet, utan att Portugal agerade i syfte att fullgöra de särskilda ekonomiska åtaganden som man hade ingått för att kunna erhålla det ekonomiska bistånd som man hade beviljats.

51 ASJP har också hänvisat till två rapporter rörande utvärdering av de europeiska domstolssystemen som har utarbetats av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet. Dessa rapporter finns (på engelska) på följande internetadress: http://www.coe.int/t/dghl/cooperation/cepej/series/default_en.asp.

52 I den europeiska stadgan om regler för domarnas rättsställning, som antogs den 8–10 juli 1998, anges följande i artikel 6 med rubriken Ersättning och sociala förmåner: 6.1 Domare med rättskipning som yrke skall vara berättigade till så stor ersättning att de är skyddade mot påtryckningar som är ägnade att påverka deras beslut och, i vidare mening, deras yrkesmässiga uppträdande som domare och därmed äventyra deras oberoende och opartiskhet. 6.2. Ersättningen kan variera beroende på tid i tjänsten samt arten och betydelsen av tilldelade uppgifter, vilka omständigheter skall bedömas på ett klart och tydligt sätt. … Den förklarande bakgrundspromemoria som följer på bestämmelserna i nämnda stadga ger användbara upplysningar om bestämmelsernas innehåll (dokumentet finns – på engelska – på följande internetadress: https://wcd.coe.int/ViewDoc.jsp?p=&id=1766485&direct=true).

53 Jag erinrar om att det i tolkningsfrågan utöver dessa artiklar även hänvisas till EU-domstolens praxis som en tredje källa till principen om domarnas oavhängighet men att det i beslutet om hänskjutande inte nämns något avgörande från EU-domstolen som skulle kunna vara relevant i sammanhanget.

54 Även om det inte kan uteslutas att vissa överväganden som rör artikel 47 i stadgan kan ge upplysningar som skulle kunna vara till nytta vid tolkningen av artikel 19 FEU och tvärtom (se, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:2, punkterna 38 och 67).

55 Och naturligtvis förutsatt att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.

56 Min kursivering.

57 I punkt 2 i artikel 19 FEU beskrivs domstolens sammansättning och dess ledamöters ställning, och i punkt 3 anges domstolens behörighetsområden för de olika typer av talan som kan väckas vid den.

58 Se, bland annat, dom av den 19 juli 2016, H/rådet och kommissionen ( C‑455/14 P, EU:C:2016:569, punkterna 39 och 40), på tal om de undantag som finns när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

59 Se, bland annat, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 100 och 101), och dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkterna 49 och 50).

60 Se, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:21, punkterna 34, 116 och 121), dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 90 och 99), dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 45), och beslut av den 24 januari 2017, Beul/parlamentet och rådet ( C‑53/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:66, punkterna 18 och 19).

61 Se dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 50). Se även dom av den 16 maj 2017, Belioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 44).

62 Se, såvitt avser den frågan, punkt 69 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

63 Se, bland annat, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 102 och följande punkter).

64 Kommissionen, som i första hand har yrkat att talan ska avvisas, har varken i sitt skriftliga eller i sitt muntliga yttrande tagit tydlig ställning i frågan om tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU.

65 Den portugisiska regeringen har på goda grunder framhållit att principen om ett effektivt domstolsskydd, som ska garantera att det för varje rättighet eller intresse som omfattas av rättsligt skydd finns ett lämpligt förfarande att tillgripa i syfte att göra rättigheten eller intresset gällande inför domstol, grundar sig på ett helt annat perspektiv än principen om domarnas oavhängighet, som ska garantera att domstolarna är opartiska i så måtto att förfarandet vid dem inte påverkas av obehöriga försök till inblandning från utomstående aktörers sida.

66 I rubriken på artikel 47 i stadgan görs åtskillnad mellan [r]ätt[en] till ett effektivt rättsmedel, vilken behandlas i punkt 1 i nämnda artikel, och [rätten] till en opartisk domstol, vilken att döma av punkt 2 i samma artikel innefattar rätten till en oavhängig … domstol. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838, punkt 54 och följande punkter).

67 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

68 Jag noterar att samma åtskillnad görs i Republiken Portugals konstitution, där tillgången till rättslig prövning och till ett effektivt domstolsskydd behandlas i artikel 20 medan domstolarnas oavhängighet föreskrivs i artikel 203 (som citeras i fotnot 14 i detta förslag till avgörande).

69 Se, bland annat, Europadomstolen, 26 oktober 2000 (Kudła mot Polen, ECLI:CE:ECHR:2000:1026JUD003021096, §§ 150–156).

70 Se punkt 69 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

71 Såvitt avser de konkreta konsekvenserna av principen om domarnas oavhängighet i det här aktuella målet, se även punkt 77 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

72 Att dessa åtgärder endast var tillfälliga (lag 75/2014 hade ju verkan från oktober 2014 och lönesänkningarna var i kraft av lag 159‑A/2015 helt undanröjda den 1 oktober 2016), något som den portugisiska regeringen har framhållit, förefaller däremot inte ha avgörande betydelse. En kränkning av en allmän unionsrättslig princip skulle nämligen åsidosätta unionsrätten trots att den var tillfällig, även om åsidosättandets grad av allvar naturligtvis vore lägre än i ett fall där det rörde sig om en permanent kränkning.

73 Se den långa förteckning över personer, inbegripet bland annat både domare och åklagare, som återfinns i den i punkt 6 i detta förslag till avgörande citerade artikel 2.9 i lag 75/2014, vilken sträcker sig från led a (Republikens president) till led t (Personal som tillhör reserven, har gått i förtida pension eller är tillgänglig men inte är i aktiv tjänst …).

74 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:2, punkt 34 och följande punkter). HÄR FATTAS TEXT

75 Nämligen Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

76 I förklaringarna avseende stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17 och följande sidor) anges att [f]örsta stycket [i artikel 47 i stadgan] grundas på artikel 13 i Europakonventionen och att [a]ndra stycket motsvarar artikel 6.1 i Europakonventionen (se avsnittet Förklaring till artikel 47, första och tredje stycket).

77 Den omständigheten att hänvisning ska ske endast till artikel 47 i stadgan när den aktuella situationen omfattas av unionsrättens tillämpningsområde (se dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 54, och där angiven rättspraxis) innebär inte att denna artikel inte kan tolkas mot bakgrund av Europadomstolens praxis. Se, bland annat, dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 45 och följande punkter), och den praxis som i illustrerande syfte nämns i Lebrun, G., De l’utilité de l’article 47 de la Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne, Rev. trim. dr. h., 2016, nr 106, särskilt s. 439–445.

78 Se förklaringarna avseende stadgan, avsnittet Förklaring till artikel 47, andra och fjärde stycket, och avsnittet Förklaring till artikel 52, där [a]rtikel 47.2 och 47.3 nämns som tillhörande kategorin [a]rtiklar med samma innebörd som motsvarande artiklar i Europakonventionen, men med större räckvidd.

79 I sitt förslag till avgörande i målet Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:2, punkt 37) understryker generaladvokaten Wathelet att artikel 47 i stadgan har ett större materiellt tillämpningsområde, i två avseenden. För det första är artikel 47 i stadgan tillämplig när unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts (oavsett om dessa fri- och rättigheter nämns i stadgan) medan det i artikel 13 i Europakonventionen krävs en kränkning av i [Europa]konvention[en] angivna fri- och rättigheter. För det andra gäller rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen enbart prövning av civila rättigheter och skyldigheter samt anklagelser för brott, medan det inte anges någon sådan begränsning i artikel 47 andra stycket i stadgan. Se även punkt 61 och följande punkter i nämnda förslag till avgörande.

80 I förklaringarna avseende stadgan, avsnittet Förklaring till artikel 52, fastslås att [h]änvisningen [i artikel 52.3] till Europakonventionen gäller såväl konventionen som protokollen. De garanterade rättigheternas innebörd och räckvidd bestäms inte endast av ordalydelsen i dessa instrument utan också av rättspraxis vid [Europadomstolen] och vid Europeiska unionens domstol. Syftet med den sista meningen i [artikel 52.3] är att göra det möjligt för unionen att säkerställa ett mer omfattande skydd. I alla händelser får den skyddsnivå som erbjuds genom stadgan aldrig vara lägre än den som garanteras i Europakonventionen.

81 Rätten till en oavhängig domstol i den mening som avses i artikel 47 i stadgan omfattar även förvaltningsrättsliga tvister, vilket är vad som föreligger i det nationella målet (se, bland annat, Dutheil de la Rochère, J., Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne, Jurisclasseur Europe, häfte 160, 2010, punkt 87). Såvitt avser tvister rörande domare mot bakgrund av artikel 6.1 i Europakonventionen, se Europadomstolen, 23 juni 2016, Baka mot Ungern (ECLI:CE:ECHR:2016:0623JUD002026112, § 102 och följande punkter).

82 På tal om rätt[en] till ett effektivt rättsmedel i den mening som avses i artikel 13 i Europakonventionen, se, bland annat, Europadomstolen, 26 oktober 2000 (Kudła mot Polen, ECLI:CE:ECHR:2000:1026JUD003021096, § 157).

83 Se tolkningsfrågan och ASJP:s yttrande, där det framhålls att de omtvistade lönesänkningarna har beslutats och införts av de verkställande och lagstiftande organen utan hänsyn till att domarnas löner bidrar till deras funktionella oavhängighet. Däremot är det ostridigt att de huvudmän som företräds av klaganden i det nationella målet konkret har kunnat utnyttja de till buds stående rättsmedlen i Portugal; härvidlag ska det erinras om att den hänskjutande domstolen är Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen).

84 Kravet på att nationella domstolar ska vara oavhängiga och kravet på att de ska vara opartiska uppvisar förvisso ett inbördes samband, och dessa båda krav har ibland prövats tillsammans (se, bland annat, Europadomstolen, 21 juni 2016, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal, ECLI:CE:ECHR:2016:0621JUD005539113, § 74), men det rör sig ändå om två skilda begrepp.

85 Frågor som därvidlag har beaktats är bland annat hur domstolens ledamöter utses, hur långa deras förordnanden är och huruvida de kan avsättas (se, bland annat, Europadomstolen, 18 juli 2013, Maktouf och Damjanović mot Bosnien och Hercegovina, ECLI:CE:ECHR:2013:0718JUD000231208, § 49).

86 Denna interna dimension innefattar krav på att enskilda domare inte får ges instruktioner eller utsättas för påtryckningar som kommer inifrån den rättskipande makten, särskilt inte från andra domare som i administrativt eller hierarkiskt avseende är överordnade dem (se, bland annat, Europadomstolen, 6 oktober 2011, Agrokompleks mot Ukraina, ECLI:CE:ECHR:2011:1006JUD002346503, § 137).

87 Se, bland annat, Europadomstolen, 18 juli 2013, Maktouf och Damjanović mot Bosnien och Hercegovina (ECLI:CE:ECHR:2013:0718JUD000231208, § 49).

88 Se, bland annat, såvitt avser den lagstiftande makten, Europadomstolen, 3 september 2013, M.C. m.fl. mot Italien (ECLI:CE:ECHR:2013:0903JUD000537611, § 59), och, såvitt avser den verkställande makten, Europadomstolen, 21 juni 2016, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal (ECLI:CE:ECHR:2016:0621JUD005539113, §§ 70 och 75).

89 Se, bland annat, dom av den 16 februari 2017, Margarit Panicello ( C‑503/15, EU:C:2017:126, punkt 37 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

90 Europadomstolen, 26 april 2016, Zoubko m.fl. mot Ukraina (ECLI:CE:ECHR:2006:0426JUD000395504, §§ 67 och 68), på tal om en påstådd kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 till Europakonventionen, enligt vilken [v]arje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom.

91 Dessa bestämmelser citeras i fotnot 52 i detta förslag till avgörande.

92 Se rekommendation R(94)12 av ministerkommittén till medlemsstaterna om domares oberoende, skicklighet och roll, antagen den 13 oktober 1994, princip III, punkt 1 b, samt rekommendation CM/Rec(2010)12 om domares oberoende, skicklighet och ansvarsområden, som antogs av Europarådets ministerkommitté den 17 november 2010, och bilagan till denna, punkterna 53–55.

93 På tal om den sistnämnda aspekten, se även yttrande nr 1 (2001) från det rådgivande rådet för europeiska domare (CCJE) till Europarådets ministerkommitté för frågor rörande normer för domares oberoende och oavsättlighet, daterat den 23 november 2001, punkt 62.

94 Enligt punkt 46 i rapporten Report on the Independence of the Judicial System. Part I: The Independence of Judges från Europarådets kommission för demokrati genom lag (Venedigkommissionen), daterad den 16 mars 2010, bör nivån på lönen fastställas med beaktande av den sociala situationen i det berörda landet.

95 I detta sammanhang har den portugisiska regeringen påpekat att antagandet av de omtvistade åtgärderna utgjorde ett grundläggande val som träffades av Portugals behöriga organ och som motiverades av en strävan att avhjälpa det alltför stora budgetunderskottet och av Portugals behov av att fullgöra de internationella åtaganden som följde av det ekonomiska bistånd som man hade erhållit i kraft av unionsrättsliga bestämmelser.

96 Se punkt 68 och fotnot 73 i detta förslag till avgörande.

97 Den portugisiska regeringen har understrukit att syftet med de ifrågasatta åtgärderna var dels att i sista hand slå vakt om det allmänna samhällsintresset såsom den portugisiska staten i egenskap av lagstiftare hade fastställt detta under iakttagande av landets konstitution, dels att på ett rättvist och balanserat sätt fördela bördan av dessa åtgärder, som åvilade samtliga tjänstemän inom statsorganen, de anställda inom den offentliga förvaltningen och övriga statsanställda.