Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 25 oktober 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 351, 2012, s. 1.

3 Nedan kallad BUAK.

4 EGT L 12, 2001, s. 1.

5 Avseende skillnaden i formulering av denna artikel i jämförelse med den i artikel 54 i förordning nr 44/2001, se punkt 39 i detta förslag till avgörande.

6 Beslut nr 3Ob152/15x.

7 Såvitt jag vet har ingett nytt avgörande meddelats på grundval av förordning nr 1215/2012.

8 Tillämplig vid tiden för omständigheterna i målet, nu artikel 419.1.

9 RGBl. 79/1896, nedan kallad EO.

10 BGBl. 560/1985.

11 BGBl. 414/1972, nedan kallad BUAG.

12 BGBl. I 72/2016.

13 Det finns inga uppgifter i beslutet om hänskjutande vad gäller kontrollen av de kunskaper som svaranden besatt i det pågående förfarandet eller ens den grund på grundval av vilken talan mot svaranden väcktes vid domstolen i den medlemsstat där klaganden har sitt hemvist, genom ett undantag från den princip som anges i artikel 4.1 i förordning nr 1215/2012.

14 Dom nr 5A_249/2014.

15 På grund av datumet för denna dom torde det röra sig om konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, vilken undertecknades den 30 oktober 2007, vars ingående godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den 27 november 2008 (EUT L 147, 2009, s. 1).

16 Enligt de uppgifter som erhållits under förhandlingen är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19) tillämplig.

17 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15). Det kan konstateras att även om de tre domarna meddelades av domstolen i mål rörande intyg som utfärdas för att underlätta erkännande och verkställighet av domar som meddelats i en medlemsstat (dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531), dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium ( C‑300/14, EU:C:2015:825), och dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448)), föranledde endast det sistnämnda målet domstolen att ta ställning till en invändning om rättegångshinder avseende begäran om förhandsavgörande.

18 Dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

19 Dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 28 och där angiven rättspraxis). Se, för ett liknande resonemang, med hänvisning till förordning nr 805/2004, dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium, C‑300/14, EU:C:2015:825, punkt 47).

20 C‑511/14, EU:C:2016:448.

21 Se punkt 30 i den domen.

22 C‑300/14, EU:C:2015:825 (punkterna 46 och 47).

23 C‑619/10, EU:C:2012:531.

24 Här ska erinras om att denna artikel motsvarar artikel 53 i förordning nr 1215/2012.

25 Se punkterna 35 och 36 i den domen.

26 Min kursivering.

27 Se artikel 42.1 b i förordning nr 1215/2012. Jämför med punkt 68 i dom av den 28 april 2009, Apostolides ( C‑420/07, EU:C:2009:271), enligt vilken … ett intyg enligt artikel 54 i förordning nr 44/2001, i vilket det anges att domarna är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten den dag då intyget utfärdades.

28 Se rubriken till artikel 6 i förordning nr 805/2004 som har följande lydelse intyg[ande av en dom som] … europeisk exekutionstitel.

29 Se dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium ( C‑300/14, EU:C:2015:825, punkt 45). Det ska framhållas att tillämpligheten av förordning nr 805/2004 i ett sådant fall prövas i ett skede som föregår intygandet av domen.

30 Denna princip utgör ett komplement till principen om automatiskt erkännande av domar, som grundas på det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, till vilken det också hänvisas i skäl 26 i förordning nr 1215/2012. Se även dom av den 9 mars 2017, Pula Parking ( C‑551/15, EU:C:2017:193, punkterna 52 och 53).

31 Detta uttryck används i dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 27), avseende den europeiska exekutionstiteln.

32 Se dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 36).

33 Se artikel 42.1 b i förordning nr 1215/2012 enligt vilken intyg[et] … åtföljs av ett utdrag av domen och, om så är befogat, relevant information om ersättningsberättigande kostnader för förfarandet och beräkning av ränta.

34 Se artikel 42.3 i förordningen.

35 Se avseende de villkor på vilka översättningen av den dom som ska verkställas emellertid kan begäras antingen av den behöriga verkställande myndigheten, eller den person mot vilken verkställighet söks, artikel 42.4 och artikel 43.2 i nämnda förordning.

36 Se artikel 45 i förordning nr 1215/2012.

37 Se artikel 46 i förordning nr 1215/2012.

38 Det är i detta avseende tänkbart att eventuella svårigheter så långt det är möjligt beaktats när dom meddelades.

39 Med undantag för rådets förordning av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1, artiklarna 16–18), som upphävdes genom förordning 2015/848 av den 20 maj 2015 och som har ersatts av likalydande bestämmelser i artiklarna 19–21 som föreskriver erkännande och direkt effekt av ett beslut om att inleda ett insolvensförfarande. Se även artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1) enligt vilken avskaffandet av exekvaturförfarandet är beroende av att Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet i den medlemsstat där domen har meddelats är tillämplig, utan hänsyn till de förfaranderegler som tillämpas eller om svaranden lämnat in ett bestridande.

40 Vad gäller obestridda fordringar, se förordning nr 805/2004 och dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis). Det kan i detta avseende påpekas att det enda intresset av att göra gällande att förordning nr 805/2004 är tillämplig sedan ikraftträdandet av förordning nr 1215/2012 ligger i att de garantier som ges i denna iakttas, eftersom presumtionen om att fordringen godkänts följer av fastställandet att den part som dömts inte infunnit sig under förfarandet.

41 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1).

42 Se dom av den 6 september 2012, InTrade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkterna 36 och 37). Det bör noteras att denna dom avsåg uppgifter om tredskodomsförfarandet i en rubrik i formuläret som är oförändrad i förordning nr 1215/2012.

43 Jämför dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium ( C‑300/14, EU:C:2015:825, punkt 44) avseende begreppet domstol som meddelat domen i artikel 6.1 i förordning nr 805/2004.

44 Frågan kan även uppkomma för första gången vid gränsöverskridande verkställighet av en dom som meddelats i ett nationellt förfarande. Se, i detta avseende, målet Weil (C‑361/18), som är anhängigt vid domstolen.

45 I detta avseende kan konstateras att domstolen, i motsats till vad kommissionen har hävdat i punkt 16 i sitt skriftliga yttrande, ska vara särskilt uppmärksam när det gäller tillämpligheten av förordning nr 1215/2012 om en svarande som har hemvist i en annan medlemsstat mot vilken talan väcks vid en domstol i en annan medlemsstat inte går i svaromål. För det första ska nämligen förekomsten av gemensamma behörighetsbestämmelser prövas enligt skäl 13 i nämnda förordning och, för det andra ska domstolen enligt artikel 28 i förordningen, självmant förklara sig obehörig, såvida den inte är behörig enligt bestämmelserna i denna förordning, och utföra vissa kontroller av huruvida svarandens rätt till försvar har iakttagits. Det ska dessutom erinras om att domstolen har slagit fast att frågor angående tillämpningsområdet för bestämmelserna i konventionen [av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32, svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt på varandra följande konventioner om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention], som är avgörande för domstols behörighet inom internationell rätt, ska prövas ex officio (dom av den 19 januari 1993, Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15, punkt 10).

46 Jämför dom av den 19 oktober 1995, Job Centre ( C‑111/94, EU:C:1995:340, punkt 11), dom av den 25 juni 2009, Roda Golf & Beach Resort ( C‑14/08, EU:C:2009:395, punkt 37), och begäran om förhandsavgörande i målet Logistik XXL (C‑135/18), som är anhängigt vid domstolen.

47 I sådana fall bör andra förfaranden enligt nationell lagstiftning, enligt min uppfattning ha genomförts, eftersom förfarandet inte är kontradiktoriskt vid utfärdandet av intyget.

48 Se punkt 31 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

49 Se begäran om förhandsavgörande i målet Logistik XXL (C‑135/18), som är anhängigt vid domstolen, rubrik 4.4 i formuläret i bilaga I till förordning nr 1215/2012. I det målet förordnade domstolen i ursprungsmedlemsstaten att domen avseende betalning av ett penningbelopp enbart kan verkställas interimistiskt mot att en säkerhet ställs av borgenären. Denne kan begränsa verkställigheten av domen till ett visst belopp av sin fordran (och därmed dess säkerhet) eller till säkerhetsåtgärder efter utgången av en frist utan att ha ställt säkerhet.

50 Se rubriken 4.6.2 i formuläret i bilaga I till förordning nr 1215/2012 och, i synnerhet, det skriftliga yttrande som lämnats av Nuyts, A., La refonte du règlement Bruxelles I, Revue critique de droit international privé, Dalloz, Paris, 2013, s. 1–64, särskilt s. 27 (punkterna 23 och 24).

51 Detta uttryck härrör från domen av den 13 oktober 2011, Prism Investments ( C‑139/10, EU:C:2011:653, punkt 31).

52 Avseende hänvisningen till rätten till försvar, se skäl 29 i förordning nr 1215/2012.

53 I detta sammanhang måste det, enligt min uppfattning, informeras om skälen för att vägra erkännande eller verkställighet som föreskrivs i förordning nr 1215/2012, bland annat dem som grundar sig på behörighetsregler som syftar till att skydda en svagare part. Se, i detta avseende, målet Salvoni (C‑347/18), som är anhängigt vid domstolen.

54 Se även hänvisningen till dessa bestämmelser i artikel 46 i denna förordning. Vad gäller prövningen av om den uteblivna svarandens rättigheter har iakttagits, se dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkterna 37 och 38), som enligt min mening tycks kunna överföras till förordning nr 1215/2012, eftersom bilaga I till denna förordning innehåller samma rubrik som den i bilaga V till förordning nr 44/2001, vars verkningar har diskuterats i förevarande mål. Dessutom föreskrivs i skäl 30 i förordning nr 1215/2012 att den part som överklagar verkställigheten av en dom som meddelats i en annan medlemsstat bör i möjligaste mån, och i enlighet med den anmodade medlemsstatens rättssystem, även kunna åberopa de grunder för vägran som föreskrivs i nationell lagstiftning inom de tidsfrister som fastställs i den lagstiftningen. De svårigheter som prövats i dom av den 13 oktober 2011, Prism Investments ( C‑139/10, EU:C:2011:653), bör följaktligen ha övervunnits.

55 Se dom av den 16 juli 2015, Diageo Brands ( C‑681/13, EU:C:2015:471), och dom av den 25 maj 2016, Meroni ( C‑559/14, EU:C:2016:349). I motsatt fall skulle detta, vad gäller tillämpningen av förordning nr 1215/2012, ha den effekten att det godtas att domstolen i den anmodade medlemsstaten kan ompröva bedömningen av domstolen i ursprungsmedlemsstaten.