Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 4 juni 2020

1 Originalspråk: italienska.

2 T-640/16, EU:T:2018:700.

3 Beslut K(2009)8682 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38589 – Värmestabilisatorer).

4 T-45/10, ej publicerad, EU:T:2015:507.

5 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EUT L 1, 2003, s. 1).

6 Beslut K(2010)727 slutlig om ändring av [2009 års] beslut.

7 T-189/10, EU:T:2015:504.

8 Beslut C(2016)3920 final om ändring av 2009 års beslut.

9 Se punkterna 51–77 i den överklagade domen.

10 Se punkterna 97–113 i den överklagade domen.

11 Enligt GEA:s beräkningar började den preskriptionstid som föreskrivs i artikel 25.5 i förordning nr 1/2003 löpa den 18 maj 2000, det datum då överträdelsen upphörde, och med beaktande av de preskriptionsavbrott som berodde på att GEA väckte talan mot 2009 års beslut respektive mot 2010 års beslut, löpte preskriptionstiden ut den 10 augusti eller den 3 november 2015.

12 Dom av den 24 juni 2015, Fresh Del Monte Produce/kommissionen och kommissionen/Fresh Del Monte Produce ( C‑293/13 P och C‑294/13 P, EU:C:2015:416, punkt 46).

13 Eftersom GEA:s argument överlappar det argument som anfördes inom ramen för bolagets första grund för talan vid tribunalen, är det bra att klargöra att granskningen av det antagande som ligger till grund för detta argument – nämligen att 2009 års beslut inte utgör ett giltigt beslut i den mening som avses i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 – görs i detta förslag till avgörande för att bemöta GEA:s invändning om rättegångshinder, och utgör inte en prövning av det omtvistade beslutets lagenlighet.

14 Detta betyder naturligtvis inte att tillämpningen av dessa frister inte kan leda till ett annat resultat om ändringen av bötesnivån följer av en ändring av de parametrar som påverkar tillämpningen av preskriptionsreglerna, till exempel när kommissionen genom ett senare beslut fastställer att den överträdelseperiod, som en av de deltagande enheterna har anklagats för, upphörde vid ett tidigare datum, och således tidigarelägger det datum då preskriptionstiden börjar löpa för denna enhet; se, i det avseendet, dom av den 6 oktober 2015, Corporación Empresarial de Materiales de Construcción/kommissionen ( T-250/12, EU:T:2015:749, punkterna 46–48).

15 Se, för ett liknande resonemang, vad gäller tribunalens ogiltigförklaring av det av kommissionen fastställda bötesbeloppet, dom av den 6 oktober 2015, Corporación Empresarial de Materiales de Construcción/kommissionen ( T-250/12, EU:T:2015:749, punkt 74). För detta talar för övrigt även artikel 26.3 i förordning nr 1/2003, enligt vilken ett beslut om ändring av det ursprungliga bötesbeloppet avbryter preskriptionstiden för verkställande av påföljder, och har således inte någon betydelse för preskriptionen av befogenheten att ålägga böter, i vart fall så länge som de parametrar som ligger till grund för preskriptionstiderna förblir oförändrade.

16 Den talan utgör saken i mål T‑195/19, som för närvarande är anhängigt vid tribunalen. På kommissionens begäran vilandeförklarades målet av ordföranden på tribunalens femte avdelning i avvaktan på utgången i det mål om överklagande som detta förslag till avgörande avser.

17 Se punkt 107 i den överklagade domen.

18 Se punkt 108 i den överklagade domen.

19 Se punkt 109 i den överklagade domen.

20 T-122/07–T-124/07, EU:T:2011:70.

21 C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256.

22 C‑247/11 P och C‑253/11 P, EU:C:2014:257.

23 C‑50/12 P, EU:C:2013:771.

24 I det avseendet har GEA hänvisat till dom av den 19 juli 2012, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco/kommissionen ( C‑628/10 P och C‑14/11 P, EU:C:2012:479, punkt 59), och beslut av den 18 september 2014, Sasol m.fl./kommissionen ( T-541/08 REC, ej publicerat, EU:T:2014:823, punkt 181 och följande punkter).

25 Tribunalen hänvisade till en fördelning av nedsättningen av ACW:s böter inte bara i punkt 105, utan även i punkterna 109, 110 och 111, medan en fördelning av ACW:s nedsatta böter inte nämns någonstans i motiveringen.

26 Kommissionen anser att det föreligger en motsägelse mellan punkt 109 i den överklagade domen, där tribunalen, på rättegångsspråket engelska, använde adverbet proportionately, och efterföljande punkt 110, där adverbet equally i stället används. En jämförelse med den franska språkversionen av den överklagade domen, som visserligen inte är den giltiga versionen, men som är originalspråket på vilket domen avfattades, där uttrycket équitablement (equamente i den italienska språkversionen) förekommer i punkt 110, leder till slutsatsen att detta uttryck har översatts på ett felaktigt sätt i den engelska språkversionen. Med hänsyn till den övergripande innebörden av punkt 110 och det sammanhang i vilket den ingår, kan det aktuella adverbet enligt min mening under alla omständigheter inte tolkas på annat sätt än som en hänvisning till en rättvis fördelning, och inte till en fördelning i lika stora delar. Den motsägelse som kommissionen har påtalat föreligger således inte.

27 Det förfarande som gav upphov till nämnda dom avsåg ett överklagande som hade ingetts av bolaget Kendrion – som hade ålagts att solidariskt med sitt dotterbolag betala böter för en överträdelse av artikel 101 FEUF – av den dom genom vilken tribunalen bland annat hade underkänt Kendrions argument att kommissionen hade åsidosatt begreppet solidariskt ansvar genom att ålägga bolaget böter som var högre än de böter som dotterbolaget hade ålagts, efter en nedsättning till följd av tillämpningen av det tak på 10 procent som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

28 Se punkterna 55–58 i domen Kendrion.

29 Se punkt 55 i domen Kendrion; se även, bland annat, dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 56).

30 Tribunalen tillämpade för övrigt dessa principer på ett korrekt sätt i punkterna 99–101 i den överklagade domen.

31 Situationen är däremot en annan vid nedsättningar som påverkar dotterbolagets ansvar. Domstolen har nämligen klargjort i det avseendet att moderbolagets ansvar, i en situation där det ansvaret helt härrör från dotterbolagets ansvar och det inte förekommit något som moderbolaget kan hållas individuellt ansvarigt för, inte kan vara mer omfattande än dotterbolagets ansvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2013, kommissionen/Tomkins, C‑286/11 P, EU:C:2013:29, punkterna 37, 39, 43 och 49, och dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 38).

32 Se punkt 153 i tribunalens dom i målet Siemens.

33 Se punkt 158 i tribunalens dom i målet Siemens.

34 Se punkt 60 i domstolens dom i målet Siemens; se även dom av den 26 januari 2017, Villeroy & Boch/kommissionen ( C‑625/13 P, EU:C:2017:52, punkterna 151–153).

35 Se punkt 62 i domstolens dom i målet Siemens, och dom av den 26 januari 2017, Villeroy & Boch/kommissionen ( C‑625/13 P, EU:C:2017:52, punkterna 151–153).

36 Se domstolens dom i målet Siemens, punkt 68.

37 Se punkt 42 i domstolens dom i målet Siemens och där angiven rättspraxis.

38 Se, särskilt, dom av den 19 juli 2012, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco/kommissionen ( C‑628/10 P och C‑14/11 P, EU:C:2012:479, punkt 42 och där angiven rättspraxis), dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 33), dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 48), och domstolens dom i målet Siemens, punkt 43.

39 Se, bland annat, domen Areva, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

40 Se domstolens dom i målet Siemens, punkt 44 och, bland annat, dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkt 56) och dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 49).

41 Se punkt 55 i domstolens dom i målet Siemens.

42 Se punkterna 47–51 i domstolens dom i målet Siemens.

43 Se punkt 59 i domstolens dom i målet Siemens.

44 CPA fortsatte att delta i överträdelsen efter den 17 maj 2000 och till den 26 september 2000, men inom ramen för en annan ekonomisk enhet med Chemson GmbH, tillsammans med vilket CPA ålades att solidariskt betala 137606 euro (se artikel 2 punkt 33 i 2009 års beslut).

45 Det ska erinras om att domstolen, i punkt 51 i domen Siemens, angav att kommissionens fastställande av det bötesbelopp som solidariskt ska åläggas de enheter som ingår i företaget omfattas, när kommissionen i ett visst fall tillämpar företagsbegreppet vilket är ett unionsrättsligt begrepp, av vissa krav att beakta det aktuella företagets egenskaper såsom hur företaget såg ut under den period då överträdelsen pågick. Se även domen Areva, punkterna 129–133.

46 Se domen Areva, punkterna 126–128.

47 Det rör sig om Chemson GmbH, med vilket CPA ålades solidariskt betalningsansvar för ett belopp på 137606 euro, se artikel 2 punkt 33 i 2009 års beslut.

48 Se domen Areva, punkt 129 och följande punkter. I förevarande fall agerade nämligen kommissionen exakt på det sätt som förespråkades i punkt 133 i nämnda dom.

49 Se punkt 57 i domstolens dom i målet Siemens. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 71), vad gäller tillämpningen av förmildrande omständigheter.

50 En sådan jämförelse skulle endast vara meningsfull om det kunde slås fast att kommissionen, i 2009 års beslut, ålade två olika företag två olika bötesbelopp. Såsom framgått ovan kan dock detta antagande enligt min mening inte godtas.

51 Se punkt 123 i den överklagade domen.

52 T-189/10, EU:T:2015:504.

53 Kommissionen har preciserat att det var först i den skrivelse varigenom den delgav ACW, CPA och GEA 2010 års beslut som den angav att böterna skulle betalas inom tre månader från det att detta beslut antogs. 2010 års beslut innehåller således inte någon särskild bestämmelse om förfallodatum, till skillnad från det omtvistade beslutet.

54 Beträffande den omständigheten att ändringen av ett bötesbelopp inte nödvändigtvis utgör ett rättsligt sett separat bötesbelopp, se, i tillämpliga delar, även dom av den 14 juli 1995, CB/kommissionen ( T-275/94, EU:T:1995:141, punkt 65), som kommissionen har hänvisat till i sitt överklagande.