Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 15 juli 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 95, 1993, s. 29 (svensk specialutgåva, område 15, volym 012, s. 169).

3 C‑40/08, EU:C:2009:615.

4 Den hänskjutande domstolen nämner i det avseendet beslutet av den 19 november 2015, Tarcău ( C‑74/15, EU:C:2015:772) och beslutet av den 14 september 2016, Dumitraș ( C‑534/15, EU:C:2016:700).

5 Den hänskjutande domstolen nämnder i det avseendet domen av den 13 december 2018 (nr 32225).

6 Den hänskjutande domstolen nämner bland annat domen av den 13 maj 2005 (nr 10107) och domen av den 9 augusti 2016 (nr 16827).

7 C‑421/14, EU:C:2017:60 (Banco Primus-domen).

8 Det noteras att YX har ingett skriftliga yttranden för ZW:s räkning.

9 Kommissionen hänvisar i det avseendet till beslutet av Tribunale di Macerata (domstolen i Macerata, Italien) av den 1 mars 2019.

10 Se dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse loch de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 29), och beslut av den 27 april 2017, Bachman ( C‑535/16, ej publicerat, EU:C:2017:321, punkt 32).

11 Se dom av den 2 april 2020, Condominio di Milano, via Meda ( C‑329/19, EU:C:2020:263, punkt 24) och dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Societé Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 70).

12 Se dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 30) och dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 17).

13 Se dom av den 21 mars 2019, Pouvin och Dijoux ( C‑590/17, EU:C:2019:232, punkt 28).

14 C‑74/15, EU:C:2015:772, i synnerhet punkterna 26–30.

15 C‑534/15, EU:C:2016:700, i synnerhet punkterna 31–34.

16 Se dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 40).

17 Se, i det avseendet, dom av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 47); se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2015:746, punkterna 83 och 84).

18 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2015:746, punkterna 85–97). Se vidare, till exempel van Duin, A., Metamorphosis? The Role of Article 47 of the EU Charter of Fundamental Rights in Cases Concerning National Remedies and Procedures under Directive 93/13/EEC, Journal of European Consumer and Market Law, vol. 6, 2017, s. 190-198.

19 Se dom av den 10 juni 2021, VB m.fl. ( C‑776/19–C‑782/19, EU:C:2021:470, punkt 29).

20 Se bland annat dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, särskilt punkt 59), dom av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, särskilt punkterna 45, 47 och 66), och dom av den 21 december 2016, Biuro podróży Partner ( C‑119/15, EU:C:2016:987, punkterna 23–47); jämför med domen av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 36–57).

21 Se, bland annat, dom av den 21 februari 2013, Fallimento Olimpiclub ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkterna 29–36), dom av den 17 juli 2014, CRPNPAC och Vueling Airlines ( C‑169/14 och C‑19/20, EU:C:2020:341, punkterna 91–99), och dom av den 16 juli 2015, UR (Skyldighet för advokater att betala mervärdesskatt) ( C‑539/14, EU:C:2020:508, punkterna 23–50).

22 Det är värt att notera att det faktum att en nationell domstol ex officio prövar huruvida avtalsvillkor är oskäliga och informerar konsumenten om möjligheten att åberopa sina rättigheter enligt direktiv 93/13 i sig inte verkar minska domstolens opartiskhet, eftersom domstolen inte väljer sida, utan utövar funktioner som åligger den enligt nationell rätt och unionsrätt. Se, för ett liknande resonemang, Beka, A., The Active Role of Courts in Consumer Litigation: Applying EU Law of the National Courts’ Own Motion, Intersentia, 2018, s. 140-141.

23 Se dom av den 27 januari 2021, Dexia Nederland ( C‑229/19 och C‑289/19, EU:C:2021:68, punkt 57). Se även skäl 21 i direktiv 93/13. Som domstolen har konstaterat utgör artikel 6.1 i direktiv 93/13 en tvingande bestämmelse som har till syfte att ersätta den formella jämvikt mellan avtalsparternas rättigheter och skyldigheter som följer av avtalet med en verklig jämvikt, så att parterna blir jämbördiga. Se dom av den 11 mars 2020, Lintner ( C‑511/17, EU:C:2020:188, punkt 24).

24 Se dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Societé Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 52).

25 Se dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 25) och dom av den 26 mars 2019, Abanca Corporación Bancaria och Bankia ( C‑70/17 och C‑179/17, EU:C:2019:250, punkt 49).

26 Se dom av den 9 november 2010, VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659, punkt 48) och dom av den 11 mars 2020, Lintner ( C‑511/17, EU:C:2020:188, punkt 25).

27 Se dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350, punkterna 31 och 32) och dom av den 4 juni 2020, Kancelaria Medius ( C‑495/19, EU:C:2020:431, punkt 37).

28 Se dom av den 3 mars 2020, Gómez del Moral Guasch ( C‑125/18, EU:C:2020:138, punkt 44).

29 Se dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová ( C‑377/14, EU:C:2016:283, punkt 50).

30 Se dom av den 26 juni 2019, Kuhar ( C‑407/18, EU:C:2019:537, punkterna 45 och 46).

31 Se dom av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia ( C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 53).

32 Se dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 62).

33 Se dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 44).

34 Se dom av den 20 september 2018, Danko och Danková ( C‑448/17, EU:C:2018:745, punkt 46 och punkt 2 i domslutet).

35 Se dom av den 20 september 2018, Danko och Danková ( C‑448/17, EU:C:2018:745, punkt 49).

36 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 68).

37 Se dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 46).

38 Se dom av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia ( C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 57).

39 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 71).

40 C‑40/08, EU:C:2009:615, punkterna 34–48.

41 C‑49/14, EU:C:2016:98, punkterna 45–55.

42 Se dom av den 26 januari 2017 ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 49–54).

43 Se dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Societé Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 46).

44 Se dom av den 4 juni 2020, Kancelaria Medius ( C‑495/19, EU:C:2020:431, punkterna 49–51).

45 Se dom av den 4 juni 2020, Kancelaria Medius ( C‑495/19, EU:C:2020:431, punkt 35).

46 Se dom av den 26 januari 2017 (C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 49–54).

47 Se, för ett liknande resonemang, García-Valdecasas Dorrego, M.J., Dialogue between the Spanish courts and the European Court of Justice regarding the judicial protection of consumers under Directive 93/13/EEC, Association of Property and Business Registrars of Spain, 2018, s. 98-99.

48 Se, bland annat, dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkterna 29–32), dom av den 2 april 2020, CRPNPAC och Vueling Airlines ( C‑370/17 och C‑37/18, EU:C:2020:260, punkterna 94–96), och dom av den 16 juli 2020, UR (Skyldighet för advokater att betala mervärdesskatt) ( C‑424/19, EU:C:2020:581, punkterna 31–34).

49 Se, för ett liknande resonemang, Turmo, A., National Res Judicata in the European Union: Revisiting the Tension Between the Temptation of Effectiveness and the Acknowledgement of Domestic Procedural Law, Common Market Law Review, vol. 58, 2021, s. 361–390, på s. 375.

50 C‑167/17, EU:C:2018:833, punkt 69.

51 Se dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Luxemburg ( C‑526/08, EU:C:2010:379, punkt 27) och den 31 januari 2019, Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl. mot rådet ( C‑225/17 P, EU:C:2019:82, punkt 47).