Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 21 september 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 2001, s. 1), i dess ändrade lydelse.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22), i dess ändrade lydelse.

5 I den engelska versionen av direktiv 2005/36 används begreppet veterinary surgeon som traditionellt sett föredras i brittisk engelska framför andra begrepp såsom veterinarian (det begrepp som föredras i amerikansk engelska). Det sistnämnda begreppet används emellertid i direktiv 2001/82. Av stilistiska skäl kommer jag emellertid att genomgående använda begreppet veterinary practitioner i detta förslag till avgörande. Härmed avses ingen skillnad.

6 Enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2006/123 (Definitioner) avses med en tjänst all förvärvsverksamhet som egenföretagare utövar, i regel mot ekonomisk ersättning, enligt artikel 57 FEUF och med tjänsteleverantör en fysisk person som är medborgare i en medlemsstat eller en juridisk person enligt artikel 54 FEUF som är etablerad i en medlemsstat och som erbjuder eller tillhandahåller en tjänst.

7 Enligt artikel 4.7 i direktiv 2006/123 (Definitioner) avses med krav skyldighet, förbud, villkor eller begränsning som föreskrivs i medlemsstaternas lagar eller andra författningar eller som följer av rättspraxis, administrativt förfarande, regler från yrkesorganisationer eller kollektiva regler som yrkessammanslutningar eller andra branschorganisationer har antagit som ett led i utövandet av sitt rättsliga oberoende; regler som fastställts i kollektivavtal som arbetsmarknadens parter förhandlat fram skall inte uppfattas som krav i den mening som avses i detta direktiv.

8 Monitorul Oficial al României, del I, nr 289, av den 6 augusti 1998.

9 Monitorul Oficial al României, del I, nr 676, av den 16 september 2014.

10 Monitorul Oficial al României, del I, nr 541A, av den 22 juli 2014.

11 Monitorul Oficial al României, del I, nr 235, av den 7 april 2015.

12 I artikel 69.1 i direktiv 2001/82 föreskrivs följande: Medlemsstaterna skall se till att de personer som äger eller håller livsmedelsproducerande djur kan styrka inköp, innehav och administration av veterinärmedicinska läkemedel för dessa djur under en period på fem år efter administreringen, bland annat när djuret slaktas under femårsperioden.

13 Utöver hänvisningen till bland annat artiklarna 49, 54 och 55 FEUF har den hänskjutande domstolen bland annat nämnt artiklarna 1, 66, 67 och 69 i direktiv 2001/82, artikel 38 i direktiv 2005/36, och artiklarna 3, 14 och 15 i direktiv 2006/123.

14 Jämför dom av den 19 januari 1994, SAT Fluggesellschaft, C‑364/92, EU:C:1994:7, punkt 9.

15 Se dom av den 10 september 2015, Wojciechowski, C‑408/14, EU:C:2015:591, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis.

16 Dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten, C‑268/15, EU:C:2016:874, punkterna 50, 51 och 54 och där angiven rättspraxis. I det målet ansåg sig domstolen ha behörighet och besvarade frågan i sak snarare än att avvisa talan.

17 I sitt förslag till avgörande i de förenade målen Trijber and Harmsen, C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:505, punkterna 51–57, intog generaladvokaten Szpunar ståndpunkten att direktiv 2006/123 är tillämpligt på situationer som är begränsade till en medlemsstat. Domstolen prövade inte denna fråga, eftersom den inte fann att omständigheterna i det målet var rent interna, se dom av den 1 oktober 2015, Trijber and Harmsen, C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:641, punkterna 40–42. Avseende denna fråga se även mitt förslag till avgörande i målet Grupo Itevelesa m.fl., C‑168/14, EU:C:2015:351, punkt 36.

18 Enligt artikel 1.1 (Syfte) i direktiv 2006/123 fastställs i detta direktiv de allmänna bestämmelser som skall underlätta utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster, samtidigt som tjänsternas höga kvalitetsnivå bibehålls. I kapitlen III och IV fastställs därefter bestämmelser om tjänsteleverantörernas etableringsfrihet och den fria rörligheten för tjänster.

19 Dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl., C‑593/13, EU:C:2015:399.

20 Se emellertid generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Rina Services och Rina, C‑593/13, EU:C:2015:159, punkt 23, som ansåg att det förhöll sig på det sättet.

21 Dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. C‑593/13, EU:C:2015:399, punkterna 23, 24, och punkterna 36–40.

22 Se i detta avseende dom av den 11 juli 2013, Femarbel, C‑57/12, EU:C:2013:517, punkterna 34–39.

23 Se dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis, C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 58 och där angiven rättspraxis. Portföljinvesteringar är förvärv av värdepapper på kapitalmarknaden med enda syfte att genomföra en penningplacering utan avsikt att inverka på företagets förvaltning och kontrollen av detta.

24 Dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis, C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 59 och där angiven rättspraxis.

25 Dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl., C‑593/13, EU:C:2015:399.

26 Se vad beträffar artikel 49 FEUF med avseende på liknande bestämmelser avseende apotek dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl., C‑171/07 and C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 24, och dom av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien, C‑531/06, EU:C:2009:315, punkterna 45 och 47.

27 Dom av den 30 november 1995, Gebhard, C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37.

28 I den frågan går det inte att dra några säkra slutsatser av skäl 65 i direktiv 2006/123.

29 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike, C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 52 och där angiven rättspraxis. Den rumänska regeringen har i en annan del av sitt yttrande gjort en implicit koppling mellan skyddet av folkhälsan och skyddet av djurs hälsa.

30 Dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl., C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 40.

31 Se till exempel skäl 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 191, 2004, s. 1), där det anges att [d]jurhälsa och djurskydd är viktiga faktorer som bidrar till livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet och till en human behandling av djur och som förhindrar att djursjukdomar sprids. Enligt artikel 67a i direktiv 2001/82 krävs recept för utlämnande till allmänheten av veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur. Enligt skäl 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/28/EG av den 31 mars 2004 om ändring av direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EUT L 136, 2004, s. 58) bör nämligen veterinärmedicinska läkemedel … endast användas på villkor som garanterar att de producerade livsmedlen kommer att vara ofarliga för konsumenterna när det gäller restmängder av läkemedel.

32 Se avseende humanläkemedel dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung, C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 34.

33 Se dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl., C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 19 och där angiven rättspraxis.

34 Se i detta avseende dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung, C‑148/15, EU:C:2016:776, punkterna 35 och 36 och där angiven rättspraxis.

35 Se bland annat World Economic Forum, Global Risks 2013, 8:e upplagan, s. 28 och följande sidor, som har påpekat (s. 31) att det föreligger en överkonsumtion av antibiotika i världen bland boskapsdjur och fiskodlingar (till exempel som tillväxtfrämjande medel). Resistenta bakterier kan överföras till människor genom kontakt med boskapsdjur, genom livsmedelskedjan och genom avloppsvatten från denna drift, liksom avloppsvatten från sjukhus och läkemedelsföretag.

36 Se bland annat Europaparlamentets resolution av den 11 december 2012 om den mikrobiella utmaningen – allt större hot från antimikrobiell resistens (2012/2041(INI)) där det i punkt K anförs att [d]et finns en koppling mellan användningen av antimikrobiella medel bland djur och spridningen av resistens bland människor och kommissionen i punkt 19 i denna uppmanas att undersöka villkoren för förskrivning och försäljning av antimikrobiella medel för att fastställa huruvida förfaranden inom human- eller veterinärmedicin kan leda till överdriven förskrivning, överanvändning eller missbruk av dessa medel.

37 Se till exempel dom av den 21 juni 2012, Susisalo m.fl., C‑84/11, EU:C:2012:374, punkt 42.

38 Se analogt dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband, C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 112.

39 Jämför dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl., C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 37.

40 Till skillnad från vad som är fallet med receptbelagda medicinska läkemedel som är avsedda att direkt användas som livsmedel, se dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl., C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 33 och dom av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien, C‑531/06, EU:C:2009:315, punkt 57.

41 Se, till exempel dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi och Autorità garante della concorrenza e del mercato, C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 31.

42 Vilket tycks följa av artiklarna 32 och 37.1 i lag nr 160/1998, jämförda med artiklarna 1 m och 37.1 i veterinärstadgan, samt artiklarna 43 j och 51 g NSV innan de upphävdes genom det omtvistade cirkuläret.

43 Se mitt förslag till avgörande i målet Grupo Itevelesa m.fl., C‑168/14, EU:C:2015:351, punkterna 73 och 74 och där angiven rättspraxis.

44 Se dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung, C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 30 och där angiven rättspraxis.

45 Se meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 29 juni 2017 En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM (2017) 339 final) där kommissionen (s. 3) anförde att One Health är ett begrepp som används för att beskriva principen om att människors och djurs hälsa är sammankopplade, att sjukdomar överförs mellan människor och djur och därför måste hanteras hos båda. One Health omfattar också miljön, som är ytterligare en länk mellan människor och djur och även en potentiell källa till nya resistenta mikroorganismer. Begreppet är allmänt vedertaget och används i EU och i FN:s politiska deklaration om antimikrobiell resistens från 2016.

46 Den möjligheten antyds även i artikel 1 m i veterinärsstadgan enligt vilken djurapotek och veterinärfarmaceutiska försäljningsställen ska ange om deras kapital uteslutande innehas av veterinärer eller om det på annat sätt insamlas i samband med senare lagändringar (min kursivering).

47 Dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike, C‑89/09, EU:C:2010:772. Av punkt 78 i den domen framgår även att det var tillåtet för icke-biologer att inneha kapital som översteg 25 procent av kapitalet i kommanditaktiebolag som drev laboratorier för biomedicinska analyser.

48 Ibidem punkterna 68 och 78.

49 Ibidem punkterna 29 och 56. Optiker har inte samma ställning, se dom av den 21 april 2005, kommissionen/Grekland, C‑140/03, EU:C:2005:242, punkterna 35 och 36.

50 Det ska tilläggas att den rumänska regeringen på förfrågan anförde att dess synpunkter avseende den andra frågan byggde på att den första frågan besvarades jakande. Den förklarade emellertid inte varför möjligheten att bortse från kravet på ägande är kopplat till bibehållandet av ensamrätt för veterinärer till detaljhandel med, användning och administrering av de aktuella produkterna.

51 Kollegiet har enbart anfört att myndigheten år 2014 kontrollerade 543 djurapotek och utdömde påföljder för 112 av dem för åsidosättande av bestämmelserna, utan att förklara vilken risk bestämmelser om sektorsövergripande ägande har på veterinärers oberoende. Bristen på relevans av den omständigheten verkar styrkas av det förhållandet att kollegiet därefter anfört att ingen av de 112 fallen resulterade i disciplinära förfaranden.

52 Dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike, C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 82.