Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 11 april 2019

1 Originalspråk: tyska.

2 Tillstånd är begreppet som används i den i detta avseende relevanta förordningen, rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

3 Fotnot 2 ovan.

4 Latvijas Vēstnesis (Lettlands officiella tidning), 163 (446) av den 24 oktober 1995.

5 Latvijas Vēstnesis (Lettlands officiella tidning), 326/330 (1387/1391) av den 3 november 1998.

6 Latvijas Vēstnesis (Lettlands officiella tidning), 158/160 (2069/2071) av den 4 maj 2000.

7 ECB/SSM/2016 – 5299WIP0INFDAWTJ81/2 WOANCA-2016–0005.

8 Tribunalens beslut av den 12 september 2017, Fursin m.fl./ECB ( T-247/16, EU:T:2017:623).

9 Överklagandet har ingen formell indelning i grunder för talan respektive delar av dessa grunder.

10 I synnerhet avseende den gemensamma tillsynsmekanismen har domstolen nyligen fastställt att det ankommer på unionsdomstolen med stöd av sin exklusiva behörighet att granska ECB:s rättsakter, även om medlemsstaterna vidtagit åtgärder i samband med att en sådan rättsakt antagits, se dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkterna 43 och 44).

11 Se, för ett tydligt exempel, tribunalens beslut av den 23 april 2009, New Europe/kommissionen ( T-383/08, EU:T:2009:114, punkterna 19–23). Se även mitt tidigare förslag till avgörande i målet Commune de Millau och SEMEA/kommissionen ( C‑531/12 P, EU:C:2014:1946, punkterna 33–41).

12 Se, i samband med begäran om förhandsavgöranden, dom av den 11 juli 1991, Verholen m.fl. ( C‑87/90–C‑89/90, EU:C:1991:314, punkt 24), dom av den 11 september 2003, Safalero ( C‑13/01, EU:C:2003:447, punkt 50), och dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 42). Se, även i detta avseende, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 104).

13 Fast rättspraxis sedan domen av den 27 november 1984, Bensider m.fl./kommissionen ( 50/84, EU:C:1984:365, punkt 7). Se även tribunalens dom av den 11 juli 1996, Sinochem Heilongjiang/rådet ( T-161/94, EU:T:1996:101, punkt 31), och tribunalens dom av den 25 september 1997, Shanghai Bicycle/rådet ( T-170/94, EU:T:1997:134, punkt 26).

14 Dom av den 28 oktober 1982, Groupement des Agences de voyages/kommissionen ( 135/81, EU:C:1982:371, punkterna 10–12).

15 Dom av den 18 januari 2007, PKK och KNK/rådet ( C‑229/05 P, EU:C:2007:32, punkterna 110–112).

16 Tribunalens beslut av den 15 februari 2005, PKK och KNK/rådet ( T-229/02, EU:T:2005:48, punkterna 37 och 38).

17 Tribunalens beslut av den 15 februari 2005, PKK och KNK/rådet ( T-229/02, EU:T:2005:48, punkterna 28 och 39–41).

18 Se, för ett liknande resonemang, senast tribunalens dom av den 23 april 2018, One of Us m.fl./kommissionen ( T-561/14, EU:T:2018:210, punkt 59).

19 Se, bland annat, dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 43), och dom av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo-Quéré ( C‑263/02 P, EU:C:2004:210, punkterna 33–35).

20 I synnerhet skulle ett överklagande av likvidationsbeslutet – som faktiskt inte kan överklagas enligt lettisk rätt – aldrig, inte heller genom en begäran om förhandsavgörande till domstolen, leda till en materiell prövning av ECB:s återkallelse av licensen. Den lettiska domstolen kontrollerar i sitt beslut om inledande av likvidationsförfarande inte huruvida återkallelsen av licensen var lagenlig, vilket den för övrigt inte heller är behörig att göra, se dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 57). Dessutom är det tveksamt huruvida den aktuella lettiska domstolen över huvud taget har rätt att begära förhandsavgörande vad gäller ett sådant beslut. Domstolen har vägrat en tysk distriktsdomstol rätt att begära förhandsavgörande i ett förfarande om utnämnande av en likvidator av tillgångarna i ett bolag, se beslut av den 12 januari 2010, Amiraike Berlin ( C‑497/08, EU:C:2010:5, punkterna 16–22).

21 Pågående mål T‑321/17, Niemelä m.fl./ECB, med hänvisning till beslutet från skattedomstolen, Malta av den 16 januari 2017 (bilaga 4 till ansökan till tribunalen), s. 7 och följande sidor.

22 Dessa nationella avgöranden avsåg det tidigare rättsläget då återkallelse av tillstånd ännu inte var en unionsrättsakt, eftersom tillståndet återkallades av FKMK; se Rīgas pilsētas Vidzemes priekšpilsētas tiesa (distriktsdomstolen för Vidzeme i staden Riga, Lettland), dom av den 27 mars 2009, Ogres Komercbanka/FKMK, nr A42388907, och Rīga Administratīvā apgabaltiesa (regionala förvaltningsdomstolen i Riga, Lettland), dom av den 25 mars 2010, Ogres Komercbanka/FKMK, br A42388907, liksom Rīga Administratīvā apgabaltiesa (regionala förvaltningsdomstolen i Riga, Lettland), dom av den 11 februari 2011, VEF Banka/FKMK, nr A43005010.

23 Enligt fast praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) får ett rättsmedel inte endast vara teoretiskt eller illusoriskt, se till exempel Europadomstolen, dom av den 26 februari 2002, Del Sol mot Frankrike, (CE:ECHR:2002:0226JUD004680099, § 21).

24 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 64), och dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 104).

25 Dom av den 24 oktober 2002, Aéroports de Paris/kommissionen ( C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkt 63), och dom av den 21 december 2011, A2A/kommissionen ( C‑318/09 P, EU:C:2011:856, punkt 125).

26 Dom av den 5 juli 2011, Edwin/KHIM ( C‑263/09 P, EU:C:2011:452, punkt 53), och dom av den 5 april 2017, EUIPO/Szajner ( C‑598/14 P, EU:C:2017:265, punkt 56).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen ( C‑449/14 P, EU:C:2016:848, punkt 49).

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet El Hassani ( C‑403/16, EU:C:2017:659, punkt 63).

29 Se, bland annat, tribunalens dom av den 12 december 2012, Novácke chemické závody/kommissionen ( T-352/09, EU:T:2012:673, punkterna 6 och 7).

30 Tribunalens dom av den 12 december 2012, Novácke chemické závody/kommissionen ( T-352/09, EU:T:2012:673, punkt 184).

31 Se, bland annat, dom av den 18 januari 2007, PKK och KNK/rådet ( C‑229/05 P, EU:C:2007:32, punkt 112), liksom punkterna 49–52 i förevarande förslag till avgörande.

32 Europadomstolen, dom av den 24 november 2005, Capital Bank AD mot Bulgarien (CE:ECHR:2005:1124JUD004942999, punkterna 91, 117 och 118). Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 21 oktober 2003, Credit and Industrial Bank mot Tjeckien (CE:ECHR:2003:1021JUD002901095, punkterna 71–73).

33 För övrigt skulle situationen, även om detta vore fallet, inte vara jämförbar med en situation där aktieägarna i ett bolag i det enskilda fallet inte samtycker till styrelsens beslut att inte väcka talan mot en unionsrättsakt. I den sistnämnda konstellationen kan självklart inte enbart de skiljaktiga uppfattningarna mellan aktieägare och styrelse grunda en talerätt för aktieägarna. Emellertid finns mellan aktieägarna och styrelsen även en associationsrättsligt grundad legitimitet och olika möjligheter att påverka. Detta rättfärdigar att aktieägarna är bundna av styrelsens beslut. I förhållandet mellan likvidatorn och bolagsorganen föreligger emellertid ingen sådan möjlighet till återkoppling i förevarande fall. Likvidatorn har tvärtom tillsatts av en utomstående part, som också är den som föreslagit att den aktuella unionsrättsakten ska antas. En senare talan om skadestånd som väcks av aktieägarna utgör, såsom redan konstaterats av tribunalen i punkt 56 i det överklagade beslutet, inte en adekvat möjlighet att utöva inflytande.

34 Denna talan kan man i vidare mening förstå som en actio pro socio. Den tredje tänkbara varianten, nämligen att aktieägarna väcker talan i bankens namn i syfte att tillvarata dess intressen, kan inte aktualiseras i förevarande fall, eftersom aktieägarna inte är fullmäktiga företrädare för banken.

35 Se, för ett liknande fall, tribunalens dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband/kommissionen ( T-457/09, EU:T:2014:683, punkterna 112 och 116), och dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T-499/12, EU:T:2015:840, punkterna 31 och 57).

36 Denna fråga är föremålet för överklagandena i målen C‑663/17 P och C‑665/17 P, se punkt 102 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkterna 39–42), och dom av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo-Quéré ( C‑263/02 P, EU:C:2004:210, punkterna 29–32).

38 Se punkterna 57 och 79 i förevarande förslag till avgörande.

39 Se punkterna 48–56 i förevarande förslag till avgörande.

40 Se punkterna 80–87 i förevarande förslag till avgörande.

41 För övrigt har styrelsen även efter det att likvidatorn återkallat fullmakterna och trots ett motstridigt beslut från Rīgas pilsētas Vidzemes priekšpilsētas tiesa (distriktsdomstolen för Vidzeme i staden Riga) företrätt klaganden i det administrativa förfarandet inför ECB:s omprövningsnämnd, utan att detta har misslyckats på grund av praktiska hinder.

42 Dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 37).

43 Tribunalens dom av den 20 juni 2000, Euromin/rådet, T-597/97 ( EU:T:2000:157, punkt 50), dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband/kommissionen ( T-457/09, EU:T:2014:683, punkt 112) och dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T-499/12, EU:T:2015:840, punkt 31).

44 Se, i detta avseende, punkt 87 i förevarande förslag till avgörande.

45 Dom av den 2 februari 1988, Kwekerij van der Kooy m.fl./kommissionen ( 67/85, 68/85 och 70/85, EU:C:1988:38, punkt 22), dom av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl./kommissionen ( C‑313/90, EU:C:1993:111, punkterna 29 och 30), och dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen ( C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkt 56); se även tribunalens rättspraxis, bland annat tribunalens dom av den 23 januari 2014, Confederación de Cooperativas Agrarias de España och CEPES och kommissionen ( T-156/10, EU:T:2014:41, punkterna 33 och 37–39).

46 Dom av den 7 december 1993, Federmineraria m.fl./kommissionen ( C‑6/92, EU:C:1993:913, punkterna 17 och 18), och dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen ( C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkt 64).

47 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T-499/12, EU:T:2015:840, punkt 33).

48 Tribunalens dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T-499/12, EU:T:2015:840, punkterna 40–44).

49 Dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 38).

50 Tribunalens dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T-499/12, EU:T:2015:840, punkt 45).

51 Se tribunalens dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband/kommissionen ( T-457/09, EU:T:2014:683, punkterna 112 och 116), och dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T-499/12, EU:T:2015:840, punkterna 31 och 57).

52 Se, bland annat, tribunalens dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband/kommissionen ( T-457/09, EU:T:2014:683, punkterna 111 och 120).

53 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen ( 25/62, EU:C:1963:17, på s. 238), dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 72), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 15).

54 Dom av den 5 maj 1998, Glencore Grain/kommissionen ( C‑404/96 P, EU:C:1998:196, punkt 41), dom av den 29 juni 2004, Front national/parlamentet ( C‑486/01 P, EU:C:2004:394, punkt 34), och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 68).

55 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens argumentation i dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T‑499/12, EU:T:2015:840, punkterna 42 och 44).

56 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband/kommissionen ( T-457/09, EU:T:2014:683, punk 117). Se även ovan punkt 106 i förevarande förslag till avgörande.

57 Se fotnot 33 i förevarande förslag till avgörande.

58 Se punkterna 108–112 i förevarande förslag till avgörande.

59 Aktieägarnas rätt till egendom berörs i vart fall inte direkt av återkallelsen av licensen; se, i detta avseende, punkterna 119 och 120 i förevarande förslag till avgörande.

60 Se ovan punkt 127 i förevarande förslag till avgörande.