Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 6 april 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22) (United Brands).

3 Se, exempelvis, dom av den 17 juli 1997, GT-Link ( C‑242/95, EU:C:1997:376, punkt 39).

4 Se, exempelvis, dom av den 5 oktober 1994, Centre d’insémination de la Crespelle, C‑323/93 ( EU:C:1994:368, punkterna 19 och 21).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22, punkt 249).

6 Dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22, punkt 253).

7 Se, särskilt, dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22, punkt 251).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 april 1989, Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro ( 66/86, EU:C:1989:140, punkt 43).

9 Se, exempelvis, Motta, M., de Streel, A., Excessive Pricing in Competition Law: Never say Never?, The Pros and Cons of High Prices, Konkurrensverket, Kalmar, 2007, s. 33.

10 Se, bland annat, dom av den 29 februari 1968, Parke, Davis & Co. ( 24/67, EU:C:1968:11), och dom av den 5 oktober 1988, CIRCA och Maxicar ( 53/87, EU:C:1988:472).

11 Se dom av den 13 november 1975, General Motors Continental/kommissionen ( 26/75, EU:C:1975:150), och dom av den 11 november 1986, British Leyland/kommissionen ( 226/84, EU:C:1986:421).

12 Ibidem.

13 Se dom av den 8 juni 1971, Deutsche Grammophon Gesellschaft ( 78/70, EU:C:1971:59), och dom av den 4 maj 1988, Bodson ( 30/87, EU:C:1988:225).

14 Se, för ett liknande resonemang, Organisation for Economic Co-operation and Development, Roundtables on Competition Policy, Excessive Prices, 2012 (DAF/COMP(2011)18) (den rapport om alltför höga priser som lades fram vid OECD:s rundabordskonferens om konkurrenspolitik, nedan kallad OECD-rapporten), s. 70.

15 Dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22, punkterna 249–253). Se även beslut av den 25 mars 2009, Scippacercola och Terezakis/kommissionen ( C‑159/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:188, punkt 47).

16 Se dom av den 13 juli 1989, Tournier ( 395/87, EU:C:1989:319, punkt 38) (Tournier), och dom av den 13 juli 1989, Lucazeau m.fl. ( 110/88, 241/88 och 242/88, EU:C:1989:326, punkt 25) (Lucazeau).

17 Se dom av den 25 januari 2007, Dalmine/kommissionen ( C‑407/04 P, EU:C:2007:53, punkterna 89 och 90 och där angiven rättspraxis).

18 Se dom av den 1 juli 2008, MOTOE, C‑49/07 ( EU:C:2008:376, punkt 42).

19 Se, exempelvis, dom av den 13 juli 1989, Tournier ( 395/87, EU:C:1989:319), och dom av den 13 juli 1989, Lucazeau m.fl. ( 110/88, 241/88 och 242/88, EU:C:1989:326). Se även dom av den 25 oktober 1979, Greenwich film production ( 22/79, EU:C:1979:245, punkterna 11–13), och dom av den 2 mars 1983, GVL/kommissionen ( 7/82, EU:C:1983:52, punkterna 37–39).

20 Se, särskilt, tribunalens dom av den 12 april 2013, Autortiesību un komunicēšanās konsultāciju aģentūra/Latvijas Autoru apvienība/kommissionen ( T‑414/08, ej publicerad, EU:T:2013:174).

21 Kommissionens beslut C(2008) 3435 slutligt av den 16 juli 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES (ärende COMP/C2/38.698– CISAC).

22 Jag har kortfattat redogjort för några av dessa problem i Wahl, N., Exploitative high prices and European competition law – a personal reflection, Konkurrensverket, ovan fotnot 9, s. 71 och 72.

23 Se Edwards, J., Kay, J., Mayer, C., The Economic Analysis of Accounting Profitability, Clarendon Press, 1987.

24 Se, exempelvis, O’Donoghue, R., Padilla, A.J., The Law and Economics of Article 82 EC, andra upplagan., Hart Publishing, 2013, s. 617.

25 Se OECD-rapporten, s. 10 och s. 26–28.

26 Det kan naturligtvis finnas andra metoder. Eftersom dessa emellertid inte har diskuterats i förevarande mål kommer jag inte att undersöka dem i detta förslag till avgörande.

27 Efter överklagande ställde sig även UK Competition Appeal Tribunal (Appellationsdomstolen i konkurrensärenden, Förenade kungariket) bakom den strategin. Se dom av den 15 januari 2002 i målet Napp Pharmaceutical Holdings Limited and Subsidiaries mot Director General of Fair Trading [2002] CAT 1, punkterna 56–69 och 390–405.

28 Se OECD-rapporten, s. 12.

29 Se Röller, L.H., Exploitative Abuses, i Ehlermann, Marquis (red.), European Competition Law Annual 2007: A Reformed approach to Article 82, Hart Publishing, Oxford, 2008, s. 525‑532, och Motta, M., de Streel, A., ovan fotnot 9, s. 367 och följande sidor.

30 Se, exempelvis, Evans, D.S., Padilla, J.A., Excessive Prices: Using Economics to Define Administrable Legal Rules, Journal of Competition Law and Economics, 2005, s. 109.

31 Se, exempelvis, Geradin, D., Layne-Farrar, A., Petit, N., EU Competition Law and Economics, Oxford University Press, Oxford, 2012, s. 270 och där angivna hänvisningar.

32 Se artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) och dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22, punkt 264). Jag återkommer till denna fråga i punkterna 132–139 nedan i detta förslag till avgörande.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2016, Eturas m.fl. ( C‑74/14, EU:C:2016:42, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

34 Närmare bestämt att det finns en väsentlig och varaktig skillnad, vilket kommer att förklaras närmare i bedömningen av den femte tolkningsfrågan (punkterna 101–113).

35 Jag utgår från att tillståndsinnehavarna i de olika länderna ges tillgång till en liknande repertoar. Detta är något som det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

36 Jag anser inte att ett lands geografiska närhet i sig har ett särskilt värde. Denna faktor har endast ett värde i den mån den påverkar aspekter som är relevanta för bedömningen, exempelvis kunders vanor eller preferenser eller hur marknaderna är uppbyggda.

37 Såsom jag tolkat saken finns det i alla (eller nästan alla) de länder som valts ut för jämförelsen i det omtvistade beslutet ett liknande lagstadgat monopol som i Lettland. Följaktligen kan det inte uteslutas att upphovsrättsorganisationernas taxor ligger över det konkurrenskraftiga priset även i dessa länder. Detta påverkar naturligtvis myndighetens beräkning av riktpriset. Om inte annat så gynnas det företag som är föremål för utredningen av dessa brister i fråga om myndighetens uppgifter, eftersom riktpriset nämligen skulle bli högre än det konkurrenskraftiga priset.

38 Se ovan punkt 37. Jämför även förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Tournier ( 395/87, EU:C:1989:215, punkt 53).

39 Rådets direktiv av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, 1992, s. 61).

40 Dom av den 6 februari 2003, SENA, C‑245/00 ( EU:C:2003:68, punkterna 36 och 37).

41 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 2014, s. 72).

42 Denna artikel speglar även domstolens praxis i fråga om artikel 102 FEUF. Artikeln fortsätter nämligen på följande sätt: Tarifferna för ensamrätter och rättigheter till ersättning ska vara rimliga i förhållande till bland annat det ekonomiska handelsvärdet för användningen av rättigheterna, med beaktande av arten och användningsområdet för verk och andra alster, samt i förhållande till det ekonomiska värdet för de tjänster som den kollektiva förvaltningsorganisationen tillhandahåller. Kollektiva förvaltningsorganisationer ska informera den berörda användaren om de kriterier som använts för fastställandet av tarifferna (min kursivering).

43 Dom av den 11 december 2008, Kanal 5 och TV 4 ( C‑52/07, EU:C:2008:703).

44 Se skäl 7 i direktiv 92/100 och skälen 1 och 31 i direktiv 2014/26.

45 Se dom av den 13 juli 1989, Tournier ( 395/87, EU:C:1989:319, punkt 38), och dom av den 13 juli 1989, Lucazeau m.fl. ( 110/88, 241/88 och 242/88, EU:C:1989:326, punkt 25).

46 Easterbrook, F.H., The limits of antitrust, Texas Law Review, 1984, s. 15.

47 Ett argument som ofta anförs är att inrättandet av en tillsynsmyndighet eller införandet av prisreglering kan vara mer effektiva metoder att undvika alltför höga priser på en marknad. Rent allmänt anses den mest effektiva åtgärden mot alltför höga priser vara att lagstiftaren ingriper på förhand, för att undanröja de rättsliga hinder som hindrar normal konkurrens, i stället för att agera i efterhand, för att säkerställa att lagstiftningen efterlevs.

48 Se Fletcher A., Jardine, A., Toward an Appropriate Policy for Excessive Pricing, i Ehlermann, C.D., Marquis, M. (red.), European Competition Law Annual 2007: A Reformed Approach to Article 82, Hart Publishing, 2007, s. 536.

49 Se, exempelvis, Paulis, E., Article 82 EC and Exploitative Conduct, i Ehlermann, C.D., Marquis, M. (red.), ovan fotnot 48.

50 Se, Lyons B., The Paradox of the Exclusion of Exploitative Abuse, i Konkurrensverket, ovan fotnot 9, s. 74.

51 Dom av den 13 november 1975, General Motors Continental/kommissionen ( 26/75, EU:C:1975:150, punkterna 16–20).

52 För hänvisningar till mål i unionens medlemsstater, se Williams, M., Excessive Pricing, i Konkurrensverket, ovan fotnot 9, s. 152 och 153, och O’Donoghue, R., Padilla, A.J. ovan fotnot 24, s. 619–621.

53 Se Paulis, E., ovan fotnot 49.

54 Dom av US Supreme Court (Högsta domstolen, Förenta staterna) i Verizon Communications Inc. mot Law Offices of Curtis V. Trinko, LLP (02–682) 540 U.S. 398 (2004) (kursivering i originaltexten). Även om det sammanhang i vilket dessa konstateranden gjordes skiljer sig från situationen i det nationella målet anser jag att de på det stora hela fortfarande äger giltighet.

55 Ovan punkt 20.

56 För dessa villkors alternativa natur, se beslut av den 25 mars 2009, Scippacercola och Terezakis/kommissionen ( C‑159/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:188, punkt 47).

57 Dom av den 10 december 1991, Merci convenzionali Porto di Genova ( C‑179/90, EU:C:1991:464, punkt 19).

58 Dom av den 16 juli 2009, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland/kommissionen ( C‑385/07 P, EU:C:2009:456, punkterna 141–147).

59 Dom av den 13 november 1975, General Motors Continental/kommissionen ( 26/75, EU:C:1975:150), och dom av den 11 november 1986, British Leyland/kommissionen ( 226/84, EU:C:1986:421).

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 april 1989, Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro ( 66/86, EU:C:1989:140, punkt 43), och förslag till avgörande av generaladvokat Mischo i målet CIRCA och Maxicar ( 53/87, EU:C:1988:330, punkt 62).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 1989, Lucazeau m.fl. ( 110/88, 241/88 och 242/88, EU:C:1989:326, punkterna 28 och 29).

62 Se Korah, V., An Introductory Guide to EC Competition Law and Practice, sjätte utgåvan., Hart Publishing, 1999, s. 114, och Bishop, S., Walker, M., The Economics of EC Competition Law, tredje utgåvan, Sweet & Maxwell, 2010, s. 238.

63 Se OECD-rapporten, s. 57.

64 Se särskilt kommissionens beslut i ärende COMP/A.36.568/D3, Scandlines Sverige AB mot Helsingborgs hamn.

65 Ovan punkt 23.

66 Ovan punkt 52.

67 Se, bland annat, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen ( 27/76, EU:C:1978:22 punkt 184), dom av den 3 oktober 1985, CBEM ( 311/84, EU:C:1985:394, punkt 27), och dom av den 15 mars 2007, British Airways/kommissionen ( C‑95/04 P, EU:C:2007:166, punkterna 69 och 86).

68 Se dom av den 27 februari 2014, OSA ( C‑351/12, EU:C:2014:110, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

69 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).