Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 12 april 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 1, 2003, s. 1.

3 EUT C 210, 2006, s. 2.

4 EUT C 298, 2006, s. 17.

5 EUT L 123, 2004, s. 18.

6 Det framgår av det omtvistade beslutet att NXP övertog Philips verksamhet från och med dess bildande den 29 september 2006. Kommissionen ansåg att NXP inte hade deltagit i den aktuella överträdelsen.

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 42), dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen ( C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkt 71), och dom av den 26 januari 2017, Aloys F. Dornbracht/kommissionen ( C‑604/13 P, EU:C:2017:45, punkt 52).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen ( C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 258), dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 41), och dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen ( C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkt 49).

9 Dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 42), och dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen ( C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkt 50).

10 Punkt 160 i den överklagade domen.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen ( C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 86), och dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 45).

12 Se punkterna 57 och 58 i överklagandet.

13 Se, i beskrivningen av de faktiska omständigheterna, punkterna 38–41 i det omtvistade beslutet, i beskrivningen av händelserna (grundprinciperna för organisationen av kartellen), punkterna 68, 76 och 77 i det omtvistade beslutet, i tillämpningen av artikel 101 FEUF i förevarande mål, punkterna 246 och 297 i det omtvistade beslutet. Beträffande rättegångshinder avseende en ny grund, se dom av den 12 maj 2016, Bank of Industry and Mine/rådet ( C‑358/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:338, punkt 91).

14 Min kursivering.

15 En sådan begäran kan enligt min uppfattning inte diskuteras i förevarande mål. Genom att yrka att tribunalen skulle ogiltigförklara eller minska de böter som klaganden hade ålagts, begärde denne obestridligen att tribunalen skulle utöva sin fulla prövningsrätt (se, bland annat, punkterna 189 och 192 i klagandens ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väckts). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2017, FSL m.fl./kommissionen ( C‑469/15 P, EU:C:2017:308, punkt 72), och generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande KME Germany m.fl./kommissionen ( C‑272/09 P, EU:C:2011:63, punkt 78).

16 Se, för ett liknande resonemang, Muguet-Poullennec, G., Sanctions prévues par le règlement no 1/2003 et droit à une protection juridictionnelle effective: les leçons des arrêts KME et Chalkor de la CJUE, Revue Lamy de la Concurrence: droit, économie, régulation, 2012, nr 32, sidorna 57–78.

17 Se, för ett liknande resonemang, Van Cleynenbreugel, P., Constitutionalizing Comprehensively Tailored Judicial Review in EU Competition Law, The Columbia Journal of European Law, 2012, sidorna 519–545, särskilt sidorna 535 och 536, Forrester, I. S., A challenge for Europe’s judges: the review of fines in competition cases, European Law Review, 2011, volym 36, nr 2, sidorna 185–207, särskilt s. 195.

18 Dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen ( C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 200, min kursivering). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2017, FSL m.fl./kommissionen ( C‑469/15 P, EU:C:2017:308, punkt 75). I doktrinen har det understrukits att behovet av att göra en fördjupad och uteslutande prövning av de bestridda faktiska omständigheterna var ett krav som följde av artikel 47 i Europeiska unionens stadga och, därmed, omfattade den grundläggande rätten till ett effektivt domstolsskydd (se, för ett liknande resonemang, Wesseling, R., och van der Woude, M., The Lawfulness and Acceptability of Enforcement of European Cartel Law, World Competition, 35, 2012/4, sidorna 573–598, särskilt s. 582). Avseende kravet på rätten till ett effektivt rättsskydd inom konkurrensrätten, se även Van Cleynenbreugel, P., Constitutionalizing Comprehensively Tailored Judicial Review in EU Competition Law, The Columbia Journal of European Law, 2012, sidorna 519–545, särskilt s. 5, Bellis, J.-Fr., La charge de la preuve en matière de concurrence devant les juridictions de l’Union européenne, dans Mahieu, St. (red.), Contentieux de l’Union européenne. Questions choisies, Bryssel, Larcier, coll. Europe(s), 2014, sidorna 217–233, särskilt sidorna 217 och 218).

19 Se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, EU:C:2004:415, punkt 130).

20 Dom av den 7 juni 1983, Musique Diffusion française m.fl./kommissionen ( 100/80–103/80, EU:C:1983:158, punkt 129, min kursivering). Se, mer nyligen, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 56).

21 Dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen ( C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkt 102).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2017, Aloys F. Dornbracht/kommissionen ( C‑604/13 P, EU:C:2017:45, punkterna 55 och 56).

23 Se punkterna 167 och 191 i ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väckts.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen ( C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 86) och dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 45). Allvarlighetsgraden av ett företags deltagande i en överträdelse kan bland annat beaktas när det uppkommer förmildrande omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen, C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkterna 104 och 106).

25 Punkt 263 i den överklagade domen.

26 Punkt 269 i den överklagade domen.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P à C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 244).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen ( C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkt 75).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen ( C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkt 76).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2013, Siemens m.fl./kommission ( C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:866, punkt 128), och dom av den 27 april 2017, FSL m.fl./kommissionen ( C‑469/15 P, EU:C:2017:308, punkt 38).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 54).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen ( C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkt 71).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen ( C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkterna 72 och 73).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 1981, Ludwigshafener Walzmühle Erling m.fl./rådet och kommissionen ( 197/80–200/80, 243/80, 245/80 och 247/80, EU:C:1981:311, punkt16).

35 Se, för ett liknande resonemang, Bellis, J.-Fr., La charge de la preuve en matière de concurrence devant les juridictions de l’Union européenne, Mahieu, St. (dir.), Contentieux de l’Union européenne. Questions choisies, Bryssel, Larcier, coll. Europe(s), 2014, sidorna 217–233, särskilt s. 221. Det ska tilläggas att domstolen visserligen aldrig uttryckligen har erkänt den straffrättsliga karaktären av de böter som utgör påföljd för överträdelser av konkurrensrätten, men Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) har slagit fast att böter som dömts ut för att sanktionera en överträdelse av konkurrensrätten [hade] en straffrättslig karaktär, varför artikel 6.1 [i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna] var tillämplig, i det fallet i dess straffrättsliga del (Europadomstolens dom av den 27 september 2011, A. Menarini Diagnostics/Italien, ansökan nr 43509/08, CE:ECHR:2011:0927JUD004350908, punkt 44). Trots att Europadomstolens prövning var begränsad till det mål den hade att avgöra, tillåter grunden till dess motivering en allmän tillämpning av den slutsats som den kom fram till.

36 Punkt 181 i den överklagade domen. Se även punkt 183 i den överklagade domen.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2007, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel/kommissionen ( C‑403/04 P och C‑405/04 P, EU:C:2007:52, punkterna 38 och 56), samt dom av den 19 december 2013, Siemens m.fl./kommissionen ( C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:866, punkterna 39, 76, 77 och 129).