Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 25 september 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den [inre] marknaden enligt artiklarna [107] och [108] i [EUF-]fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, 2008, s. 3) (nedan kallad den allmänna gruppundantagsförordningen).

3 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska [unionens] finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1).

4 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108] i [EUF-]fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).

5 Kommissionens förordning av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108] i [EUF]-fördraget (EUT L 140, 2004, s. 1).

6 Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 2006, s. 25).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320).

8 Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i [EUF-]fördraget (EUT L 187, 2014, s. 1).

9 Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9, och rättelse i EUT L 159, 2016, s. 23).

10 Lagen antogs den 7 december 2006 och trädde i kraft den 1 januari 2007 (RT I 2006, 59, 440; RT I, 03.02.2011, 3), i den lydelse som var i kraft från den 1 januari 2012 till den 30 juni 2014.

11 Dekretet trädde i kraft den 1 januari 2007 (RT I 2006, 61, 463; RT I, 05.07.2011, 20) och antogs bland annat med stöd av 26 § 6 STS, i den lydelse som var i kraft från den 1 januari 2012 till den 28 augusti 2014.

12 I punkt 20 i Riigikohus (Högsta domstolen) dom anges att [d]omstolarna har tillräckligt motiverat sitt konstaterande att klaganden, innan vederbörande ingav en ansökan om stöd den 24 oktober 2008, gjorde ett bindande åtagande om att anskaffa utrustning. Även om det antas att det bilaterala köpeavtalet av den 28 augusti 2008 var förenat med villkor enligt den föregående skriftväxlingen mellan parterna [hänvisning till handlingarna i målet], finns det inte någon hänvisning till något villkor i det trepartsavtal om köp som ingicks den 13 oktober 2008 med leasinggivarens medverkan.

13 Den hänskjutande domstolen hörde vittnena vid förhandlingen den 11 april 2017, men kom inte fram till någon slutgiltig slutsats i denna fråga (se förhandlingsprotokollet av den 11 april 2017).

14 Se dom av den 10 mars 1981, Irish Creamery Milk Suppliers Association m.fl. ( 36/80 och 71/80, EU:C:1981:62, punkt 6), och dom av den 16 juli 1992, Meilicke ( C‑83/91, EU:C:1992:332, punkt 26). Se även dom av den 30 mars 2000, JämO ( C‑236/98, EU:C:2000:173, punkt 31).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkterna 25–32).

16 Vid förhandlingen bekräftades det att de medel som är i fråga i förevarande fall kom från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Det rör sig om en av de europeiska strukturfonderna, vilken syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i unionen genom att avhjälpa de regionala obalanserna.

17 Den engelska handlingen, med rubriken General Block Exemption Regulation (GBER) – Frequently Asked Questions, finns tillgänglig på kommissionens webbplats på adressen http://ec.europa.eu/competition/state_aid/legislation/gber_practical_faq_en.pdf och besvarar frågan: Is it contrary to the incentive effect requirement of Art. 8 to conclude agreements and make payments based on them, in particular preliminary contracts for purchase options and pre-contracts of sale, before the aid application is submitted? på följande sätt: Footnote 40 of the Regional Aid Guidelines defines start of work as either the start of construction work or the first firm commitment to order equipment, excluding preliminary feasibility studies. Whether the agreements and payments made on the basis of these agreements can be considered a first firm commitment to start the project does not necessarily depend on the formal classification of the agreements in question, but on the terms of those agreements. If contractual obligations make it difficult from an economic standpoint to abandon the project in a given case, particularly because a considerable sum of money would be lost, work will be deemed to have started within the meaning of Art. 8. A more detailed examination of the specific circumstances of the case would be needed to see if this is indeed the case.

18 Dom av den 13 juni 2013, HGA m.fl./kommissionen ( C‑630/11 P, EU:C:2013:387, punkterna 106–109).

19 Dom av den 20 september 2011, Regione autonoma della Sardegna m.fl./kommissionen ( T-394/08, T-408/08, T-453/08 och T-454/08, EU:T:2011:493).

20 Förslag till avgörande i målet HGA ( C‑630/11 P, EU:C:2013:194, punkt 66).

21 Se Werner, P., och Verouden, V. (red.), EU State Aid Control: Law and Economics, Wolters Kluwer, Alphen-sur-le-Rhin, 2017, s. 208.

22 Enligt kommissionen är den allmänna gruppundantagsförordningen self-executing.

23 EAS hävdade vid förhandlingen att det snarare var fråga om tre olika avtal som skulle bedömas var för sig, och inte som en helhet.

24 Skyldigheten att återkräva olagligt stöd åligger för övrigt alla nationella myndigheter, såväl domstolar som förvaltningsmyndigheter, vilket framgår av EU‑domstolens praxis (se, bland annat, dom av den 22 juni 1989, Fratelli Costanzo/Comune di Milano, 103/88, EU:C:1989:256, punkterna 30 och 31).

25 För det fall kommissionen inte har fattat något beslut om att inleda en granskning av stödets förenlighet.

26 Dom av den 1 mars 2017, SNCM/kommissionen ( T-454/13, EU:T:2017:134, punkt 299); se även, i det avseendet, dom av den 16 juli 2014, Zweckverband Tierkörperbeseitigung/kommissionen ( T-309/12, EU:T:2014:676, punkterna 237–241), och dom av den 16 maj 2000, Frankrike/Ladbroke Racing och kommissionen ( C‑83/98 P, EU:C:2000:248, punkterna 58–61), och förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas, föredraget den 23 november 1999 ( EU:C:1999:577, punkterna 53–98).

27 Framför allt i samband med ett gruppundantag ska stödmottagaren vara medveten om att vederbörande tar en risk, eftersom stödet inte anmäls till kommissionen.

28 Dom av den 20 mars 1997, Land Rheinland-Pfalz/Alcan Deutschland ( C‑24/95, EU:C:1997:163, punkt 41).

29 En potentiellt motsvarande fråga tycks även ha uppkommit i mål C‑387/17, Fallimento Traghetti del Mediterraneo (som också är anhängigt vid EU-domstolen), inom ramen för en skadeståndstalan som väckts av en konkurrent till en stödmottagare mot den italienska staten på grund av den skada som konkurrenten påstår sig ha lidit till följd av att stödet betalades ut för tidigt.

30 Om det i nationell rätt föreskrivs en längre preskriptionstid, kommer emellertid den att vara tillämplig (se nedan fotnot 35, samma princip gäller för beräkningen av ränta).

31 Dom av den 3 september 2015, A2A SpA/Agenzia delle Entrate ( C‑89/14, EU:C:2015:537, punkt 42).

32 Dom av den 22 februari 2008, Centre d’exportation du livre français (CELF) och ministre de la Culture et de la communication/Société internationale de diffusion et d’édition (SIDE) ( C‑199/06, EU:C:2008:79, punkterna 50–54).

33 Dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Frankrike ( C‑232/05, EU:C:2006:651, punkt 53).

34 Skälet till detta är att det för tidiga genomförandet av det olagliga stödet får till följd att konkurrenterna i förekommande fall får känna av verkningarna av stödet tidigare. Stödmottagaren har således fått en otillbörlig fördel av detta (dom av den 22 februari 2008, CELF och ministre de la Culture et de la Communication, C‑199/06, EU:C:2008:79, punkterna 50–52 och 55). EU-domstolen slog fast att den nationella domstolen skulle ålägga stödmottagaren att betala ränta även efter det att kommissionen har fattat ett positivt beslut (domen CELF, punkterna 52 och 55). I detta fall avser räntan endast den period då det har förelegat en konkurrensfördel, under vilken stödmottagaren fick förfoga över stödet i förtid (det vill säga före kommissionens positiva beslut).

35 Om det i nationell rätt föreskrivs högre ränta än den ränta som unionsrätten garanterar, ska dessa strängare bestämmelser tillämpas. Se dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen GmbH/Land Nordrhein-Westfalen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkt 40).