Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 5 mars 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12 s. 169).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2013, Asociación de Consumidores Independientes de Castilla y León ( C‑413/12, EU:C:2013:800, punkt 34).

4 Se dom av den 1 juli 2010, Sbarigia ( C‑393/08, EU:C:2010:388, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

5 Se dom av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9, punkt 36), och vad gäller Rumänien, beslut av den 3 juli 2014, Tudoran ( C‑92/14, EU:C:2014:2051, punkterna 26–29).

6 I den nya civillagen, som trädde i kraft den 1 oktober 2011, görs en åtskillnad mellan relativ ogiltighet och absolut ogiltighet. Se Firică, M.C., Considerations upon the Nullity of the Civil Legal Act in the Regulation of the New Romanian Civil Code, Journal of Law and Public Administration, 2015, volym 1(1), s. 54, och Hinescu, A., The Nullity of a Merger under Romanian Law, European Company Law, volym 10(2), 2013, s. 53. Den hänskjutande domstolen har emellertid enbart hänvisat till civillagen från 1864 vad gäller de bestämmelser som är tillämpliga på de avtal som gett upphov till tvisterna vid den nationella domstolen.

7 Det framgår visserligen av doktrinen att befogenheten att ex officio göra gällande absolut ogiltighet redan var omtvistad när 1864 års civillag gällde. Vissa författare ansåg att den nationella domstolen, när ingen av parterna väckt talan om absolut ogiltighet, inte kunde uttala sig om huruvida det avtal som låg till grund för tvisten var ogiltigt. Om den domstol vid vilken en talan om betalning av avtalsenliga skulder anhängiggjorts slog fast att avtalet var ogiltigt, var den följaktligen tvungen att ogilla talan, utan att uttala sig om avtalets giltighet. Se Firică, M.C., Considerations upon the Nullity of the Civil Legal Act in the Regulation of the New Romanian Civil Code, Journal of Law and Public Administration, volym 1(1), 2015, s. 56 och där angiven doktrin.

8 Dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 44), och dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 54).

9 Se Voiculescu, I.C., Unfair terms in contracts concluded between traders and consumers , i Romanian and European Law, Journal of Advanced Research in Law and Economics, volym 3(2), 2012, s. 57. Se även, för ett liknande resonemang, Marcusohn, V., The effects of unfair terms on the binding force principle of contracts, Union of Jurists of Romania. Law Review, band 9(1), 2019, s. 34. Jag noterar att den sistnämnda författaren på sidan 33 i texten nämner den omständigheten att det i nationell doktrin även anges att den sanktion som innebär att oskäliga villkor inte ska anses vara skriftliga ska tillämpas.

10 Se dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 41), och dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 69).

11 Se dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 39). Se för ett liknande resonemang även implicit dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 67).

12 Se artikel 2:114 i modellregleringen av den europeiska privaträtten (utkast till gemensam referensram för europeisk avtalsrätt), som utarbetades bland annat genom en komparativrättslig metod, enligt vilken ett fullgörande av ett avtal i dess helhet leder till att en förpliktelse upphör att gälla om fullgörandet är förenligt med formuleringen av förpliktelsen eller på ett lagligt sätt effektivt kan befria gäldenären från sin förpliktelse. Se Von Bar, Ch., Clive, E., och Schulte-Nölke, H., m.fl. (utgivare), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law. Draft Common Frame of Reference (DCFR), Outline Edition, Munich, Sellier European Law Publishers, 2009, s. 282. Dessa bestämmelser har gett upphov till modellregleringen av den europeiska privaträtten (utkast till gemensam referensram för europeisk avtalsrätt) som utarbetades bland annat genom en komparativrättslig metod.

13 Se dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 25), och dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 25).

14 Se dom av den 16 januari 2014, Constructora Principado ( C‑226/12, EU:C:2014:10, punkt 23).

15 Se dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 25), och dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 25).

16 Det är även av denna anledning som frågan om avtalsvillkor är oskäliga vid tiden för avtalets ingående ska bedömas med hänsyn tagen till alla omständigheter i samband med att avtalet ingicks. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkterna 53 och 54).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98 till EU:C:2000:346, punkt 28).

18 Se dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350, punkt 33), dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkt 35), och dom av den 3 oktober 2019, Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:819, punkt 53). Se även mitt förslag till avgörande i de förenade målen Sales Sinués och Drame Ba ( C‑381/14 och C‑385/14, EU:C:2016:15, punkt 69). Av denna rättspraxis följer att en konsument alltid kan avstå från det skydd som han eller hon ges genom direktiv 93/13. Såsom framgår av punkt 36 i detta förslag till avgörande förefaller det, vad gäller systemet med absolut ogiltighet i rumänsk rätt, inte vara möjligt att avstå från den sanktion som föreskrivs i detta system.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2013, Asociación de Consumidores Independientes de Castilla y León ( C‑413/12, EU:C:2013:800, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Det stämmer att EU-domstolen vad gäller direktiv 93/13 i praxis från senare tid snarare har hänvisat till rätten till ett effektivt rättsmedel (se dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska, C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 57, och dom av den 3 april 2019, Aqua Med, C‑266/18, EU:C:2019:282, punkt 47) eller till rätten till ett effektivt domstolsskydd (se dom av den 31 maj 2018, Sziber, C‑483/16, EU:C:2018:367, punkt 35), som föreskrivs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa hänvisningar har gjorts i samband med begäran om förhandsavgörande om vilka processuella regler som ska gälla vid fastställandet av att ett avtalsvillkor är oskäligt. Domstolen har i detta sammanhang fokuserat på frågan huruvida processuella regler medför en icke försumbar risk för att en konsument avhålls från att, på ett ändamålsenligt sätt, intervenera i försvaret av sina rättigheter vid den domstol vid vilken näringsidkaren väckt talan. Se dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 61), och dom av den 3 april 2019, Aqua Med ( C‑266/18, EU:C:2019:282, punkt 54). Det är emellertid svårt att avgöra hur de krav som följer av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna sammanhänger med de krav som följer av effektivitetsprincipen inom ramen för direktiv 93/13. Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i målet Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2015:746, punkt 85). Vidare anser jag, vad gäller preskriptionstiderna för konsumenters talan, att det är tillräckligt att hänvisa till effektivitetsprincipen, såsom den hänskjutande domstolen har föreslagit i sina frågor. Det synsätt som grundar sig på rätten till ett effektivt rättsmedel eller till ett effektivt domstolsskydd skulle leda till att identiska krav eller krav som svårligen kan urskiljas uppställs.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkt 50).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 62. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 47).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367, punkterna 50 och 51).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2015, Baczó och Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 51).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2013, Asociación de Consumidores Independientes de Castilla y León ( C‑413/12, EU:C:2013:800, punkt 34), dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 39), och dom av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2016:98, punkt 44).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 41), och dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 69).

26 Se dom av den 15 april 2010, Barth ( C‑542/08, EU:C:2010:193, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis). Domstolen har med avseende på återbetalning av import- eller exporttull dessutom slagit fast att en treårig preskriptionstid för en begäran om återbetalning av rättsstridigt uttagen tull inte strider mot effektivitetsprincipen även om det inte föreskrevs någon möjlighet att förlänga denna period på grund av force majeure. Se dom av den 9 november 1989, Bessin och Salson ( 386/87, EU:C:1989:408, punkt 17).

27 Se, för ett liknande resonemang, beträffande preskriptionsfrister som utgör villkor för utövandet av rätten att begära ersättning för skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensrätten, dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:263, punkt 45). Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Cargill Deutschland ( C‑360/18, EU:C:2019:648), som anförde att det finns mycket starka skäl som innebär att bestämmelser som reglerar preskriptionstider ska ingå i ett ramverk med åtgärder som omfattar preskriptionstidens längd, kriterier för att fastställa preskriptionstidens början, händelser som medför preskriptionsavbrott eller upphäver preskriptionstiden.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:263, punkterna 47 och 53). I den domen slog domstolen fast att en preskriptionsfrist på tre år på det konkurrensrättsliga området som dels börjar löpa från den dag då den skadelidande fått kännedom om sin rätt att begära skadestånd, även om den ansvarige och skadan inte är känd, dels inte tillfälligt kan upphöra att löpa eller avbryts under förfarandet vid den nationella konkurrensmyndigheten, medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt för den skadelidande att utöva rätten till full ersättning.

29 Se punkt 67 i detta förslag till avgörande.

30 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Nencini/parlamentet ( C‑447/13 P, EU:C:2014:2022, punkt 81).

31 Se dom av den 21 november 2002, Cofidis ( C‑473/00, EU:C:2002:705).

32 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 54).

33 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 54).

34 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 70). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:552, punkterna 19 och 20).

35 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkterna 69 och 70).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2018, EOS KSI Slovensko ( C‑448/17, EU:C:2018:745, punkt 40).

37 Till stöd för detta konstaterande har de rumänska domstolarna åberopat den omständigheten att artikel 6.1 i direktiv 93/13 – enligt domstolens formulering – måste anses vara likvärdig med de nationella bestämmelser som inom den nationella rättsordningen hänför sig till grunderna för rättsordningen. Se dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkterna 44 och 45), dom av den 4 juni 2015, Faber ( C‑497/13, EU:C:2015:357, punkt 56), dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 42 och 43), dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen ( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkterna 35 och 36), och dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkterna 87 och 89). På samma sätt utgör den absoluta ogiltigheten enligt rumänsk rätt den sanktion som är tillämplig vid åsidosättande av en tvingande bestämmelse som hänför sig till grunderna för rättsordningen. Jag måste dock erkänna att jag hyser tvivel om huruvida det följer av denna rättspraxis att en medlemsstat är skyldig att likställa den sanktion som är tillämplig på oskäliga villkor med den sanktion som tillämpas vid åsidosättande av bestämmelser som hänför sig till grunderna för rättsordningen. Jag anser att domstolen i sin praxis har hänvisat till sådana bestämmelser enbart för att förklara varför de nationella domstolarna är skyldiga att ex officio pröva huruvida avtalsvillkor är oskäliga.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1997, Palmisani ( C‑261/95, EU:C:1997:351, punkt 33).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 april 2010, Barth ( C‑542/08, EU:C:2010:193, punkt 19).