Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 27 april 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

3 Det aktuella målet skiljer sig både från målet Kásler och Káslerné Rábai, i vilket domstolen meddelade dom den 30 april 2014 ( C‑26/13, EU:C:2014:282), som gällde avtalsvillkor i vilka växelkurserna för utbetalningen respektive återbetalningen av lånet fastställdes, och från målet Matei, där domstolen meddelade dom den 26 februari 2015 ( C‑143/13, EU:C:2015:127), vilket rörde villkor som dels medgav att långivaren under vissa omständigheter ändrade räntesatsen, dels innebar att långivaren hade rätt att ta ut en riskrelaterad avgift.

4 Se punkt 1 i mitt förslag till avgörande i målet Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:85). Enligt den information som jag då förfogade över, hade över 50000 rumänska hushåll tagit lån i schweiziska francs. Av de upplysningar som har lämnats inom ramen för det nu aktuella målet framgår vidare att växelkursen mellan den schweiziska francen och den rumänska leuen mer eller mindre fördubblades mellan 2007 och 2014. Det ska också framhållas att Curtea Constituțională (Författningsdomstolen i Rumänien) genom ett avgörande i plenum den 7 februari 2017 ogiltigförklarade en rumänsk lagstiftning enligt vilken den växelkurs som skulle tillämpas vid återbetalning av lån uttryckta i schweiziska franc sänktes, en lagstiftning som med all sannolikhet hade införts i syfte att förhindra och avhjälpa överskuldsättning. Den anförda motiveringen till detta avgörande var bland annat att lagstiftaren genom att handla på detta sätt hade åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och således brutit mot regler av konstitutionell art. Avslutningsvis vill jag påpeka att det även finns andra pågående mål (se bland annat mål C‑627/15, Gavrilescu, mål C‑483/16, Sziber, mål C‑38/17, GT, mål C‑51/17, Ilyés och Kiss, mål C‑118/17, Dunai, C‑119/17, Lupean och Lupean samt mål C‑126/17, Czakó) som rör lån i utländsk valuta.

5 Senast offentliggjord på nytt i Monitorul Oficial al României, del I, nr 543, av den 3 augusti 2012.

6 Även om det redan finns en praxis från EU-domstolen som avgör den aktuella rättsfrågan, är de nationella domstolarna fullt fria att vända sig till EU-domstolen om de finner detta lämpligt (se, bland annat, dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

7 Ett exempel nyligen på tillämpning av dessa principer är dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 29–34).

8 Se, för ett liknande tillvägagångssätt, dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkterna 41 och 42).

9 Se, bland annat, dom av den 21 mars 2013, RWE Vertrieb ( C‑92/11, EU:C:2013:180, punkt 48), dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 45), och dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 53).

10 Se mitt förslag till avgörande i målet Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:85, punkt 33).

11 Se, bland annat, dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 42), dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 49), och dom av den 23 april 2015, Van Hove ( C‑96/14, EU:C:2015:262, punkt 31).

12 Se dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

13 Se, bland annat, dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkterna 49 och 50), dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkterna 53 och 54), och dom av den 23 april 2015, Van Hove ( C‑96/14, EU:C:2015:262, punkt 33).

14 Se dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkterna 54 och 55), och dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkterna 55 och 56).

15 För en utförligare diskussion av de väsentliga prestationer som kännetecknar ett kreditavtal tillåter jag mig att hänvisa till mitt förslag till avgörande i målet Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:85, punkterna 56–65).

16 Se, bland annat, avgörande 2/2014 PJE av Kúria (Högsta domstolen, Ungern), som meddelades i syfte att få till stånd en enhetlig tolkning av civilrättsliga bestämmelser och till vilket det uttryckligen hänvisas i EU-domstolens dom av den 3 december 2015, Banif Plus Bank ( C‑312/14, EU:C:2015:794, punkterna 43–45). I nämnda avgörande fann Kúria (Högsta domstolen) att när ett avtal om lån i utländsk valuta innehåller ett villkor med innebörden att konsumenten, i utbyte mot en mer gynnsam ränta än vad som erbjuds för lån i den nationella valutan, helt bär risken för en eventuell ökning i den utländska valutans värde, är detta villkor i princip att hänföra till avtalets huvudföremål.

17 Se dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282).

18 Se dom av den 26 april 2012, Invitel ( C‑472/10, EU:C:2012:242).

19 Dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127).

20 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

21 Se, bland annat, dom av den 21 mars 2013, RWE Vertrieb ( C‑92/11, EU:C:2013:180, punkt 28), och trettonde skälet i direktiv 93/13.

22 Se, bland annat, dom av den 27 oktober 2009, ČEZ ( C‑115/08, EU:C:2009:660, punkt 81 och där angiven rättspraxis), och dom av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

23 Se, bland annat, dom av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 80).

24 Dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 68).

25 Se dom av den 3 juni 2010, Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid ( C‑484/08, EU:C:2010:309, punkt 32).

26 I detta skäl anges att [a]vtalen skall formuleras på ett klart och begripligt språk, att konsumenten skall ha en reell möjlighet att granska alla villkoren och att [i] tveksamma fall skall den för konsumenten mest gynnsamma tolkningen gälla.

27 Se dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkterna 66–70 och där angiven rättspraxis).

28 Se dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkterna 71 och 72), dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 73), och dom av den 9 juli 2015, Bucura ( C‑348/14, ej publicerad, EU:C:2015:447, punkterna 51, 52, 55 och 60).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 74), och dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 75).

30 Se, bland annat, artiklarna 4–6 i direktiv 2008/48.

31 Se, för ett liknande resonemang, Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 21 september 2011 om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1) (EUT C 342, 2011, s. 1), Rekommendation A – Låntagarnas riskmedvetenhet, punkt 1.

32 Se dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 74).

33 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164), och dom av den 16 januari 2014, Constructora Principado ( C‑226/12, EU:C:2014:10).

34 Min kursivering.

35 Se, bland annat, dom av den 16 januari 2014, Constructora Principado ( C‑226/12, EU:C:2014:10, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

36 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 69).

37 Syftet med direktiv 93/13 är uteslutande att näringsidkare ska avskräckas från att använda, och i förekommande fall bestraffas för sin användning av, avtalsvillkor som medför en betydande obalans. Detta direktiv är således inte avsett att reglera rättsliga situationer där oförutsedda händelser har föranlett en obalans, även om sådana situationer eventuellt kan omfattas av nationell rätt.