Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 21 januari 2021

1 Originalspråk: italienska.

2 T-239/11, ej publicerad, EU:T:2018:781.

3 Beslut nr C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) (EUT L 135, 2011, s. 1). Detta beslut ändrades vid två tillfällen, den 3 mars 2011 och den 26 november 2011.

4 C 45/07 (f.d. NN 51/07, f.d. CP 9/07) (EUT L 7, 2011, s. 48). De övriga mål i vilka jag i dag föredrar mitt förslag till avgörande utgörs av de förenade målen C‑51/19 P, World Duty Free Group/kommissionen, och C‑64/19 P, Spanien/kommissionen, de förenade målen C‑53/19 P, Banco Santander och Santusa/kommissionen, och C‑65/19 P, Spanien/kommissionen, mål C‑52/19 P, Banco Santander/kommissionen, mål C‑54/19 P, Axa Mediterranean/kommissionen, och mål C‑55/19 P, Prosegur Compañía de Seguridad/kommissionen.

5 EUT C 311, 2007, s. 21 (nedan kallat beslutet att inleda granskningsförfarandet).

6 BOE nr 61 av den 11 mars 2004, s. 10951.

7 I skäl 27 i det omtvistade beslutet definieras mervärdet som värdet av ett högt respekterat företagsnamn, goda kundrelationer, de anställdas kunnande och andra sådana faktorer som förväntas leda till högre intäkter i framtiden, vilket motsvarar det pris som betalas för ett företagsförvärv utöver marknadsvärdet på de tillgångar som företaget omfattar. Enligt de spanska redovisningsprinciperna ska detta mervärde redovisas som en separat immateriell tillgång så snart det förvärvande bolaget tar kontrollen över målbolaget.

8 I skäl 29 i det omtvistade beslutet anförs att med finansiellt mervärde avses i det spanska skattesystemet det mervärde som skulle ha redovisats om det aktieägande bolaget och målbolaget hade fusionerat.

9 Enligt artikel 1.2 i det omtvistade beslutet omfattas de skattesänkningar som mottagare har beviljats för förvärv utanför unionen i enlighet med den omtvistade åtgärden och som är knutna till rättigheter som innehas direkt eller indirekt i utländska företag som uppfyller de relevanta villkoren för stödordningen senast den 21 december 2007, med undantag för villkoret att de ska ha haft aktieinnehavet under en oavbruten period på minst ett år, inte av förklaringen om oförenlighet och beslutet om återkrav. Kommissionen ansåg nämligen att fram till detta datum (vilket motsvarade det datum då beslutet att inleda granskningsförfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning) hade mottagarna av den omtvistade åtgärden berättigade förväntningar på att åtgärden var laglig (se skälen 186–202 i det omtvistade beslutet).

10 T-399/11, EU:T:2014:938.

11 T-219/10, EU:T:2014:939.

12 C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981.

13 Se, bland annat, dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet ( C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 95), och dom av den 28 februari 2019, Alfamicro/kommissionen ( C‑14/18 P, EU:C:2019:159, punkt 38).

14 Se dom av den 29 november 2007, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl./kommissionen ( C‑176/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:730, punkt 17), dom av den 10 april 2014, kommissionen/Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 102), dom av den 20 december 2017, EUIPO/European Dynamics Luxembourg m.fl. ( C‑677/15 P, EU:C:2017:998, punkt 28), dom av den 6 september 2018, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑4/17 P, EU:C:2018:678, punkt 24), och senast dom av den 26 februari 2020, Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder/Alba Aguilera m.fl. ( C‑427/18 P, EU:C:2020:109, punkt 54).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 2006, P & O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya/kommissionen ( C‑442/03 P och C‑471/03 P, EU:C:2006:356, punkt 60).

16 Se, särskilt, punkterna 48 och 49 samt 57 och 66 i domen Banco Santander och Santusa/kommissionen.

17 Se punkterna 71 och 72 i domen Banco Santander och Santusa/kommissionen.

18 Se punkt 62 i domen WDFG.

19 Se punkt 67 i domen WDFG.

20 Se punkt 69 i domen WDFG.

21 Se punkt 81 i domen WDFG.

22 Se punkt 93 i domen WDFG.

23 Jag vill för övrigt påpeka att tribunalen i punkterna 69 och 70 i den överklagade domen klart hänvisade till valet mellan förvärv av inhemska eller utländska aktieinnehav, vilket val villkorar beviljandet av den fördel som den omtvistade åtgärden föreskriver, och däremot inte till valet att genomföra eller inte genomföra rörelseförvärv med målbolaget, vilket är avgörande för om företag som inte omfattas av den omtvistade åtgärden får skriva av mervärdet.

24 C‑78/08–C‑80/08, EU:C:2011:550.

25 C‑279/08 P, EU:C:2011:551.

26 Se domen Andres (punkt 78) och, analogt, dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen ( C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 79 och där angiven rättspraxis), dom av den 20 december 2017, Comunidad Autónoma del País Vasco m.fl./kommissionen ( C‑66/16 P–C‑69/16 P, EU:C:2017:999, punkt 98), och dom av den 20 september 2018, Spanien/kommissionen ( C‑114/17 P, EU:C:2018:753, punkt 75). Se, för ett liknande resonemang, punkterna 90 och 91 i mitt förslag till avgörande i de förenade målen C‑51/19 P och C‑64/19 P, vilket föredras i dag.

27 Se, för ett liknande resonemang, flera delar i det omtvistade beslutet, däribland skälen 89–91.

28 173/73, ej publicerat, EU:C:1974:52, s. 728.

29 Förslaget till avgörande av generaladvokaten Warner innehåller i själva verket en mer detaljerad prövning av den åtgärd som utgjorde föremålet för mål 173/73, närmare bestämt tillfällig nedsättning av vissa sociala avgifter till förmån för textilindustrin i syfte att avhjälpa den nackdel som följde av den tidigare gällande ordningen för sektorer som har en stor andel kvinnlig arbetskraft. Generaladvokaten Warner uteslöt att denna åtgärd kunde utgöra ett självständigt skattesystem inte bara därför att den syftade till att tackla situationen för en specifik industrisektor, utan även mot bakgrund av dess tidsbegränsade karaktär, av den omständigheten att den var en del av en lag om omstrukturering, omorganisation och omställning av den berörda industrisektorn och av konstaterandet att den inte var baserad på allmänna kriterier som beaktade andelen kvinnlig arbetskraft i de olika sektorerna.

30 Se, bland annat, punkterna 62 och 93 i domen WDFG.

31 Se, exempelvis, dom av den 21 december 2011, ACEA/kommissionen ( C‑319/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:857, punkt 120 och där angiven rättspraxis).

32 Se, särskilt, skäl 106 i det omtvistade beslutet, som nämns i punkt 156 i den överklagade domen. Se, även, skäl 139 i beslutet.

33 C‑23/00 P, EU:C:2002:118, punkt 52.

34 Den omvändning av den logiska eller den naturliga ordning för prövning av rättsmedlen som följer av tillämpningen av domen Boehringer, när domstolen ogillar talan i sak, även om en part framställer invändning om rättegångshinder – i synnerhet om den rör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas och framställs genom särskild handling där det yrkas att domstolen meddelar sitt avgörande utan att pröva målet i sak – har varit föremål för kritik. Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Schweiz/kommissionen ( C‑547/10 P, EU:C:2012:565, punkterna 46–54), förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet ( C‑511/13 P, EU:C:2015:206, punkterna 50–67), förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet SNCF Mobilités/kommissionen ( C‑127/16 P, EU:C:2017:577, punkt 163) och förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet rådet/Boehringer ( C‑23/00 P, EU:C:2001:511, punkterna 30–36). Trots denna kritik tillämpas domen Boehringer fortfarande av både tribunalen (se, senast, dom av den 11 november 2020, AV och AW/parlamentet, T-173/19, ej publicerad, EU:T:2020:535, punkt 42) och domstolen (se, beträffande en tillämpning som nyligen gjordes i ett mål om överklagande, dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen, C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkt 68).

35 Enligt fast rättspraxis är de verkliga mottagarna av individuellt beviljat stöd enligt en stödordning där kommissionen har förordnat att stödet ska återkrävas, på denna grund, individuellt berörda i den mening som avses i artikel 263.4 FEUF (se, bland annat, dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen, C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 53)(nedan kallad domen Comitato Venezia vuole vivere), även om det verkliga återkrävandet ska ske i ett senare skede i vilket det kan slås fast huruvida de mottagna förmånerna verkligen utgjorde statligt stöd innan de betalas tillbaka (se domen Comitato Venezia vuole vivere, punkt 55). Enligt domstolen avser redan förordnandet om återkrav personligen samtliga mottagare av den berörda ordningen, eftersom de redan från det ögonblick när [kommissionens beslut] antogs utsattes för risken att de förmåner de mottagit skulle komma att återkrävas, och således påverkades deras rättsställning (se domen Comitato Venezia vuole vivere, punkt 56). Dessa mottagare utgör därför en liten grupp i den mening som avses i rättspraxis efter dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki m.fl./kommissionen ( 11/82, EU:C:1985:18, punkt 31).

36 Detta framgår av de motsvarande korrigeringar av resultaträkningen som Sigma genomförde i samband med skattedeklarationen.

37 T-221/10, EU:T:2012:112, punkt 29.

38 Sigmas situation liknar i detta hänseende situationen för sökanden i det mål som gav upphov till dom av den 11 juni 2009, AMGA/kommissionen ( T-300/02, EU:T:2009:190, punkt 50).

39 C‑203/16 P, EU:C:2018:505, punkt 48.

40 Klaganden har hänvisat till bland annat artikel 25 i företagsbeskattningslagen.

41 Se domen Andres (punkterna 54–58).

42 Se, bland annat, domen Andres (punkterna 13 och 55).

43 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina ( C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 63), dom av den 21 december 2011, ACEA/kommissionen ( C‑319/09 P, EU:C:2011:857, punkt 67), dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 67), och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 54).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina ( C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 65), och dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 34).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 1987, Stroghili/revisionsrätten ( 204/85, EU:C:1987:21, punkt 11), dom av den 20 juni 2013, Cañas/kommissionen ( C‑269/12 P, EU:C:2013:415, punkterna 16 och 17), och, senast, dom av den 17 september 2020, Compagnie des pêches de Saint-Malo ( C‑212/19, EU:C:2020:726, punkt 34).