Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 7 maj 2020
1 Originalspråk: engelska.
2 Se även beslut av den 10 oktober 2017, Greenpeace Energy/kommissionen ( C‑640/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:752), och meddelande ACCC/C/2015/128 inför Århuskonventionens efterlevnadskommitté som rör rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning (artikel 9.3 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, undertecknad i Århus, Danmark, den 25 juni 1998). Dessa två förfaranden avsåg/avser båda statligt stöd till projektet Hinkley Point C och var och en av dessa visar på sitt eget sätt det hårda motståndet mot projektet.
3 Dom av den 12 juli 2018, Österrike/kommissionen ( T-356/15, EU:T:2018:439).
4 Kommissionens beslut (EU) 2015/658 av den 8 oktober 2014 om den stödåtgärd SA.34947 (2013/C) (f.d. 2013/N) som Förenade kungariket planerar att genomföra till förmån för Hinkley Point C Nuclear Power Station [delgivet med nr C(2014) 7142] (EUT L 109, 2015, s. 44).
5 EUT L 248, 2015, s. 9, och rättelse i EUT L 159, 2016, s. 23, tidigare rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget, EGT L 83, 1999, s. 1.
6 EUT L 140, 2004, s. 1.
7 EUT C 155, 2008, s. 10.
8 Detta kommer att indexeras till konsumentprisindexet och kan komma att justeras 15 år efter startdatumet för den första reaktorn och 25 år efter startdatumet för den första reaktorn på grundval av kända faktiska kostnader och reviderade prognoser för framtida kostnader.
9 I detta fall baslastsegmentet.
10 Det vill säga skäl som inte har samband med hälsa, kärnsäkerhet, allmän säkerhet, miljösäkerhet, kärnämnestransport eller kärnämneskontroll.
11 Statligt stöd SA.34947 (2013/C) (f.d. 2013/N) – Investeringskontrakt (tidig form av CFD-kontrakt) för den nya kärnkraftsanläggningen vid Hinkley Point C – Uppmaning enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att inkomma med synpunkter (EUT C 69, 2014, s. 60) (Beslutet att inleda undersökningen).
12 Rådets beslut (EU) 2019/274 av den 11 januari 2019 om undertecknande på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 47I, 2019, s. 1) och rådets beslut (EU) 2020/48 av den 21 januari 2020 om ändring av beslut (EU) 2019/274 om undertecknande på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 16I, 2020, s. 1).
13 Detta bekräftades genom Lissabonfördraget, som lät Euratomfördraget förbli praktiskt taget oförändrat: se skälen i Lissabonfördragets protokoll nr 2 om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (EUT C 306, 2007, s. 199). Detta bekräftas av förklaring nr 54 av flera medlemsstater, som har fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget (EUT C 83, 2010, s. 356).
14 Genom artikel 106a.1 i Euratomfördraget blir vissa institutionella bestämmelser i FEUF direkt tillämpliga på Euratomfördraget, medan artikel 106a.3 i Euratomfördraget klargör att bestämmelserna i FEU och FEUF inte ska påverka bestämmelserna i Euratomfördraget. Det fanns liknande bestämmelser före Lissabonfördraget. Motsvarigheten till artikel 106a.3 i Euratomfördraget fanns i EG-fördraget, nämligen i artikel 305.2.
15 Punkt 72 i den överklagade domen.
16 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Kernkraftwerke Lippe-Ems ( C‑5/14, EU:C:2015:51, punkterna 31–34).
17 Se ingressen och artikel 2 i Euratomfördraget.
18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen ( C‑411/17, EU:C:2019:622), underförstått, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen ( C‑411/17, EU:C:2018:972, punkt 42), och de domar som tribunalen hänvisade till i punkt 73 i den överklagade domen i förevarande mål, nämligen dom av den 29 mars 1990, Grekland/rådet ( C‑62/88, EU:C:1990:153, punkt 17), dom av den 12 april 2005, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑61/03, EU:C:2005:210, punkt 44), samt yttrande 1/94 (Avtal bilagda WTO-avtalet) av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkt 24).
19 Med hänsyn till att Republiken Österrike har hänvisat till punkt 79 och följande punkter som de domskäl i tribunalens dom som ifrågasätts, är det fortfarande något oklart huruvida denna del av domen har angripits eller ej.
20 Min kursivering.
21 Dom av den 15 juni 2010, Mediaset/kommissionen ( T-177/07, EU:T:2010:233, punkt 125).
22 Punkt 86 i den överklagade domen.
23 Vid tribunalen hade Republiken Österrike åberopat den domen till stöd för påståendet att stödåtgärden måste eftersträva ett tydligt definierat mål av gemensamt intresse.
24 Min kursivering.
25 Dom av den 15 juni 2010, Mediaset/kommissionen ( T-177/07, EU:T:2010:233, punkt 125).
26 Punkt 86 i den överklagade domen.
27 Punkt 108 i den överklagade domen, med hänvisning till skäl 374 i det omtvistade beslutet.
28 Dom av den 17 september 1980, Philip Morris Holland/kommissionen ( 730/79, EU:C:1980:209, punkt 24), och dom av den 24 februari 1987, Deufil/kommissionen ( 310/85, EU:C:1987:96, punkt 18).
29 Dom av den 26 september 2002, Spanien/kommissionen ( C‑351/98, EU:C:2002:530, punkt 74), och dom av den 11 september 2008, Tyskland m.fl./Kronofrance ( C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2008:482, punkt 59).
30 Republiken Österrike har hänvisat till de principer som används vid bedömningen av statligt stöd, vilka finns i kapitel 3 i rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (EUT C 198, 2014, s. 1), punkt 35, i kapitel 3.1 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 2014, s. 1, och rättelse i EUT C 186, 2016, s. 20), punkt 26 och följande punkter, och i punkt 33 i EU:s riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (EUT C 25, 2013, s. 1), och i punkt 26 i riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020 (EUT C 209, 2013, s. 1), och i alla dessa anges bidrag till att uppnå ett mål av gemensamt intresse som ett bedömningskriterium.
31 Skälen 366–374 i det omtvistade beslutet. Beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet var till och med ännu mer detaljerat i denna fråga (EUT C 69, 2014, s. 60), punkterna 237–267.
32 Dom av den 17 september 1980, Philip Morris Holland/kommissionen ( 730/79, EU:C:1980:209, punkt 26).
33 Dom av den 24 februari 1987, Deufil/kommissionen ( 310/85, EU:C:1987:96, punkt 18).
34 Dom av den 19 september 2002, Spanien/kommissionen ( C‑113/00, EU:C:2002:507, punkt 67).
35 Dom av den 11 september 2008, Tyskland m.fl./Kronofrance ( C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2008:482, punkt 60 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 30 september 2003, Freistaat Sachsen m.fl./kommissionen ( C‑57/00 P och C‑61/00 P, EU:C:2003:510, punkt 53), och dom av den 21 juli 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen ( C‑459/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:515, punkt 38).
36 Dom av den 11 september 2008, Tyskland m.fl./Kronofrance ( C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2008:482, punkt 65), och dom av den 21 juli 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen ( C‑459/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:515, punkt 38), där domstolen klart har slagit fast att frågan huruvida det omtvistade beslutet är giltigt ska prövas endast med utgångspunkt i det undantag som föreskrivs i fördraget (i detta fall artikel 107.3 c FEUF), och inte mot bakgrund av någon påstådd tidigare praxis.
37 I punkt 65 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
38 Min kursivering.
39 Dom av den 15 juni 2010, Mediaset/kommissionen ( T-177/07, EU:T:2010:233, punkt 125), min kursivering. I dom av den 14 januari 2009, Kronoply/kommissionen ( T-162/06, EU:T:2009:2, punkt 74), och dom av den 11 december 2014, Österrike/kommissionen ( T-251/11, EU:T:2014:1060, punkt 208), som Republiken Österrike har hänvisat till, fastställde förstainstansrätten/tribunalen kommissionens respektive beslut, i vilka kommissionen bedömde huruvida stödet hade ett mål av gemensamt intresse eller bidrog till ett mål av gemensamt intresse, utan att det var nödvändigt att behandla frågan huruvida stödet i det specifika fallet i sig eftersträvade ett gemensamt intresse.
40 Punkterna 237–267.
41 Dom av den 15 juni 2010, Mediaset/kommissionen ( T-177/07, EU:T:2010:233).
42 Se Kahl, W Die Kompetenzen der EU in der Energiepolitik nach Lissabon, Europarecht nr 5, 2009, 601–621. Kahl har påpekat att Europeiska rådet vid sitt möte i Laeken år 2001 redan hade beslutat att inte integrera Euratom i EU på grund av de förväntade politiska meningsskiljaktigheterna. Detta ledde till att endast ett stycke fördes in i avsnittet Övriga beslut, vari omnämns betydelsen av säkerhet inom kärnsektorn, i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Laeken den 14 och 15 december 2001, CONV 621/03 sidan 1. Se även avsnitt III, punkt 11 i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 8–9 mars 2007, 7224/1/07 REV 1, som bekräftar de olika uppfattningarna.
43 I punkt 42.
44 Se artikel 1 Euratomfördraget.
45 Dom av den 17 september 1980, Philip Morris Holland/kommissionen ( EU:C:1980:209).
46 Dom av den 24 februari 1987, Deufil/kommissionen ( EU:C:1987:96).
47 Dom av den 17 september 1980, Philip Morris Holland/kommissionen ( 730/79, EU:C:1980:209).
48 Dom av den 24 februari 1987, Deufil/kommissionen ( 310/85, EU:C:1987:96, punkt 18).
49 Dom av den 17 september 1980, Philip Morris Holland/kommissionen ( 730/79, EU:C:1980:209, punkt 24).
50 Dom av den 19 september 2002, Spanien/kommissionen ( C‑113/00, EU:C:2002:507).
51 Dom av den 17 september 1980, Philip Morris Holland/kommissionen ( 730/79, EU:C:1980:209).
52 Dom av den 19 september 2002, Spanien/kommissionen ( C‑113/00, EU:C:2002:507, punkt 67).
53 Se även ingressen (SOM ÄR ANGELÄGNA att skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas) och artikel 2 b i Euratomfördraget.
54 De faktiska omständigheterna i förevarande mål skiljer sig mycket från de faktiska omständigheterna i dom av den 12 april 2005, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑61/03, EU:C:2005:210), där kommissionen ville åberopa en bestämmelse i Euratomfördraget på området för kärnenergi för militära ändamål, vilket faller utanför Euratomfördragets tillämpningsområde. Domstolen slog i det sammanhanget fast följande i punkt 44: I den mån gemenskapen genom [Euratomfördraget] inte ges särskilda medel för att uppnå [målet att skydda folkhälsan och miljön mot de faror som uppstår till följd av användningen av kärnenergi, inbegripet för militära ändamål], kan det inte uteslutas att lämpliga åtgärder kan vidtas på grundval av de relevanta bestämmelserna i EG‑fördraget …. De faktiska omständigheterna i detta mål skiljer sig även från omständigheterna i dom av den 27 oktober 2009, ČEZ ( C‑115/08, EU:C:2009:660), som rör tillämpningen av likabehandlingsprincipen, avseende vilken Euratomfördraget inte innehåller några uttryckliga bestämmelser (se punkterna 87–91 i den domen), vars tillämpning – såsom Republiken Slovakien har påpekat i detta mål – inte leder till ett resultat som omintetgör Euratomfördragets mål.
55 Se även förfaranderegeln i artikel 192.2 c FEUF för det fall Europeiska unionen är verksam på området samt förklaring nr 35 som har fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, vilken undertecknades den 13 december 2017.
56 Av dessa skäl kan Österrike inte heller åberopa mål som inte hör till området för statligt stöd.
57 Se dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen ( T-57/11, EU:T:2014:1021, punkt 189).
58 Även om Republiken Österrike har hävdat att dessa principer borde ha beaktats redan när det avgjordes huruvida stödåtgärderna eftersträvade ett mål av gemensamt intresse, har den bestritt punkt 517 i den överklagade domen som rör frågan om åtgärdens proportionalitet enligt det negativa villkoret i artikel 107.3 c FEUF. Tribunalens överväganden i den delen av domen rör följaktligen frågor om proportionalitet.
59 Beträffande den bedömningen, se punkt 115 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
60 Dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen ( C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 41), min kursivering. Se även tribunalens bedömning i det avseendet i dom av den 13 januari 2004, Thermenhotel Stoiser Franz m.fl./kommissionen ( T‑158/99, EU:T:2004:2, punkt 159), dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen ( T-289/03, EU:T:2008:29, punkt 315), och dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen ( T-57/11, EU:T:2014:1021, punkterna 185 och 190).
61 Exempelvis kräver byggandet och driften av kärnkraftverk i Förenade kungariket ett antal tillstånd, dispenser och godkännanden i vilka de relevanta miljöfrågorna kan tas upp. Beviljandet av sådana tillstånd, dispenser och godkännanden kan också bli föremål för domstolsprövning. Kommissionen ska även underrättas om till exempel eventuella planer för deponering av radioaktivt avfall i enlighet med artikel 37 i Euratomfördraget och kommissionen ska yttra sig över sådana planer, se, exempelvis, kommissionens yttrande av den 3 februari 2012 om planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från de två EPR-reaktorerna vid kärnkraftverket Hinkley Point C i Somerset, Förenade kungariket (EUT C 33, 2012, s. 1).
62 Punkt 359 i den överklagade domen med avseende på beslutet av den 9 oktober 2015 i ärende SA.34962, Waste Contract for New Nuclear Power Stations (EUT C 161, 2016, s. 1).
63 Se punkterna 155–157 och punkt 405 i den överklagade domen, där tribunalen behandlade de utmärkande dragen hos kärnenergi (särskilt med avseende på finansieringen av kärnenergianläggningar).
64 Enligt artikel 256.1 andra stycket FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol får överklaganden endast avse en felaktig tillämpning av unionsrätten från tribunalens sida.
65 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juli 2011, Edwin/harmoniseringskontoret ( C‑263/09 P, EU:C:2011:452, punkt 64, och där angiven rättspraxis).
66 Se, exempelvis, punkterna 165, 168, 171 och 174 i den överklagade domen.
67 Beslut av den 26 september 2016 ( T-382/15), ej publicerat, EU:T:2016:589). I det målet försökte Greenpeace Energy eG och andra företag verksamma inom produktion och tillhandahållande av energi från förnybara källor att angripna det omtvistade beslutet, se fotnot 2. Tribunalen slog i punkt 55 och följande punkter fast att det ligger i elens natur att det är svårt att bestämma dess ursprung och särskilt dess källa när den en gång har matats in i ett överförings- eller distributionsnät, och av det skälet kan det inte definieras olika marknader beroende på energikällan.
68 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen ( 25/62, EU:C:1963:17).
69 Det negativa villkoret i artikel 107.3 c FEUF. Se punkt 59 i förevarande förslag till avgörande.
70 Punkterna 231 och 232 i den överklagade domen.
71 Skälen 382–385 i det omtvistade beslutet.
72 Punkterna 150 och 151 i den överklagade domen och där angiven rättspraxis.
73 Marknadsmisslyckande avser en situation där marknaden inte kan uppfylla marknadens krav. Medlemsstaterna kan emellertid genomföra de mål som anges i artikel 107.2 och 3 FEUF även om marknaden inte efterfrågar dem i tillräcklig utsträckning.
74 I den mån som Republiken Österrike har åberopat dom av den 9 juni 2016, Magic Mountain Kletterhallen m.fl./kommissionen ( T-162/13, ej publicerad, EU:T:2016:341, punkt 81), till stöd för dess argument att tribunalen ändå stödde sig på ett marknadsmisslyckande, är det helt uppenbart att tribunalen i den domen endast hänvisade till detta som ett ytterligare argument i det specifika fallet, men detta begränsade inte på något sätt dess slutsats att ett marknadsmisslyckande inte var ett nödvändigt kriterium.
75 EUT C 262, 2016, s. 1.
76 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9).
77 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 65).
78 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9).
79 Det ska även påpekas att CfD-kontrakt också erbjuds för förnybara energikällor, med särskilda bestämmelser som är inriktade på dessa industrier.
80 Se punkt 516 i den överklagade domen.
81 Dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen ( T-57/11, EU:T:2014:1021, punkt 189).
82 Dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen ( T-289/03, EU:T:2008:29, punkt 314).
83 EGT C 72, 1994, s. 3.
84 I punkt 584 i den överklagade domen.
85 I punkt 589 i den överklagade domen.
86 I punkt 593 i den överklagade domen.
87 I punkt 580 i den överklagade domen.
88 I punkterna 424 och 594 i den överklagade domen.
89 Dom av den 6 november 1990, Italien/kommissionen ( C‑86/89, EU:C:1990:373).
90 Dom av den 21 juli 2011, Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt/kommissionen ( C‑459/10P, ej publicerad, EU:C:2011:515).
91 Ibidem.
92 I punkterna 72–74 i överklagandet framgår det att även om Republiken Österrike har förnekat detta i punkt 70 i överklagandet, avser den med sina hänvisningar till det otillräckliga fastställandet av stödkomponenter i själva verket att stödet inte beräknades.
93 Detta är inte överraskande; frågan behandlades inte av tribunalen eftersom den inte hade åberopats av Republiken Österrike.
94 Republiken Österrike har till och med instämt i detta i punkt 73 i sitt överklagande.
95 Skälen 336–339 i det omtvistade beslutet.
96 Punkt 3.2 a i tillkännagivandet om garantier.
97 Skälen 463–477 i det omtvistade beslutet, punkterna 304 och 305 i den överklagade domen.
98 Skäl 472 i det omtvistade beslutet.
99 Se allmänt punkterna 302–322 i den överklagade domen.
100 Skäl 432 i det omtvistade beslutet.
101 Skäl 472 i det omtvistade beslutet.
102 Dom av den 15 juni 2010, Mediaset/kommissionen ( T-177/07, EU:T:2010:233).