Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar – förenade målen c‑316/16 och c‑424/16 B och Vomero

I. Inledning

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

B. Tysk rätt

C. Lagstiftningen i Förenade kungariket

III. Bakgrund till tvisten i respektive nationellt mål

A. Mål C‑316/16, B

B. Mål C‑424/16, Vomero

IV. Förfaranden och tolkningsfrågor

V. Bedömning

A. Den första tolkningsfrågan i mål C‑424/16: huruvida innehav av permanent uppehållsrätt är en förutsättning för förstärkt skydd med stöd av artikel 28.3 a i direktiv 2004/38

1. Inledande synpunkter

2. Nivåerna på skyddet mot utvisning inom ramen för direktiv 2004/38 uppvisar successiv karaktär

3. Står nivån på skyddet mot utvisning i proportion till graden av integration i den mottagande medlemsstaten?

4. Huruvida det råder samstämmighet mellan nivåerna på skydd mot utvisning enligt direktiv 2004/38

B. Den andra och den tredje tolkningsfrågan i mål C‑424/16: metod för beräkning av den period som motsvarar de tio föregående åren i den mening som avses i artikel 28.3 a i direktiv 2004/38

1. Inledande synpunkter

2. Arten av den period som utgör de tio föregående åren i den mening som avses i artikel 28.3 a i direktiv 2004/38

3. Huruvida perioder av frånvaro ska beaktas vid beräkningen av de tio föregående åren i den mening som avses i artikel 28.3 a i direktiv 2004/38

4. Huruvida fängelsevistelser ska beaktas vid beräkningen av de tio föregående åren i den mening som avses i artikel 28.3 a i direktiv 2004/38

a) Inverkan av fängelsevistelser på beviljandet av förstärkt skydd enligt artikel 28.3 a i direktiv 2004/38 mot bakgrund av domarna Onuekwere och G

b) Stadigvarande uppehåll som förutsättning för förstärkt skydd mot utvisning enligt artikel 28.3 a i direktiv 2004/38

C. Tolkningsfrågorna i mål C‑316/16: faktorer som ska beaktas vid helhetsbedömningen av graden av integration i den mottagande medlemsstaten

1. Är det tillräckligt för att en person ska kunna omfattas av förstärkt skydd enligt artikel 28.3 i direktiv 2004/38 att han eller hon är stadigvarande bosatt i den mottagande medlemsstaten och helt saknar anknytning till ursprungsmedlemsstaten?

2. Beaktandet av fängelsevistelsen i helhetsbedömningen av den berördes situation mot bakgrund av skillnaderna mellan de nationella systemen

a) Inledande synpunkter

b) Konsekvens mellan bedömningen av graden av integration och den faktiska karaktären av hotet mot den mottagande medlemsstatens intressen

c) Fängelsestraffets funktion

d) Dubbel bedömning av graden av integration

3. Relevanta faktorer i den helhetsbedömning som görs för att avgöra huruvida integrationen har brutits till följd av verkställighet av ett fängelsestraff som har utdömts för det brott som ligger till grund för utvisningsbeslutet

VI. Förslag till avgörande

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 (EUT L 141, 2011, s. 1, och rättelse i EUT L 229, 2004, s. 35, och EUT L 197, 2005, s. 34) (nedan kallat direktiv 2004/38).

3 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 57).

4 Dom av den 16 januari 2014 ( C 378/12, EU:C:2014:13, punkt 26).

5 Se dom av den 11 november 2004, Cetinkaya ( C‑467/02, EU:C:2004:708, punkterna 38 och 39), och dom av den 7 juli 2005, Aydinli ( C‑373/03, EU:C:2005:434, punkt 32). Såvitt avser ett fall där en person häktades och sedan dömdes till ett villkorligt fängelsestraff, se även dom av den 10 februari 2000, Nazli ( C‑340/97, EU:C:2000:77, punkterna 40 och 41).

6 Dom av den 11 november 2004, Cetinkaya ( C‑467/02, EU:C:2004:708, punkt 38), och dom av den 7 juli 2005, Aydinli ( C‑373/03, EU:C:2005:434, punkt 28).

7 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 64).

8 Dom av den 21 juli 2011, Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 65).

9 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑325/09, EU:C:2011:498).

10 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:86, punkt 102).

11 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑378/12, EU:C:2014:13).

12 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑378/12, EU:C:2014:13, punkt 26).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 40).

14 Dom av den 16 januari 2014, Onuekwere ( C‑378/12, EU:C:2014:13, punkt 31).

15 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑400/12, EU:C:2014:9).

16 Dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 36).

17 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708).

18 Dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkterna 30–32). Såvitt avser skillnaderna mellan villkoren för beviljande och förlust av permanent uppehållsrätt och villkoren för förstärkt skydd mot utvisning enligt artikel 28.3 a i direktiv 2004/38, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Onuekwere ( C‑378/12, EU:C:2013:640, punkt 28).

19 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708).

20 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑400/12, EU:C:2014:9).

21 Dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkterna 19 och 37), och dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 36).

22 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708).

23 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 37).

24 Se dom av den 7 oktober 2010 ( C‑162/09, EU:C:2010:592, punkt 37).

25 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 64).

26 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑378/12, EU:C:2014:13, punkt 25).

27 Dollat, P., La citoyenneté européenne. Théorie et statuts, Bruylant, Bryssel, 2008, s. 278.

28 Se artikel 24.2 i direktiv 2004/38.

29 Lenaerts, K., European Union Citizenship, National Welfare Systems and Social Solidarity, Jurisprudence, nr 18, 2011, s. 409.

30 Dom av den 19 september 2013, Brey ( C‑140/12, EU:C:2013:565, punkterna 69–75).

31 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑400/12, EU:C:2014:9).

32 Dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkterna 28 och 37). Min kursivering.

33 C‑145/09, EU:C:2010:322, punkt 122.

34 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708).

35 Dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 33).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 34).

37 Dom av den 16 januari 2014, Onuekwere ( C‑378/12, EU:C:2014:13, punkt 26), och dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 31).

38 Dom av den 16 januari 2014, Onuekwere ( C‑378/12, EU:C:2014:13, punkt 26).

39 Dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 32).

40 Dom av den 16 januari 2014, Onuekwere ( C‑378/12, EU:C:2014:13, punkt 26), och dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 31).

41 Se dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 35).

42 Se, för ett liknande resonemang, den tolkning av artikel 28.3 a i direktiv 2004/38 mot bakgrund av EU-domstolens dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 35), som redovisades av den domstol som hade framställt begäran om förhandsavgörande i det målet vid EU-domstolen, nämligen Upper Tribunal (Immigration and Asylum Chamber) (Överrätten, asyl- och immigrationsavdelningen), i dess dom av den 14 maj 2014, [2014] UKUT 392 (IAC).

43 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑325/09, EU:C:2011:498).

44 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑378/12, EU:C:2014:13).

45 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑400/12, EU:C:2014:9).

46 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑325/09, EU:C:2011:498).

47 Se dom av den 21 juli 2011, Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkterna 62–66).

48 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑378/12, EU:C:2014:13).

49 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑400/12, EU:C:2014:9).

50 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708).

51 Dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 34).

52 Dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 33).

53 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38 (KOM(2009) 313 slutlig).

54 Se s. 14.

55 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708).

56 Dom av den 23 november 2010 ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 38). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 37).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 33), och dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 36).

58 I detta sammanhang har den hänskjutande domstolen hänvisat till ovannämnda dom av den 23 november 2010, Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:708, punkt 32), och ovannämnda dom av den 16 januari 2014, G ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 35).

59 Dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( C‑30/77, ECLI:EU:C:1977:172, punkt 28). Se även dom av den 22 maj 1980, Santillo ( 131/79, EU:C:1980:131, punkterna 18 och 19), och dom av den 29 april 2004, Orfanopoulos och Oliveri ( C‑482/01 och C‑493/01, EU:C:2004:262, punkterna 78 och 79).

60 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Petrea ( C‑184/16, EU:C:2017:324, punkterna 57 och 58).

61 Se punkterna 48–50 i förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Tsakouridis ( C‑145/09, EU:C:2010:322). Se även generaladvokaten Bots påpekanden i punkt 29 i hans förslag till avgörande i målet Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:501).

62 Dom av den 22 maj 2012 ( C‑348/09, EU:C:2012:300, punkterna 32 och 34).

63 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑400/12, EU:C:2014:9, punkt 37).