Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 2 april 2020

1 Originalspråk: spanska.

2 Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32).

3 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166) (nedan kallad domen Bier).

4 Bland annat i dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tracoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8) (nedan kallad domen Dumez), dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289) (nedan kallad domen Marinari), och dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364) (nedan kallad domen Kronhofer). På senare tid, i dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335) (nedan kallad domen CDC), dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37) (nedan kallad domen Kolassa), dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449) (nedan kallad domen Universal), och dom av den 12 september 2018, Löber ( C‑304/17, EU:C:2018:701) (nedan kallad domen Löber).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

6 Enligt VKI hade dessa motorer en otillåten manipulationsanordning i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1), som åstadkom att det vid provbänken släpptes ut rena avgaser, det vill säga avgaser som motsvarade de föreskrivna gränsvärdena. När bilarna kördes i trafiken, släppte de i själva verket ut många gånger fler skadliga ämnen än de föreskrivna gränsvärdena tillät.

7 Det gäller såväl denna förordning som 1968 års konvention och dess efterföljare rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1). Beträffande sambandet mellan dessa instrument, erinrar skäl 34 i förordningen om behovet av kontinuitet när det gäller tolkningen, vilket innebär att det i allmänhet går att tillämpa domstolens rättspraxis rörande artikel 5.3 i 1968 års konvention och i förordning nr 44/2001 på artikel 7 led 2 i förordningen.

8 I Jenard-rapporten om konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1) förklaras det (s. 26) att modellen vid den tiden utgjordes av trafikolyckor. Det gick då inte att föreställa sig att den plats där brottet begicks eller där skadan erfors skulle kunna utgöras av det virtuella rummet.

9 Den enda språkliga ändring som gjorts sedan texten antogs är att det förts in en hänvisning till den plats där skadan kan inträffa, vilken tydliggör att texten är avsedd att kunna tillämpas på en talan om förebyggande åtgärder.

10 Dom av den 5 juni 2014, Coty Germany ( C‑360/12, EU:C:2014:1318) (nedan kallad domen Coty Germany), punkt 45, domen Universal, punkt 25. Tolkningen ska inte vara begränsad utan restriktiv.

11 Detta slog domstolen fast redan i domen Marinari, punkt 19, och därefter i dom av den 27 oktober 1998, Réunion européenne m.fl. ( C‑51/97, EU:C:1998:509), punkt 15, och i domen Coty Germany, punkt 43, m.fl.

12 Domen Bier, punkterna 11 och 17, dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28), punkt 19, och dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766), punkt 26.

13 Domen Bier, punkterna 20 och 23, och dom av den 16 juli 2009, Zuid-Chemie ( C‑189/08, EU:C:2009:475) (nedan kallad domen Zuid-Chemie), punkt 31.

14 Inte heller när det gäller rena förmögenhetsskador. Se fotnot 28 nedan.

15 Vilken kommer till uttryck i artikel 4.1 i förordningen.

16 Dom av den 25 oktober 2012, Folien Fischer och Fofitec ( C‑133/11, EU:C:2012:664), punkt 46, och dom av den 16 januari 2014, Kainz ( C‑45/13, EU:C:2014:7), punkt 31.

17 Domen Kolassa, punkt 50. I domen Löber, punkt 32, godtogs hemvisten i Österrike för innehavaren av ett bankkonto (där förmögenhetsskadan hade uppkommit) som grund för att ge behörighet åt de österrikiska domstolarna på den ort där skadan inträffade, som ytterligare en omständighet för att bekräfta denna behörighet.

18 Domen Marinari, punkterna 14 och 15. I själva verket kan en skada vara en följdskada i två avseenden: a) genom att den är en konsekvens av en annan tidigare skada (handlingen har gett upphov till en skada som i själva verket har inträffat på en annan plats: domen Marinari, punkterna 14 och 15; som inträffat till följd av en direkt skada, såsom generaladvokat Léger uttryckte det i sitt förslag till avgörande av den 14 januari 2004, Kronhofer, C‑168/02, EU:C:2004:24, punkt 45); och b) genom att den drabbat en skadelidande indirekt, det vill säga en indirekt skadelidande (domen Dumez, punkterna 14 och 22). I detta förslag till avgörande använder jag mig av uttrycket med den förstnämnda betydelsen.

19 Domen Dumez, punkterna 14 och 22. Uttrycket indirekt dyker upp då och då i domstolens rättspraxis för att skilja mellan den som har rätt att få ersättning för en skada som han personligen har lidit och andra personer än den som direkt lidit skada, vilka kan erhålla ersättning för skada som de drabbats av indirekt, som en följd av den skada som drabbat den ursprungliga skadelidande. Se dom av den 10 december 2015, Lazard ( C‑350/14, EU:C:2015:802), punkt 27.

20 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising och Martínez ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685) (nedan kallad domen eDate).

21 Domen eDate, punkt 47.

22 Frågan är formulerad på ett sådant sätt att den österrikiska domstolen inte hyser något tvivel rörande denna aspekt. Innehållet i beslutet om hänskjutande tyder emellertid på motsatsen.

23 De handlar om den ort där den skadevållande händelsen inträffade och valet mellan den orten och den ort där skadan uppkom, när det inte är de skadelidande själva som är kärande utan en förening till vilka de har överlåtit sina rättigheter.

24 Den österrikiska domstolens tvivel handlar inte om yrkandet om fastställande av ansvar för framtida skador som ännu inte har kunnat värderas, vilka enligt VKI beror på en uppgradering av programvaran som skett efter det att den ursprungliga manipulationen av motorerna blev känd. Eftersom tolkningsfrågan inte handlar om dessa ska jag inte kommentera dem. Jag kan emellertid inte avhålla mig från att påpeka att de österrikiska domstolarnas behörighet enligt kriteriet om den ort där skadan uppkom, på grundval av artikel 7 led 2 i förordningen, av flera skäl är diskutabel.

25 Domen Zuid-Chemie, punkt 27: Den ort där skadan uppkommit ska… inte förväxlas med den ort där den omständighet inträffat som medfört att själva produkten skadats, eftersom denna ort nämligen är den ort där den händelse ägt rum som förorsakat skadan.

26 I Tyskland har det förts en intensiv debatt om huruvida ägarna till bilar med manipulerade motorer får föra talan om utomobligatoriskt ansvar mot tillverkaren (det vill säga om de har ett rättsligt intresse som skyddas på det sättet). Detta framgår av de skiljaktiga domar som meddelats: Svaret är jakande, enligt dom meddelad av Landgericht Stuttgart (Regionala domstolen i Stuttgart, Tyskland) den 17 januari 2019 (23 O 180/18), av Landgericht Frankfurt (Regionala domstolen i Frankfurt-am-Main, Tyskland) den 29 april 2019 (2–07 O 350/18), och av Oberlandesgericht Koblenz (Regionala överdomstolen i Koblenz, Tyskland) den 12 juni 2019 (Az.: 5 U 1318/18), vilken nu har överklagats till Bundesgerichtshof (Högsta domstolen, Tyskland). Svaret är nekande, enligt dom meddelad av Landgericht Braunschweig (Regionala domstolen i Braunschweig, Tyskland) den 29 december 2016 (1 O 2084/15).

27 Domen Zuid-Chemie, punkt 27, och domen CDC, punkt 52, bland många andra.

28 Förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar i målet Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:161), punkt 38: I vissa fall kan det inte göras någon distinktion mellan begreppen Handlungsort och Erfolgsort. Det är även en uppfattning som har stöd i doktrinen: Hartley, T. H. C., Jurisdiction in Tort Claims for Non-Physical Harm under Brussels 2012, Article 7(2), ICLQ, vol. 67, s. 987–1003; och Oberhammer, P., Deliktsgerichsstand am Erfolgsort reiner Vermögensschäden, JBl 2018, s. 750–768.

29 Domen Kronhofer, punkt 18.

30 I punkt 47 i sitt förslag till avgörande i målet CDC ( C‑352/13, EU:C:2014:2443), gjorde generaladvokat Jääskinen gällande att artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 inte ska tillämpas när de skadelidande finns utspridda i ett stort antal medlemsstater, eftersom det kan ge upphov till flera samtidiga förfaranden, med risk för att oförenliga domar meddelas, vilket skulle strida mot förordningens övergripande syfte. Domstolen godtog inte detta förslag (vilket även skulle ha varit av intresse för detta mål, på grund av antalet berörda personer, att överlåtelsen av deras rättigheter inte påverkar tilldelningen av behörighet och att artikel 7 led 2 i förordningen fastställer den lokala behörigheten, förutom den internationella). Kriteriet att undvika flera förfaranden bör således inte ges företräde framför tillämpningen av bestämmelsen och leda till ett förebyggande uteslutande av domstolar som har nära anknytning till tvisteföremålet, som parterna kan förutse och som har behörighet att pröva talan till följd av själva lagtexten. Vid flera samtidiga förfaranden bör korrigeringen ske genom de litispendens- eller anknytningsmekanismer som förordningen också föreskriver (eller de nationella mekanismerna, för flera förfaranden inom en och samma stat).

31 I domen Universal tillämpade domstolen ett resonemang som i princip skulle ha lett till att skadan lokaliserades till den plats där käranden oåterkalleligen blev betalningsskyldig (punkterna 31 och 32). Jag anser att ett beaktande av platsen där man blir betalningsskyldig inte är till vidare stor hjälp för att lokalisera skadan, om den uppfattas så, att det kräver en sökning i tillämplig rätt. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6), säkerställer i teorin ett identiskt resultat av denna sökning i samtliga medlemsstater, men avvikelser kan inte uteslutas, även om de bara beror på skillnader i synen på bevis i utländsk rätt i varje medlemsstat, och på den alternativa lösningen om det inte finns några bevis. Under alla förhållanden är dessa svårigheter kända och beaktas vid tillämpningen av andra behörighetskriterier i förordningen och i dess föregångare.

32 Exempelvis det som rör den plats där den skadelidande har huvuddelen av sin förmögenhet, vilken bygger på en föreställning om en skada med samtidig verkan på hela kärandens förmögenhet. Detta anknytningskriterium uteslöts i domen Kronhofer.

33 Till exempel när det gäller bankkonton tillhörande käranden, vilka denna kan välja ut efter uppkomsten av den skyldighet som förmögenhetsskadan är förknippad med. Se domen Universal, punkt 38. Domstolen godtar att platsen för det konto där transaktionen avspeglar sig i bokföringsmässigt hänseende är den plats där den direkta förmögenhetsskadan uppkommer, men som jag kommer att visa nedan anser den att detta inte räcker för att motivera alternativet i artikel 7 led 2 i förordningen.

34 Dom i mål C‑256/00, EU:C:2002:99, punkt 49. Detta mål rörde en förpliktelse att avstå från ett visst handlande utan geografisk begränsning.

35 Se den rättspraxis som nämns i fotnot 4. Frågan huruvida den ort där en skada uppkom som för närvarande bara är en förmögenhetsskada kan betecknas som den ort där skadan inträffade ställdes till domstolen i domen Zuid-Chemie, inom ramen för ansvar för en felaktig produkt. Eftersom det där hade uppkommit en sakskada, ansåg domstolen att frågan var hypotetisk och besvarade den därför inte. Av denna avsaknad av svar kan inte slutsatsen dras att det i ett fall där det samtidigt föreligger en förmögenhetsskada och en annan (senare) fysisk skada (som inte är en följdskada), så tränger platsen där den sistnämnda skadan uppkom undan platsen där den förstnämnda skadan uppkom, vid fastställandet av internationell behörighet.

36 I detta sammanhang framstår domen CDC som ett isolerat fall. I punkt 50 i sitt förslag till avgörande ( EU:C:2014:2443) uppgav generaladvokat Jääskinen att en av de orter där skadorna ekonomiskt sett kan anses ha inträffat är den ort där avtalen utfördes vars innehåll påverkades av kartellen. Den ort som domstolen slutligen valde – varje ort där de skadelidande har sitt säte, vilket var det andra alternativ som generaladvokaten formulerade – återupprepades inte i senare domar.

37 Dom i mål C‑618/15, EU:C:2016:976, punkt 33: … Om villkoren för ett selektivt distributionsnät åsidosätts på en webbplats kan distributören… såsom skada åberopa försämrad försäljningsvolym till följd av den försäljning som skett i strid med dessa villkor och den därur uppkomna förlusten.

38 Dom i mål C‑27/17 ( EU:C:2018:533) (nedan kallad domen flyLAL), punkterna 35 och 36.

39 Dom i mål C‑451/18 ( EU:C:2019:635) (nedan kallad domen Tibor-Trans), punkterna 30, 32 och 33.

40 Detta avspeglas även i punkterna 31 och 32 i domen Universal, där domstolen var benägen att söka stöd i mer eller mindre förnimbara verksamheter (en förlikning mellan parterna i Tjeckien, inom ramen för ett skiljeförfarande som genomförts där).

41 I punkt 70 i sitt förslag till avgörande av den 28 februari 2018 i målet flyLAL ( EU:C:2018:136), pekade generaladvokat Bobek på att försäljningsminskningen och den påföljande ekonomiska förlusten inte nödvändigtvis äger rum på samma plats. Han betecknade den förstnämnda som en initial skada och den sistnämnda som en följdskada. Domstolen godtog inte generaladvokatens ståndpunkt, åtminstone inte uttryckligen.

42 Dock inte enbart. Se domen Universal, i vilken den skadevållande handlingen utgjordes av försumlighet av en advokat som hade upprättat ett avtal som var bindande för hans klient.

43 Domarna Kolassa, Universal och, framför allt, Löber.

44 Domen Löber, punkt 31 och 36, samt domslutet.

45 Se punkterna 9 och 10 i beslutet om hänskjutande.

46 Punkt 17 (min kursivering).

47 Dom av den 29 juni 1994, Custom Made Commercial ( C‑288/92, EU:C:1994:268), punkt 17 (jämförd med punkt 16) och punkt 21. Domen handlar om specialforum inom avtalsrätten, men principen är densamma i den del som rör talan om utomobligatoriskt ansvar. Se, för ett liknande resonemang rörande utomobligatoriskt ansvar, dom av den 27 oktober 1998, Réunion européenne m.fl. ( C‑51/97, EU:C:1998:509), punkterna 34 och 35.

48 Till exempel i dom av den 16 januari 2014, Kainz ( C‑45/13, EU:C:2014:7), punkt 24.

49 Domen flyLAL, punkt 27.

50 Valet mellan de båda är åtminstone beroende av det otillåtna handlandet och förfarandets utformning. För det fallet att en överträdelse har slagits fast i en föregående instans och syftet med tvisten är att få prövat huruvida den har påverkat en viss kärande och i så fall hur, skiljer det sig naturligtvis från det fallet där det ännu inte har konstaterats någon överträdelse. Personernas förväntningar när det gäller de rättsliga konsekvenserna av deras handlingar definieras dessutom genom hänvisning till typer och till deras reglering i en rättsordning.

51 Domen Löber, punkterna 32 och 33.

52 I sin rättspraxis rörande artikel 7 led 2 i förordningen, förknippar domstolen det rättsliga skyddet för personer etablerade i unionen med två mål, nämligen att käranden enkelt kan avgöra vid vilken domstol denne ska väcka talan och att svaranden kan förutse vid vilka domstolar talan kan väckas mot honom eller henne (se exempelvis domen Kolassa, punkt 56, och domen Löber, punkt 35). Det kan tyckas som om den aktiva parten i förfarandet enbart åtnjuter skydd i efterhand, medan referenspunkten för svaranden ligger tidigare. Så förhåller det sig dock inte. Alla personer ska (i rimlig mån) kunna förutse konsekvenserna av sina handlingar, innan de företar dem. Omfattningen av det rättsliga skyddet kan inte begränsas beroende på en egenskap – att man är kärande eller svarande – som inte är känd när handlingen företas eller underlåtenheten att företa handlingen sker. Det är därför som flera av de särskilda omständigheterna i domen Löber handlar om Helga Löber (käranden) och hennes agerande innan skadan visade sig.

53 Yttrandena från VKI, kommissionen och Förenade kungariket, där skadan betecknas som en hybridskada (till skillnad från en ren förmögenhetsskada), tycks peka i den riktningen, även om det inte är tydligt vilka konsekvenserna blir av denna beteckning för att fastställa den internationella behörigheten.

54 Det handlar om den tidpunkt då bilen förvärvades av den som var dess ägare när motorfelet blev känt.

55 Beslutet om hänskjutande, s. 9.

56 Mot bakgrund av domen Löber kan relevanta omständigheter ur den skadelidandes perspektiv bland annat vara att förhandlingen om köpet äger rum på samma ställe och att det även är där som bilen levereras och (fortfarande enligt domen Löber) att köparen har hemvist där.

57 Ur svarandens perspektiv skulle relevanta omständigheter bland annat kunna vara att bilarna har förts in (direkt eller via en generalimportör som är knuten till svaranden) i den stat där talan väcks mot denne, saluföring i den staten av officiella återförsäljare, marknadsföring genom reklam från svaranden eller för svarandens räkning i den staten, eller utfärdande av intyg om överensstämmelse som översatts av svaranden till språket i den staten.

58 Jag vill upprepa att artikel 7 led 2 i förordningen är tänkt att ge internationell och lokal behörighet åt en konkret domstol inom den utsedda jurisdiktionen.

59 Beslutet om hänskjutande, s. 9 och 10.

60 Se, beträffande detta, fotnot 57.