Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 19 december 2019
1 Originalspråk: engelska.
2 Dom av den 24 oktober 2018, T-29/17, EU:T:2018:717 (nedan kallad den överklagade domen).
3 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 1962, s. 1385), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 423/2014 av den 16 april 2014 (EUT L 129, 2014, s. 12) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1).
5 Skälen 1–4.
6 Artikel 1. Se även skäl 3.
7 Övervakningskommitténs uppdrag är att regelbundet övervaka hur Olaf genomför sitt utredningsarbete, i syfte att förstärka Olafs oberoende vid ett korrekt utövande av dess befogenheter enligt förordning nr 883/2013 (artikel 15).
8 John Dalli utsågs till maltesisk ledamot av kommissionen för perioden från och med den 10 februari 2010 till och med den 31 oktober 2014. Han tjänstgjorde i kommissionen när José Manuel Durão Barroso var ordförande (nedan kallad ordförande Barroso). Den 24 december 2012 väckte Dalli talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det muntliga beslut som påstods ha fattats av ordförande Barroso den 16 oktober 2012 om att skilja Dalli från hans uppdrag som ledamot av kommissionen. Detta förfarande ledde till dom av den 12 maj 2015, Dalli/kommissionen ( T-562/12, EU:T:2015:270). Omständigheterna kring det påstådda mutbrottet i samband med ett förslag från kommissionen om att reglera tobaksindustrin hade samma upphov som de som ledde till utredningen som i sin tur föranledde förevarande mål.
9 Se ovan punkt 6.
10 Se ovan punkterna 13–24.
11 Skäl 9.
12 Skäl 10.
13 Skäl 11.
14 Skäl 13.
15 Skäl 14.
16 Skäl 15.
17 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 maj 2016 väckte RQ, i egenskap av generaldirektör för Olaf, parallellt talan mot det angripna beslutet i enlighet med det särskilda förfarande som föreskrivs i artikel 17.3 i förordning nr 883/2013. Grunden för denna talan var att det angripna beslutet var ogiltigt på grund av felaktig rättstillämpning, eftersom det gjorde att hans oberoende ifrågasattes. Detta mål (T-251/16) har vilandeförklarats i avvaktan på ett avgörande i förevarande mål. RQ ingav dessutom en ansökan om interimistiska åtgärder (i mål T‑251/16 R) i form av uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet i den del det upphävde hans immunitet. Tribunalen avslog denna ansökan genom beslut av den 20 juli 2016.
18 Se ovan fotnot 17.
19 Punkt 36 i den överklagade domen.
20 Punkterna 36–38 i den överklagade domen.
21 Punkterna 39 och 40 i den överklagade domen.
22 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
23 Dom av den 15 oktober 2008, T-345/05, EU:T:2008:440.
24 Dom av den 13 januari 2010, F-124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2.
25 Punkterna 42–44 i den överklagade domen.
26 Punkt 45 i den överklagade domen.
27 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
28 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
29 Dom av den 15 oktober 2008, T-345/05, EU:T:2008:440.
30 Dom av den 13 januari 2010, F-124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2.
31 Dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkterna 49 och 50, och där angiven rättspraxis).
32 Dom av den 22 november 2012, Probst ( C‑119/12, EU:C:2012:748, punkt 20).
33 Dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
34 Se ovan punkt 56.
35 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
36 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
37 Dom av den 16 december 1960, Humblet/belgiska staten ( 6/60-IMM, EU:C:1960:48, s. 570, min kursivering).
38 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
39 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
40 Dom av den 15 oktober 2008, T-345/05, EU:T:2008:440.
41 Dom av den 17 januari 2013, T-346/11 och T-347/11, EU:T:2013:23.
42 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
43 Dom av den 15 oktober 2008, T-345/05, EU:T:2008:440.
44 Dom av den 17 januari 2013, T-346/11 och T-347/11, EU:T:2013:23.
45 Dom av den 13 januari 2010, F-124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2.
46 Dom av den 13 januari 2010, F-124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2.
47 Dom av den 16 december 1960, 6/60-IMM, EU:C:1960:48.
48 Dom av den 15 oktober 2008, T-345/05, EU:T:2008:440.
49 Dom av den 13 januari 2010, F-124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2.
50 Dom av den 13 januari 2010, F-124/05 och F-96/06, EU:F:2010:2.
51 Dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkterna 14 och 16).
52 Se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs i målet Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:197, punkterna 61–65).
53 Se punkterna 65–67 i den överklagade domen.
54 Se ovan punkterna 44–49.
55 Förklaringarna till stadgan anges i Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).
56 I förklaringen hänvisas bland annat till dom av den 18 oktober 1989, Orkem/kommissionen ( 374/87, EU:C:1989:387) (se, beträffande rätten att yttra sig, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Vad avser den allmänna räckvidden av omsorgsplikten och principen om god förvaltning, se dom av den 31 mars 1992, Burban/parlamentet ( C‑255/90 P, EU:C:1992:153, punkt 7 och där angiven rättspraxis).
57 Dom av den 22 november 2012, M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkterna 81–85 och där angiven rättspraxis).
58 Dom av den 22 november 2012, M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkterna 86–88 och där angiven rättspraxis).
59 Se förslag till avgörande av min bortgångne och aktade vän och kollega, generaladvokat Yves Bot i målet ZZ ( C‑300/11, EU:C:2012:563, punkt 65).
60 Tribunalen beskriver det relevanta nationella rättsliga ramverket i punkterna 61 och 62 i den överklagade domen.
61 Se, analogt, dom av den 4 juni 2013, ZZ ( C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
62 Punkterna 69–72 i den överklagade domen.
63 I punkterna 135–147 nedan.
64 Dom av den 16 juni 2016, SKW Stahl-Metallurgie och SKW Stahl-Metallurgie Holding/kommissionen ( C‑154/14 P, EU:C:2016:445, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
65 Det angripna beslutet underställdes tribunalen som bilaga A.1 till RQ:s ansökan. I skäl 4 i detta beslut anges att kommissionen, genom skrivelse av den 3 mars 2015, underrättade undersökningsdomaren om att den krävde förtydliganden angående anklagelserna mot RQ. Kommissionen angav i denna skrivelse att den, när den hade mottagit den begärda informationen, skulle fatta ett beslut som syftade till att uppnå en balans mellan dess skyldighet till lojalt samarbete med de belgiska myndigheterna och behovet av att skydda Europeiska unionens intressen. Se vidare punkt 128 nedan.
66 Punkterna 69 och 70 i den överklagade domen.
67 Se nedan punkt 145.
68 Dom av den 27 juni 1991, Al-Jubail Fertilizer/rådet ( C‑49/88, EU:C:1991:276, punkt 15). Se även dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet ( C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 93 och där angiven rättspraxis).
69 Dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet ( C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 94 och där angiven rättspraxis).
70 Dom av den 14 juni 2018, Makhlouf/rådet ( C‑458/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:441, punkt 42 och där angiven rättspraxis, se även punkt 43). Denna dom avkunnades av en avdelning med tre domare, utan tillgång till ett förslag till avgörande av en generaladvokat, och ansågs inte av avdelningen själv vara av tillräcklig vikt för att motivera fullständig översättning och offentliggörande.
71 Se ovan punkterna 126–128.
72 Det ska erinras om att RQ, i sin egenskap av generaldirektör för Olaf, har väckt talan mot kommissionen med stöd av artikel 17.3 i förordning nr 883/2013: Mål T‑251/16 (se ovan fotnot 16).
73 Dom av den 14 juni 2018, C‑458/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:441.
74 Den källa som anges är dom av den 3 juli 2014, Kamino International Logistics och Datema Hellmann Worldwide Logistics ( C‑129/13 och C‑130/13, EU:C:2014:2041), som hänvisar till dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet ( C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 94 och där angiven rättspraxis).
75 Denna skrivelse omnämns ovan i punkt 126.