Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 1 juli 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 6 mars 2018 ( C‑284/16, EU:C:2018:158) (nedan kallad domen Achmea).

3 EGT L 357, 1994, s. 2.

4 EUT L 157, 2005, s. 11.

5 EUT L 157, 2005, s. 203.

6 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF (EGT L 83, 1999, s. 1).

7 Kommissionens förordning av den 21 april 2004 om genomförande av förordning nr 659/1999 (EUT L 140, 2004, s. 1).

8 Se dom av den 14 juni 2018, Makhlouf/rådet ( C‑458/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:441, punkt 32).

9 Dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 45). Se, även, Wathelet, M. Wildemeersch, J., Contentieux européen, Larcier, 2014, s. 488.

10 Se dom av den 29 juli 2019, Bayerische Motoren Werke och Freistaat Sachsen/kommissionen ( C‑654/17 P, EU:C:2019:634, punkt 44).

11 Det framgår särskilt av det angripna beslutet och av den överklagade domen att skiljedomen har verkställts och att det skadestånd som utdömts i det angripna beslutet har utbetalats till European Food m.fl. och Viorel Micula m.fl. I den mån som den redan verkställda skiljedomen enligt min mening inte i sig innebär att sökandena åläggs en skyldighet att återbetala ersättningen, skulle en ogiltigförklaring av det angripna beslutet nödvändigtvis påverka deras situation, eftersom beslutet fastställer huruvida de kan behålla de utbetalningar som gjorts av Rumänien.

12 Artikel 2 i anslutningsakten. Se också, beträffande denna punkt, Malferrari, L., Protection des investissements intra-UE post Achmea et post avis CETA: entre (faux) mythes et (dures) réalités, i Berramdane, A., och Trochu, M., Union européenne et protection des investissements, Bruylant, 2021, s. 63.

13 Se mitt förslag till avgörande i målet Komstroy ( C‑741/19, EU:C:2021:164, punkt 69).

14 Se Kaleda, S.L., Przejęcie prawa wspólnotowego przez nowe państwo członkowskie. Zagadnienia przejściowe i międzyczasowe, Warszawa, 2003, s. 127–192.

15 Se, angående relevansen av principen om unionsrättens omedelbara tillämplighet såsom den tolkats av domstolen, Blatière, L., L’applicabilité temporelle du droit de l’Union européenne, CREAM, 2018, s. 152–167.

16 Dom av den 15 februari 1978, Bauche och Delquignies ( 96/77, EU:C:1978:26, punkt 48), och dom av den 7 februari 2002, Kauer ( C‑28/00, EU:C:2002:82, punkt 20). Se, även, dom av den 26 mars 2020, Hungeod m.fl. C‑496/18 och C‑497/18, EU:C:2020:240, punkt 94).

17 Dom av den 2 oktober 1997, Saldanha och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14).

18 För en detaljerad studie av domstolens vida tolkning av situationer som pågår, se Blatière, L., a.a., s. 148–152.

19 Dom av den 17 juli 1997, Affish ( C‑183/95, EU:C:1997:373, punkt 57), och dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen ( C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkt 148).

20 Dom av den 3 september 2014, X ( C‑318/13, EU:C:2014:2133, punkterna 21–24). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2007, Telefónica O2 Czech Republic ( C‑64/06, EU:C:2007:348, punkt 21).

21 Se Kaleda, S.L., Przejęcie prawa wspólnotowego przez nowe państwo członkowskie. Zagadnienia przejściowe i międzyczasowe, a.a., s. 183: [Unionsb]estämmelser som reglerar vissa rättsakters verkningar är omedelbart tillämpliga på pågående verkningar från och med dagen för bestämmelsernas ikraftträdande. De tillämpas exempelvis på de brott som, trots att de begåtts till följd av tidigare händelser, fortfarande pågår den dag då bestämmelserna träder i kraft. [Originalversionen på polska: przepisy [prawa Unii] regulujące skutki pewnych czynności są natychmiast stosowane w stosunku do skutków trwających w momencie ich wejścia w życie - np. przechwytują naruszenie nadal trwające w dniu wejścia w życie, chociaż wynikające ze zdarzeń dawnych ].

22 Se domen Achmea, punkt 35 och där angiven rättspraxis. Se, även, Malferrari, L., op.cit., s. 48 och 50.

23 Yttrande 2/13, av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 176).

24 Yttrande 1/09 av den 8 mars 2011 ( EU:C:2011:123, punkt 89).

25 Se, för ett liknande resonemang, domen Achmea, punkterna 39 och 56.

26 Dom av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9, punkterna 36 och 37), dom av den 30 april 2020, EUROVIA ( C‑258/19, EU:C:2020:345, punkterna 42 och 43), och beslut av den 1 oktober 2020, Slovenský plynárenský priemysel ( C‑113/20, ej publicerat, EU:C:2020:772, punkterna 28 och 31). För en kritisk studie av domstolens praxis om sin behörighet att besvara tolkningsfrågor i samband med nya medlemsstaters anslutning till unionen, se Półtorak, N., Ratione Temporis application of the preliminary rulings procedure, Common Market Law Review, 2008, nr 45, s. 1357–1381.

27 Dom av den 29 november 2012 ( C‑262/11, EU:C:2012:760).

28 Avtal som ingicks och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut 94/908/CECA, EG, Euratom av den 19 december 1994 (EGT L 358, 1994, s. 1).

29 En sådan situation skiljer sig från den som gav upphov till domen av den 3 september 2014, X ( C‑318/13, EU:C:2014:2133), i vilken domstolen fann sig vara behörig enligt principen att unionsrätten omedelbart ska tillämpas på framtida verkningar av en situation som uppkommit före anslutningen. I målet X hade talan väckts vid den hänskjutande domstolen efter Finlands anslutning till unionen. Talan avsåg det ersättningsbelopp som också hade beviljats efter anslutningen, till följd av en skada som hade vållats före anslutningen. Saken i målet avsåg således omständigheter som hade inträffat efter anslutningen, även om omständigheterna utgjorde framtida verkningar av en situation som hade inträffat före anslutningen, samt syftade till att reglera en framtida situation. Tvisten vid skiljedomstolen i förevarande mål avsåg inte storleken på den beviljade ersättningen, utan huruvida Rumänien hade åsidosatt investeringsavtalet. Tvisten avsåg således en situation som hade uppkommit före anslutningen.

30 Dom av den 29 november 2012 ( C‑262/11, EU:C:2012:760).

31 För fullständighetens skull och för att undersöka doktrinen, ska det preciseras att en rumänsk domstol inte kan ställa frågor till domstolen om framtida verkningar av dess beslut avseende Rumäniens åsidosättande av investeringsavtalet mot bakgrund av reglerna om statligt stöd. En sådan fråga är rent hypotetisk, eftersom det vid den tidpunkt då målet är anhängigt inte är möjligt att med säkerhet fastställa målets utgång. För det andra omfattas frågan inte helt av föremålet för den tvist som anhängiggjorts vid den nationella domstolen, som endast avser frågan huruvida Rumänien har åsidosatt sina skyldigheter enligt investeringsavtalet. Härav följer att domstolens svar inte är nödvändigt för att avgöra målet.

32 Punkt 34.

33 Domen Achmea, punkt 34. Se, även, yttrande 2/13 av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkterna 168 och 173 och där angiven rättspraxis).

34 C‑741/19, EU:C:2021:164, punkt 64.

35 Se mitt förslag till avgörande i målet Komstroy ( C‑741/19, EU:C:2021:164, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

36 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i yttrande 1/17 (övergripande avtal om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta), EU:C:2019:72, punkt 82).

37 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Achmea ( C‑284/16, EU:C:2017:699, punkt 40). Se, även, Kochenov, D., Lavranos, N., Achmea versus the Rule of Law: CJEU’s dogmatic dismissal of investors ’rights in backsliding Member States of the European Union, Hague Journal on the Rule of Law, 2021.

38 Om frågan huruvida skiljedomstolar inom investeringsrätten ska bidra till att rättsstatsprincipen iakttas, se Sadowski, W., Protection of the rule of law in the European Union through investment treaty arbitration: Is judicial monopolism the right response to illiberal tendencies in Europe?, Common Market Law Review, 2018, nr 55, s. 1025–1060, och Kochenov, D., Lavranos, N., a.a.

39 Kommissionens beslut 2006/928/EG av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56) (nedan kallat MSK-beslutet).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 61).

41 Det ska dessutom påpekas att en sådan lösning har den fördelen att den i viss mån överensstämmer med skiljedomstolarnas praxis vad gäller deras behörighet i tiden (ratione temporis). Se Matringe, J. La compétence ratione temporis et l’applicabilité du traité dans le temps, i Leben, C. (dir), La procédure arbitrale relative aux investissements internationaux, L.G.D.J., 2010, s. 78 och 79.

42 Punkt 78 i den överklagade domen.

43 Dom av den 29 november 2007, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl./kommissionen ( C‑176/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:730, punkt 17).

44 Dom av den 21 mars 2013 ( C‑129/12, EU:C:2013:200, punkt 40).

45 Dom av den 19 december 2019, Arriva Italia m.fl. ( C‑385/18, EU:C:2019:1121, punkterna 37 och 41).

46 Dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 88), och beslut av den 7 december 2017, Irland/kommissionen ( C‑369/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:955, punkt 29).

47 Dom av den 21 mars 2013 ( C‑129/12, EU:C:2013:200).

48 Punkt 84 i den överklagade domen.

49 Dom av den 29 november 2018, ARFEA/kommissionen ( T-720/16, ej publicerad, EU:T:2018:853, punkt 185).

50 Dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellados ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkt 59).

51 Kommissionens argument i den andra grunden för överklagandet bygger huvudsakligen på antagandet att även om åtgärden ska anses ha beviljats före anslutningen, var unionsrätten ändå tillämplig, eftersom utbetalningen av ersättningen utgör den framtida verkan av en situation som uppkommit före anslutningen. Jag anser att tribunalen felaktigt har fastställt att stödet beviljades före anslutningen, eftersom stödet i själva verket beviljades i samband med att skiljedomen meddelades och verkställdes av Rumänien. Det är inte nödvändigt att fastställa huruvida tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att utbetalningen av åtgärden inte utgjorde den framtida verkan av en tidigare situation och att unionsrätten således inte var tillämplig.

52 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457).

53 Dom av den 27 september 1988, Asteris m.fl. ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457, punkterna 23 och 24). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i de förenade målen Atzeni m.fl. ( C‑346/03 och C‑529/03, EU:C:2005:256, punkt 198).

54 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457).

55 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457).

56 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457).

57 Skälen 101 och 102 i det omtvistade beslutet.

58 Skälen 105–107 i det omtvistade beslutet.

59 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457).

60 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457).