Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 14 november 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 152, 2008, s. 1. Detta direktiv ersatte rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996, om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten (EGT L 296, 1996, s. 55).

3 Konvention från 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, undertecknad i Århus den 25 juni 1998 och som ingicks på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG, av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).

5 Den hänskjutande domstolen har angett att lämpligheten av dessa åtgärder avseende körförbud för att rätta sig efter de gränsvärden som föreskrivs i direktiv 2008/50 bekräftas av en dom från Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen, Tyskland) av den 27 februari 2018 (7 C 26.16).

6 EUT, C 303, 2007, s. 1, nedan kallad stadgan.

7 Deutsche Umwelthilfe har gjort gällande att det existerar en rättslig grund för tillämpningen av frihetsberövande på offentliga beslutsfattare. Denna grund finns i 167 § VwGO i vilken anges en möjlighet att tillämpa civilrätten. Enligt Deutsche Umwelthilfe återspeglar den hänskjutande domstolens tvivel inte lagen såsom den föreskrivs i denna 167 §, utan Bundesverfassungsgerichts (federala konstitutionsdomstolen) praxis. Delstaten Bayern och den tyska regeringen anser att de verkställandeåtgärder som kan beaktas avseende myndigheten föreskrivs i 167 § VwGO, vilken hänvisar till civilrätten om det inte finns några särskilda bestämmelser. De anser att 172 § VwGO utgör en sådan bestämmelse och att den ändring som gjorts av denna 172 § till följd av Bundesverfassungsgerichts (federala konstitutionsdomstolen) beslut av den 9 augusti 1999 (1 BvR 2245/98), genom vilken detta beslut beaktats genom att det högsta på myndigheten tillämpliga vitesbeloppet höjts för att öka dess effektivitet, medför att det inte längre är möjligt att tillämpa andra mer tvingande åtgärder som föreskrivs i civilrätten.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2017, Online Games m.fl. ( C‑685/15, EU:C:2017:452, punkt 45) och bland annat dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkt 25).

9 Det framgår av beslutet om hänskjutande och av Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv, av den 21 september 2005, om luftkvalitet och renare luft i Europa (KOM(2005) 447 slutlig) att betydligt högre koncentrationer av kvävedioxid än de som är tillåtna enligt lag har en negativ inverkan på människors dagliga hälsa och livslängd.

10 Se punkt 49 i detta förslag till avgörande.

11 Dom av den 25 juli 2008 ( C‑237/07, EU:C:2008:447).

12 Dom av den 19 november 2014 ( C‑404/13, EU:C:2014:2382).

13 Dom av den 26 juni 2019 ( C‑723/17, EU:C:2019:533).

14 Dom av den 26 juni 2019, Craeynest m.fl., ( C‑723/17, EU:C:2019:533, punkt 56).

15 Dom av den 30 juni 2016 ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 43).

16 Dom av den 29 juli 2019 ( C‑556/17, EU:C:2019:626) (nedan kallad domen Torubarov, punkt 57).

17 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 43), och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 30 och 31).

18 Se, analogt, dom av den 11 juli 2006, kommissionen/Cresson ( C‑432/04, EU:C:2006:455, punkt 70).

19 Se punkt 22 i detta förslag till avgörande.

20 Dom av den 26 juni 2019, Craeynest m.fl. ( C‑723/17, EU:C:2019:533, punkt 56).

21 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 39).

22 Dom av den 26 juni 2019, Craeynest m.fl. ( C‑723/17, EU:C:2019:533, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 53–54).

24 Dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 55).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 74, 76 och 77).

26 Dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 78).

27 Dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 58 och 61).

28 Se dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 23), dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkterna 26 och 36, andra strecksatsen), dom av den 21 november 2002, Cofidis ( C‑473/00, EU:C:2002:705, punkt 38) och dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 64).

29 Domen Torubarov (punkterna 71 och 72).

30 Domen Torubarov (punkt 74).

31 Domstolen har, när det gäller artikel 23 i direktiv 2008/50, slagit fast att denna bestämmelse medför en klar skyldighet att upprätta en luftkvalitetsplan som överensstämmer med vissa krav som enskilda kan åberopa gentemot myndigheter (se dom av den 19 november 2014, ClientEarth, C‑404/13, EU:C:2014:2382, punkterna 53–56 och där angiven rättspraxis). Domstolen har, beträffande artikel 47 i stadgan, slagit fast att denna artikel, vid en tvist avseende en situation som regleras i unionsrätten, är tillräcklig i sig och inte behöver tydliggöras genom unionsrättsliga eller nationella bestämmelser för att enskilda ska ges en rättighet som kan åberopas som sådan (dom av den 17 april 2018, Egenberger, C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 78 och domen Torubarov, punkt 56).

32 Beslut av den 9 augusti 1999 (1 BvR 2245/98). Det mål som ledde till detta beslut gällde en kommuns vägran att hyra ut en sal till ett visst politiskt parti. Bundesverfassungsgericht (federala konstitutionsdomstolen) ansåg att de åtgärder som föreskrevs i VwGO, bland annat i 172 §, kunde vara otillräckliga i en sådan situation, då tillämpningen av bestämmelserna i ZPO var möjlig i tillämpliga delar [in entsprechender Anwendung] enligt 167 § VwGO. Bundesverfassungsgericht (federala konstitutionsdomstolen) har gett exempel på tvångsåtgärder som grundar sig på ZPO vilka alla rör verkställighet genom tredjeman (exempelvis att salen ska öppnas av en förrättningsman). Frihetsberövande nämns emellertid inte i beslutet.

33 Beslut av den 13 oktober 1970 (1 BvR 226/70).

34 Se, beträffande avvägning mellan rätten till privatliv och rätten till yttrandefrihet, dom av den 16 december 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia ( C‑73/07, EU:C:2008:727, punkterna 52 och 53).

35 Se dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 53).

36 Se dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkterna 33, 34, 36 och 39).

37 Enligt förklaringen till stadgan (EUT 2007, C 303, s. 17) motsvarar rätten till frihet som föreskrivs i artikel 6 i stadgan den rätt som garanteras i artikel 5 i Europakonventionen och har i enlighet med artikel 52.3 i stadgan samma innebörd och räckvidd.

38 Europadomstolen den 21 oktober 2013, Del Rio Prada/Spanien (CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, § 125 och där angiven rättspraxis), och, särskilt, Europadomstolens dom av den 25 juni 1996, Amuur mot Frankrike (CE:ECHR:1996:0625JUD001977692, § 50).

39 Dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkterna 38 och 40).

40 Se punkt 38 i detta förslag till avgörande.

41 Se punkterna 12 och 13 i detta förslag till avgörande. Det föreskrivs inte någon varning i 888 § punkt 2 ZPO. Enligt 890 § punkterna 1 och 2 ZPO föreskrivs en sådan avseende en skyldighet att inte vidta eller tolerera en åtgärd.

42 Jag hänvisar till förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2018:623, punkterna 123 och 124) i vilket han understryker behovet av att göra en avvägning mellan argumentet om effektivitet och behovet av att skydda de grundläggande rättigheterna.

43 Se mitt förslag till avgörande i målet Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2016:865, punkt 55).

44 I en artikel av den 18 juli 2019, som publicerades av Frankfurter Allgemeine Zeitung, skrev ordföranden för Bundesverwaltungsgericht (federala förvaltningsdomstolen) att frihetsberövande enligt honom inte är en lämplig åtgärd avseende representanter för en myndighet såsom en delstats minister-president. Allmänheten förväntar sig att de statliga och regionala organen liksom de högt uppsatta tjänstemännen fortsätta att utföra samtliga sina uppdrag.

45 Se det pågående målet C‑635/18, kommissionen/Tyskland.