Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 22 september 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 1999, s. 1).

3 Denna förordning har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1), som trädde i kraft den 1 oktober 2013.

4 EGT L 281, 1995, s. 31.

5 EUT L 308, 2011, s. 114.

6 Europeiska rådets beslut av den 9 februari 2010 om utnämning av Europeiska kommissionen (EUT L 38, 2010, s. 7).

7 C‑394/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:262.

8 Kommissionens beslut, EKGS, Euratom av den 2 juni 1999 om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen (EGT L 149, 1999, s. 57).

9 Se beslut av den 1 april 1987, Ainsworth m.fl./kommissionen ( 159/84, 12/85 och 264/85, ej publicerat, EU:C:1987:172); dom av den 1 juni 2006, P & O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya/kommissionen ( C‑442/03 P och C‑471/03 P, EU:C:2006:356, punkt 45), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet kommissionen/Irland m.fl. ( C‑89/08 P, EU:C:2009:298, punkt 63). Se i detta avseende Wathelet, M., och Wildemeersch, J., Contentieux européen, Larcier, Bryssel, 2014, andra upplagan, s. 484.

10 Punkt 27 i den överklagade domen. Se, även, dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkterna 35 och 36).

11 Punkt 28 i den överklagade domen. Se, även, dom av den 25 juni 2010, Imperial Chemical Industries/kommissionen ( T-66/01, EU:T:2010:255, punkt 197).

12 Punkterna 33 och 34 i den överklagade domen.

13 Punkterna 32 och 33 i den överklagade domen. Jag vill understryka att jag har vissa tvivel om att föremålet för talan är detsamma. Medan den första talan bland annat avsåg ersättning för den skada som John Dalli påstod sig ha lidit på grund av att kommissionen tvingade honom att avgå, avser nämligen den andra talan ersättning för den skada som han led på grund av de rättsstridiga utredningsåtgärder som Olaf vidtog. Under dessa omständigheter är det enligt min mening inte klart varför tribunalen fann att talan i de båda målen hade samma föremål, eftersom talan i de båda målen hade olika syften.

14 Punkt 36 i den överklagade domen.

15 Punkt 37 i den överklagade domen.

16 Punkt 30 i den överklagade domen.

17 Dom Dalli/kommissionen, punkterna 163 och 164).

18 Se, avseende riskerna med rättskraft i frågor som avgjorts implicit med hänsyn till iakttagandet av den kontradiktoriska principen, Turmo, A., L’autorité de la chose jugée en droit de l’Union européenne, Bruylant, Bryssel, 2017, s. 177, eller användningen av rättskraft som ett verktyg för att samla tvister, Deshayes, O., ”L’autorité de la chose jugée, Procédures, 2012, nr 3, s. 33–36.

19 Artikel 5 i Olafs anvisningar har rubriken Urvalsförfarande, och där föreskrivs bland annat följande i punkterna 3–5:3…. Yttrandet om att inleda en utredning eller ett samordningsärende ska grundas på om huruvida informationen omfattas av Olafs behörighet, huruvida informationen räcker för att motivera att en utredning eller ett samordningsärende ska inledas och om huruvida de omfattas av de riktlinjer för att prioritera utredningar som fastställts av generaldirektören. 4. Unionens relevanta förordningar, beslut och interinstitutionella avtal samt andra rättsliga instrument som rör skyddet av unionens ekonomiska intressen och andra unionsintressen ska beaktas när det fastställs huruvida Olaf är behörig. Tillförlitligheten av källan och trovärdigheten i påståendena ska beaktas för att fastställa om informationen är tillräcklig för att motivera att en undersökning eller ett samordningsärende inleds. All information som inhämtats under urvalsförfarandet ska beaktas för att motivera att en undersökning eller ett samordningsärende inleds. Riktlinjerna för prioritering av utredningar ska fastställa vilka kriterier som ska tillämpas för att fastställa om information omfattas av en fastställd utredningsprioritering. 5. Enheten Undersökning, urval och översyn ska inom två månader från registreringen av den mottagna informationen yttra sig om huruvida ett ärende som är riktat till generaldirektören ska inledas eller läggas ned.

20 Dom av den 29 september 1982, Oleifici Mediterranei/EEG ( 26/81, EU:C:1982:318), och dom av den 10 juli 2014, Nikolaou/revisionsrätten ( C‑220/13 P, EU:C:2014:2057, punkt 53).

21 Detta är fast rättspraxis sedan domen av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 42 och följande punkter), i vilken villkoren för unionens skadeståndsansvar anpassades till villkoren för statens skadeståndsansvar för skada som vållats enskilda på grund av åsidosättande av unionsrätten. Se, mer nyligen, dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkt 30). Angående denna problematik, se, även, Kawczyńska, M., Pozaumowna odpowiedzialność odszkodowawcza Unii Europejskiej, Wolters Kluwer, Warszawa, 2015, s. 313–316.

22 Dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkt 141), och dom av den 10 juli 2003, kommissionen/EIB ( C‑15/00, EU:C:2003:396, punkt 164).

23 Förordning nr 883/2013, som upphäver och ersätter förordning nr 1073/1999, bekräftar för övrigt denna tolkning, eftersom artikel 5 i förordningen avseende inledande av utredningar, nu preciserar att utredningar inleds när det föreligger skälig misstanke.

24 Enbart en bestämmelses interna karaktär gör det nämligen inte möjligt att säkerställa att den inte har till syfte att ge enskilda rättigheter. Jag tänker bland annat på det fall där en intern bestämmelse i själva verket syftar till att inom den berörda institutionen konkretisera en mer allmän bestämmelse som ger enskilda rättigheter.

25 Dom av den 28 november 2019, LS Cable System/kommissionen ( C‑596/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1025, punkt 24) och dom av den 13 februari 2020, Grekland/kommissionen (Permanent betesmark) ( C‑252/18 P, EU:C:2020:95, punkt 59).

26 Beslut av den 19 juni 2014, Donaldson Filtration Deutschland/ultra air ( C‑450/13 P, EU:C:2014:2016, punkt 49) och dom av den 14 april 2016, Netherlands Maritime Technology Association/kommissionen ( C‑100/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:254, punkt 50).

27 Dom av den 2 april 2009, Bouygues och Bouygues Télécom/kommissionen ( C‑431/07 P, EU:C:2009:223, punkt 42); dom av den 22 maj 2014, Armando Álvarez/kommissionen ( C‑36/12 P, EU:C:2014:349, punkt 31), och dom av den 26 januari 2017, Villeroy & Boch/kommissionen ( C‑625/13 P, EU:C:2017:52, punkt 72).

28 Punkt 70 i den överklagade domen.

29 Dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkt 141), och dom av den 10 juli 2003, kommissionen/EIB ( C‑15/00, EU:C:2003:396, punkt 164).

30 En sådan tolkning bekräftas enligt min mening av artikel 5 i förordning nr 883/2013, som nu preciserar villkoren för när Olaf ska inleda en utredning. Genom denna bestämmelse kodifieras således rättspraxis avseende förekomsten av tillräckliga misstankar, och det understryks att misstankarna kan grundas på information från en tredje part om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Olaf är med andra ord inte skyldig att, för att inleda ett utredningsförfarande, styrka att den information som erhållits visar att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet, eftersom det räcker med misstankar.

31 Artiklarna 6.6, 7.2 9.2 och 9.3 i förordning nr 1073/1999.

32 Punkt 105 i den överklagade domen.

33 Se punkt 46 i detta förslag till avgörande.

34 Dom av den 3 december 2015, CN/parlamentet ( T-343/13, EU:T:2015:926, punkt 86).

35 Skäl 17 i förordning nr 1073/1999.

36 Punkt 225 i den överklagade domen.

37 Dom av den 16 juli 2009, SELEX Sistemi Integrati/kommissionen ( C‑481/07 P, ej publicerad, EU:C:2009:461, punkt 38); dom av den 16 oktober 2014, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-297/12, ej publicerad, EU:T:2014:888, punkt 31), och dom av den 29 april 2020, Tilly‑Sabco/rådet och kommissionen ( T-707/18, ej publicerad, EU:T:2020:160, punkt 125).

38 Dom av den 13 december 2005, Cwik/kommissionen ( T-155/03, T-157/03 och T-331/03, EU:T:2005:447, punkt 206).

39 Dom av den 25 november 2014, Safa Nicu Sepahan/rådet ( T-384/11, EU:T:2014:986, punkterna 82–85).

40 Dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkt 30), och dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet ( C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 33).