lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 11 februari 2021

CELEX
62019CC0579
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 139, 2004, s. 206.

3 EUT L 165, 2004, s. 1.

4 Detta ramverk innefattar även: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1); Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 2004, s. 1); Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 2004, s. 55); och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 2009, s. 1). Se vidare punkterna 39–43 i detta förslag till avgörande.

5 UK Public General Acts 1990 c. 16 (Förenade kungarikets allmänna rättsakter 1990, kap. 16).

6 Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande används på engelska ordet carcass (kadaver) i betydelsen carcase (slaktkropp), som i led 1.9 i bilaga I till förordning nr 853/2004 definieras som kroppen av ett djur efter slakt och uppslaktning, medan ordet slaktbiprodukter enligt led 1.11 i samma bilaga avser annat färskt kött än slaktkroppen, inbegripet inälvor och blod.

7 Pyemi är blodförgiftning (sepsis) som orsakas av att varbildande bakterier som frigörs från en böld sprids i blodet.

8 UK Statutory Instruments 2013/2996 (Förenade kungarikets förordningar 2013/2996). Såsom framgår av de uppgifter som ingivits till EU-domstolen föreskrivs i denna förordning att förordningarna nr 178/2002, nr 852/2004, nr 853/2004 och nr 854/2004 ska genomföras och tillämpas i England.

9 UK Statutory Instruments 2013/2952 (Förenade kungarikets förordningar 2013/2952).

10 R (på anmodan av Association of Independent Meat Suppliers, Cleveland Meat Company Ltd) mot Food Standards Agency [2015] EWHC 1896 (Admin).

11 R (på anmodan av Association of Independent Meat Suppliers och Anor) mot Food Standards Agency [2017] EWCA 1896 Civ 431.

12 EUT L 29, 2020, s. 7. Enligt artikel 86.3 i avtalet ska begäranden om förhandsavgörande anses ha framställts vid den tidpunkt då den handling genom vilken målet anhängiggörs registrerades vid domstolens kansli. I förevarande mål registrerades begäran vid domstolens kansli den 31 juli 2019.

13 Klagandena har, bland annat, hänvisat till dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684), och dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373).

14 Klagandena har hänvisat till dom av den 1 april 2010, Denisova och Moiseyeva mot Ryssland (CE:ECHR:2010:0401JUD001690303), och dom av den 28 juni 2018, G.I.E.M. m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2018:0628JUD000182806).

15 Förenade kungariket har, bland annat, hänvisat till dom av den 24 oktober 1986, AGOSI mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1986:1024JUD000911880), och dom av den 4 mars 2014, Microintelect OOD mot Bulgarien (CE:ECHR:2014:0304JUD003412903).

16 FSA, Process for red meat carcases rejected at post mortem inspection - Approach to considering rejection of red meat carcases at post mortem inspection (Förfarande för slaktkroppar med rött kött vid besiktning efter slakt - Ansats till att överväga att inte godkänna slaktkroppar med rött kött vid besiktning efter slakt), tillgänglig på FSA:s webbplats https://www.food.gov.uk/business-guidance/process-for-red-meat-carcases-rejected-at-post-mortem-inspection.

17 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 31).

18 Se dom av den 29 januari 2020, GAEC Jeanningros ( C‑785/18, EU:C:2020:46, punkterna 32 och 33).

19 Se dom av den 6 oktober 2020, Bank Refah Kargaran/rådet ( C‑134/19 P, EU:C:2020:793, punkt 36).

20 Se dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 212).

21 Se dom av den 24 september 2020, NK (Tjänstepension för högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 78).

22 Se dom av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois (Domstolsskydd mot begäranden om upplysningar enligt skatterätt) ( C‑245/19 och C‑246/19, EU:C:2020:795, punkterna 54–59).

23 För en allmän diskussion, se van der Meulen, B. M., The Structure of European Food Law, Laws, vol. 2, 2013, s. 69–98.

24 Se förordning nr 178/2002, artikel 1.2, samt skälen 3–5 och 10–12. Se vidare Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, The REFIT Evaluation of the General Food Law (Regulation No 178/2002), SWD(2018) 38 final, del 1, 15.1.2018, särskilt punkterna 1.2 och 2.

25 Se förordning nr 178/2002, artiklarna 1.1, 5.1, 6.1, 7.1 och 8, samt skälen 2 och 8.

26 Se förordning nr 178/2002, artikel 14.1 och 14.2. Se även dom av den 11 april 2013, Berger ( C‑636/11, EU:C:2013:227, punkt 34).

27 Se förordning nr 178/2002, artikel 17.1 och skäl 30.

28 Se förordning nr 178/2002, artikel 17.2.

29 Se förordning nr 882/2004, artikel 1.1, samt skälen 6, 7 och 45. För en definition av begreppet offentlig kontroll, se artikel 2 led 1 i förordningen. Se vidare Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om hur den officiella kontrollen i medlemsstaterna fungerar i fråga om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd (COM(2012) 122 final), 23.3.2012.

30 Se dom av den 17 mars 2016, Kødbranchens Fællesråd ( C‑112/15, EU:C:2016:185, punkt 37).

31 Se dom av den 12 september 2019, Pollo del Campo m.fl. ( C‑199/18, C‑200/18 och C‑343/18, EU:C:2019:718, punkt 33).

32 Se dom av den 19 december 2019, Exportslachterij J. Gosschalk m.fl. ( C‑477/18 och C‑478/18, EU:C:2019:1126, punkterna 57 och 60).

33 Se Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om erfarenheterna från tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar om livsmedelshygien (EG) nr 852/2004, (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 (KOM(2009) 403 slutlig), 28.7.2009, särskilt punkt 2.

34 Se förordning nr 852/2004, artikel 1.1 och skäl 8.

35 Se förordning nr 853/2004, artikel 1.1 och skäl 2.

36 Se förordning nr 852/2004, skäl 7, och förordning nr 853/2004, skäl 9 och 10. Se även dom av den 2 maj 2019, T. Boer & Zonen ( C‑98/18, EU:C:2019:355, punkt 44), och dom av den 12 september 2019, A m.fl. ( C‑347/17, EU:C:2019:720, punkt 43).

37 Eller, i tillämpliga fall, ett identifieringsmärke. Se förordning nr 853/2004, artikel 5.1 och skäl 15. Definitioner av uttrycket produkter av animaliskt ursprung och uttryck relaterade till kött återfinns i led 1 och 8 i bilaga I till denna förordning.

38 Se förordning nr 854/2004, artikel 1.1 och skäl 2.

39 Se dom av den 5 november 2014, Cypra ( C‑402/13, EU:C:2014:2333, punkt 17).

40 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 2017, s. 1).

41 Se förordning 2017/625, artikel 1 och skälen 19, 20, 43 och 92. Enligt artikel 167 i förordningen ska den, om inte annat följer av vissa undantag, tillämpas från och med den 14 december 2019.

42 Kommissionens genomförandeförordning av den 15 mars 2019 om enhetliga praktiska arrangemang för utförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 vad gäller offentlig kontroll (EUT L 131, 2019, s. 51). Enligt artikel 75 i förordningen ska den tillämpas från och med den 14 december 2019.

43 Se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av officiella kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, (KOM(2002) 377 slutlig), av den 11 juli 2002 (nedan kallat förslaget), Motivering, punkt 5 och 8. Se även punkterna 41 och 42 i detta förslag till avgörande.

44 Förordning nr 854/2004, artikel 2.1 f. För en definition av begreppet behörig myndighet, se artikel 2.1 c i detta direktiv och artikel 2 led 4 i förordning nr 882/2004.

45 Se, analogivis, dom av den 15 april 1997, Bakers of Nailsea ( C‑27/95, EU:C:1997:188, punkterna 35 och 36).

46 Se förordning nr 854/2004, artikel 5 led 4–7 och bilaga I avsnitt III. Se även dom av den 5 november 2014, Cypra ( C‑402/13, EU:C:2014:2333, punkt 19), och dom av den 17 mars 2016, Kødbranchens Fællesråd ( C‑112/15, EU:C:2016:185, punkt 29).

47 Se även förordning nr 854/2004, bilaga I, avsnitt I, kapitel III, led 2 a.

48 Se förordning nr 854/2004, bilaga I, avsnitt II, kapitel V, led 1 f och 1 u.

49 Se, analogivis, dom av den 15 april 1997, Daut ( C‑105/95, EU:C:1997:189, punkt 20).

50 Se fotnot 25 i detta förslag till avgörande. Se även, till exempel, förordning nr 852/2004, skäl 1, och dom av den 13 november 2014, Reindl ( C‑443/13, EU:C:2014:2370, punkt 28).

51 Se, analogivis, dom av den 12 september 2019, A m.fl. ( C‑347/17, EU:C:2019:720, punkterna 65–69), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet A m.fl. ( EU:C:2018:974, punkterna 82 och 83, samt fotnot 25).

52 Det bör noteras att, såsom framgår av begäran om förhandsavgörande, den tyska språkversionen av skäl 43 (Unternehmer sollten … Rechtsmittel einlegen können) och särskilt av artikel 54.3 i förordning nr 882/2004 (sein Widerspruchsrecht) förefaller skilja sig från den stora majoriteten av andra språkversioner som använder formuleringar liknande den i den engelska språkversionen av dessa bestämmelser. Se, exempelvis, den franska språkversionen av skäl 43 (Les exploitants devraient avoir un droit de recours) och artikel 54.3 i förordning nr 882/2004 (des informations sur ses droits de recours contre de telles décisions, ainsi que sur la procédure et les délais applicables).

53 Se förslaget, angivet i fotnot 43 i detta förslag till avgörande.

54 Se Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen om förslaget av den 5 juni 2003, bilaga I, kapitel 1, avsnitt II, led A, utkast till punkt 5.

55 Se Europaparlamentets betänkande om förslaget, A5–0156/2003, av den 7 maj 2003, ändringsförslag nr 70.

56 Se exempelvis Doc 11104/03 ADD 3, av den 11 juli 2003, s. 15; Gemensam ståndpunkt (EG) nr 3/2004 om förslaget, av den 27 oktober 2003 (EUT C 48 E, 2004, s. 82), utkast till artikel 9.3 och rådets motivering, del III.B.

57 Se, i detta avseende, kommissionen, Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av officiella kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (KOM(2003) 577 slutlig), av den 21 oktober 2003, Motiveringen, punkt 11.

58 Se förordning 2017/625, artikel 18.4. Se även samma förordning, artiklarna 3 led 51 och 18.5, och genomförandeförordning 2019/627, artiklarna 1 led d och 48.2 a samt skäl 17.

59 Se förordning 2017/625, artikel 138.3 och skäl 30.

60 Se genomförandeförordning 2019/627, artikel 45 f. Min kursivering.

61 Se dom av den 9 juli 2020, Vueling Airlines ( C‑86/19, EU:C:2020:538, punkt 39) och dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 223).

62 Se dom av den 26 juni 2019, Craeynest m.fl. ( C‑723/17, EU:C:2019:533, punkt 46).

63 C‑71/14, EU:C:2015:656, punkterna 17–26 och 46.

64 Se dom av den 6 oktober 2015, East Sussex County Council ( C‑71/14, EU:C:2015:656, punkt 61).

65 Se dom av den 6 oktober 2015, East Sussex County Council ( C‑71/14, EU:C:2015:656, punkterna 50, 51 och 53).

66 Se dom av den 6 oktober 2015, East Sussex County Council ( C‑71/14, EU:C:2015:656, punkt 57).

67 Se dom av den 6 oktober 2015, East Sussex County Council ( C‑71/14, EU:C:2015:656, punkt 58) (som hänvisar till dom av den 21 januari 1999, Upjohn ( C‑120/97, EU:C:1999:14, punkterna 30, 35 och 36), och dom av den 9 juni 2005, HLH Warenvertrieb och Orthica ( C‑211/03, C‑299/03 och C‑316/03C‑318/03, EU:C:2005:370, punkterna 75–77 och 79).

68 Se, bland annat, dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, särskilt punkterna 75–89), dom av den 12 juli 2018, Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:570, punkterna 42–52), och dom av den 24 november 2020, Minister van Buitenlandse Zaken ( C‑225/19 och C‑226/19, EU:C:2020:951, punkterna 40–56). För ett bredare resonemang om samspelet mellan effektivitetsprincipen och principen om ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan, se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Banger ( EU:C:2018:225, punkterna 99–103), och förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Braathens Regional Aviation ( C‑30/19, EU:C:2020:374, punkterna 66–69).

69 Se, för ett liknande resonemang, Prechal, S. och Widdershoven, R., Redefining the Relationship between Rewe-effectiveness and Effective Judicial Protection, Review of European Administrative Law, vol. 4, 2011, s. 31–50, på s. 47–48; Widdershoven, R., National Procedural Autonomy and General EU Law Limits, Review of European Administrative Law, vol. 12, 2019, s. 5–34, på s. 21–27.

70 Se dom av den 26 juli 2017, Sacko ( C‑348/16, EU:C:2017:591, punkt 32).

71 Se dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 49). Såsom EU‑domstolen har slagit fast är detta en aspekt av det väsentliga innehållet i den rätt till ett effektivt rättsmedel vid en opartisk domstol i artikel 47 i stadgan i den mening som avses i artikel 52.1 i stadgan, se dom av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois (Domstolsskydd mot förelägganden om att lämna upplysningar enligt skatterätt) ( C‑245/19 och C‑246/19, EU:C:2020:795, punkt 66).

72 Dom av den 13 december 2017, El Hassani ( C‑403/16, EU:C:2017:960, punkt 39). EU‑domstolen har i detta avseende slagit fast att förvaltningsmyndigheternas uttalanden och slutsatser inte kan vara bindande för domstolarna, se dom av den 16 oktober 2019, Glencore Agriculture Hungary ( C‑189/18, EU:C:2019:861, punkterna 65–69).

73 Se dom av den 26 juli 2017, Sacko ( C‑348/16, EU:C:2017:591, punkt 41). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:225, punkterna 104–107).

74 Se, i detta hänseende, Widdershoven, R., The European Court of Justice and the Standard of Judicial Review, i de Poorter, J. et al. (red.), Judicial Review of Administrative Discretion in the Administrative State, Asser Press, 2019, s. 39–62, på s. 49–53 och s. 58.

75 Se dom av den 30 juni 2016, Toma and Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkterna 40 och 41). Enligt förklaringen till artikel 47 i stadgan är det skydd som föreskrivs i första stycket i denna bestämmelse ännu mer omfattande än det skydd som föreskrivs i artikel 13 i Europakonventionen, eftersom var och en har rätt att inför en behörig domstol använda sig av ett effektivt rättsmedel, och det andra stycket i denna bestämmelse är, jämfört med artikel 6.1 i Europakonventionen, inte enbart tillämpligt vid överklaganden som avser rättigheter och skyldigheter av civilrättslig typ.

76 Se dom av den 6 november 2018, Ramos Nunes De Carvalho e Sá mot Portugal (CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, §§ 176–178).

77 Se dom av den 20 oktober 2015, Fazia Ali mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2015:1020JUD004037810, § 78).

78 Se dom av den 6 november 2018, Ramos Nunes De Carvalho e Sá mot Portugal (CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, § 181).

79 Se dom av den 21 juni 2016, Al-Dulimi och Montana Management Inc. mot Schweiz (CE:ECHR:2016:0621JUD000580908, § 130).

80 Se dom av den 21 juli 2011, Sigma Radio Television Ltd mot Cypern (CE:ECHR:2011:0721JUD003218104, §§ 158–169, särskilt §§ 159 och 161).

81 Se dom av den 27 oktober 2009, Crompton mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2009:1027JUD004250905, §§ 72, 79 och 80). Angående artikel 13 i Europakonventionen, se dom av den 30 oktober 1991, Vilvarajah m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1991:1030JUD001316387, §§ 122–127).

82 Se dom av den 21 juli 2011, Sigma Radio Television Ltd mot Cypern (CE:ECHR:2011:0721JUD003218104, § 157).

83 Se dom av den 14 november 2006, Tsfayo mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2006:1114JUD006086000, §§ 46–49 och särskilt 46).

84 Se dom av den 3 april 2012, Kotov mot Ryssland (CE:ECHR:2012:0403JUD005452200, § 114), och dom av den 12 juli 2016, Vrzić mot Kroatien (CE:ECHR:2016:0712JUD004377713, § 110).

85 Se dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätt till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 72).

86 Se dom av den 8 mars 2017, Euro Park Service ( C‑14/16, EU:C:2017:177, punkt 37).

87 Se dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838, punkt 65), och dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendézeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 142).

88 Se dom av den 12 december 2019, Aktiva Finants ( C‑433/18, EU:C:2019:1074, punkt 36). Det är värt att notera att Europadomstolen i sin praxis i fråga om artikel 6.1 i Europakonventionen har slagit fast att rätten till domstolsprövning ska vara praktisk och effektiv och inte teoretisk eller illusorisk, se dom av den 5 april 2018, Zubac mot Kroatien (CE:ECHR:2018:0405JUD004016012, § 77). Se även, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i Samba Diouf ( C-69/10, EU:C:2011:102, punkt 43), och förslag till avgörande av generaladvokat Hogan i B. M. M. och B. S. (Regroupement familial – enfant mineur) (C-133/19, EU:C:2020:222, punkt 44).

89 Se dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Irland ( C‑456/08, EU:C:2010:46, punkt 61).