Domstolens Dom (nionde avdelningen) den 30 april 2020
Hänvisat till av
I mål C‑797/18 P, angående ett överklagande, enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingetts den 17 december 2018,
DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden S. Rodin samt domarna D. Šváby (referent) och K. Jürimäe, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Förordning (EG) nr 2988/95
Förordning (EG) nr 1782/2003
Förordning (EG) nr 796/2004
Förordning (EG) nr 1290/2005
Förordning (EG) nr 817/2004
Förordning (EG) nr 1698/2005
Förordning (EG) nr 1974/2006
Förordning (EG) nr 73/2009
Förordning (EG) nr 1120/2009
Förordning (EG) nr 1122/2009
Förordning (EU) nr 1306/2013
Förordning (EU) nr 1307/2013
Genomförandeförordning (EU) nr 809/2014
Genomförandeförordning (EU) nr 908/2014
Dokument nr VI/5330/97
Bakgrund till tvisten
Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
Parternas yrkanden vid domstolen
Prövning av överklagandet
Den första grunden
Parternas argument
Domstolens bedömning
Den andra grunden
Parternas argument
Domstolens bedömning
Den tredje grunden
Parternas argument
Domstolens bedömning
Den fjärde grunden
Parternas argument
Domstolens bedömning
Den femte grunden
Parternas argument
Domstolens bedömning
Den sjätte grunden
Parternas argument
Domstolens bedömning
Prövning av talan vid tribunalen
Rättegångskostnader
1 Republiken Grekland har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 4 oktober 2018, Grekland/kommissionen ( T‑272/16, ej publicerad, EU:T:2018:651) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen medlemsstatens talan mot kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/417 av den 17 mars 2016 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 75, 2016, s. 16) (nedan kallat det omtvistade beslutet).
2 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1) (nedan kallad förordning nr 2988/1995) innehåller en avdelning II, med rubriken Administrativa åtgärder och sanktioner. I artikel 5.1 i den avdelningen föreskrivs följande:
3 Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 2003, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1782/2003) innehöll en avdelning III, med rubriken System med samlat gårdsstöd, i vilken kapitel 3, om Stödrättigheter, ingick. Avsnitt 1 i detta kapitel, med rubriken Stödrättigheter grundade på areal, omfattade artikel 43 i denna förordning, som rörde Fastställande av stödrättigheter. I den artikeln föreskrevs följande:
4 Artikel 44 i förordning nr 1782/2003 rörde [a]nvändning av stödrättigheter]. I punkt 2 i den artikeln angavs följande:
5 Artikel 2 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordningar nr 1782/2003 och (EG) nr 73/2009 och för tillämpningen av de tvärvillkor som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 479/2008 (EUT L 141, 2004, s. 18), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 380/2009 av den 8 maj 2009 (EUT L 116, 2009, s. 9) (nedan kallad förordning nr 796/2004), hade följande lydelse:
6 I skäl 1 i kommissionens förordning (EG) nr 239/2005 av den 11 februari 2005 (EUT L 42, 2005, s. 3), som ändrade förordning nr 796/2004 i dess ursprungliga lydelse, angavs följande:
7 Artikel 8 i förordning nr 796/2004 hade rubriken Allmänna principer för jordbruksskiften. Punkt 1 i den artikeln hade följande lydelse:
8 I avdelning III i förordning nr 796/2004, som rörde [k]ontroller, ingick artikel 30, med rubriken Fastställande av arealer. I punkt 2 i den artikeln föreskrevs följande:
9 I avdelning IV, med rubriken Avslutande av räkenskaperna och kommissionens tillsyn, i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, 2005, s. 1) ingick artikel 31, som i sin tur hade rubriken Kontroll av överensstämmelse. Punkterna 2–4 i den artikeln hade följande lydelse:
10 I artikel 73 i kommissionens förordning (EG) nr 817/2004 av den 29 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 1257/1999 om stöd från EUGFJ till utveckling av landsbygden (EUT L 153, 2004, s. 30, och rättelse i EUT L 231, 2004, s. 24) angavs följande:
11 I skälen 61 och 64 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 2005, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1698/2005) angavs följande:
12 Denna förordning omfattade en avdelning V, med rubriken Stöd från EJFLU, i vilken artikel 71 om [s]tödberättigande utgifter ingick. I punkterna 2 och 3 i den artikeln föreskrevs följande:
13 Kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 368, 2006, s. 15) omfattade ett kapitel III, med rubriken Åtgärder för landsbygdsutveckling, i vilket ett avsnitt 2 om [g]emensamma bestämmelser för flera åtgärder ingick. I artikel 43 i denna förordning, som hörde till detta avsnitt, föreskrevs följande:
14 Under rubriken Verifierbarhet och kontrollerbarhet avseende åtgärder samt bestämmelser för stödberättigande ingick avsnitt 1 i kapitel IV – som i sin tur hade rubriken Stödberättigande och administrativa bestämmelser – i denna förordning, i vilken artikel 48 hade följande lydelse:
15 Kapitel 1 om [a]llmänna bestämmelser i avdelning III, med rubriken Systemet med samlat gårdsstöd, i förordning nr 73/2009 omfattade en artikel 34, som rörde [a]ktivering av stödrättigheter per stödberättigande hektar. Punkt 1 i den artikeln hade följande lydelse:
16 Artikel 36 i nämnda förordning, med rubriken Ändring av stödrättigheter, omfattades också av detta kapitel. I den artikeln föreskrevs följande:
17 Artikel 137 i samma förordning, med rubriken Bekräftelse av stödrättigheter, ingick i avdelning VII i förordningen, som rörde Genomförande-, övergångs- och slutbestämmelser. Punkt 1 i den artikeln hade följande lydelse:
18 Artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 av den 29 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i rådets förordning nr 73/2009 (EUT L 316, 2009, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1120/2009) hade följande lydelse:
19 Kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (EUT L 316, 2009, s. 65) (nedan kallad förordning nr 1122/2009) innehöll en artikel 34, som rörde Fastställande av arealer, under avdelning III, med rubriken Kontroller, i denna förordning. I punkterna 2 och 4 i den artikeln föreskrevs följande:
20 Artikel 52, som rör [k]ontroll av överensstämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 13), ingår i avsnitt II, med rubriken Avslutande av räkenskaperna, i kapitel IV, som i sin tur har rubriken Bokföringsmässig kontroll. I punkterna 2 och 3 i den artikeln föreskrivs följande:
21 Artikel 4.1 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och förordning nr 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608), i dess ursprungliga lydelse (nedan kallad förordning nr 1307/2013), innehöll följande definition:
22 Denna bestämmelse, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 (EUT L 350, 2017, s. 15), har följande lydelse:
23 I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 2014, s. 69) (nedan kallad förordning 809/2014) ingår artikel 63, med rubriken Partiell eller fullständig indragning av landsbygdsutvecklingsstödet och administrativa sanktioner. I den artikeln föreskrivs följande:
24 I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 2014, s. 59) (nedan kallad förordning nr 908/2014) ingår artikel 34. I punkterna 2 och 3 i den artikeln föreskrivs följande:
25 Riktlinjerna i fråga om schablonkorrigeringar hade angetts i kommissionens dokument nr VI/5330/97 av den 23 december 1997, med rubriken Riktlinjer för utvärdering av budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ (nedan kallat dokument VI/5330/97). När det, med hänsyn till den information som framkommit genom undersökningen, inte var möjligt att uppskatta den förlust som gemenskapen lidit genom att extrapolera denna förlust, med statistik eller med hänvisning till andra uppgifter som det var möjligt att verifiera, kunde en schablonkorrigering övervägas. Vilken korrigering som skulle tillämpas berodde på hur allvarliga de överträdelser var som hade konstaterats vid genomförandet av kontrollerna. I dokumentet angavs följande:
26 Tribunalen redogjorde för bakgrunden till tvisten i punkterna 1–22 i den överklagade domen. Nämnda bakgrund kan sammanfattas enligt följande.
27 I september 2012 gjorde kommissionen en undersökning av de betalningar som Republiken Grekland hade verkställt i samband med åtgärder för landsbygdsutveckling Ejflu (2007–2013) för räkenskapsåren 2010–2013. I november 2013 gjorde denna institution därefter en undersökning av de betalningar som Republiken Grekland hade verkställt i samband med arealstöd för ansökningsåren 2012 och 2013.
28 Vad beträffar arealstöden meddelade kommissionen, till följd av en skrivelse av den 15 januari 2014, sina synpunkter till Republiken Grekland. Denna medlemsstat besvarade synpunkterna den 17 mars 2014, varpå kommissionen på nytt översände sina anmärkningar till Republiken Grekland den 28 maj 2014.
29 Ett bilateralt möte ägde rum den 23 juni 2014 och Republiken Grekland följde resultatet av mötet genom att skicka en skrivelse den 18 september 2014.
30 Kommissionen meddelade därefter att den övervägde att påföra Republiken Grekland ett totalt, schablonmässigt engångsbelopp på 167399260,04 euro på grund av att tillämpningen av systemet för arealrelaterade direktstöd i Grekland, enligt denna institution, inte var förenlig med unionens regler för ansökningsåren 2012 och 2013.
31 Ett förlikningsförfarande inleddes och förlikningsorganet meddelade ett yttrande den 13 juli 2015.
32 Den 23 november 2015 meddelade kommissionen sitt slutliga ställningstagande, genom vilket den vidhöll sin ursprungliga ståndpunkt och övervägde att från finansieringen utesluta det slutliga bruttobeloppet avseende den korrigering som Republiken Grekland påförts i fråga om direktstöd, vilket uppgick till 167399260,04 euro.
33 Vad beträffar åtgärderna för landsbygdsutveckling meddelade kommissionen, till följd av en skrivelse av den 9 januari 2013, sina synpunkter till Republiken Grekland. Denna medlemsstat besvarade synpunkterna den 6 mars 2013.
34 Ett bilateralt möte ägde rum den 5 september 2013, efter vilket Republiken Grekland översände sina synpunkter den 27 december 2013.
35 Den 27 maj 2014 delgav kommissionen Republiken Grekland sin avsikt att undanta 4106349,91 euro från unionsfinansiering. Enligt kommissionen hade man nämligen konstaterat brister vid tillämpningen, i Grekland, av systemet med åtgärder i samband med Ejflus program för landsbygdsutveckling (2007–2013) under räkenskapsåren 2010–2013.
36 Efter det att Republiken Grekland hade begärt förlikning den 1 juli 2014, meddelade förlikningsorganet sitt yttrande i en slutrapport av den 28 januari 2015.
37 Kommissionen formulerade sitt slutliga ställningstagande den 29 september 2015 genom att sätta ned den korrigering som föreslagits till 3880460,50 euro, nämligen 3107504,18 euro avseende åtgärd 125 som ingick i Ejflus program för landsbygdsutveckling, som avses i punkt 35 ovan (nedan kallad åtgärd 125), med tillägg av 772956,32 euro avseende åtgärd 121 i samma program (nedan kallad åtgärd 121).
38 Den 17 mars 2016 antog kommissionen det omtvistade beslutet genom vilket den angav vilka belopp avseende betalningar som medlemsstaterna gjort inom ramen för EGFJ och Ejflu som uteslöts från unionsfinansiering. Såvitt avser Republiken Grekland tillämpade kommissionen schablonmässiga engångsbelopp för räkenskapsåren 2010–2013 på de områden som är relevanta i förevarande mål, nämligen frikopplat direktstöd och landsbygdsutveckling Ejflu. Beträffande direktstöd vidtog kommissionen en korrigering med ett totalt belopp på 167399260,04 euro netto, varav 166797866,22 euro netto särskilt avsåg brister vad gäller definitionen av stödberättigande permanent betesmark, uppenbara fel och brister i kontroller på plats vid fjärranalys. Beträffande landsbygdsutveckling vidtog kommissionen en korrigering med 3880460,50 euro netto.
39 I den sammanfattande rapport som bifogats det omtvistade beslutet, vilken nämns i punkterna 16–22 i den överklagade domen (nedan kallad den sammanfattande rapporten), motiverade kommissionen de aktuella schablonkorrigeringar som vidtogs enligt följande.
40 Vad beträffar frikopplat direktstöd konstaterade kommissionen att Republiken Grekland, under ansökningsåren 2012 och 2013, hade ansett permanent betesmark som inte uppfyllde kriterierna i artikel 34 i förordning nr 73/2009 och i artikel 2 c i förordning nr 1120/2009 vara stödberättigande, eftersom vegetationen på dessa arealer inte kunde anses utgöra gräs eller örtartat foder, i den mening som avses i dessa bestämmelser. Denna felaktiga kvalificering från de grekiska myndigheterna sida hade även lagts till grund för dubbelkontrollerna enligt förordning nr 1122/2009.
41 För ansökningsår 2012 hade de grekiska myndigheterna uppskattat följderna av felet till ett belopp på 40113184,84 euro. Kommissionen ansåg emellertid att detta belopp hade erhållits med tillämpning av de kriterier för stödberättigande som angetts i oktober 2013, i vilka slutförandet av den ändrade handlingsplanen i april 2014 inte hade beaktats. Kommissionen ansåg även att de grekiska myndigheterna hade beräknat beloppet utan att beakta de sanktioner som skulle tillämpas vid fall av överdrift. Vad beträffar ansökningsår 2013, konstaterade denna institution att de grekiska myndigheterna hade beräknat beloppet utan att beakta de sanktioner som skulle tillämpas vid fall av överdrift avseende de belopp som inte hade betalats. Kommissionen bedömde även, i fråga om dessa båda ansökningsår, att dessa belopp hade erhållits utan att det tagits hänsyn till den ekonomiska betydelse som ändringarna av de proportionella faktorerna hade beträffande permanent betesmark, såsom dessa ändringar hade slutförts den 30 april 2014.
42 Kommissionen konstaterade även att kontrollerna på plats kännetecknades av brister och att slutsatserna från dessa kontroller i vissa fall skiljde sig väsentligt från slutsatserna från kontroller vid fjärranalys, vilket hade lett till en omprövning av 9470 jordbruksskiften för ansökningsår 2013 (dock inte för ansökningsår 2012). Kommissionen fann slutligen att de grekiska myndigheterna, i vissa fall och genom att tillämpa relevant praxis mer extensivt, hade ansett att det förelåg ett uppenbart fel, för att korrigera beloppet avseende betalningarna, utan att för den skull tillämpa de sanktioner som föreskrivs.
43 Det framgick, den 4 december 2014, av den information som de grekiska myndigheterna hade lämnat till kommissionen att dessa myndigheter hade föreslagit en korrigering som uppgick till 52225465,79 euro för ansökningsår 2012 och till 37133161,78 euro för ansökningsår 2013. Kommissionen ansåg emellertid att dessa korrigeringar var otillräckliga, på grund av det stora antalet fel som hade konstaterats vid kontrollerna, vilka påvisade utbredda oegentligheter mot vilka det ännu inte hade vidtagits tillräckliga åtgärder.
44 Vad beträffar ansökningsår 2012 vidtog kommissionen således en korrigering på 25 procent för riskpopulationen. Med beaktande av den förbättrade situationen satte den ned korrigeringen till 10 procent för ansökningsår 2013, utifrån en beräkning som i sig utgjorde en nedsättning av det belopp på 37163161,78 euro som de grekiska myndigheterna hade angett som ett känt fel.
45 Vad beträffar landsbygdsutvecklingen, i synnerhet åtgärd 125, som huvudsakligen rörde infrastrukturer för bevattning, ansåg kommissionen att det urval som gjordes av de stödberättigande projekten inte motsvarade kraven i artikel 71 i förordning nr 1698/2005. Undersökningen hade nämligen visat att detta urval omfattade en andra etapp av problematiska förval för avdelningen för tekniska studier och anläggningar vid det grekiska ministeriet för landsbygdsutveckling (nedan kallad Atsa). Under denna urvalsfas kontrollerades inte enbart projektens utvecklingsgrad utan även deras lämplighet i förhållande till prioriteringar, på grundval av kriterier som endast denna ledning kände till. Därigenom hade andra urvalskriterier införts än de som fastställts av den behöriga förvaltningsmyndigheten (OPEKEPE). Kommissionen beslutade följaktligen att vidta en schablonkorrigering på 5 procent, vilket motsvarade ett belopp på 3107504,18 euro.
46 Såvitt avser åtgärd 121, som huvudsakligen ägnas åt modernisering av företag, hade undersökningen visat att stödmottagarnas anspråk, i vissa fall där utgifter deklarerats som inte varit stödberättigande, hade minskats utan att någon sanktion tillämpats på dem. Ansvarsfriheten kan, enligt kommissionen, uppmuntra stödmottagarna att deklarera utgifter som inte är stödberättigande, eftersom de i sämsta fall enbart nekas betalning av motsvarande belopp. Kommissionen bedömde följaktligen att denna praxis medförde en risk för den aktuella fonden och beslutade, på grundval av en analog tillämpning av artikel 63 i genomförandeförordning nr 809/2014, att vidta en korrigering som motsvarade 772956,32 euro.
47 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 maj 2016 väckte Republiken Grekland talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. Till stöd för sin talan åberopade den åtta grunder.
48 Den första grunden avsåg schablonkorrigeringen på 25 procent för ansökningsår 2012, schablonkorrigeringen på 10 procent för ansökningsår 2013 och engångskorrigeringen på 37163161,78 euro, vilka hade vidtagits på grund av brister som konstaterats vad gäller definitionen av stödberättigande permanent betesmark. Denna grund baserades på en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009.
49 Det gjordes genom den andra grunden gällande att dokument nr VI/5330/97 hade tolkats och tillämpats felaktigt när det gäller de villkor som ska vara uppfyllda för att vidta en schablonkorrigering på 25 procent för ansökningsår 2012.
50 Den tredje grunden avsåg schablonkorrigeringen på 10 procent och engångskorrigeringen, vilka vidtagits för brister och fel vad gäller definitionen och kontrollen av stödberättigande permanent betesmark för ansökningsår 2013. Den grunden baserades på att korrigeringarna var rättsstridiga och oskäliga, att de skäl som angetts för dem var motsägelsefulla, att dokument nr VI/5330/97 hade tolkats och tillämpats felaktigt när det gäller de villkor som ska vara uppfyllda för att vidta en schablonkorrigering på 10 procent, samt att principerna om god förvaltningssed, proportionalitet, non bis in idem och rätten till försvar hade åsidosatts.
51 Den fjärde och den femte grunden rörde det omtvistade beslutet, i den del det fastställs en schablonkorrigering på 5 procent för brister vid tillämpningen av urvalskriterierna för projekten avseende åtgärd 125. Den fjärde grunden baserades på en avsaknad av rättslig grund och motivering för det omtvistade beslutet samt en felaktighet med avseende på de faktiska omständigheterna beträffande denna schablonkorrigering som vidtogs för räkenskapsåren 2010–2013, medan den femte grunden baserades på att artikel 31 i förordning nr 1290/2005 hade åsidosatts.
52 Den sjätte och den sjunde grunden avsåg en engångskorrigering som vidtagits för räkenskapsåren 2011–2013 på grund av brister som hade konstaterats vid tillämpningen av sanktionspolitiken med avseende på åtgärd 121. Den sjätte grunden baserades på att metoden för att beräkna korrigeringen varit rättsstridig vilket lett till resultat som inte stod i proportion till de brister som hade konstaterats, medan den sjunde grunden baserades på att det saknades en rättslig grund och motivering för det omtvistade beslutet samt att dokument nr VI/5330/97 hade åsidosatts.
53 Republiken Grekland frånföll den åttonde grunden under rättegången vid tribunalen.
54 Tribunalen ogillade talan genom den överklagade domen.
55 Republiken Grekland har yrkat att domstolen ska
56 Kommissionen har yrkat att överklagandet ska ogillas såsom ogrundat. Den har även yrkat att Republiken Grekland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
57 Till stöd för sitt överklagande har Republiken Grekland åberopat sex grunder. Den första grunden avser det omtvistade beslutet i den del schablonkorrigeringar på 25 och 10 procent tillämpats på arealstöd för betesmark för ansökningsåren 2012 och 2013 samt en engångskorrigering på 37163161,78 euro vidtagits för ansökningsår 2013. Denna grund baseras på att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av begreppet permanent betesmark, i den mening som avses i artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009. Det har genom den andra grunden gjorts gällande att tribunalen tolkade och tillämpade dokument nr VI/5330/97 felaktigt när det gäller de villkor som ska vara uppfyllda för att motivera en finansiell schablonkorrigering på 25 procent för arealstöd för betesmark för ansökningsår 2012. Det har genom den tredje grunden hävdats att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005, artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och artikel 34 i genomförandeförordning nr 908/2014, såsom de avses i dokument nr VI/5330/97, principen non bis in idem och proportionalitetsprincipen, mot bakgrund av att den finansiella schablonkorrigeringen på 10 procent avseende arealstöd för betesmark för ansökningsår 2013 hade vidtagits tillsammans med en engångskorrigering. Den fjärde och den femte grunden avser tribunalens bedömning av den finansiella schablonkorrigering på 5 procent som hade vidtagits mot Republiken Grekland för brister vid tillämpningen av urvalskriterierna för projekten avseende åtgärd 125 för räkenskapsåren 2010–2013. Medan den fjärde grunden baseras på en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 71.2 och 71.3 i förordning nr 1698/2005 samt en bristande motivering av den överklagade domen, baseras den femte grunden på ett åsidosättande av artikel 31.4 c i förordning nr 1290/2005 samt en bristande och motsägelsefull motivering av den domen. Den sjätte grunden avser tribunalens bedömning av den engångskorrigering som vidtagits mot Republiken Grekland för räkenskapsåren 2011–2013 på grund av de brister som hade konstaterats vid tillämpningen av sanktionspolitiken med avseende på åtgärd 121. Den grunden baseras på att artikel 73 i förordning nr 817/2004 och artikel 63 i genomförandeförordning nr 809/2014 har åsidosatts.
58 Republiken Grekland har genom den första grunden hävdat att tribunalen i punkterna 35–66 i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 samt artikel 2 c i förordning nr 1120/2009, vilka innehåller en definition av permanent betesmark.
59 Republiken Grekland har gjort gällande att tribunalen, i punkterna 39, 40, 49 och 56 i den överklagade domen, tillämpade ett felaktigt kriterium vad gällde typen av vegetation som täcker de arealer som kommissionen beaktade för att fastställa huruvida de verkligen utgör permanent betesmark enligt unionsrätten. Tribunalen fann nämligen att det endast var arealer täckta av gräs eller annat örtartat foder som utgjorde permanent betesmark, däremot inte arealer täckta av buskar och vedartad vegetation, som kännetecknar betesmark av Medelhavstyp. Republiken Grekland anser att tribunalen borde ha tillämpat ett annat kriterium enligt vilken permanent betesmark utgörs av arealer som enligt etablerade lokala sedvänjor traditionellt används som betesmark och där gräs och annat örtartat foder inte utgör den dominerande växtligheten. Vidare är den omständigheten att vedartad vegetation dominerar på de aktuella arealerna inte en indikation på att jordbruksverksamheten läggs ned.
60 Enligt Republiken Grekland är denna tolkning förenlig med lydelsen av artikel 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 i förordning nr 1120/2009, sammanhanget och de mål som eftersträvas med dessa förordningar. Denna medlemsstat har således understrukit att denna vida innebörd av begreppet permanent betesmark framgår av den handbok som är avsedd att ge medlemsstaterna anvisningar om hur man på bästa sätt följer de gällande bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som publicerats av kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) den 2 april 2008, samt av den handlingsplan som utarbetades i oktober 2012 av de grekiska myndigheterna i samarbete med kommissionen, innefattande en bedömning av huruvida betesmarkerna var stödberättigande genom bildanalys av satellitbilder i referensskiftet (enhet) och tillämpning av ett proportionellt beräkningssystem i de fall där det finns diffusa buskar (nedan kallad 2012 års handlingsplan). Nämnda vida innebörd av begreppet permanent betesmark bekräftas dessutom av såväl den ursprungliga lydelsen av artikel 4.1 h i förordning nr 1307/2013 som den lydelse som denna bestämmelse har till följd av dess ändring genom artikel 3 i förordning nr 2017/2393.
61 Kommissionen anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund. Denna institution är av den uppfattningen att tribunalen har tolkat och tillämpat begreppet permanent betesmark i artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009 korrekt. Av definitionen som ges där framgår att kriteriet avseende den typ av vegetation som täcker den aktuella jordbruksarealen är avgörande. Vidare är varken de anvisningar som avses i punkt 60 ovan, 2012 års handlingsplan eller förordning nr 1307/2013, som är tillämplig från den 1 januari 2015 och innehåller en vid definition av begreppet permanent betesmark, relevanta för tolkningen av de bestämmelser som var tillämpliga vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet och för att bedöma den finansiella korrigering som kommissionen har beslutat om.
62 Republiken Grekland har genom sin första grund kritiserat tribunalen för att ha gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet permanent betesmark i den mening som avses i artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009 när den, i punkt 40 i den överklagade domen, konstaterade att detta begrepp endast omfattar arealer som är täckta av gräs och örtartat foder men inte arealer som är täckta av vedartad vegetation eller buskvegetation, vilka är kännetecknande för betesmarker av Medelhavstyp. Enligt Republiken Grekland är nämligen inte kriteriet avseende den typ av vegetation som täcker den aktuella jordbruksarealen avgörande för kvalificeringen av permanent betesmark.
63 Det ska härvidlag påpekas, för det första, att artikel 2 c i förordning nr 1120/2009 innehåller en definition av begreppet permanent betesmark som är formulerad i mycket liknande ordalag som den definition som ges i artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004. Det framgår, för det andra, av domstolens praxis att det avgörande kriteriet för definitionen av permanent betesmark inte är den typ av vegetation som täcker jordbruksarealen utan den faktiska användningen av arealen för sådan jordbruksverksamhet som är typisk för permanent betesmark. Följaktligen kan förekomsten av vedartad vegetation eller buskvegetation inte i sig hindra att en areal kvalificeras som permanent betesmark, i den mån detta inte hindrar dess faktiska användning för jordbruksverksamhet (dom av den 15 maj 2019, Grekland/kommissionen, C‑341/17 P, EU:C:2019:409, punkt 54, och dom av den 13 februari 2020, Grekland/kommissionen, C‑252/18 P, EU:C:2020:95, punkt 50).
64 Tribunalen gjorde följaktligen en felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av begreppet permanent betesmark, såsom det följer av artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009, genom att i punkt 40 i den överklagade domen slå fast att det relevanta kriteriet är vilken typ av vegetation som finns på den aktuella arealen och därefter genomföra sin prövning utifrån detta kriterium. Av detta följer att tribunalens ståndpunkt i punkt 46 i den överklagade domen, att Republiken Grekland inte kunnat visa att kommissionens bedömningar var oriktiga, är felaktig.
65 Överklagandet ska följaktligen bifallas såvitt avser Republiken Greklands första grund. Av detta följer att punkt 1 i den överklagade domens domslut ska upphävas, i den del tribunalen ogillade Republiken Greklands talan avseende de schablonkorrigeringar på 25 procent och 10 procent som tillämpats på arealstöd för betesmark för ansökningsåren 2012 och 2013 samt engångskorrigeringen på 37163161,78 euro för ansökningsår 2013, vilka vidtagits på grund av brister vid definitionen och kontrollen av stödberättigande permanent betesmark för ansökningsåren 2012 och 2013.
66 Republiken Grekland har genom sin andra grund gjort gällande att tribunalen, i punkterna 78, 93, 96, 101, 104, 106 och 107 i den överklagade domen, tolkade och tillämpade dokument nr VI/5330/97 felaktigt med avseende på de villkor som ska vara uppfyllda för att vidta en korrigering på 25 procent för ansökningsår 2012. Denna grund består av nio delar.
67 Republiken Grekland har genom den andra grundens första del gjort gällande att tribunalen, i punkt 85 i den överklagade domen, fann att de slutliga betalningarna för ansökningsår 2012 verkställdes den 30 juni 2013 efter det att ansökningarna hade omprövats på grundval av 2012 års handlingsplan, såsom den hade genomförts vid denna tidpunkt. Omprövningen uteslöt följaktligen att det förelåg risk för särskilt omfattande förluster som motiverade en schablonkorrigering på 25 procent, och talade emot att det rörde sig om en ofta förekommande brist eller oaktsamhet eller ett återfall från Republiken Greklands sida. Det saknas följaktligen rättslig grund för innehållet i punkterna 78, 93, 96, 101, 104, 106 och 107 i den överklagade domen.
68 Den andra grundens andra del avser att tribunalen missförstod innehållet i den sammanfattande rapporten och ändrade saken i målet när den, i punkt 79 i den överklagade domen, slog fast att referensskiftena och deras högsta tillåtna stödareal ska fastställas exakt. Saken i målet avsåg emellertid inte skiftenas precisa avgränsning, utan huruvida dessa var stödberättigande i förhållande till definitionen av permanent betesmark.
69 Republiken Grekland har genom den andra grundens tredje del gjort gällande att skälen är motsägelsefulla, i det att tribunalen, i punkt 88 i den överklagade domen, ansåg att risken för EGFJ, trots det successiva genomförandet av 2012 års handlingsplan, hade ökat och att det var sannolikt att det skulle uppstå mycket stora förluster, vilket motiverade en korrigering på 25 procent.
70 Republiken Grekland har genom sin andra grunds fjärde del hävdat att tribunalen åsidosatte dokument nr VI/5330/97 genom att, i punkt 88 i den överklagade domen, ange att det för att sätta ned den finansiella korrigeringen krävdes att den berörda medlemsstaten hade undanröjt varje risk för EGFJ.
71 Republiken Grekland har genom den andra grundens femte del gjort gällande att tribunalen, i punkt 89 i den överklagade domen, åsidosatte artiklarna 34 och 36 i förordning nr 73/2009 samt artiklarna 43 och 44 i förordning nr 1782/2003 genom bedömningen att det fel som medlemsstaten kritiserades för i frågan huruvida betesmarken var stödberättigande hade påverkat beräkningen av jordbrukarnas rätt till stöd och, därmed, antalet sådana rättigheter, vilket medförde en mycket stor risk för EGFJ. En sådan bedömning är för övrigt rättsstridig, eftersom den innebär att artikel 2 i förordningarna nr 796/2004 och 73/2009 tillämpades retroaktivt på referensperioden för beräkningen av stödrättigheter (2000–2002).
72 Republiken Grekland har genom sin andra grunds sjätte del hävdat att tribunalen missförstod innehållet i den slutrapport från förlikningsorganet som avses i punkt 36 genom att, i punkt 92 i den överklagade domen, slå fast att en del av de arealer för vilka stödet hade beviljats inte var stödberättigande. Det framgår emellertid av denna rapport att en areal på 1,6 miljoner hektar betesmark, till följd av 2012 års handlingsplan, fortfarande var stödberättigande.
73 Republiken Grekland har genom den andra grundens sjunde del hävdat att tribunalen, i punkt 100 i den överklagade domen, åsidosatte artikel 52.3 andra stycket i förordning nr 1306/2013, genom att endast konstatera att kommissionen inte är bunden av förlikningsorganets rapporter utan att kontrollera huruvida kommissionen hade motiverat sitt beslut att avvika från slutsatserna i nämnda rapporter.
74 Den andra grundens åttonde del avser en motsägelse mellan skälen i punkterna 85 och 104 i den överklagade domen, eftersom villkoren för att det ska röra sig om en exceptionell omständighet, i den mening som avses i dokument nr VI/5330/97, inte är uppfyllda.
75 Republiken Grekland har genom sin andra grunds nionde del gjort gällande att tribunalen, i punkterna 114–116 i den överklagade domen, begick ett fel vid tolkningen och tillämpningen av riktlinjerna i dokument nr VI/5330/97, genom att bortse från att 2012 års handlingsplan hade genomförts retroaktivt. Detta genomförande innebar att de brister som avsåg en felaktig identifiering av arealer som utgör permanent betesmark i identifieringssystemet för jordbruksskiften (nedan kallat identifieringssystemet) hade tagits upp på nytt, varför korrigeringen på 25 procent, även om en schablonkorrigering kan vidtas, inte var motiverad.
76 Kommissionen anser att denna grund ska underkännas såsom obefogad, eftersom ingen av de anmärkningar som Republiken har anfört till stöd för densamma kan påverka kommissionens bedömning av huruvida det var rättsenligt att vidta en schablonkorrigering på 25 procent.
77 Som svar på den andra grundens första del har kommissionen således invänt att Republiken Grekland i sitt överklagande har separerat den omständighet som avser omprövning av ansökningarna på grundval av 2012 års handlingsplan, och under tystnad förbigått det stora antalet övriga allvarliga oegentligheter och brister i kontrollsystemet som tribunalen erinrade om i punkt 77 i den överklagade domen och som, sammantagna, motiverade slutsatsen att det förelåg en risk för mycket stora förluster för EGFJ.
78 Som svar på den andra grundens andra del har kommissionen gjort gällande att tribunalen, i punkt 77 i den överklagade domen, erinrade om det stora antalet allvarliga brister i kontrollsystemet som motiverade en schablonkorrigering på 25 procent. Frågan om skiftenas avgränsning, som togs upp i punkt 79 i den överklagade domen, utgör endast en allmän motivering som läggs till tribunalens skäl och som syftar till att understryka vikten av ett effektivt kontrollsystem.
79 Vad beträffar den andra grundens tredje del, som avser motsägelsefulla skäl, har kommissionen genmält att tribunalen, i punkt 85 i den överklagade domen, endast konstaterade att det successiva genomförandet av 2012 års handlingsplan inbegrep åtgärder av vilka inte alla var avsedda att ha omedelbara verkningar, varför det successiva genomförandet av denna handlingsplan visade sig vara otillräckligt för att undanröja risken för ansökningsår 2012.
80 För att bemöta den andra grundens fjärde del har kommissionen hävdat att tribunalen, i punkt 88 i den överklagade domen, inte gjorde en nedsättning av schablonkorrigeringen beroende av att det visades att det inte förelåg någon risk, utan endast konstaterade att genomförandet av 2012 års handlingsplan inte hade haft någon konkret påverkan på den risk som EGFJ stod år 2012.
81 Kommissionen har anfört att den andra grundens femte del, som riktats mot punkt 89 i den överklagade domen, är verkningslös, eftersom den avser en subsidiär motivering. Republiken Grekland har i vart fall inte på ett ändamålsenligt sätt tillbakavisat tribunalens konstaterande, i denna punkt i den överklagade domen, enligt vilket beräkningsfelet avseende tillgängliga hektar har medfört en mycket stor risk för EGFJ.
82 För att bemöta den andra grundens sjätte del, som avser punkt 92 i den överklagade domen, har kommissionen gjort gällande att Republiken Grekland inte har bestritt att ett stort antal arealer för vilka stödet hade beviljats allmänt sett inte var stödberättigande, eftersom de inte uppfyllde villkoren för att betraktas som permanent betesmark.
83 Vad beträffar den andra grundens sjunde del, som avser punkt 100 i den överklagade domen, har kommissionen hävdat att Republiken Grekland inte vid tribunalen har åberopat någon grund enligt vilken det omtvistade beslutet saknar en motivering avseende det förhållandet att kommissionen genom detta beslut avvek från förlikningsorganets rekommendationer. Tribunalen har följaktligen besvarat Republiken Greklands påståenden på ett tillräckligt sätt.
84 Som svar på den andra grundens åttonde del, som riktats mot punkt 104 i den överklagade domen, har kommissionen genmält att tribunalen genom dessa skäl, som angetts för fullständighetens skull, ansåg att även om det var nödvändigt att visa att det rörde sig om en exceptionell omständighet för att vidta en schablonkorrigering på 25 procent, så hade en sådan i detta fall visats föreligga.
85 Vad slutligen avser den andra grundens nionde del, som avsåg punkterna 114–116 i den överklagade domen och enligt vilken det hade bortsetts från 2012 års handlingsplan, har kommissionen upprepat sin ståndpunkt att denna handlingsplan saknar relevans för frågan om oegentlighetens ekonomiska betydelse exakt kan fastställas eller om en finansiell korrigering ska vidtas.
86 Det framgår av dokument nr VI/5330/97 att en schablonkorrigering på 25 procent är motiverad när de kumulativa villkor som där anges är uppfyllda, nämligen när det över huvud taget inte har införts något kontrollsystem eller om det har införts på ett ytterst bristfälligt sätt och det förefaller som om det ofta förekommer oegentligheter och oaktsamhet vid bekämpandet av bedrägliga och felaktiga förfaranden, eftersom det faktum att oberättigade ansökningar ostraffat kan framställas kan antas innebära en extremt hög risk för förluster för EGFJ.
87 Tribunalen fann, i punkterna 78–82 i den överklagade domen, att kommissionen korrekt hade ansett att Republiken Grekland i det aktuella fallet kunde kritiseras för att ha infört kontrollsystemet på ett ytterst bristfälligt sätt mot bakgrund av att det ofta förekom oegentligheter, däribland – såsom anförts i punkt 77 i den överklagade domen – brister avseende definitionen av stödberättigande permanent betesmark vilka hade lett till att medlemsstaten tillämpade dubbelkontroller och kontroller på plats på ett bristfälligt sätt.
88 För det första bygger tribunalens bedömning av bristerna vid definitionen och kontrollen av permanent betesmark av naturliga skäl på tolkningen av begreppet permanent betesmark. För det andra tolkade tribunalen detta begrepp felaktigt, såsom har konstaterats i punkt 65 ovan. Följaktligen har detta fel med nödvändighet påverkat kommissionens bedömning, i punkt 78 i den överklagade domen, av villkoret om att kontrollsystemet införts på ett ytterst bristfälligt sätt mot bakgrund av att det ofta förekom oegentligheter.
89 Alla de anmärkningar som Republiken Grekland har framställt om kontrollen av stödberättigande permanent betesmark avser tribunalens felaktiga tolkning av begreppet permanent betesmark. Överklagandet ska följaktligen bifallas såvitt avser den andra grunden i sin helhet.
90 Republiken Grekland har genom sin tredje grund hävdat att tribunalen, i punkterna 138–141 i den överklagade domen, gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005, artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013, artikel 34 i genomförandeförordning nr 908/2014 samt dokument nr VI/5330/97 vad gäller metoden för att beräkna schablonkorrigeringen för ansökningsår 2013, varför tribunalen skulle ha ansett det vara rättsenligt, enligt principen ne bis in idem och proportionalitetsprincipen, att vidta en schablonkorrigering på 10 procent tillsammans med en engångskorrigering för samma oegentligheter. Enligt Republiken Grekland framgår det av domstolens praxis att en schablonkorrigering kan vidtas tillsammans med en engångskorrigering endast vid fall av flera konstateranden.
91 Kommissionen anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund.
92 Det ska för det första erinras om att det enligt artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005 och artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 inte är förbjudet för kommissionen att vidta en engångskorrigering tillsammans med en schablonkorrigering.
93 Domstolen har tidigare således slagit fast att finansiella schablonkorrigeringar kan vidtas tillsammans med andra korrigeringar. Om det framgår att risken för EGFJ inte kan täckas enbart genom engångskorrigeringar, ska andra schablonkorrigeringar vara möjliga. Det skulle nämligen stå i strid med systemet för finansiering av EGFJ att andra skador eller risker som inte kan bestämmas lika tydligt skulle bäras av EGFJ, om det fanns skäl att företa en engångskorrigering. Det finns följaktligen inte några principiella hinder för att vidta en engångskorrigering tillsammans med en schablonkorrigering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 1999, Italien/kommissionen, C‑253/97, EU:C:1999:527, punkterna 72–74, och dom av den 15 juni 2017, Spanien/kommissionen, C‑279/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:461, punkt 72).
94 Det framgår för det andra av dokument nr VI/5330/97 att en engångskorrigering kan vidtas tillsammans med en schablonkorrigering, såsom tribunalen har erinrat om i punkt 136 i den överklagade domen, eftersom det i nämnda dokument anges att schablonkorrigeringarna ska vidtas på det som återstår av betalningarna efter avdrag för belopp som undantagits i enskilda ärenden.
95 Det kan i förevarande fall konstateras att Republiken Grekland, till stöd för sin tredje grund, endast har kritiserat tribunalen för att, i punkterna 138–141 i den överklagade domen, ha åsidosatt artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005, artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 samt dokument nr VI/5330/97 genom att frångå sina argument om en dubbel korrigering för samma oegentligheter och för samma ansökningsår 2013.
96 Republiken Grekland har i samband med denna grund inte ifrågasatt tribunalens bedömningar i punkterna 120–125 och 131 i den överklagade domen, i vilka tribunalen klart har identifierat de skäl som kommissionen grundade sig på för att vidta en schablonkorrigering på 10 procent och engångskorrigeringen.
97 Det framgår således av punkt 123 i den överklagade domen att den schablonkorrigering på 10 procent som vidtogs för ansökningsår 2013 var motiverad på grund av dels alla de fel som kommissionen hade upptäckt angående de omständigheter som avser betesmarkers stödberättigande och det kontrollsystem som införts av Republiken Grekland, dels den förbättrade situationen jämfört med ansökningsår 2012. Tribunalen påpekade, i punkt 124 i den överklagade domen, att beräkningen av risken för EGFJ, som motsvarade ett belopp på 37163161,78 euro, vilken de grekiska myndigheterna hade utfört på grundval av nya uppgifter till följd av uppdateringen av identifieringssystemet, inte gjorde det möjligt att fastställa det totala beloppet avseende den risk som denna fond hade utsatts för, bland annat på grund av att de sanktioner som borde ha vidtagits inte hade beaktats och att en kontroll i november 2014 hade uppenbarat att felaktigheter avseende identifieringssystemet fortfarande bestod. Tribunalen drog av detta slutsatsen, i punkt 125 i den överklagade domen, att kommissionen, med beaktande av sistnämnda brister, inte hade varit i stånd att med noggrannhet fastställa det totala beloppet avseende den risk som nämnda fond utsattes för, vilket innebar dels att det var motiverat att vidta en schablonkorrigering, dels att de grekiska myndigheternas beräkningar angående de arealer som hade kontrollerats inte gjorde det möjligt att fastställa det totala beloppet avseende den risk som samma fond hade utsatts för.
98 Av detta följer att tribunalen genom en korrekt tillämpning av artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005, artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 samt dokument nr VI/5330/97 bedömde att kommissionen, genom att dra av det belopp som beräknats av de grekiska myndigheterna från det belopp på grundval av vilket kommissionen hade beräknat schablonkorrigeringen på 10 procent, hade försäkrat sig om att inte påföra de enskilda stödmottagarna några dubbla korrigeringar som redan hade beaktats i det belopp som beräknats av de grekiska myndigheterna. Schablonkorrigeringen på 10 procent omfattade nämligen inte de arealer som hade kontrollerats av de grekiska myndigheterna och på grundval av vilka nämnda myndigheter hade beräknat beloppet 37163161,78 euro.
99 Tribunalen gjorde följaktligen ingen felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 138 och 141 i den överklagade domen, slog fast att kommissionens beräkningsmetod inte ledde till någon dubbel korrigering för samma oegentligheter och för samma ansökningsår.
100 Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
101 Republiken Grekland avser med sin fjärde grund att artikel 71.2 och 71.3 i förordning nr 1698/2005 har tolkats och tillämpats felaktigt och att tribunalen i flera avseende har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.
102 Republiken Grekland har genom sin fjärde grunds första del, som riktats mot punkterna 158–160 i den överklagade domen, hävdat att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 71.2 och 71.3 i förordning nr 1698/2005 genom att kritisera Republiken Grekland för den omständigheten att Atsa, före det urval som gjordes av förvaltningsmyndigheten, hade gjort ett förhandsurval av projekt på grundval av det nämnda nationella organets egna kriterier, som därmed inte omfattades av en enkel formell bedömning av projekt, utan av en verklig kontroll i sak, trots att det enligt dessa artiklar endast är förvaltningsmyndigheten som får bedöma huruvida projekt som kan omfattas av åtgärd 125 är stödberättigande. Enligt Republiken Grekland ger artikel 71.3 i förordning nr 1698/2005 medlemsstaterna en principiell befogenhet att fastställa regler för vilka utgifter som är stödberättigande för att säkerställa att Ejflus medel fördelas mer effektivt. Det är enligt nämnda bestämmelse följaktligen inte förbjudet för medlemsstaterna att förutse ingripande av ett sådant nationellt organ som Atsa, som tillämpar kriterierna för stödberättigande för projekt som kan omfattas av åtgärd 125, inom gränserna för målen med det program för landsbygdsutveckling som har godkänts av kommissionen.
103 Den fjärde grundens andra del, som åberopats av Republiken Grekland, avser en avsaknad av motivering, i den del tribunalen, i punkt 158 i den överklagade domen, slog fast att Atsa gjorde en verklig bedömning i sak av de projekt som den undersökte på grundval av tre egna kriterier. Tribunalen preciserade emellertid inte vilka dessa kriterier var.
104 Denna medlemsstat har genom den fjärde grundens tredje del hävdat att tribunalen, i punkt 160 i den överklagade domen, kompletterade innehållet i den sammanfattande rapporten och, därmed, det omtvistade beslutets motivering, genom bedömningen att ett visst antal projekt inte hade överlämnats till förvaltningsmyndigheten efter den förhandskontroll som utförts av Atsa.
105 Den fjärde grundens fjärde del avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten genom att tribunalen underlät att pröva Republiken Greklands argument att den förhandskontroll som utförs av Atsa sedan årtionden var institutionaliserad utan att kommissionen någonsin framställt några anmärkningar i detta avseende och utan att den åtgärden kunnat ge upphov till någon som helst oegentlighet.
106 Republiken Grekland har genom sin fjärde grunds femte del gjort gällande att tribunalen även underlät att pröva argumentet att alla insatser som omfattades av åtgärd 125 gällde stora offentliga infrastrukturarbeten och att Atsa, i detta sammanhang, ingrep först under förberedelser som inte hade någon inverkan på själva det urval som gjordes.
107 Kommissionen anser att överklagandet till viss del ska avvisas och i övriga delar ogillas såvitt avser denna grund.
108 Vad beträffar den fjärde grundens första del, enligt vilken artikel 71 i förordning nr 1698/2005 har åsidosatts, som avser punkterna 158–160 i den överklagade domen, framgår det av lydelsen av punkt 3 i denna artikel, jämförd med skäl 61 i denna förordning, att inom ramen för subsidiaritetsprincipen ska reglerna för vilka utgifter som är stödberättigande i princip fastställas på nationell nivå (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juli 2016, Občina Gorje ( C‑111/15, EU:C:2016:532, punkterna 37 och 47).
109 Den omständigheten att medlemsstaterna fastställer dessa regler för vilka utgifter som är stödberättigande innebär emellertid inte att de kan anförtro befogenheten att välja ut projekt åt en annan enhet än den myndighet som förvaltar programmet eller åt en enhet som inte lyder under denna myndighets ansvar.
110 Enligt artikel 71.3 i nämnda förordning, jämförd med skäl 64 i förordningen, tillkommer denna beslutsbefogenhet nämligen endast förvaltningsmyndigheten eller en enhet under dess ansvar, som utövar denna befogenhet i enlighet med det behöriga organets urvalskriterier.
111 Tribunalen gjorde följaktligen ingen felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 158–160 i den överklagade domen, fann att den förhandskontroll som Atsa gjorde av de projekt som kunde omfattas av åtgärd 125 åsidosatte artikel 71 i nämnda förordning, eftersom det rörde sig om en kontroll i sak av huruvida projekt var stödberättigande i enlighet med Atsas egna kriterier som inte hade fastställts av det behöriga organet.
112 Av detta följer att den första delen av Republiken Greklands fjärde grund ska underkännas, eftersom den är obefogad.
113 Vad beträffar den fjärde grundens andra del, som avser en avsaknad av motivering av den överklagade domen, i det att tribunalen, i punkt 158 i den domen, inte skulle ha angett vilka kriterier Atsa bedömde vid sin sakprövning av projekten, är det tillräckligt att konstatera att denna delgrund bygger på en felaktig tolkning av nämnda dom, eftersom tribunalen i nämnda punkt nämner tre kriterier och viktningskoefficienter som var Atsas egna och som skiljde sig från de som förvaltningsmyndigheten tillämpade.
114 Av detta följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra delen av Republiken Greklands fjärde grund.
115 Vad beträffar den fjärde grundens tredje del, som avser åsidosättande av tribunalens motiveringsskyldighet, i det att tribunalen skulle ha kompletterat motiveringen i den sammanfattande rapporten genom att, i punkt 160 i den överklagade domen, slå fast att tillämpningen av dessa kriterier hade lett till att ett visst antal projekt inte hade överlämnats till förvaltningsmyndigheten, är det visserligen riktigt att en sådan bedömning inte uttryckligen framgår av den sammanfattande rapporten. Den utgör emellertid endast en logisk slutsats om tillämpningen av kriterier om förhandsval. Det kan följaktligen inte anses att tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.
116 Av detta följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje delen av Republiken Greklands fjärde grund.
117 Såvitt avser den fjärde grundens fjärde del, som avser att tribunalen underlät att pröva Republiken Greklands argument att den förhandskontroll som utförs av Atsa sedan årtionden var institutionaliserad, är det tillräckligt att konstatera att tribunalen, i punkt 161 i den överklagade domen, underkände detta argument såsom verkningslöst i det aktuella förfarandet.
118 Till skillnad från vad Republiken Grekland har påstått har tribunalen följaktligen prövat detta argument genom att underkänna detsamma, varför tribunalen inte åsidosatte sin motiveringsskyldighet.
119 Av detta följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde delen av Republiken Greklands fjärde grund.
120 Vad beträffar den fjärde grundens femte del, som avser att tribunalen inte prövade Republiken Greklands argument att de insatser som omfattades av åtgärd 125 gällde stora offentliga infrastrukturarbeten, kan det konstateras att detta argument inte anfördes i första instans.
121 Innehållet i punkt 69 i ansökan i första instans, som Republiken Grekland hänför sig till i sin ansökan om överklagande, är nämligen enbart beskrivande och där framhålls endast det förhållandet att de insatser som omfattas av åtgärd 125 gällde stora infrastrukturarbeten och representerade offentliga investeringar som var viktiga för landets ekonomi, utan att Republiken Grekland drog någon som helst juridisk slutsats av denna allmänna förklaring.
122 Detta argument ska följaktligen avvisas, eftersom det rör sig om ett nytt argument i samband med överklagandet. Enligt domstolens fasta praxis ska domstolens prövning i ett mål om överklagande således endast avse den rättsliga bedömningen av de grunder och argument som har åberopats i den lägre instansen, varför en part vid domstolen inte får anföra ett nytt argument som denna inte har åberopat vid tribunalen (dom av den 28 november 2019, ABB/kommissionen, C‑593/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1027, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
123 Av det ovan anförda följer att den fjärde grunden ska underkännas i sin helhet, eftersom den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är obefogad.
124 Den femte grunden består av två delar.
125 Republiken Grekland har genom sin femte grunds första del kritiserat tribunalen för att ha åsidosatt artikel 31.4 c i förordning nr 1290/2005 och för att ha antagit en bristande och motsägelsefull motivering i punkterna 183, 185, 186, 189 och 193 i den överklagade domen.
126 Republiken Grekland har närmare bestämt bestritt den tolkning av artikel 31 i denna förordning som tribunalen gjorde i dessa punkter i den överklagade domen. Enligt denna tolkning är det, i fråga om åtgärder avseende program för landsbygdsutveckling, när slutbetalningen av stödet föregås av mellanliggande och preliminära betalningar, endast den definitiva slutbetalningen som ska beaktas vid tillämpningen av den frist på 24 månader som föreskrivs i den artikeln för att utesluta alla betalningar för de aktuella landsbygdsutvecklingsprogrammen från finansiering. För det första motsägs denna tolkning av lydelsen av artikel 31.4 c i nämnda förordning, enligt vilken denna frist på 24 månader, utan åtskillnad, avser såväl slutbetalningar som mellanliggande betalningar eller förskottsbetalningar. Den rättspraxis som tribunalen härvidlag åsyftade till stöd för sin tolkning är inte relevant, eftersom den avser preliminära betalningar som villkoras av att det på området för EUGFJ ställs säkerheter. För det andra stöds den tolkning som Republiken Grekland har föreslagit av målet att fastställa en tidsfrist för kommissionens befogenhet att neka finansiering av vissa utgifter.
127 Republiken Grekland har genom sin femte grunds andra del hävdat att tribunalen antog en bristande och motsägelsefull motivering i punkt 189 i den överklagade domen genom att inte kontrollera huruvida slutbetalningen för de aktuella projekt som omfattades av åtgärd 125 hade gjorts under denna 24-månadersperiod.
128 Kommissionen har yrkat att denna grund ska underkännas i sin helhet.
129 Vad beträffar den femte grundens första del, framgår det av lydelsen av artikel 31.4 c i förordning nr 1290/2005 att ett finansieringsavslag inte får omfatta utgifter för åtgärder inom de program som avses i artikel 4 i denna förordning utöver dem som avses i artikel 31.4 b i förordningen och som har betalats eller slutbetalats av det utbetalande organet mer än 24 månader före kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.
130 Det framgår således uttryckligen av artikel 31.4 c i nämnda förordning att den 24-månaderspriod som föregår kommissionens skriftliga meddelande om resultaten av kontrollerna beräknas från och med dagen för betalningen eller slutbetalningen, det vill säga den definitiva betalningen.
131 Till skillnad från vad Republiken Grekland har hävdat gjorde tribunalen följaktligen ingen felaktig rättstillämpning när den på grundval av denna bestämmelse, i punkterna 183, 185 och 186 i den överklagade domen, slog fast att det, när det görs mellanliggande och preliminära betalningar som följs av en slutbetalning, endast är slutbetalningen som ska beaktas vid beräkningen av denna frist på 24 månader.
132 Såvitt avser den femte grundens andra del, som avser en avsaknad av motivering, genom att tribunalen underlät att pröva huruvida de aktuella projekten hade slutbetalats under nämnda frist, kan det konstateras att tribunalen, i punkterna 189–191 i den överklagade domen, vilka Republiken Grekland i vissa delar inte har ifrågasatt, tillräckligt har motiverat sin bedömning avseende detta villkor.
133 I punkt 189 i den överklagade domen slog tribunalen nämligen fast att den finansiella korrigeringen avseende åtgärd 125 hade vidtagits med avseende på alla betalningar som verkställts för åren 2010–2013, eftersom inget av dessa projekt hade avslutat vid denna tidpunkt och eftersom ingen av de betalningar som verkställts för räkenskapsåret 2010 utgjorde en slutbetalning.
134 I punkterna 190 och 191 i den överklagade domen fastställde tribunalen dessutom, vid sin bedömning avseende faktiska omständigheter i en sammanfattande tabell över de betalningar som avsåg år 2010 och följande år avseende åtgärd 125 i samband med landsbygdsutvecklingsprogrammet 2007–2013, för det första – såvitt avser projektet med referensnummer 109464 – att de betalningar som hade börjat verkställas under år 2012 inte hade fortsatt att verkställas efter år 2012, utan att Republiken Grekland visat att de inte kunde anses utgöra slutbetalningar, i den mening som avses i artikel 31.4 c i förordning nr 1290/2005. För det andra fann tribunalen – såvitt avser de andra projekten i denna tabell – för vilka betalningar hade verkställts för åren 2010–2013, att Republiken Grekland inte lagt fram bevisning av vilken det framgick att dessa projekt ännu inte hade avslutats och att någon slutbetalning inte hade skett.
135 Av detta följer att den femte grundens andra del ska underkännas och att överklagandet följaktligen inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av denna grund.
136 Republiken Greklands sjätte grund består av två delar.
137 Republiken Grekland har genom den sjätte grundens första del, som omfattar tre anmärkningar, ifrågasatt tribunalens bedömning att denna medlemsstat inte hade infört några bestämmelser om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 73 i förordning nr 817/2004.
138 Republiken Grekland har genom en första anmärkning gjort gällande att tribunalen, i punkterna 207–209, gjorde en felaktig rättstillämpning när den inte betraktade åtgärderna nedsättning av stödbeloppet och utestängning från stödförmånen som påföljder, i den mening som avses i artikel 73 i förordning nr 817/2004, på samma sätt som utestängning från allt stöd från Ejflu under en tid av två år. Enligt Republiken Grekland följer det av såväl artikel 5.1 c och d i förordning nr 2988/95 som domstolens praxis att förlust, helt eller delvis, av en förmån som beviljats genom tillämpning av unionsrätten, eller indragning av förmånen under en period efter den då oegentligheten begicks utgör administrativa sanktioner. Skyldigheten avseende återkrav vid en konstaterad oegentlighet, antingen genom en nedsättning eller genom att stödmottagaren utestängs från stödet utgör följaktligen en sanktion i sig. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast motsatsen.
139 Republiken Grekland har genom en andra anmärkning påstått att punkt 208 i den överklagade domen utgör en felaktig rättstillämpning. I nämnda punkt ansåg tribunalen nämligen att endast den omständigheten att ett projekt utestängs på grund av en rättsstridighet i förhållande till ett villkor för stödberättigande kan betraktas som en sanktion. Enligt Republiken Grekland är begreppet rättsstridighet emellertid mer omfattande och täcker varje åsidosättande av en bestämmelse i förordning nr 817/2004.
140 Genom en tredje anmärkning har Republiken Grekland gjort gällande att tribunalen, i punkt 206 i den överklagade domen, uppenbarligen har feltolkat den sammanfattande rapporten. I nämnda punkt hänvisade tribunalen nämligen till två konstateranden som gjorts av kommissionen, trots att de inte ens fanns med i den sammanfattande rapporten och att kommissionen uttryckligen hade återkallat ett av dessa konstateranden i samband med det administrativa förfarandet.
141 Republiken Grekland har genom sin sjätte grunds andra del gjort gällande att den analoga tillämpningen av artikel 63 i genomförandeförordning nr 809/2014, som trädde i kraft efter tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, vid kommissionens beräkning av den finansiella korrigering som ska vidtas, utgör en felaktig rättstillämpning och saknar motivering. För att motivera att det vidtogs en finansiell korrigering med 772956,32 euro, som var lägre än den som skulle ha vidtagits enligt de regler som var tillämpliga ratione temporis, hänförde sig tribunalen, i punkterna 224–229 i den överklagade domen, till en rättspraxis om retroaktiv tillämpning av det lindrigaste straffet och till förordning nr 2988/95 om skydd av gemenskapernas finansiella intressen. Dessa överväganden avser emellertid inte fastställandet av underlaget för den finansiella korrigering som vidtas enligt artikel 52 i förordning nr 1306/2013. Enligt Republiken Grekland bör den omständigheten att tribunalen således avvisade den invändning genom vilken denna medlemsstat ifrågasatte att artikel 63 i genomförandeförordning nr 809/2014 skulle tillämpas analogiskt på grundval av nämnda överväganden likställas med en avsaknad av motivering i den överklagade domen i detta avseende.
142 Kommissionen anser att den sjätte grundens första del ska underkännas i sin helhet såsom obefogad. Kommissionen anser att den sjätte grundens andra del ska underkännas, i första hand eftersom den bygger på argument som saknar verkan, och i andra hand såsom obefogad.
143 Vad beträffar den första anmärkningen till stöd för den sjätte grundens första del, ska det påpekas att artikel 73 i förordning nr 817/2004 kräver att medlemsstaterna fastställer bestämmelser om sanktioner som ska gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och att dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
144 Av detta följer att denna artikel, även om den inte anger exakt vilka bestämmelser som en medlemsstat är skyldig att införa, likväl kräver att medlemsstaten föreskriver en uppsättning åtgärder som är tillräckligt effektiva, proportionerliga och avskräckande för att förhindra varje åsidosättande av förordningens bestämmelser.
145 Tribunalen gjorde ingen felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 207 och 208 i den överklagade domen, ansåg att handlingarna för att kontrollera att ansökningar om betalning samt utgifter är stödberättigande, att överskridande av stödberättigande utgifter inte tolereras, att krav på återbetalning med anledning av de oegentligheter som eventuellt konstateras framställs eller att belopp som betalats ut felaktigt återtas inte framstår som sanktioner, utan som åtgärder som är nödvändiga för kontrollen av villkoren för att projekt ska vara stödberättigande för beviljande av stöd. Sådana åtgärder är nämligen inte avskräckande, utan säkerställer endast att en ansökan om finansiering är rättsenlig och att utgifter som delvis eller i sin helhet inte är stödberättigande utesluts från finansiering genom Ejflu. Dessa åtgärder innebär med andra ord endast att varje otillbörlig fördel förhindras.
146 Efter att ha bedömt de åtgärder som Republiken Grekland anser motsvarar bestämmelser om sanktioner, i den mening som avses i artikel 73 i förordning nr 817/2004, identifierade tribunalen, i punkt 209 i den överklagade domen, endast en åtgärd som framstod som en verklig sanktion, nämligen utestängningen under en tid av två år från varje stöd genom Ejflu.
147 Tribunalen gjorde följaktligen ingen felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 207–214 i den överklagade domen, slog fast att den uppsättning åtgärder som föreskrivs i den grekiska lagstiftningen inte kan utgöra bestämmelser om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, i den mening som avses i artikel 73 i förordning nr 817/2004. Även om en sådan tillfällig avstängning kan betraktas som en sanktion, med beaktande av dess lämpliga bestraffande och avskräckande karaktär, är den i sig otillräcklig för att fastställa att det finns bestämmelser om sanktioner som överensstämmer med artikel 73 i förordning nr 817/2004.
148 Den första anmärkningen till stöd för den sjätte grundens första del ska följaktligen underkännas såsom obefogad.
149 Vad beträffar den andra anmärkningen avseende denna delgrund, är det tillräckligt att konstatera att Republiken Greklands argument följer av en felaktig tolkning av punkt 208 i den överklagade domen.
150 Tribunalen krävde inte, i den punkten i den överklagade domen, att en oegentlighet nödvändigtvis avser ett villkor för stödberättigande, utan prövade endast Republiken Greklands argument att de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat hade antagit bestämmelser om avstängning för att tillämpa sanktioner på projekt som inte uppfyller villkoren för stödberättigande.
151 Den andra anmärkning som anförts till stöd för denna delgrund ska följaktligen underkännas.
152 Vad beträffar den tredje anmärkningen, genom vilken det har påståtts att den sammanfattande rapporten missuppfattats, är det riktigt att tribunalen, i punkt 206 i den överklagade domen, hänvisade till två fall med nedsättning av stödet vilka inte nämns i denna rapport. Tribunalen nämnde emellertid dessa fall i den punkten endast såsom exempel, för att illustrera genomförandet av Republiken Greklands sanktionspolitik, utan att ifrågasätta kommissionens bedömning att den staten endast satte ned stödet utan att tillämpa någon sanktion.
153 Vad beträffar den sjätte grundens andra del, som gäller den retroaktiva och analoga tillämpningen av artikel 63 i genomförandeförordning nr 809/2014 och avser punkterna 224–229 i den överklagade domen, kan det konstateras att tribunalen, i punkterna 216–221 i den domen, först slog fast att avsaknaden av en sanktion avseende åtgärd 121, enligt dokument nr VI/5330/97, skulle behandlas på motsvarande sätt som en bristfällighet avseende en grundläggande kontroll, vilket motiverade att en schablonkorrigering på minst 5 procent vidtogs.
154 Tribunalen preciserade därefter uttryckligen, i punkt 222 i den överklagade domen, vilket för övrigt inte har bestritts av Republiken Grekland, att den rättsliga grunden för denna korrigering utgjordes av artikel 52 i förordning nr 1306/2013, som har ersatt artikel 31 i förordning nr 1290/2005.
155 Det var slutligen först i punkterna 223–229 i den överklagade domen som tribunalen godkände att artikel 63 i genomförandeförordning nr 809/2014 tillämpades analogt, eftersom denna senare och för Republiken Grekland mer gynnsamma bestämmelsen ledde till att kommissionen satte ned beloppet avseende nämnda korrigering.
156 Republiken Greklands argument följer således av en felaktig tolkning av den överklagade domen. Till skillnad från vad denna medlemsstat har hävdat grundade sig tribunalen, i punkterna 224–229 i den överklagade domen, följaktligen inte sitt resonemang på en rättslig grund som inte var tillämplig i det aktuella fallet.
157 Det kan inte heller anses att tribunalen, genom att nämna dels, i punkt 225 i den överklagade domen, principen om retroaktiv tillämpning av det lindrigaste straffet, dels, i punkt 226 i den domen, förordning nr 2988/95, har ersatt artikel 52 i förordning nr 1306/2013 med denna princip eller förstnämnda förordning som rättslig grund för den finansiella korrigeringen. Dessa hänvisningar omfattas i stället av domstolens praxis enligt vilken nämnda princip, såsom utgörande en allmän unionsrättslig princip, ska tillämpas för lindrigare administrativa sanktioner (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2004, Gerken, C‑295/02, EU:C:2004:400, punkterna 56 och 57, dom av den 8 mars 2007, Campina, C‑45/06, EU:C:2007:154, punkterna 32, 33 och 60, och dom av den 11 mars 2008, Jager, C‑420/06, EU:C:2008:152, punkterna 59 och 60).
158 Till skillnad från vad Republiken Grekland har hävdat är tribunalens motivering i punkterna 224–229 i den överklagade domen följaktligen varken otillräcklig eller felaktig.
159 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av den sjätte grunden.
160 Av vad som anförts ovan följer att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första och den andra grunden. Detta innebär dels att punkt 1 i domslutet i den överklagade domen ska upphävas, i den del tribunalen ogillade Republiken Greklands talan angående de schablonkorrigeringar på 25 procent och 10 procent som tillämpats på arealstöd för betesmark för ansökningsåren 2012 och 2013 samt engångskorrigeringen på 37163161,78 euro för ansökningsår 2013, vilka vidtagits genom det omtvistade beslutet på grund av brister vid definitionen och kontrollen av stödberättigande permanent betesmark, dels att överklagandet i övrigt ska ogillas.
161 Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, när tribunalens avgörande upphävs, antingen återförvisa målet till tribunalen för avgörande eller själv slutligt avgöra målet, om det är färdigt för avgörande.
162 I förevarande fall ska domstolen slutligt avgöra målet, vilket är färdigt för avgörande.
163 Såsom framgår av punkt 63 ovan är det avgörande kriteriet, vid fastställandet av huruvida den aktuella arealen ska kvalificeras som permanent betesmark, i den mening som avses i artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009, inte den typ av vegetation som täcker arealen utan den faktiska användningen av denna för sådan jordbruksverksamhet som är typisk för permanent betesmark.
164 Vad gäller arealstödet för ansökningsår 2012 konstaterar domstolen att kommissionen i den sammanfattande rapporten ansåg att det var motiverat att vidta en schablonkorrigering på 25 procent mot bakgrund av flera oegentligheter avseende definitionen och kontrollen av permanent betesmark, vilka sammantagna gjorde att kommissionen kunde dra slutsatsen att det kontrollsystem som skulle säkerställa utgifternas riktighet hade införts på ett ytterst bristfälligt sätt, vilket sannolikt hade gett upphov till mycket stora förluster för EGFJ.
165 Eftersom, för det första, schablonkorrigeringen på 25 procent grundades på flera oegentligheter, varav en följde av en felaktig tolkning av artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009, och, för det andra, denna felaktiga tolkning kan ha påverkat kommissionens bedömning av de andra brister som den konstaterat, ankommer det i detta sammanhang på denna institution att göra en ny helhetsbedömning för att kontrollera om storleken på denna korrigering fortfarande är motiverad.
166 Vad beträffar arealstödet för ansökningsår 2013, ansåg kommissionen i den sammanfattande rapporten att det var motiverat att vidta dels en engångskorrigering på 37163161,78 euro mot bakgrund av flera oegentligheter, däribland brister avseende definitionen av permanent betesmark, dels en schablonkorrigering på 10 procent mot bakgrund av flera liknande oegentligheter, bland vilka definitionen av permanent betesmark också förekom. Såvitt avser sistnämnda schablonkorrigering bedömde kommissionen emellertid att schablonsatsen på 10 procent var lämplig, med beaktande av de oegentligheter som hade konstaterats beträffande ansökningsår 2013 samt Republiken Greklands ansträngningar det ansökningsåret för att förbättra situationen.
167 Domstolen anser även att eftersom, för det första, de korrigeringar som avser ansökningsår 2013 grundades på flera oegentligheter, varav en följde av en felaktig tolkning av artikel 2 första stycket led 2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009, och, för det andra, denna felaktiga tolkning kan ha påverkat kommissionens bedömning av de andra brister som den konstaterat, ankommer det i detta sammanhang på denna institution att göra en ny helhetsbedömning för att kontrollera om storleken på denna engångskorrigering samt denna schablonkorrigering på 10 procent fortfarande är motiverade.
168 Av detta följer att den talan som Republiken Grekland väckt vid tribunalen ska bifallas såvitt avser den första grunden. Följaktligen ska det omtvistade beslutet ogiltigförklaras, i den del det innebär påförande av de schablonkorrigeringar på 25 procent och 10 procent som tillämpats på arealstöd för betesmark för ansökningsåren 2012 och 2013 samt den engångskorrigering på 37163161,78 euro som tillämpats för ansökningsår 2013, på grund av brister vid definitionen och kontrollen av stödberättigande permanent betesmark.
169 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen, när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken, besluta om rättegångskostnaderna.
170 Enligt artikel 138.3 i samma rättegångsregler, som med stöd av artikel 184.1 i dessa regler är tillämplig i mål om överklagande, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter.
171 Eftersom Republiken Grekland och kommissionen ömsom har tappat målet på en eller flera punkter ska var och en bära sina rättegångskostnader för förfarandet i första instans och i målet om överklagande.
1 Rättegångsspråk: grekiska.