Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 22 januari 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, exempelvis, mitt förslag till avgörande i målet IK (Verkställighet av en kompletterande påföljd) ( C‑551/18 PPU, EU:C:2018:890). Se även förslag till avgörande av min högt värderade, numera bortgångne kollega generaladvokaten Bot i målet M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:564, punkt 74), där han erinrade om att den straffrättsliga legalitetsprincipen utgör en av de väsentliga principerna i den moderna straffrätten och uppställdes särskilt av den italienska straffrättsspecialisten Cesare Beccaria, som i sin berömda avhandling Om brotten och straffen (1764) hänvisade till Montesquieus skrifter (Om lagarnas anda (bok XI, kapitel VI, om Englands författning), 1748).

3 EUT L 335, 2004, s. 8.

4 EUT C 303, 2007, s. 1.

5 Skäl 1.

6 Skäl 3.

7 Skäl 4.

8 Skäl 5.

9 Skäl 9.

10 Se vidare punkt 76 nedan samt fotnoterna 45 och 46 nedan.

11 Dom av den 21 juli 2011, Fuchs och Köhler ( C‑159/10 och C‑160/10, EU:C:2011:508, punkt 30).

12 Dom av den 5 mars 2009, Kattner Stahlbau ( C‑350/07, EU:C:2009:127, punkterna 24 och 25).

13 Se Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen av den 20 december 1988 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 1582, s. 95). I artikel 3.2 i konventionen föreskrivs följande: Med reservation för sina konstitutionella principer och grundbegreppen i sin rättsordning skall varje part vidta erforderliga åtgärder för att, i de fall då handlingen begås uppsåtligen, belägga med straff enligt sin nationella lag innehav, köp eller odling av narkotika eller psykotropa ämnen för privat konsumtion i strid med bestämmelserna i 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention. Såväl Europeiska unionen som Polen är parter i konventionen.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 14 mars 2013, Allianz Hungária Biztosító m.fl. ( C‑32/11, EU:C:2013:160, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 31).

17 Dom av den 15 november 2016 ( C‑268/15, EU:C:2016:874).

18 Se, exempelvis, dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkterna 28 och 30).

19 Dom av den 14 mars 2013, Allianz Hungária Biztosító m.fl. ( C‑32/11, EU:C:2013:160, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

20 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 19, 21 och 22 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkt 14).

22 Se artikel 6.1 FEU: Unionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i [stadgan], som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.

23 Protokoll nr 30 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 1.1 i detta protokoll föreskrivs följande: Stadgan ska inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars, möjlighet att fastslå att Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.

24 Dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oberoendet för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 85 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 119 och 120).

25 Skäl 4 i rambeslutet (se punkt 7 ovan).

26 Nämligen [f]ramställning, tillverkning, extraktion, beredning, erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, försäljning, överlåtelse av varje slag, förmedling, försändelse, transitering, transport, import eller export av narkotika.

27 Vissa av de handlingar som förtecknas i artikel 2.1 a är i vart fall oförenliga med innehav för privat konsumtion (erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, försäljning, överlåtelse, förmedling, försändelse och transitering).

28 Se även skäl 3.

29 Europaparlamentets betänkande om utkastet till rådets rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel, A5–0095/2004, 23 februari 2004, s. 6.

30 Artikel 31.1 e i fördraget om Europeiska unionen innehåller en rättslig grund för fastställande av minimiregler inom vissa straffrättsliga områden, bland annat narkotikahandel. Se även skäl 3 i rambeslut 2004/757/RIF.

31 Artikel 34.2 b i fördraget om Europeiska unionen. Se även dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 56).

32 Artikel 4.1 i rambeslut 2004/757.

33 Se punkt 66 och följande punkter nedan.

34 Det ska erinras om att påföljden för olagligt innehav av narkotika enligt artikel 62.1 i lagen om bekämpning av narkotikaberoende är fängelse i högst tre år, medan olagligt innehav av en betydande mängd narkotika enligt artikel 62.2 i samma lag ger fängelse i lägst ett och högst tio år (se punkt 10 ovan).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 maj 2007, Advocaten voor de Wereld ( C‑303/05, EU:C:2007:261, punkt 59).

36 Dom av den 6 oktober 2009, Wolzenburg ( C‑123/08, EU:C:2009:616, punkt 63), och dom av den 3 maj 2007, Advocaten voor de Wereld ( C‑303/05, EU:C:2007:261, punkt 56).

37 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 51–53 och där angiven rättspraxis).

38 Se Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).

39 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 55 och där angiven rättspraxis från Europadomstolen).

40 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

41 Europadomstolen, 15 juli 2014, Ashlarba mot Georgien, CE:ECHR:2014:0715JUD004555408, § 34.

42 Europadomstolen, 15 januari 2009, Medborgarföreningen Radko och Paunkovski mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, CE:ECHR:2009:0115JUD007465101 § 54.

43 Dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 167).

44 Europadomstolen, 20 maj 1999, Rekvényi mot Ungern, CE:ECHR:1999:0520JUD002539094, § 34.

45 De siffror som har lämnats till EU-domstolen sträcker sig från åtminstone flera dussin personer till flera hundra, flera tiotusentals eller 2000 portioner.

46 Till exempel en mängd narkotika som kan tillgodose behoven hos åtminstone flera dussin missbrukare, eller fastställande av huruvida det alls är möjligt att ta den upptäckta mängden narkotika och huruvida mängden, med hänsyn till typen av narkotika, räcker för att bli hög.

47 Europadomstolen, 21 oktober 2013, Del Río Prada mot Spanien, CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, § 93.

48 Europadomstolen, 17 februari 2004, Maestri mot Italien, CE:ECHR:2004:0217JUD003974898, § 26.

49 Se punkt 77 ovan.