Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 16 maj 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 Dom av den 22 juni 2017 ( C‑549/15, EU:C:2017:490).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 2009, s. 16, rättelse i EUT L 165, 2009, s. 95).

4 Beslut av den 19 juli 2011 om erkännande av systemet International Sustainability and Carbon Certification för att visa att hållbarhetskriterierna uppfylls i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG och 2009/30/EG (EUT L 190, 2011, s. 79).

5 Kommissionens beslut av den 9 augusti 2016 om erkännande av systemet International Sustainability and Carbon Certification för påvisande av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG (EUT L 215, 2016, s. 33).

6 Lagstiftningsdekret nr 28 av den 3 mars 2011, Attuazione della direttiva 2009/28/CE sulla promozione dell’uso dell’energia da fonti rinnovabili, recante modifica e successiva abrogazione delle direttive 2001/77/CE e 2003/30/CE (GURI nr 71 av den 28 mars 2011).

7 Lagstiftningsdekret nr 66 av den 21 mars 2005, Attuazione della direttiva 2003/17/CE relativa alla qualità della benzina e del combustibile diesel (GURI nr 96 av den 27 april 2005).

8 Lagstiftningsdekret nr 55 av den 31 mars 2011, Attuazione della direttiva 2009/30/CE, che modifica la direttiva 98/70/CE, per quanto riguarda le specifiche relative a benzina, combustibile diesel e gasolio, nonchè l’introduzione di un meccanismo inteso a controllare e ridurre le emissioni di gas a effetto serra, modifica la direttiva 1999/32/CE per quanto concerne le specifiche relative al combustibile utilizzato dalle navi adibite alla navigazione interna e abroga la direttiva 93/12/CEE (GURI nr 97 av den 28 april 2011).

9 Decreto del ministero dell’ambiente e della tutela del territorio e del mare, 23 gennaio 2012, Sistema nazionale di certificazione per biocarburanti e bioliquidi (GURI nr 31 av den 7 februari 2012). Nedan dekret av den 23 januari 2012.

10 GSE är det statliga företag i Italien som är ansvarigt för att förvalta statliga stöd till produktion av energi som härrör från förnybara källor.

11 Förslag föredraget den 18 januari 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:25), punkterna 40–49.

12 Till exempel mark som har stort värde för den biologiska mångfalden (naturskog och annan trädbevuxen mark, områden som utsetts till naturskyddsområden eller till skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter, ängar och betesmark med rik mångfald) eller med stora mängder kollager (våtmarker, planterade områden eller med höga träd) och torvmark.

13 Detta är kommissionens uppfattning som uttrycks i dess meddelande om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (EUT C 160, 2010, s. 8).

14 Kort sagt uteslöts användningen av den så kallade identity preservation-metoden, som förhindrar att olika flytande biobränslen blandas med varandra eller med andra typer av drivmedel, och den så kallade book and claim-metoden, vilken skulle innebära att leverantörerna kan styrka hållbarheten i det flytande biobränslet utan att behöva visa någon spårbarhet. En jämförande analys av fördelar och nackdelar med dessa tre metoder finns i Van de Staaij, J., Van den Bos, A., Toop, G., Alberici, S. och Yildiz, I., Final report for Task 1 in the context of the project ENER/C1/2010–431, Analysis of the operation of the mass balance system and alternatives, 2012.

15 I meddelandet från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen (EUT C 160, 2010, s. 1) infördes ytterligare kriterier om tillämpningen av massbalansmetoden som förfarande för att säkerställa spårbarhetssystemet för flytande biobränslen, som kan säkerställa att hållbarhetskriterierna respekteras från produktionsfasen till slutförbrukning. Kommissionen underströk att massbalansmetoden är ett system i vilket hållbarhetsegenskaperna förblir kopplade till partier och att, när partier med olika hållbarhetsegenskaper blandas, de separata volymerna och hållbarhetsegenskaperna för varje parti ska förbli kopplade till blandningen. Om en blandning delas upp kan partier som skiljs från den kopplas till någon annan uppsättning hållbarhetsegenskaper (åtföljda av storlekar) så länge kombinationen av alla partier som skilts från blandningen är av samma storlek för varje uppsättning hållbarhetsegenskaper som ingick i blandningen.

16 Systemen kan konsulteras på https://ec.europa.eu/energy/en/topics/renewable-energy/biofuels/voluntary-schemes.

17 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 september 2015, om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 239, 2015, s. 1).

18 Den nya texten i artikel 18.4 andra stycket i direktiv 2009/28 var följande: Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internationella system med normer för produktion av biomassaprodukter innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för de syften som anges i artikel 17.2 och/eller visar att leveranserna av biodrivmedel eller flytande biobränsle uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 17.3, 17.4 och 17.5 och/eller att inga material avsiktligt har manipulerats eller kasserats så att leveranserna eller delar av dem skulle omfattas av bilaga IX. Kommissionen får besluta att dessa system innehåller tillförlitliga uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits för att skydda områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska lägen (som skydd av avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten och luft, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt om de aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket. Kommissionen får också med avseende på tillämpningen av artikel 17.3 b ii erkänna skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter som erkänts som sådana genom internationella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen.

19 Dokumentationen om funktionssättet för ISCC‑systemet är tillgänglig på kommissionens webbplats https://ec.europa.eu/energy/en/topics/renewable-energy/biofuels/voluntary-schemes

20 Enligt skäl 8 och 9 i genomförandebeslut 2011/438 uppfyllde ISCC‑systemet på lämpligt sätt hållbarhetskriterierna i direktiv 2009/28, och systemet använde en massbalansmetod enligt kraven i artikel 18.1 i nämnda direktiv. Utvärderingen av ISCC‑systemet visade dessutom att det uppfyllde tillfredsställande normer för tillförlitlighet, öppenhet och oberoende granskning och att det uppfyllde kraven på metoder som anges i bilaga V i direktiv 2009/28.

21 Jag hänvisar till definitionerna av båda produkterna i artikel 2 h i direktiv 2009/28. Båda produkterna framställs av biomassa, de första är vätskeformiga eller gasformiga bränslen som används för transportändamål, medan de andra är vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål.

22 Giltighetstiden för genomförandebeslut 2011/438, enligt dess artikel 2, var fem år från dess ikraftträdande (det vill säga, från den 10 augusti 2011 till den 9 augusti 2016).

23 I punkt 2.5 (Frivilliga system för flytande biobränslen) bekräftades: När det gäller flytande biobränslen kan kommissionen inte uttryckligen erkänna ett frivilligt system som en källa för tillförlitliga uppgifter för de markrelaterade kriterierna … Om kommissionen emellertid beslutar att tillförlitliga uppgifter beträffande biodrivmedel tillhandahålls genom ett frivilligt system uppmuntrar kommissionen medlemsstaterna att godta sådana system även för flytande biobränslen.

24 Jag påminner om den ordagranna lydelsen av denna bestämmelse: 1. Inom ramen för detta dekret, som undantag till vad som fastställs i artikel 8.1, kan de ekonomiska aktörerna i leveranskedjan för flytande biobränslen ansluta sig till de frivilliga systemen som är föremål för ett beslut i den mening som avses i artikel 7c.4 andra stycket i direktiv 98/70/EG, som tillämpas på biodrivmedel, förutsatt att de respekterar de villkor som fastställs i punkt 2.

25 Skäl 76 i direktiv 2009/28 och skäl 3 i genomförandebeslut 2011/438.

26 Detta synliggörs i kommissionens beskrivande tabell som är tillgänglig på https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/voluntary_schemes_overview_dec17.pdf

27 Meddelande från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen, enligt vilket ett frivilligt system bör omfatta vissa eller samtliga av direktivets hållbarhetskriterier.

28 Se mitt förslag föredraget den 18 januari 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:25), punkt 57 och dom av den 22 juni 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:490), punkt 40. Enligt den sistnämnda domen med hänsyn till de allmänna ordalag som används i formuleringen av kriterierna i artikel 18.1 leden a–c i direktiv 2009/28, inte heller kan anses att det genom nämnda bestämmelse har införts en fullständig harmonisering av kontrollmetoden för massbalanssystemet. Tvärtom följer det av dessa led att medlemsstaterna behåller ett bedömnings- och manöverutrymme när de mer i detalj ska bestämma vilka konkreta villkor som måste uppfyllas av de massbalanssystem som de ekonomiska aktörerna har att inrätta.

29 Se särskilt ISCC‑dokumentet, Assessment of International Sustainability & Carbon Certification system (ISCC), 2016, tillgängligt på https://ec.europa.eu/energy/en/topics/renewable-energy/biofuels/voluntary-schemes.

30 Vad gäller de frivilliga systemen finns också detta manöverutrymme för att avgöra vilka ekonomiska aktörer som ska ha skyldigheter, som kommissionen ska utvärdera vid bedömningen av de frivilliga systemen.

31 Granskningen ska kontrollera att de system som de ekonomiska aktörerna använder är korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägerier.

32 I punkt 2.2.3. i meddelandet från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen, bekräftas att produktionskedjan för biodrivmedel/biobränslen är vanligtvis lång, med många länkar, från den plats där råvaran hämtas till distributionen av drivmedlet. Råvaran omvandlas ofta till en mellanprodukt och därefter till en slutprodukt. Det är beträffande slutprodukten som det ska visas att kraven i direktivet har uppfyllts. Därför ska en försäkran göras avseende de råvaror och/eller mellanprodukter som använts. Det bekräftas också att metoden enligt vilken uppgifter eller en försäkran angående en råvara eller mellanprodukt förknippas med försäkran angående en slutprodukt kallas spårbarhetskedja. Spårbarhetskedjan skulle i normala fall omfatta alla steg från råvaruproduktion till det tillfälle då bränslena frisläpps för förbrukning. Den metod för spårbarhetskedjan som fastställs i direktivet är massbalansmetoden.

33 Dom av den 22 juni 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:490), punkt 72 och dom av den 27 oktober 2009, ČEZ ( C‑115/08, EU:C:2009:660), punkt 81 och där angiven rättspraxis.

34 Dom av den 12 oktober 2000, Ruwet ( C‑3/99, EU:C:2000:560), punkt 47 och dom av den 18 september 2003, Bosal ( C‑168/01, EU:C:2003:479), punkterna 25 och 26. När det gäller uttömmande harmonisering genom direktiv som tillåter nationella åtgärder som har mer omfattande skyddskrav, anser domstolen dessutom att dessa ska vara förenliga med förbudet i artiklarna 34–36 FEUF (dom av den 16 december 2008, Gysbrechts och Santurel Inter, C‑205/07, EU:C:2008:730, punkterna 33–35).

35 Dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 57 och där angiven rättspraxis.

36 Dom av den 22 juni 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:490), punkterna 76 och 77.

37 Se mitt förslag föredraget den 18 januari 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:25), punkt 72 och dom av den 22 juni 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:490), punkt 78.

38 Se särskilt dom av den 11 juli 1974, Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82), punkt 5, dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 66, dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), punkt 77 och dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732), punkt 96.

39 Enligt artikel 18.3 fjärde stycket i direktiv 2009/28: De skyldigheter som anges i denna punkt ska gälla oavsett om biodrivmedlen eller de flytande biobränslena produceras inom gemenskapen eller importeras.

40 Se särskilt dom av den 1 juli 2014 Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 76 och dom av den 11 december 2008, kommissionen/Österrike ( C‑524/07, EU:C:2008:717), punkt 54.

41 Se dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160), punkt 73, dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), punkt 91 och dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732), punkt 84.

42 Se dom av den 26 september 2013, IBV & Cie ( C‑195/12, EU:C:2013:598), punkt 56, dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), punkt 92 och dom av den 22 juni 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:490), punkterna 85 och 88.

43 Dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160), punkt 75, dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 80 och dom av den 22 juni 2017, E.ON Biofor Sverige ( C‑549/15, EU:C:2017:490), punkt 89.